Detta avsnitt kommer ge svar på min första forskningsfråga Hur uppfattar enhetschefer kränkande särbehandling och vilka erfarenheter har de om kränkande särbehandling bland de anställda på arbetsplatsen?I mina intervjuer har respondenterna först fått beskriva sina uppfattningar om kränkande särbehandling och sedan om detta förekommer bland anställda i deras verksamhet. Därmed tar avsnittet först upp hur respondenterna uppfattar kränkande särbehandling generellt och därefter beskrivs deras faktiska erfarenheter av kränkande särbehandling på sin enhet.
5.1.1 Annorlunda och utesluter från det sociala
Respondent B beskrev kränkande särbehandling som utanförskap. Hon menar att man kan bli dålig behandlad på grund av att man har en annan härkomst. Detta gör enligt respondenten att individen hamnar utanför gruppen. Det som har framkommit är att man dels kan uppfatta kränkande särbehandling som att någon är utesluten från det sociala, men att man också uppfattar kränkande särbehandling när man inte ger en individ med en annan härkomst samma respekt som andra individer – det vill säga svenskar.
”Det kan vara att man har en grupp och sen utesluter man en person som inte får vara med i det sociala, det är också kränkande tycker jag. Eller att man har ett annat ursprung, att man då inte få samma respekt som alla andra. På något sätt är man utanför”
(Respondent B).
För Respondent D är kränkande särbehandling något som hon inte tycker om. Respondent D uppfattar då kränkande särbehandling utifrån sexualitet, funktionsnedsättning, hudfärg och nationalitet. Med sexualitet kan det vara att man blir kränkt på grund av sin sexuella läggning eller könstillhörighet.
Funktionsnedsättning kan vara att en individ som har ett medfött funktionhinder ses som annorlunda gentemot gruppen, vilket gör att personen på något vis hamnar utanför. När det gäller nationalitet som
21
kränkande särbehandling kan man tolka det utifrån personens kultur, språk eller hudfärg. Om en person till exempel har en annan kultur eller språk i gruppen kan detta gå emot gruppens normer och vad gruppen står för.
”Jag tänker att man upplever en kränkning, utifrån hudfärg, det kan vara nationalitet, det kan vara sexualitet, funktionsnedsättning. Att på något vis bli särbehandlad för att man kanske är annorlunda eller att du är man eller kvinna, bara det kan bli kränkande särbehandling” (Respondent D).
När Respondent E definierar sin uppfattning om kränkande särbehandling påstår hon att man behandlar någon annan illa utan "en egentlig anledning”. Respondent E säger:
”Jag tänker alla former av beteende som inte är accepterande mellan människor mot människor, att man kanske behandlar andra illa utan en anledning” (Respondent E).
För att förstå hur människor uppfattar en annan person annorlunda kan vi ta hjälp av perspektiv symbolisk interaktionism (Angelöw & Jonsson 2000). I symbolisk interaktionism beskrivs relationen mellan människor utifrån den sociala verkligheten, nämligen genom att observationen och interaktionen tolkar andras beteenden. Detta kan till exempel förklara varför man kan uppfatta en annan person som annorlunda. När en individ utsätter en annan individ för kränkande särbehandling behöver det inte finnas en specifik anledning för det. Det som kan vara bakomliggande anledning till kränkande särbehandling är emellertid om personen som blir utsatt ses som ”annorlunda” mot resten av gruppens medlemmar, varav hen oftast blir utsatt för kränkande särbehandling. Även Svensson (2010) skriver i sin studie att utsatta personer ofta arbetar annorlunda gentemot arbetsgruppen. Detta gör att personen ses som annorlunda inför gruppen och blir därmed ifrågasatt. Detta skulle kunna vara något som förklarar varför respondenterna uppfattar kränkande särbehandling som att det handlar om att personen betraktas som annorlunda och därmed blir utesluten från det sociala.
Respondent A påpekade under intervjun att dagens samhälle är mångkulturellt. På grund av detta kan det finnas andra som känner ett utanförskap då fler personer idag kommer från olika länder samt utövar olika kulturella skiljaktigheter.
”Det är många människor med olika bakgrunder, med olika intressen, det är klart att det kan finnas någon som kan känna sig lite utanför” (Respondent A).
Sammanfattningsvis uppfattar enhetschefer kränkande särbehandling som något som sker utan anledning, något som utesluter från det sociala, en form av icke respekt och att man därav blir illa behandlad. Det som respondenterna tar upp, påvisar att grunden för kränkande särbehandling kan vara ursprung, sexualitet och funktionedsättning. Detta kan förklaras utifrån symbolisk interaktionism
22
(Angelöw & Jonsson 2000). Genom interaktionen i symboliskt interaktionism kategoriserar människor sig i olika grupper med människor omkring sig. I grupper kan man exempelvis ha normer och värderingar som gruppens medlemmar uppfattar och delar med varandra. I och med detta kan personer som blir utsatta för kränkande särbehandling hamna utanför gruppen, detta kan förklaras med att de avviker från gruppens normer. Därmed har dessa utsatta individer kanske andra beteenden som gruppen ser som ”onormala” eller i det här fallet annorlunda. Det som är annorlunda kan sedan skapa förvirring hos människor vilket gör att människor lättare stöter bort det som inte anses som ”normalt” för dem. En annan förklarning kan ha med kultur att göra (Berglind 1995), det vill säga att människan ofta tolkar andras beteenden och tillskriver dem mening. Utifrån betydelsen kan det variera beroende på den kultur eller subkultur som människan tillhör. I detta fall kan det också vara så att de utsatta har annan kultur som går emot arbetsgruppens kultur. Enhetschefernas uppfattningar av kränkande särbehandling stämmer också överens med hur både Blomberg (2016) och Arbetsmiljöverket (AFS 2015:4) definierar kränkande särbehandling. Detta kan betyda att enhetscheferna har en förförståelse om vad är det som omfattar kränkande särbehandling.
