För att utgöra insiderinformation måste informationen varken blivit offentliggjord eller allmänt känd.61 Rekvisiten är alternativa i den betydelsen att en person som är misstänkt för att med användning av otillåtlig information ha gjort affärer kan bemöta denna misstanke med förklaringen att informationen redan var offentliggjord eller allmänt känd.
Om åklagaren skall kunna förvänta sig en fällande dom krävs alltså att informationen varken får vara offentliggjord eller allmänt känd.62
Information eller en uppgift anses vara allmänt känd och offentliggjord exempelvis när tidningarna lämnar tryckeriet och distributionen påbörjats eller när den kan läsas hos t ex Reuters. Det krävs således att informationen skall vara tillgänglig för var och en som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från bolaget, offentliga föredrag eller motsvarande. En annan situation vilken inte ansågs vara en spridning som gjorde att informationen blev allmänt känd var när spridningen gjordes till en begränsad krets av personer som t ex en aktiesparklubb.63
Det är inte helt enkelt att dra gränsen för vad som är offentliggjort eller allmänt känt. Detta gäller särskilt i den värld som vi lever i idag där vi omges av information och i stort sett all information på något vis finns tillgänglig på Internet. Enligt motiven till MmL bör frågan med i första hand utgångspunkten på vilken Internetsida som informationen publicerats på64. Att informationen publicerats på vilken hemsida eller chatsida som helst innebär inte att den har blivit allmänt känd eller offentliggjord. Om publiceringen sker på en välkänd och välbesökt ”aktiechatsida” kan detta vara i enlighet med MmL. Information som sprids på exempelvis vcw.se och di.se borde bli allmänt kända.65
3.5 Ägnad
En omständighet skall vara ägnad att påverka priset för att förbudet mot insiderhandel skall utlösas. Kravet innebär att bedömningen inte skall ske i
60 Stockholms tingsrätts dom B 1432-99, (2001-01-25). För vidare omständigheter i fallet se under 4.2.2.
61 Prop. 1999/2000:109 s. 81.
62 Samuelsson, P, m fl, Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet.
En kommentar, s. 187.
63 Prop. 1990/91:42 s. 83.
64 Prop. 2004/05:142 s. 66.
65 Svensson, A-P & Schedin, H, Vägledning till rätt kurs på värdepappersmarknaden, s. 29.
efterhand utan vid tidpunkten för placeringen eller handlingen. Enligt äldre förarbeten66 är en omständighet ägnad att förändra priset på finansiella instrument om ett tillkännagivande av omständigheten kommer att ha inverkan på kursen uppåt eller nedåt och detta framstår som mycket sannolikt. Det finansiella instrumentet skall alltså verka vara över- eller undervärderad med beaktande av den icke offentliggjorda omständigheten samt det skall på samma gång kunna förutsättas att reaktionen på marknaden avseende omständigheten medför prisstegring eller prisfall. När en omständighet offentliggörs är det avgörande om den erfarenhetsmässigt påverkar kursen/priset eller inte vid offentliggörandet.67
I Åhusglass-fallet68 hade styrelseordföranden i Åhus Glass AB sålt aktier i bolaget till en kurs om 25 kronor. Några veckor senare lämnades ett pressmeddelande där det förväntade helårsresultatet i bolaget inte skulle nås utan de istället räknade med en förlust uppstigande till ungefär fyra miljoner kronor. I samband med att pressmeddelandet nådde marknaden föll kursen från 24 till 19 kronor. Åtal väcktes mot styrelseordföranden för att med tillgång till insiderinformation som bestod av att den åtalade hade kunskap om att företagets resultat var negativt ha försålt aktierna. Det framgick i målet att styrelseordföranden varit närvarande vid ett informellt möte som hölls några veckor innan aktieförsäljningen där en preliminär resultatrapport hade presenterats vilken visade ett negativt resultat. Tingsrätten ansåg att styrelseordföranden hade vid tidpunkten för aktieförsäljningen haft tillgång till icke offentliggjorda omständigheter och att dessa var av sådant slag att de var ägnade att väsentligt påverka kursen om de offentliggjordes.
