Observationer

I detta avsnitt redovisas resultaten av observationerna under tre underrubriker vilka utgjorde de överordnade teman som utkristalliserades under analysarbetet. Dessa är; Rutiner, Målspråks-användning och Muntliga övningar.

4.1.1 Rutiner

Ett tema som visade sig i analysen var rutiner, vilka dels hade med lektionernas upplägg att göra, dels med hur läraren ställde frågor till eleverna för att uppmuntra dem till att prata. Av sammanlagt sex observationstillfällen inleddes fem av lektionerna med att läraren ställde frågor till eleverna på engelska. Det var frågor som: How are you today? What day is it today? What month? What’s the weather like today? Is it snowy? Is it cloudy? Eleverna svarade på engelska genom att antingen räcka upp handen eller genom att svara rakt ut. Samtalen mellan läraren och eleverna varade under lektionernas inledning i 5–10 minuter vid dessa fem tillfällen. Vid två observationstillfällen undervisades både årskurs 2–4 och 5–6 tillsammans, men följde två olika planeringar. Vid dessa tillfällen inledde läraren med en gemensam uppstart för alla elever. Vid ett tillfälle riktades först instruktionerna till de äldre eleverna, men även de yngre satt med och lyssnade. Läraren inledde med att ställa frågor till årskurs 5–6, där två elever hade varit frånvarande under den föregående lektionen.

Läraren: Do you remember what we did last time?

Sasha: Vi gjorde den där teatern.

Läraren: Yes, the role play. And do you remember what the role play was about… what are those words you have to use?

Kim: Eh… Gambits.

Läraren: What are gambits…? Give examples.

Misha: Polite words…

Sam: How are you? Take care.

Exemplet ovan visar hur samtalen mellan läraren och eleverna kunde se ut vid uppstarten av lektionerna. Vid just det här tillfället bekräftar läraren det som eleven svarar på svenska genom att upprepa det på engelska. Detta hände vid ett antal situationer när elever valde att svara på svenska, läraren pratade då konsekvent på engelska. Frågorna som läraren ställde vid lektionernas uppstart skapade temat rutiner eftersom de upplevs som något som händer ofta och eleverna verkade vana vid rutinen.

Att skapa nyfikenhet växte fram som ett undertema till rutiner. Här samlades händelser, frågor och metoder som läraren använde för att bygga upp en nyfikenhet och en sorts förväntan inför, till exempel, en kommande aktivitet. I början av en lektion med årskurs 2–6 inledde läraren

med att ställa frågan: ”Are you good at counting?”, varpå eleverna svarade och uppmanades räkna från 30 till 50 på engelska tillsammans i kör. Vid ett annat tillfälle, med årskurs 5–6 inledde läraren med att säga, ”I know you play a lot of games (…) Do you have any strategies?

What is a strategy?” En elev svarade att ”One strategy is to win”. Därefter följde en diskussion där läraren och eleverna samtalade om olika strategier och när de används. Vid ett annat tillfälle förde läraren in eleverna på vad som senare kom att bli lektionens innehåll, genom frågor som till exempel ”Can you give an example of a sport with a ball?”, varpå eleverna började ge exempel på olika bollsporter.

Ytterligare en återkommande rutin under lektionerna var körläsning. Det handlade om att läsa dagar, månader och siffror i kör. När eleverna skulle spela ett spel eller leka en lek körlästes användbara fraser högt innan arbetet började. Under inledningen av en lektion hade läraren skrivit upp läs- och skrivstrategier på tavlan, även dessa meningar körlästes tillsammans, trots att arbetet under den aktuella lektionen gick ut på att eleverna arbetade individuellt med att läsa en text i det digitala läromedlet.

4.1.2 Målspråksanvändning

Vid observationerna studerades om, och i vilken utsträckning, läraren använde sig av mål-språket. Det kan konstateras att läraren använde engelska konsekvent under lektionernas upp-start, när hen berättade vad eleverna skulle göra, vid instruktioner samt när hen ställde frågor och svarade på elevernas frågor i helklass. Vid ett fåtal tillfällen användes enstaka ord eller fraser på svenska. När läraren däremot hjälpte enskilda elever vid individuellt arbete tenderade hen att byta till svenska, i synnerhet med de yngre eleverna i årskurs 2–4. När det gäller elevernas målspåksanvändning varierade det under lektionerna. Observationerna visade att de allra flesta elever svarade på frågor som ställdes i helklass på engelska, med vissa undantag. De gånger som eleverna var med i en muntlig övning, ett spel eller en lek, pratade de engelska med givna fraser och frågor. De äldre eleverna arbetade under två lektioner med ett manus till ett rollspel. Under de lektionerna kunde endast en grupp observeras och där användes engelska när de kom med idéer till vad de skulle säga i rollspelet, utöver det användes inte engelska spontant inom gruppen förutom någon enstaka fras här och där. Intressant var dock att eleverna, i synnerhet de äldre, relativt otvunget bytte till engelska när läraren ställde en fråga till dem eller om hen uppmanade dem att komma ihåg att prata engelska.

