Alla teorier om varför en människa är homosexuell, handlar om att hitta en orsak till varför vissa människor utvecklar en homosexuell identitet. Folklivsforskaren Karin Lützen har en relativt enkel teori: ”Tänk om det är så att det är övervägande positiva upplevelser som gör att en person blir homosexuell, tänk om det är så att man blir homosexuell för att man helt enkelt har lust till det ” (Lützen, 1988).
Hur kommer det sig att man blir homosexuell? Varför dras en del människor till människor av samma kön? Vad beror det på? Dessa frågor har länge upptagit mångas tid, såväl forskare som psykologer, som föräldrar och lärare. Däremot är frågorna inte alltid speciellt betydelsefulla för den som är homosexuell, de bryr sig många gånger inte om varför de är det, de bryr sig mer om varför de inte får vara det (Bohman, 1995). Vad är egentligen orsaken till att vissa människor får en homosexuell identitet istället för en heterosexuell? Genom åren har en rad olika forskare presenterat sina teorier om vad homosexualitet beror på. Det man kan konstatera är att det inte går förklara eller förstå homosexualitet utifrån en enda faktor. Ingen teori kan ge en heltäckande förklaring till hur eller varför en människa blir homosexuell. Trots all forskning kring homosexualitet har ingen studie fullt ut kunnat bevisa varför vissa människor utvecklar en homosexuell identitet (Bohman, 1995).
Jag kommer att redogöra för ett antal teorier som legat till grund och haft stor betydelse för ytterligare forskning kring homosexualitet. Dessa teorier är biologiskt, psykoanalytiskt och socialkonstruktionisktiskt inriktade.
Enligt den socialkonstruktionistiska teorin är inte homosexualitet något biologiskt. Forskare menar istället att om en individ blir heterosexuell eller homosexuell så har det enbart med den sociala konstruktionen att göra, där samhället och de sociala relationerna spelar en stor och avgörande roll. En stor forskare inom ämnet var den franske filosofen Michael Foucault, han menade att den sexuella identiteten är ingenting vi föds med, utan det är istället resultatet av en lång och komplicerad social process. Enligt Foucault påverkas individen av det samhälle och de sociala relationerna som individen omger sig med. Den sexuella identitetsbildningen är en viktig del av socialisationsprocessen, denna process kan pågå livet ut, vi har alla möjligheten att utvecklas till unika individer och att tillsammans med andra skapa en identitet och en kultur (RFSL 1988).
Ett annat sätt att förklara uppkomsten av homosexualitet är de psykoanalytiska teorierna. En av de första och största forskarna inom området är Sigmund Freud. Freud har gjort en rad olika teorier om vad uppkomsten till homosexualitet kan bero på. Freud beskrev heterosexualitet som en form av begränsning av den polymorfa och bisexuella barnsexualiteten, homosexualitet beskrev han som en annan. Han menar vidare att man inte kan påvisa att heterosexualitet skulle vara det ”normala” och homosexualitet det ”onormala” utan menar istället att dessa begrepp mer är normativa idéer (Bohman, 1995). Enligt Freud föds alla individer som bisexuella, och att homosexualitet liksom heterosexualitet är en process som växer fram under barnets första levnadsår. Bisexualitet beskriver Freud som något perverst, det är således något som alla människor bär med sig ifrån födseln och en del av naturens gång. Freuds teorier grundar sig på att olika händelser och upplevelser under uppväxten vilket han menar är en förklaring till att en del människor utvecklar en homosexuell identitet (Bohman, 1995).
Dock är den vanligaste tanken idag att homosexualitet är något som man bär med sig ifrån födseln, detta innebär således att individen inte själv, har någon möjlighet att påverka sin sexuella läggning, utan tvingas istället acceptera den tillhörighet man tilldelas. I dagens Sverige är denna teori den absolut vanligaste förklaringen, åtminstone upplever många homosexuella själva att de varit homosexuella ”så länge de kan minnas” (Bohman, 1995). Den forskning som inriktat sig på att försöka förklara i vilken utsträckning homosexualitet är ärftligt har främst inriktat sin forskning på tvillingstudier och syskonstudier. Studien visar att främst enäggstvillingar i stort sätt alltid har samma sexuella läggning. När det gäller tvåäggstvillingar och syskon har det däremot visat sig vara svårare att fastställa ett tillförlitligt resultat. Ett annat tecken som skulle kunna tyda på att homosexualitet är genetiskt betingat har enligt vissa forskare med X-kromosomerna att göra. Forskning inom detta område har kommit fram till att hos homosexuella män finns en egenhet som saknas i de heterosexuella männens X-kromosomer. Även denna teori saknar entydiga tecken, även om många homosexuella saknade kromosomvarianten, hade en del heterosexuella den fortfarande kvar. Ytterligare en biologisk teori är att det istället för gener skulle handla om hormoner. Många homosexuella män har berättat om sin rädsla för att delta i vilda lekar och slagsmål i sin tidiga barndom. Detta ska, enligt forskare, ha bidragit till hormonbrist av det manliga könshormonet testosteron, vilket i sin tur ska ha medfört ett utvecklande av homosexualitet (Bohman, 1995). De biologiska teorierna om sexualiteten vidhåller att sexualiteten är given en gång för alla, de menar att ett beteende som är ärftligt, genetiskt och medfött inte kan påverkas och förändras ”hur som helst”. En annan teori är en kombination av biologiska teorier och psykoanalytiska teorier, de hävdar att medfödda genetiska anlag och neurotiska störningar i barndomen kan vara en orsak till homosexualitet (RFSL, 1988).
