Giddens menar att de traditionella sagorna för barn tenderar att innehålla en karakteristisk syn på könsroller och att sagoböckerna visar flickor och pojkar skilda framtida ambitioner (Giddens, 1998). Kajsa Wahlström, som har skrivit boken Flickor, pojkar och pedagoger, håller med om detta resonemang och menar att huvudpersonerna i sagoböcker tenderar att vara av manlig karaktär medan birollerna innehas av kvinnliga karaktärer. Hon ger exempel på sagor som handlar om djur där pojkdjuren framställs som långa, starka, smiter snabbt, smyger bra och sticker hårt. Birollerna som innehas av kvinnliga karaktärer verkar sakna egenskaper enligt Wahlström, de verkar enbart finnas med för att kunna bli räddade eller för att ge tröst och omplåstring. Denna uppgift i sig kan vara viktig men är dock inte tillräckligt viktig för att lyftas fram i sagan. Wahlström frågar sig hur denna uppdelning ska få de flickor som identifierar sig med den kvinnliga karaktären att känna sig värda uppskattning och hon menar att birollen därmed inte blir tilltalande för vare sig flickor eller pojkar (Wahlström, 2004).
I boken Modig och stark - eller ligga lågt skriver även Lena Kåreland att samhället bygger på en genusordning där det manliga genuset värderas högre än det kvinnliga och att det som betraktas som kvinnligt respektive manligt är både kulturellt och historiskt betingat. Begreppens innebörd är beroende av tid och rum och omskapas ständigt. Kåreland menar att genus organiseras utifrån ett samspel mellan individen och dess omvärld och hon har således ett socialkonstruktionistiskt synsätt som tankesätt, vilket även är min utgångspunkt i denna studie. Hennes bok handlar om litteraturens gestaltning av pojkar, flickor, män och kvinnor och hon gör i den en form av diskursanalys av olika barnböcker. Det som hon kommer fram till är att i barnlitteratur där pojkar är huvudpersoner tenderar pojkarna att etablera sin manliga identitet genom att särskilja sig från det som uppfattas som kvinnligt. De urskiljs som rebelliska och individualistiska. När det däremot gäller barnlitteratur där flickor står i fokus så har flickorna inget behov av att revoltera eller protestera, utan är mer relationsinriktade och anpassningsbara. Kåreland skriver vidare om andra forskares syn på pojkars självständighet och flickors behov av intimitet och relationer och en av dessa, Karen Horney, menade redan på 1930 – talet att det maskulina skapas tidigt hos pojkar som en motreaktion mot femininiteten och som en rädsla för att bli ett med modern (Kåreland, 2005). Dessa tankar är jämförbara med Nancy Chodorows teori om att pojkar tenderar att separera sig från modern i ett tidigt stadium för att bli en man (Månsson, 2004). De traditionella sagoböckerna levererar metaforer, egenskaper och skisser till barnen och med hjälp av dessa kan barnen tolka var de hör hemma i den sociala världen. Det som skapar det moraliska budskapet i böckerna är de olika relationerna mellan exempelvis man och kvinna, barn och vuxen eller rik och fattig. Det är dessa relationer som sagorna bygger på och som skapar det politiska budskapet. Bronwyn Davies menar att när en feministisk analys av en bok görs bör, förutom innehållet, också metaforerna, olika typer av relationer, modeller för makt och längtan granskas och analyseras. En typ av feministiska sagor för barn handlar, precis som i de traditionella sagorna om relationer, men metaforen för vad det betyder att vara kvinna eller man är motsatta och därigenom blir sagan annorlunda. Syftet med dessa sagor är dels att göra dem moderna och dels att ändra på den sedliga ordningen. Sagan blir densamma som innan men nya värden förs in och således uppstår en traditionell gestaltning av sagan men med moderna anspelningar (Davies, 2003).
