Nyhetsjournalistik

Flera medieforskare vill beskriva nyhetsproduktionen och de villkor som omger nyhetsjournalistiken som fabriker eller industrier med löpandebandproduktion.

Fabrikerna är med och skapar den journalistik som vi dagligen tar del av. Fabriken har anställt journalisten som skapar produkter som människor efterfrågar. Journalisten socialiseras in i det, det vill säga att denne tränas att upptäcka mönster, tränas att hantera villkoren på fabriken och att bli en journalist som accepteras av arbetsplatsen.

Här i ligger en del av förklaringen till varför nyhetsjournalistiken blir som den blir.

30 Nyhetsförmedlingen är inte bara en fabrik utan den är en storindustri som styrs av marknadens behov. Forskare menar också att journalistiken inte är en pålitlig

verklighetsbeskrivare eftersom journalistiken är alltför bunden av kommersiella villkor för att kunna göra anspråk på att vara en säker verklighetsskildrar (Hultén 1993:15 ff).

Effektiviteten och förmågan att kunna göra det oförutsägbara och komplicerade till något enkelt och förutsägbart är enormt viktigt i ett arbete där tidsramarna är snäva.

Att välja bort en mer allsidig behandling av ett ämne på grund att tidsbrist tillhör vardagen för de flesta nyhetsreportrar (R. Olsson 2006:163).

Journalistiken strävar alltid efter att ha en koppling till verkligheten, utan denna koppling blir begreppet journalistik innehållslöst. Journalistik handlar om att göra utvalda händelser intressanta och begripliga för publiken vilket leder till att händelser stöps om i den journalistiska formen. Detta innebär att det sker en bearbetning av ett verklighetsmaterial med hjälp av berättartekniska och dramaturgiska principer.

Det sker också under inverkan av gällande villkor och begränsningar vilket leder till att den journalistiska formen oundvikligen medför en förvrängning av verkligheten (Hultén 1993:20).

Det är svårt att dra en tydlig gräns mellan vad som är journalistik och fiktion då viss typ av journalistik, t ex kvällsjournalistik, tydligt närmar sig fiktion genom valen av fakta, beskrivningssätt och verbala uttryck (ibid.:20 f). Journalisten måste hela tiden välja ut det intressanta från en stor mängd fakta, intryck och information. Med detta ska han sedan skapa en berättelse och klä sina intryck med ord vilket innebär att han gör en konstruktion av verkligheten. Det finns ett fiktivt inslag i journalistiken då verkligheten alltid ses genom ett temperament eller filter (ibid.:24).

31

6.4.1 Krigsjournalistik

Krigssituationer skapar en situation med ett slags journalistiskt undantagstillstånd.

Sedan mer än 100 år tillbaka förs krig inte bara på ett fysiskt plan. De förs också på ett ideologiskt plan, det vill säga i massmedia. Journalisten får i dessa situationer svårt att hålla något som liknar ett objektivt perspektiv. Den enskilde journalisten kan själv vara stark engagerad för eller emot den ena sidan i konflikten, eller arbeta i en nationell sinnesstämning som gör att en neutral rapportering av händelseförloppet kan ses som närmast stötande (R.Olsson 2006:108).

Den bistra sanningen är att under det nya årtusendet förbereder regeringens

propaganda sina medborgare för krig så skickligt att det är mycket troligt att de inte vill ha den sanningsenliga, objektiva och balanserade rapportering som goda

krigskorrespondenter en gång i tiden gjorde sitt bästa för att leverera (Knightley 2003:528).

En vanlig propagandateknik som använts, av medier i krigssituationer, sedan mer än 100 år tillbaka är att utmåla fienden som så besinningslös, grym, hänsynslös och galen som möjligt. Fienden njuter av våldet och utövar det för dess egen vinning. Fiendens fallenhet för våld tycks också vara utan gräns och våldet drabbar alla som kommer i dess närhet. Med den egna sidan är det dock annorlunda. Våld används bara i nödfall och görs då effektivt. Segerrapporterna är triumferande men samtidigt märkligt

blodlösa. Den egna sidan tar hänsyn till de mänskliga rättigheterna och ledarna är goda människor med bra omdöme. Kriget blir en kamp mellan det onda och det goda.

Offren för det egna våldet bör inte visas och det är fienden som är brutal.

Oftast är propagandan varken sann eller falsk. Däremot är graden av sanning inte oväsentlig. I propaganda försöker man att undvika rena lögner då en lögn alltid riskerar att avslöjas. Den slår då tillbaka på den som framför den eftersom man inte litar på någon som ljuger och tar därför avstånd från den. Propagandan framhåller vissa saker framför andra och kan på så vis luras utan att ljuga.