3.6 Väsentlighetskravet
För att falla in under definitionen insiderinformation är det av avgörande betydelse att den icke offentliggjorda eller inte allmänt kända omständigheten är ägnad att väsentligt påverka priset på det finansiella instrumentet. Innebörden av ovanstående är att informationen om en viss omständighet måste vara av sådan betydelse att den väsentligen skulle komma att påverka priset om den blev allmänt känd. Det avser sådan information som en förnuftig investerare som en del av grunden för sitt beslut att investera skulle kunna förväntas utnyttja.69
Motiven70 till tidigare lagstiftning har betonat svårigheten att stipulera en procentuell gräns för när väsentlighetskravet skall anses vara uppfyllt.
Samtidigt har det angetts att en tioprocentig förändring av kursen på ett finansiellt instrument skulle vara att anse som väsentligt i sammanhanget.
66 1984/85:157 s. 89; prop. 1990/91:42 s. 51f.
67 Samuelsson, P, m fl, Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet.
En kommentar, s. 199f.
68 Kristianstads tingsrättsdom B 1059-00, (2000-11-07).
69 Samuelsson, P, m fl, Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet.
En kommentar, s. 190.
70 Prop. 1984/85:157 s. 89; prop. 1990/91:42 s. 82f.
Ett försök till klargörande gjordes vid införandet av ISL genom att bedöma kursrörelser som väsentliga med tillämpning av flera olika parametrar.
Kursförändringar i form av standardavvikelse individuellt för varje aktie och den procentuella kursavvikelse är exempel på parametrar som anfördes.71 Det framhölls i förarbetena till MmL att innebörden av begreppet väsentligt måste kunna variera mellan olika marknader och olika finansiella instrument och att det därför inte går att fastslå någon fast procentsats. Hänsyn måste istället tas till olika parametrar som t ex allmänna tendenser på marknaden och speciella egenskaper hos det finansiella instrumentet.72
3.6.1 Bure-fallet
I Bure-fallet73 åtalades VD:n i investmentbolaget Bure Equity AB (Bure), Peter S, för bl a grovt insiderbrott. Tingrätten ogillade åtalet eftersom de inte ansåg det visat att den kunskap som Peter S hade om Bures ekonomiska läge skulle ha haft väsentlig kurspåverkande inverkan på bolagets aktier.
Hovrätten kom dock till en annan slutsats. Omständigheterna i målet var att Peter S tillträdde som VD i Bure år 2001 förvärvade under år 2001 och 2002 totalt 230 000 aktier i bolaget. Den 4 december 2002 sålde Peter S 50 000 av sitt aktieinnehav i Bure och vidare sålde han mellan den 17-20 januari 2003 ytterligare 150 000 aktier. Under andra halvåret 2002 befann sig Bure i en ansträngd ekonomisk situation. Åklagaren ansåg att Peter S hade haft tillgång till information om Bures kreditsituation, nedskrivningsbehov samt det faktum att Bure befann sig i ett ansträngt ekonomiskt läge vid försäljningen av aktierna. Peter S gjorde gällande att han inte hade tillgång till någon insiderinformation vid tidpunkterna för försäljningarna och om han nu hade haft detta så var uppfattningen att denna information inte utgjorde insiderinformation.
Av ett styrelseprotokoll från den 25 oktober framgick att Peter S rapporterade bl a att förhandlingar pågick med bankerna om en lösning som skulle säkerställa behovet av både kortfristigt och långfristigt kapital, att det finansiella läget var ansträngt och att det fanns en åtgärdsplan som syftade till att halvera skuldsättningen. Den 11 november informerades Peter S vid ett koncernledningsmöte att kapitalmarknadens syn på bolaget kunde sammanfattas i bl a oro om skuldsättning, bolagets lönsamhet och kostnader. Efter uttalanden av Peter S under en kapitalmarknadsdag tre dagar senare om att Bure strävade mot avsevärt förstärkt finansiell ställning och avsåg att halvera bolagets räntebärande skuld togs emot positivt av press och analytiker.
