Här ska jag sluta med en kort beskriva av mina informanters alla mål och om de har kunnat åstadkomma alla deras önskningar och drömmar om livet. Jag tar även upp mina informanters upplevelser och det de har gått igenom i sitt hemland. Vissa av dem har tagit stora steg än andra medan andra fortsätter att göra det, men i slutänden så är de nöjda med vad de har och är
förhoppningsfulla för vad som kommer att ske. Just i denna del har jag tagit upp olika kopplingar som visa av mina informanter har gemensamt:
Vilma förklara kort att hennes föräldrars mål var att integrera sig, att barnen skulle börja på skolan och att de själva skulle börja jobba. Men för att kunna göra det så var de tvungna att lära sig språket. Nu så är Vilma tjugofyra år och är lycklig gift, har en underbar son som hon och hennes make vill föra över historian om själva hemlandet. Vilma har uppnått det hon har velat uppnå, visst finns det saker som hon vill få svar på. Men annars är Vilma tacksam för det hon har fått och är hoppfull på det som ska komma. Vilma driver ett företag tillsammans med sin make, nu så har hon en del av företagen som hon själv får ta ansvar för. Hon längtar efter sommaren så att hon och hennes familj kan resa bort, och se vad livet har att erbjuda dem.
Fransiska berättar att familjens mål var att ta sig till Sverige så att deras far inte skulle råka illa ut och även kunna komma till ett land för att stanna kvar och leva ett normalt liv. Hon berättar att hennes föräldrar vill också att hon skulle lära sig om sin kultur och vart hon kom ifrån så att hon inte glömmer sina rötter. Fransiska syster fick chansen att enas med hennes familj igen. Men för Fransiska var det inte bara kampen med att anpassa sig i ett nytt land utan även svåra situationer som att förlora en familjemedlem och sedan familjesplittring. Allt detta har lärt henne se på saker med andra ögon och funderingar om själva livet och familjen. Fransiska är tjugosex år och studerar, hennes drömmar om framtiden är att någon gång bli ambassadör, hon vill förmedla vad hon har fått lära sig i Sverige och sedan föra över det till Syrien. För hur som helst ser hon sig själv som både syrian och svensk.
Rebecca klargör att hennes föräldrars mål var att komma till ett nytt vettigt land, för att kunna leva ett normalt liv och få en bättre framtid. Rebecca är tjugofyra år, hon är lycklig gift och är på väg att bli mamma. För bägge föräldrar är det viktigt att föra över en inblick om sitt land för barnet, så barnet kan ha en föreställning om vart de kommer ifrån. Rebecca vill att barnet ska kunna förstå att allt i världen inte är så lätt att få, utan det finns fattiga som rika människor och om man vill uppnå nåt så måste man vara villig att kämpa för det. Rebecca jobbar som vårdare och hennes drömmar om framtiden är att kunna äga ett hem och sedan med tiden kunna köpa ett hus i Rumänien. Men framför allt kunna vara lycklig med sin familj och att varje dag som går är en ny upplevelse för henne och familjen.
Målet för Mario var tydligt när han tog sig till Sverige, det han hade förlorat i sitt hemland skulle inte han föra över till sina barn, utan hans mål var att barnen skulle få chansen att bli vad de skulle vilja bli. Chansen att känna hur underbart livet kan vara så länge man kämpar för det, chansen att bli någon. Visst var det viktigt för honom och hans fru att barnen skulle veta vart de är ifrån och varför de lämnade deras hemland. För varje upplevelse är nåt som man tar lärdom av. Mario är femtiett år och känner sig lycklig lottad för det som han har uppnått och kommer att uppnå för honom att se hur hans barn har växt upp. Det är en bekräftelse för att allt han har offrat är ingenting utöver de han har fått tillbaks. Mario har jobbat som tryckare i tjugo år men nu så är han sjuk pensionerad. Hans förhoppning inför framtiden är att leva i fred och se vad livet kommer att erbjuda honom.
Kopplingen med detta resonemang är att kunna föra över deras historia om hemlandet till sina signifikanta andra. Ett exempel är Mario som vill föra över sin historia till hans barn så att de ska veta vart han kommer ifrån men även får en förklaring varför han blev tvungen att lämna landet. Ytterligare ett exempel är Fransiska som vill föra över de hon har lärt sig i Sverige till Syrien. Här kan jag se att kultur är en kunskap om hur människor hanterar och förändrar verkligheten, världen vi lever i. Kultur spelar en viktig roll i en människas utveckling, men kultur är samtidigt något som skapas av människor (Salimi, 1997).
Etnisk identitet förstås ur detta perspektiv som en identitetsvariabel bland andra, där dess betydelse varierar med kontext och sammanhang. Den etniska identiteten kan också förändras eller bli mer eller mindre betydande beroende på sammanhang. Här så kan jag ta upp att både Vilma och Rebecca som har blivit föräldrar påpekar att de vill föra vidare deras historia om deras land för barnen, men att de vet även att barnen inte kommer att uppleva det de har upplevt i och med att deras situation kommer att bli annorlunda genom att det är en ny tillkomst som börjar växa fram. Kan det inte vara så att barnet inte kommer att uppleva sig själv med ”dubbel identitet” genom att han eller hon inte är från två olika världar. Bara för att deras föräldrar är det så behöver det inte betyda att de kommer att bli det. Som María Borgström menar med begreppen ”dubbel identitet” att det ryms olika ”tårtbitar” från två kulturella system, men vad händer då när barnet inte är från den kulturen som deras föräldrar kommer ifrån utan födds i Sverige? Kan man inte då kunna säga att barnet inte har någon ”dubbel identitet”?