Gulfkriget mellan 1990 och 1991 blev ett tydligt exempel på framgångsrik propaganda.

Det blev i medierna ett krig nästan helt utan våld mot människor utfört av den egna sidan. Fienden däremot var oerhört ondskefull och var förmögen till enorm brutalitet.

32 Bilder på misshandlade tillfångatagna allierade soldater visades gång på gång i

medierna. Verkligheten var dock att allierade styrkor lade ut så kallade bombmattor över irakierna vilka krävde ett enormt antal civila offer. Uppgifterna om civila offer är osäkra men man bedömer idag att mellan 100 000 och 200 000 människor föll offer för de allierades bombmattor. Dessa krigets offer var i princip helt osynliga i

västerländska medier (Andrén-Papadopoulos & Höijer 1996:135 f.).

Under operation Ökenstorm var det inte krigets faktiska verklighet som presenterades utan i hög grad propaganda och desinformation. Bilden i de västerländska medierna var oblodig och kriget blev i hög grad en fråga om militär teknik. Teknikens

konsekvenser utlämnades nästan helt (ibid.:138)

6.4.2 Embedded journalism

Med embedded journalism menas att journalister blir en del i ett stridande förband. De följer alltså med förbandet och rapporterar det som händer runt omkring just detta förband. Den här typen av nyhetsrapportering kom som ett svar på att journalister under början av Irakkriget rörde sig fritt i det krigsdrabbade landet och rapporterade.

Det var främst bildmaterialet som väckte känslor och som inte uppskattades av de västerländska militära styrkornas ledare och politiker. Eftersom journalisterna rörde sig fritt så kunde de visa bilder på krigets verkliga offer, civilbefolkningen. När bilder på bombade skolor och civila offer spreds ut i världen så gjordes kriget mänskligt på ett annat sätt än tidigare då det endast fanns tillgång till militärens egna bildmaterial.

I varje krig försöker man att göra fienden opersonlig och omänsklig, men att ha någon med Suzanne Goldenbergs kvalitéer i Bagdad(The Guardians egen reporter), som talar med vanliga Irakier och gör dem väldigt mänskliga, är ett nytt fenomen i krig, och man förstår varför politiker inte tycker om det. Det gör också det väldigt svårt att starta krig mot en nation som man får den bilden ifrån. Jag tror också att det humanitära i hennes och Lindseys (Hilsum, Channel 4 News korrespondent i Bagdad) var av en annan kaliber och upplägg mot rapporteringen vi sett tidigare, och jag tror att det på något sett kommer att ändra stukturerna på hur krig kommer att ses (Lynch & McGoldrick, 2005:17, författarens översättning).

33 För att motverka att den här (verkliga) bilden av kriget skulle visas så gjorde man det svårare för journalister att röra sig fritt och deras rapporter övervakades av

myndigheter. De fick heller inte rapportera vad de vill om vissa platser eller om

militära planer. Organisationer som inte var en del av den amerikanskledda koalitionen fick särskild uppmärksamhet då de amerikanska och brittiska styrkorna skickade dem till Kuwait.

För att öka kontrollen ytterligare började man alltså med så kallad embedded journalism där återigen militären själva hade kontroll över vilket material som skulle tillåtas att visas.

Militären såg sig omkring och sade… vi vill inte att de rapporterar om människor som blir bombade, skjutna och mördade, så den här gången kommer vi att motverka det genom att integrera korrespondenterna med militären så att allt de kan skriva om är respektive trupps aktiviteter (Lynch & McGoldrick 2005:110).

Systemet med att integrera journalisterna med militären möjliggör ett fast flöde med övertygande bildmaterial som kan tävla med och många gånger stöta undan övrigt material som visar mänskligt lidande till följd av amerikanska och brittiska bomber.

Dessa bilder var även de till stor del kontrollerade och ofta satta åt sidan till förmån för det material som de integrerade journalisterna tävlade med varandra för att få sända. På det här viset hade man lyckats att kommersialisera journalistiken då de integrerade journalisterna skickade material som de hoppades skulle sändas istället för det som egentligen borde visas. Rapporteringen började användas som politisk propaganda istället för att skildra kriget i dess verkliga form.

När icke-västerländska medier med al-Jazeera i spetsen började synas så märktes tydlig skillnad i rapporteringen då de inte hade några sådana restriktioner. Det ledde till att många började tänka om, bland annat så gick BBC World ut och meddelade att de hade varit för ”konservativa” i sin rapportering och att de riskerar att tappa förtroende hos den internationella publiken då de visar en sak medans andra kanaler runt världen visar en helt annan (ibid:.111).

34