I 7 § MmL stadgas att den som uppsåtligen röjer information som han eller hon inser eller borde inse är insiderinformation döms utom i de fall då röjandet sker som ett normalt led i fullgörandet av tjänst, verksamhet eller åliggande för obehörigt röjande av insiderinformation. Till ansvar döms inte om informationen blir allmänt känd109 samtidigt med att den röjs.
Genom tillkomsten av MmL har den tidigare uppdelningen på personkretsen tagits bort och nu omfattas alla som röjer insiderinformation av bestämmelsen. Alla som röjer insiderinformation kan således göra sig skyldig till brottet och det spelar inte heller någon roll om röjandet som sådant faktiskt föranleder någon att köpa eller sälja finansiella instrument som berörs av informationen.110
Om en normalt förnuftig person skulle ha insett att det är fråga om insiderinformation med hänsyn till omständigheterna är kravet på insikt uppfyllt. Det kan antas att det torde ställas högre krav på aktsamhet på en person med stor erfarenhet av värdepappersmarknaden jämfört med en person som saknar erfarenhet eller bara har begränsad erfarenhet.111
107 Prop. 2004/05:142 s. 64.
108 Samuelsson, P, m fl, Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet.
En kommentar, s. 248.
109 För definition på när informationen anses vara allmänt känd hänvisas till ovan under 3.3.
110 Prop. 2004/05:142 s. 166; Svensson, A-P & Schedin, H, Vägledning till rätt kurs på värdepappersmarknaden, s. 26f.
111 Prop. 2004/05:142 s. 65.
Om obehörigt röjande av insiderinformation skulle komma i konflikt med de grundlagsfästa rättigheterna tryckfrihet och yttrandefrihet skall MmL bestämmelser inte tillämpas.112
För straffbarhet krävdes enligt ISL att informationen skulle ha röjts obehörigen och därmed föll behörigt röjande utanför det området som omfattades av straffet. I MmL har lagtexten justerats så att det direkt framgår vilka situationer som är undantagna från förbudet; röjande som sker som ett normalt led i fullgörandet av tjänst, verksamhet eller åliggande undantas.113
Röjandeförbudet har i förhållande till styrelseledamöters tystnads- och lojalitetsplikt diskuterats i förarbetena114 till MmL. Här stadgas att om konflikten mellan ett företags intresse av sekretess och arbetstagarledamotens intresse av att kunna diskutera med sin fackliga organisation utfaller till arbetstagarens fördel bör det inte komma ifråga att anse röjandet som obehörigt.
Den 22 november 2005 avkunnade EG-domstolen sin första dom115 rörande insiderfrågor. Förfarandet som låg till grund för målet ägde rum under år 2000 och det var därför insiderdirektivet som EG-domstolen tillämpade. De frågeställningar som uppkom i målet har emellertid även betydelse för hur tolkningen av MmD och MmL skall ske.
Omständigheterna i målet var sådana att Grøngaard var arbetstagarrepresentant i RealDanmarks styrelse som var ett börsnoterat aktiebolag. Han fick vid ett styrelsesammanträde den 23 augusti 2000 kunskap om att bolaget avsåg att inleda förhandlingar om en fusion med Danske Bank. Nämnda information skickade han vidare till Bang som var ordförande i en fackförening för anställda inom finansbranschen. Någon gång mellan den 28 augusti och den 4 september avslöjade Bang för tre andra personer inom fackförbundet bolagets planer om en fusion och en av personerna köpte den 31 augusti aktier i RealDanmark för 48 000 euro. Vid ytterligare styrelsemöten den 18 och 22 september där Grøngaard var närvarande diskuterades vidare detaljer om fusionen. Även i detta fall informerade han Bang den 26 september om det som delgivits på mötena.
Enligt hans utsaga var tanken med delgivningen att hjälpa personalen i RealDanmark att hantera fusionen. Bang vidarebefordrade informationen än en gång till samma person som tidigare köpt aktier i RealDanmark och han köpte strax efter ytterligare aktier i bolaget för 214 000 euro.
När fusionen offentliggjordes i början av oktober steg aktierna i RealDanmark med ungefär 65 procent och i samband med offentliggörandet
112 Schedin, H, & Svensson, A-P, Vägledning till rätt kurs på värdepappersmarknaden, s.
30.
113 Prop. 2004/05:142 s. 65.
114 SOU 2004:69 s. 85f; prop. 2004/05:142 s. 67.
115 EG-domstolens mål C-384/02, (2005-11-22), Grøngaard och Bang.
och strax efter sålde personen som köpt aktier i bolaget sina aktier till god förtjänst. Denna person dömdes till sex månaders fängelse för insiderbrott.
Grøngaard och Bang åtalades för röjande av insiderinformation och i den frågan begärde Köpenhamns Byret förhandsbesked från EG-domstolen.
Enligt insiderdirektivet förbjuds en person att röja insiderinformation utom när röjandet sker som ett normalt led i fullgörandet av en persons tjänst, verksamhet eller åligganden. EG-domstolen framhävde emellertid att undantaget enligt ovan skall tolkas restriktivt då det utgör ett undantag från ett allmänt förbud och mot bakgrund av direktivets syfte.116
På frågan om en arbetstagarrepresentants möjlighet att röja information till en facklig organisation som utsett representanten fann EG-domstolen följande. Det var oförenligt med insiderdirektivet att en person i ett aktiebolags styrelse röjde insiderinformation till den fackliga organisationens ordförande som hade utsett personen till styrelseledamot.
Om det förelåg ett nära samband mellan röjandet och fullgörandet av personens tjänst, verksamhet eller åligganden och detta röjande var absolut nödvändigt för att fullgöra nämnda tjänst, verksamhet eller åligganden gällde dock inte detta. Den nationella domstolen skall särskilt beakta att undantaget från förbudet att röja insiderinformation skall tolkas restriktivt, att varje extra röjande kan öka risken att denna information används för ändamål som strider mot direktivet och hur känslig informationen är.
Enligt principen om direktivkonform lagtolkning är svenska domstolar och myndigheter förpliktade att tolka 7 § MmL i enlighet med vad EG-domstolen har anfört.117
116 Syftet med insiderdirektivet var som ovan nämnts att bevara investerarnas förtroende för andrahandsmarknaden för värdepapper som kan överlåtas och på så sätt säkerställa att marknaden fungerar utan störningar.
117 Pehrson, L, EG-domstolens första avgörande rörande insiderfrågor, s. 911.