Det noterades under samtliga lektioner att läraren kontrollerade att eleverna hade förstått när hen till exempel hade gett en instruktion, sagt ett nytt ord eller ställt en fråga. Vid ett tillfälle när läraren gav instruktioner till ett tärningsspel, gick hen igenom reglerna för vad eleverna skulle göra beroende på vilken siffra de fick upp, ”If you roll number one, say a name of a sport with a ball”, varpå läraren uppmanade eleverna att översätta till svenska vilket de gjorde innan samma procedur upprepades med nästa siffra. Efter varje mening kontrollerade läraren att eleverna hade förstått och bad dem ge exempel. Eleverna uppmanades slutligen att ”Tell me in Swedish what the rules are?”, varpå en elev återberättade på svenska. Exemplet är taget från en lektion med årskurs 2–4 men lärarens sätt att ge instruktioner och kontrollera förståelse var liknande under andra lektioner när eleverna skulle genomföra en aktivitet eller en övning. Vid

den muntliga aktiviteten som följde just detta introduktionstillfälle med tärningsspelet, noterades att det fanns tre elever som gjorde flera försök att använda engelska spontant i gruppen. Framförallt en elev, som går i årskurs 4, stöttade sina kamrater med att hitta ord och hjälpa med uttal.

4.1.3 Muntliga övningar

Om läraren initierade en planerad aktivitet som särskilt övande den muntliga förmågan, noterades det i observationsanteckningarna. De övningar som identifierades delades därefter in i underteman som hänvisar till vilken typ av övning de var, det vill säga, om de var mekaniska, meningsfulla eller kommunikativa. Under observationerna visade det sig att arbetsformerna var varierade. Samtliga lektioner startade i helklass och av sex lektioner innehöll fyra av dem minst en muntlig övning som utfördes i par- eller grupp. Utöver det hölls en lektion i helklass, där eleverna spelade Bingo med en elev som utropare och under en lektion med årskurs 5–6 arbetade eleverna enskilt med det digitala läromedlet.

Alla tillfällen där eleverna körläste efter läraren kan klassas som mekaniska övningar, dessa var dock inte övningar i den bemärkelsen som denna studie syftar till, de var snarare en del av den rutin och metod som läraren använde i undervisningen. De mekaniska övningar som kunde urskiljas under lektionerna var vid ett tillfälle, då eleverna spelade memory, och läste då ord högt för varandra i par samt vid det tillfälle då de spelade bingo med en elev som utropare.

Dock var det endast den elev som var utropare som övade den muntliga förmågan, medan de andra eleverna övade hörförståelse. Vid ett annat tillfälle lekte eleverna en lek med läraren, A ship comes loaded, där läraren visade bilder på sportutrustning och elevernas uppgift var att säga vilken sportutrustning det var samt vilken sport man kunde spela med hjälp av den.

Slutligen var det ett tillfälle när eleverna i årskurs 2–4 arbetade individuellt med Clio och en uppgift var att läsa en dialog, det noterades dock att alla elever läste dialogen tyst för sig själv förutom en elev som läste den högt för sig själv, istället för i par, vilket var övningens egentliga syfte.

Gällande meningsfulla övningar, kunde de noteras vid flera lektioner. Vid ett tillfälle fick eleverna jobba med frågeord, genom att turas om att läsa upp en fråga till sin partner som då kunde svara med egna ord. En annan lektion spelade eleverna ett tärningsspel i par, de hade då fått instruktioner att om de får en etta ska de säga en sport som man kan spela med en boll, om de slår en tvåa ska de säga en sport med hästar, och så vidare. Även om frågorna var styrda kunde eleverna svara på olika sätt och kunde således vara mer kreativa med språket.

Lektionernas inledning kunde klassas som kommunikativa eftersom de liknande ett autentiskt samtal, i synnerhet de tillfällen då läraren använde sig av öppna frågor. Dock var taltiden relativt liten för varje elev, eftersom de turades om att svara och i vissa fall svarade endast elever som frivilligt räckte upp handen. Med hänsyn till denna studies indelning av muntliga övningar var det därför främst vid två tillfällen som kommunikativa övningar noterades. Det ena tillfället inträffade vid slutet av en lektion, eleverna i årskurs 2–4 uppmanades då att prata fritt den sista tiden och läraren gav som förslag att de kunde prata om en hobby eller en sport som de var intresserade av. Det andra tillfället var när eleverna i årskurs 5–6 spelade upp sitt rollspel, som

handlade om ”Gambits”. Förutom rollspelet noterades att hela lektionen var av den kommunikativa sorten, den inleddes med ett samtal mellan läraren och eleverna kring hur publiken ska bete sig under rollspelet. Efteråt gav grupperna muntlig respons på varandras pjäser innan läraren också gav sin respons. Avslutningsvis fick eleverna utvärdera vad de hade lärt sig under arbetet med rollspelet, genom att muntligt berätta för varandra.