5.1.2 Kränkande särbehandling, mobbning och konflikter
I förra avsnittet tog respondenterna upp hur dom själva uppfattar kränkande särbehandling ur ett generellt perspektiv. I det här avsnittet redovisas istället vad de själva uppfattat eller upplevt som kränkande särbehandling på deras enhet. Vad deras egna erfarenheter av ämnet landar i. Respondent E berättar i citatet nedan om när hon fick information om kränkande särbehandling från en personal som hade hört andra i personalgruppen prata om deras kollegas vikt. Det som framkommer är att respondenten kopplar sin erfarenhet av kränkande särbehandling till vikt. Att prata illa om någon annans vikt, ser respondent E som oacceptabelt och därmed som en form av kränkande särbehandling.
”Det har jag varit med om, att den som berättar har hört att någon hade pratat om en annan kollegas vikt, och att det inte var så snällt” (Respondent E).
Respondent C berättade om information som hon fick fram av en utsatt medarbetare som kände sig mobbad på grund av sin ålder. Svensson (2010) skriver i sin studie att mobbning kan tolkas som ett beteende som innehåller kränkande särbehandling och som upprepas under en längre period medan kränkande särbehandling kan hända vid någon enstaka gång (Svensson 2010). Att vara äldre än någon annan på arbetsplatsen betyder inte att man har mer erfarenhet av arbetet än den yngre personen.
Respondent C upplevde trots detta att medarbetaren hos henne förknippade ålder med mer erfarenheter och kompetens i arbetet. Detta ser respondenten som en form av kränkande särbehandling för den yngre personalen.
23
”Vi hade en yngre medarbetare som kände sig mobbad av en lite äldre kollega. Den här yngre medarbetare upplever ofta att kollegan är på henne, talar om vad hon ska göra, att kollegan nedvärderar henne, lite som att den äldre kollegan försökte vara hennes mamma.
Och då kände den yngre medarbetaren att hon är under den här kollegan, alltså att dom inte var på samma nivå. Lite som att jag är bättre än dig” (Respondent C).
Mobbning som kränkande särbehandling var också något som Respondent A tog upp. Respondenten berättar om en våning på sin enhet, där det ofta uppstod konflikter mellan de anställda. Enligt respondenten kan dessa konflikter ofta resultera i att en person känner sig mobbad och utsatt för kränkande särbehandling. Det som kom fram är att respondent A’s erfarenhet av kränkande särbehandling är kopplad till missförstånd. Oavsett missförstånd eller inte, så ser respondenten till att den utsatta/drabbade personens upplevelse av kränkande behandling blir hörd. Även om personen inte hade för avsikt att utsatta någon annan. Det vi kan se i denna situation är att respondentens fokus ligger på upplevelsen och inte på om personen som utfört kränkande särbehandling gjorde det medvetet eller inte.
”Jag har speciellt en våning där de ofta hamnar i situationer där de är arga på varandra.
Någon kan säga att den upplever sig mobbad och så har man samtal med den person som man upplever sig mobbad av, så säger personen ”så menade jag absolut inte”. Då blir risk för missförstånd” (Respondent A).
Respondent B berättade om en situation som hade hänt på ett möte där de diskuterade om kunderna på enheten. En nyanställd försökte ge ett förslag på hur de kunde hantera en svårhanterad kund. Den nyanställde blev sedan påhoppad av sina kollegor som anklagade hen för att inte ha tillräckligt med kunskap om kunden. Anledningen till detta var att hen inte hade arbetat på den arbetsplatsen länge nog för att kunna veta hur man ska hantera kunden. Respondent B anser att när hennes medarbetare inte behandlar ny personal på samma sätt som de andra, är detta enligt respondenten, en form av kränkande särbehandling. I citatet nedan berättar Respondent B om sin erfarenhet om kränkande särbehandling på sin enhet.
”Jag kommer ihåg en specifik händelse som gjorde att jag, du vet att man blir ställd. Det var en ny personal här eller hade inte varit här så länge, vi hade möte där vi diskuterade om en viss kund som var ganska svårt att hantera. Och den här nya personen tog upp förslag på att ändra kundens rutiner. Innan personen fick en chans att avsluta sitt förslag hoppade dom andra i personalgruppen på den nya personen. ”Nej du vet inte hur vi har arbetat med kunden, vi har provat allt och det funkar inte!” (Respondent B).