Med ovanstående i åtanke ville jag undersöka hur barnen i min studie reagerade på en mer modern saga där könsrollerna inte var så bestämda. Därför har jag som sagt använt mig av boken
Så gör prinsessor, skriven av Per Gustavsson. Den är delvis en traditionell saga på så sätt att den
handlar om en prinsessa som gör sig fin, döper båtar och så vidare, men hon gör även andra saker som att spela ishockey, jaga tjuvar, drakar och rädda prinsar. Under min intervju med Hanna och Elin reagerar de som följer när jag läser ett stycke ur boken:
Tessan: Det händer att prinsessor kopplar av och spelar lite ishockey Hanna: Dä kan dom inte
Tessan: Kan dom inte? Hanna: Nää
Tessan: Varför då?
Hanna: För dom gör inte dä Elin: Joho, nu vann hon
Det som var ganska genomgående under hela sagoläsningen var att Hanna inte alls accepterade delarna där prinsessan spelade ishockey, jagade tjuvar, draken och räddade prinsen. Elin som förvisso fnissade lite åt det annorlunda budskapet accepterade sagan på ett helt annat sätt, tyckte den var jättebra och att jag skulle läsa den igen.
När Albin fick se den rosa boken med en prinsessa på blev han alldeles upprymd, rosa var hans favoritfärg och han väntade otåligt på att jag skulle börja läsa. I början av boken ska prinsessan välja klänning, skor och smycken, vilket engagerade Albin mycket och han pekade ut vilka attiraljer han själv trodde att hon skulle välja. När jag läste samma stycke för Albin som jag tidigare läst för Hanna och Elin lät det såhär:
Tessan: Det händer att prinsessor spelar lite ishockey Albin: Dä kan dom
Tessan: Dä kan dom ja
Tessan: Dom tacklar alltid hårdast och vinner Albin: Hon vann (glädjeskrik)
Tessan: Ja för dä gör prinsessor
Albin kommenterar prinsessans ishockeyspelande genom att säga ”dä kan dom”. Han var således tvungen att konstatera att prinsessor kunde spela ishockey både högt för sig själv och kanske även för mig. Detta konstaterande tolkar jag som att sagans innehåll möjligtvis framstod som annorlunda för honom men att han definitivt var beredd att godkänna detta. Övriga barn i min studie reagerade över sagan på samma sätt som Elin och Albin, de tyckte att sagan var väldigt bra och accepterade innehållet. Således är de flesta barn i min undersökning intresserade av och beredda att omvärdera könens egenskaper, vilket tyder på motsatsen till vad som vissa forskare menar, det vill säga att feministiska sagor enbart uppfattas som ”fel” av barn (Davies, 2003). Synen på könsrollerna har förändrats genom tiderna och det som för hundra år sedan sågs som manligt respektive kvinnligt kanske inte stämmer överens med dagens syn. Med detta i åtanke borde det gå att omvärdera dagens rådande genussystem genom att bland annat byta ut traditionella sagor mot nya mer moderna, vilket som sagt verkade fungera under min sagoläsning. Ett exempel på hur genussystemet har förändrats över tid står att läsa i boken Att göra kön av Ylva Elvin-Nowak och Helene Thompsson där Ylva Elvin-Nowak citerar en dagisfrökens ord:
Vår uppgift är att se till att flickor får vara flickor och pojkar får vara pojkar. För det vet man väl hur barn är.
Flickorna vill vara prinsessor och pojkarna vill slåss. Så har det alltid varit och hur skulle det se ut om pojkarna började gå omkring med rödmålade läppar?
(Elvin-Nowak, Thompsson, 2004, s.102)
Ylva- Elvin Nowak ger dagisfröken svar på tal i boken när hon skriver att Gustav III använde läppstift och att den kungliga manlighet som rådde på den tiden krävde rödmålade läppar (Elvin- Nowak, Thompsson 2004). Denna upplysning i sig bevisar att genusgörandet är beroende av tid och rum och således är föränderligt.