Observationen ägde rum på fallföretaget den 8 december 2011, mellan klockan 5:00–
16:00.
Då vi anlände till företaget blev vi personligt välkomna av en av de två ledarna på företaget. Denne tog med oss på en rundvandring på företaget, vilket inkluderade ett lager samt två små kontor. Ledarna hade ett kontor gemensamt medan
ekonomiansvarige hade det andra. Båda ledarna befann sig på arbetsplatsen under observationsdagen samt en av nattpersonalen som snart skulle stämpla ut.
Nattpersonalen hade plockat ihop varor som sedan dagspersonalen skulle leverera till kunderna. Innan dagspersonalen infann sig på arbetsplatsen valde vi att observera olika skriftliga kommunikationskanaler som fanns tillgängliga på arbetsplatsen. Vi
observerade olika skriftliga tillrättavisningar, lappar, som var uppsatta på toaletten och på väggarna. Budskapet var att man skulle plocka upp efter sig. De hade skrivits av två medarbetare och det var framfört på ett, enligt oss, omogen, elakt och brutalt sätt. Det stod inte ”var vänlig” utan ”gör ni inte det så är ni antingen CP-skadade eller dumma i huvudet”. Vi tog detta i beaktning för att diskutera lapparna till morgondagens
intervjuer. Väl tillbaka på ledarnas kontor, satt de och nattpersonalen och diskuterade, enligt oss, både icke arbetsrelaterad information men även relaterad sådan. Till de icke arbetsrelaterade information hänvisar vi till diskussionen angående fotbollsresultat och liknande samtal. Den arbetsrelaterade informationen syftade vi till när de diskuterade om nattpersonalen hade färdigställt dennes uppgifter eller om det var något som blev över till dagspersonalen. Kommunikationskanalen de använde sig av var en muntlig, face-to-face-kommunikation vilket inkluderade flertalet grova antydningar,
exempelvis ”fan”, ”satan” och ”du är kass”. Vi uppfattade att det förmedlades med ett humoristiskt tonläge och en överlägsen attityd. Vår första tanke var att företagets
gruppdynamik utspelade sig på detta sätt. Man skrattade mycket och valde kontinuerligt att gyckla med varandra på ett humoristiskt sätt. Det kändes som att det var ett sätt att tillhöra gruppen. Att homogenitet krävs för att bli rättvist involverad i denna
demografiskt varierande organisation.
Tidsutrymmet som fanns från att nattpersonalen avslutade sin arbetsdag tills
dagspersonalen började sitt pass var det en ledare som behandlade kundkontakterna,
62 exempelvis svara i telefon och ta beställningar. Den andra ledaren valde att prioritera olika, enligt oss, icke arbetsrelaterade internetsidor, exempelvis Aftonbladet och Barometern. Den kommunikationskanal som användes mellan de två ledarna var muntlig, likt den föregående diskussionen om sportresultat med mera. Den
arbetsrelaterade informationsutbytet mellan de två ledarna var vanligtvis angående vad som skulle köpas in och vart i från.
Nu hade dagspersonalen anlänt till arbetsplatsen. Den första diskussionen var muntlig och löd ”Vem är idioten som inte diskat sin kaffemugg efter sig?”. Medarbetarna som var på plats hade redan ha kännedom om vem som var skyldig och eftersom denne inte befann sig på arbetsplatsen startades ett upptåg av ryktesspridning. När de återgick till arbetet visste alla medlemmar vad man skulle uträtta. Ledarna hade skrivit ut de
orderlistorna som skulle behandlas av medarbetarna och sedan levereras till kunden. Ser man till denna process, alltså från ledare, till medarbetare och slutligen kund bestod det av skriftlig information, det vill säga orderlapparna. Märkbart var det att deras
organisationsstruktur utmärkte sig eftersom processen utfördes utan några svårigheter.
Under förmiddagen uppstod enstaka problem som behandlades muntligt. Vi uppfattade att ledarna hade olika sätt att uttrycka sig på gällande tillrättavisningar. Den ena ledaren valde att lösa problemet genom en tvåvägskommunikation och diskutera varför
problemet uppstod. Den andra ledaren valde ett mer strikt tonläge, grövre ordval samt mindre utrymme för respons, där problemet påpekades flertalet gånger.
När ledarna kände att de hade tid över valde de att iaktta olika internetsidor, exempelvis Youtube och Facebook men enbart i eget syfte. Ledarna nämnde att de går ut på lagret och hjälper till när de får tid över, eftersom företaget ha få anställda. Dock observerade vi att detta inte inträffade under observationsdagen.
En annan viktig sak att ta i beaktning ansåg vi vara hur arbetsfördelningen mellan ledarna såg ut. Vi ansåg att det var enkelt att urskilja vem som arbetade flitigast. Den ena hade som tidigare sagt all kundkontakt och dennes telefon ringde konstant, medan den andra ledaren beställde hem varor med långa mellanrum. Arbetsinsatsen skiljde sig markant. När den mindre verksamma ledaren lämnade kontoret för en kort stunden började den andra ledaren att prata bakom dennes rygg. Han sa att denne “aldrig fick något gjort men eftersom han är ledare och även delägare så är det svårt att tillrättavisa
63 honom”.
När medarbetarna hade varit ute och levererat den första leveransen, anlände de till kontoret för att berätta att de var klara med första leveransen och åter igen för att diskutera icke arbetsrelaterad information med samma personliga uttryck. När andra leveransen var avklarad var klockan 12:00 vilket betydde lunchrast. Alla medlemmarna valde att äta tillsammans förutom en medarbetare som valde att äta hemma.
Eftermiddagspasset var relativt likt förmiddagspasset.
Eftersom vi valde att inte specifikt nämna vad vi observerade anser vi att vi fick tillförlitlig information om hur en vanlig arbetsdag utspelade sig. Hade medlemmarna haft kännedom om observationens syfte tror vi att arbetsdagen hade kunnat se
annorlunda ut, med andra ord mer felaktig ut. Bemötanden från alla medlemmarna var trivsam, eftersom vi båda är vana vid den typ av attityd och tonläge som präglade denna arbetsplats.
I stort observerade vi att inga emotionella diskussioner framfördes. Man fick en antydan om att gruppdynamiken speglade en humoristisk sida, inte en emotionell. Vi baserar det på faktorer som attityd, tonläge och ordval. Det kändes som att antydningar aldrig sårade någon annan fastän man skulle tänka sig det emellanåt. Vi uppfattade att muntlig kommunikation användes mest kontinuerligt samt att den informella informationen låg till större vikt än den formella, rent tidsmässigt.
Genom observationen hade vi införskaffat oss en djupare kunskap och insikt i företaget som vi anser möjliggjorde till ett mer djupgående intervjuformulär.
64