Jag kommer i föreliggande studie inte att använda mig av någon av dessa teoretiska perspektiv, då mitt fokus överhuvudtaget inte ligger i att ”förklara” homosexualitet. Att jag valt att redogöra för ovanstående olika synsätt syftar enbart till att ge läsaren en form av bakgrundsbild av hur olika förklaringsmodeller har konstruerats. Indirekt kommer sådana perspektiv kanske eventuellt att speglas i min text, i så fall indirekt genom mina informanters uttalanden och kanske i deras berättelser av hur omgivningen har bemött dem och tolkat deras sexualitet. De teorietiska utgångspunkter som jag använder mig av i studie för att närma mig mina frågeställningar, redogörs för och diskuteras i nedanstående.
Livsvillkor
Livsvillkor kan sägas utgöra de förhållanden som individen lever under, exempelvis klasstillhörighet, kön, etniskt ursprung, sexualitet eller vilken ålder individen har. Dessa olika faktorer skapar skilda förutsättningar och begränsningar för individen och det som uppfattas som dåliga eller goda livsvillkor är en individuell bedömning. Därmed ser livsvillkoren olika ut för de flesta människor och därmed skiljer sig också socialisationsprocessen åt. Giddens menar att socialisering är en process som alla individer går igenom under hela sitt liv. Det är genom denna process individen lär sig normer och värderingar och för att få tillträde till den redan existerande världen måste vi alla socialiseras in i den (Giddens, 1998).
Identitet
Att definiera begreppet identitet är alla gånger inte så lätt, det är svårt att ge ett entydigt svar även om den självklara översättningen helt enkelt borde vara ”vem man är”. Eftersom identiteten utgörs av kroppsliga, psykologiska, sociala och kulturella faktorer som interagerar med varandra skulle begreppet också kunna översättas med personlighet, karaktär eller social roll. (Ahmadi, 1998) Giddens menar att identitet är ett något som särskiljer drag eller egenskaper hos en individ eller grupper av individer. Han menar att identiteten utgörs av sociala "markörer" och ett exempel på en sådan kan vara namnet som för vissa kan vara en viktig del av individualiteten (Giddens, 1998). Erving Goffman beskriver identitet som förvärvd och tillskriven identitet. Den förvärvade identiteten utgörs av de egenskaper och den självbild som individen själv upplever sig ha, för att känna sig tillfreds med sig själv behöver bilden få ett erkännande av omgivningen. Däremot den tillskrivna identiteten är den identitet som andra tillskriver en individ och dennes personlighet (Goffman, 1972/2004). En annan teori är den som Charles H. Cooley förespråkar, nämligen spegeljaget. Cooley menar att individens identitet växer fram i samspel med andra, att vi speglar oss i andras reaktioner på våra handlingar och att det påverkar vår självuppfattning. Enligt Cooley innebär detta att det vi känner när vi tänker på oss själva har sin grund i vad vi tror att andra tänker om oss. Detta leder i sin tur till att våra handlingar påverkas och styrs av andras reaktioner och omdömen (Hilte, 1996). Den socialisationsprocess och de signifikanta andra som utgör individens uppväxtvillkor är således av mycket stor betydelse för individens identitetsskapande.
Socialisation
Socialisation innebär enligt Anthony Giddens de sociala processer som hos barn bildar en medvetenhet om jaget och om sociala normer och värden. Giddens menar att socialisationen pågår genom hela livet även om processerna är särskilt viktiga under barndomen (Giddens, 1998). Hur socialiseringsprocessen ser ut skiljer sig givetvis åt mellan individer men det finns ändå några gemensamma stadier som alla individer går igenom på ett eller annat sätt. Peter Berger &
Thomas Luckmann redogör i sin bok Kunskapssociolog bland annat för teorier och faktorer som styr och påverkar individens socialisation in i samhället. De menar att en individ är medlem i samhället först efter internaliseringen, vilket innebär att individen skapar en förståelse av människor och upplever världen som meningsfull. Den första socialiseringen en individ genomgår kallas den ”primära socialisationen”, den betraktas även som den mest betydelsefulla för individen då det är här grunden läggs för individens framtida värderingar. Under den ” primära socialisationen” möter individen sina ”signifikanta andra”, vilka kan utgöras av till exempel pappa, mamma, syskon, far- och morföräldrar, med andra ord de människor som finns runt omkring individen. Berger & Luckmann menar att de ”signifikanta andra” har stor betydelse för individens socialisation, särskilt under det primära stadiet då de signifikanta andra fungerar som en länk till omvärlden. De signifikanta andras definition av verkligheten tas för given och upplevs för barnet som riktig verklighet. Individen identifierar sig i stor utsträckning med den ”signifikanta andre”, genom att det övertar de signifikanta andras attityder och roller och omvandlar dessa till sina egna. Med andra ord reproduceras de signifikanta andras roller och attityder genom barnen (Berger & Luckmann, 1998).
Det andra socialisationsstadiet är den sekundära socialisationen som beskrivs som en process som leder en redan socialiserad individ in i nya sektorer av samhällets objektiva värld. (Berger & Luckmann, 1998) Detta stadie hänvisar till den socialisation som sker under ungdomen och under tiden som vuxen. Framförallt har skolan en viktig roll för den sekundära socialisationen, men även massmedierna och kamraterna är viktiga för individens fortsatta socialisering. (Connell, 2003)