71 Prop. 1999/2000:109 s. 53; Moberg, K & Samuelsson, P, Börsrätt, s. 122.
72 2004/05:142 s. 56.
73 Göteborgs tingsrätts dom B 11337-03, (2005-07-08); Hovrätten för Västra Sveriges dom B 3354-05, (2006-10-05).
Den 2 december meddelades på di.StockWatch att Bure skulle byta inriktning, att moderbolagets finansiella balans skulle repareras samt att mot denna bakgrund Peter S i samråd med styrelsen överenskommit att avträda från posten som VD. Aktien gick då upp till 15,00 kronor för att dagen efter ha kursen 13,10. Detta visade hur känslig Bures ekonomiska situation var för marknaden. Hovrätten ansåg att närmare information om att bolaget verkligen befann sig i ett ansträngt läge och om innehållet i omförhandlingarna med kreditgivarna var kurspåverkande. Hovrätten fann det även utrett att informationen om bolagets verkliga ekonomiska läge och då särskilt om kapitalbehovet och innehållet i förhandlingarna med kreditgivarna varken var offentliggjord eller allmänt känd. Det ansågs dessutom utrett att denna information var ägnad att väsentligt påverka priset på aktierna i Bure. Det var däremot inte visat att informationen om nedskrivningarna av Bures aktieinnehav skulle ha orsakat en väsentlig påverkan på kursen om det verkliga nedskrivningsbehovet varit känt. Det sades att det inte var osannolikt att marknaden redan hade förberett sig på att sådan information skulle komma att offentliggöras.
Förhållandena om bolagets ekonomiska läge och förhandlingarna med kreditgivarna var kunskaper som Peter S fortlöpande blev informerad om.
Det måste således enligt hovrättens bedömning ha stått klart för honom att ovan nämnda information som inte offentliggjorts och inte var allmänt känd var klart kurspåverkande.
Peter S var närvarande på ett styrelsemöte den 20 december 2002 där bolagets finansiella position och likviditet samt åtgärdsprogram gicks igenom. Den 20 januari 2003 hölls ett extra styrelsemöte där även Peter S var närvarande. Hovrätten menade att det framgår att Peter S måste ha varit väl insatt i Bures fortsatta utveckling och att ytterligare information inte offentliggjordes. Ansvarssituationen var således inte annorlunda under försäljningarna i januari än vid den försäljningen som skedd den 4 december. Han hade alltså tillgång till insiderinformation och fick inte sälja några aktier. Hovrätten dömde med ändring av tingsrättens dom Peter S för insiderbrott.
4 Insiderbrotten
4.1 Överblick
Bestämmelserna i MmL innebär att det är förbjudet att ägna sig åt det man i allmänhet kallar för insiderhandel. Insiderhandel avser det förhållandet att en person köper eller säljer finansiella instrument vid samma tillfälle som personen har kännedom om en omständighet eller ett förhållande som inte är allmänt känd och som om informationen blev allmänt känd väsentligt skulle påverka priset på det finansiella instrumentet. En person begår alltså ett insiderbrott om han eller hon ägnar sig åt insiderhandel. Så länge den som handlar har tillgång till insiderinformation har det ingen betydelse om denne gör det för sin egen eller någon annans räkning. Huvudregeln är således att även när handeln sker för annans räkning så begår den som handlar ett insiderbrott. Det är dessutom fråga om insiderbrott om en person påverkar någon annan att handla. Även affärer som genomförs utanför värdepappersmarknaden kan vid handel i vissa finansiella instrument utgöra insiderhandel. För att det skall anses vara ett insiderbrott krävs den gemensamma förutsättningen att man förfogat över insiderinformation när man handlat.74
Enligt statistiken75 har antalet ärenden om insiderbrott inte ökat i och med införandet av MmL. Denna uppgiften gäller dock statistik fram t o m augusti 2006. Antalet ärenden som har överlämnats till åklagare är 11 för år 2006, 21 för år 2005 och 15 för 2004.76