24
När respondent D berättade om sin erfarenhet om kränkande särbehandling menade hon att hennes medarbetare inte har respekt för varandra. Respondenten beskrev det som att hennes medarbetare ibland kan säga saker utan att tänka efter hur den utsatta personen kommer att ta emot det.
”Alltså, jag har själv sett hur de är mot varandra. Till exempel vi kan sitta på ett möte och någon kan bara säga något utan respekt för sin kollega, sen drar de kanske ett skämt på det” (Respondent D).
Sammanfattningsvis har det framkommit att enhetschefernas erfarenheter om kränkande särbehandling kan relateras till mobbning. Att de anställda pratar illa om varandra, är otrevliga, säger olämpliga kommentarer, skämtar på någon annans bekostnad, uppträder icke-respektfullt mot varandra och skapar konflikter. Faktorer som vikt och ålder tas upp som grund för kränkande särbehandling. Detta har respondenterna upplevt på olika möten, exempelvis under APT (arbetsplatsträff). Respondenterna har också fått information om upplevt kränkande särbehandling direkt från personalen som blivit utsatta, men även från andra som hört eller sett kränkande särbehandling. Detta kan kopplas till social interaktion i symbolisk interaktionism (Angelöw & Jonsson 2000). En arbetsplats är exempelvis en plats där människor med olika bakgrunder såsom intresse och utbildningar interagerar regelbundet. Därmed kan människor tänka och tycka olika, vilket kan förklara varför det kan uppstå konflikter som leder till kränkande särbehandling.
5.1.3 Avslutning
I respondenternas utsagor framkommer det olika faktorer när det gäller uppfattningar och erfarenheter om kränkande särbehandling på deras enhet. En intressant faktor är att det finns skillnader när respondenterna själva definierar begreppet kränkande särbehandling och när de tar upp erfarenheter av kränkande särbehandling bland de anställda. Kränkande särbehandling uppfattas som något som sker utan anledning, något som utesluter från det sociala, en form av icke respekt och att man där av blir illa behandlad. Det som tas upp som grund för kränkande särbehandling, har påvisat att det kan ha med ursprung, sexualitet och funktionedsättning att göra. Vilket är det som ofta lyfts fram i offentlig debatt som kränkande särbehandling. Erfarenheter kring kränkande särbehandling är istället relaterat bland annat till mobbning, att de anställda pratar illa om varandra, är otrevliga, säger olämpliga kommentarer, skämtar på någon annans bekostnad, uppträder icke-respektfullt mot varandra och skapar konflikter.
Faktorer som vikt och ålder tas upp som grund för kränkande särbehandling. Därav kan en följdfråga ställas: varför stämmer inte respondenternas definitioner och deras erfarenheter av kränkande särbehandling överens med varandra? En tolkning skulle kunna vara att respondenterna inte vill säga sanningen om det som faktiskt händer på deras enheter angående kränkande särbehandling. Det de tar upp är egentligen inte kränkande särbehandling utan de vanligaste incidenterna som händer på deras enhet. En annan tolkning skulle kunna vara att människor med en annan härkomst som arbetar på
25
respondenternas enheter kanske inte vill berätta om deras upplevelser. Det kan också vara att det faktiskt inte förekommer kränkande särbehandling på deras arbetsplats. Därmed är det möjligt att alla på arbetsplatsen är medvetna om att när man behandlar någon annan illa utifrån härkomst eller funktionsnedsättning, är detta kränkande särbehandling. Denna medvetenhet kan också leda till att denna typ av kränkande särbehandling inte förekommer på arbetsplatsen. Om man pratar illa om varandra eller om man har konflikter som eskalerar; skulle det då i sin tur inte vara en form av kränkande särbehandling? Detta är också intressant då respondenterna faktiskt tar upp konflikter och att prata illa om varandra som en del av kränkande särbehandling. Dock visar tidigare forskning att chefer inte besitter tillräckligt med kunskap för att upptäcka allt som händer på en arbetsplats rörande kränkande särbehandling (Woodrow och Guest 2010). I och med detta kan det vara att respondenterna har missat andra situationer som kan vara kränkande särbehandling som inte kommer fram.
Detta skulle utifrån symboliskt perspektiv (Bolman och Deal 2012) förklaras med att det kan ha med organisationens kultur att göra. Det kan var så att organisationens är otydlig med sin kultur. Därmed kan det uppstå osäkerheter hos de anställda där de kanske inte vet vad är det som räknas som kränkande särbehandling på arbetsplatsen. Bolman och Deal (2012) förklarar att människor definierar olika händelser på olika sätt, då människor tolkar sina upplevelser och erfarenheter olika. Därmed skulle organisationens kultur kunna vara något som stärker arbetsplatsen. Detta går även att koppla till symbolisk interaktionism (Angelöw & Jonsson 2000), nämligen genom att människor kommunicerar med varandra genom symboler. Faktorer som konflikter eller att prata illa om varandra skulle kunna bli en symbol för kränkande särbehandling som alla medarbetare är medvetna om. Därmed kommer dessa faktorer kanske inte tolkas olika, utan att alla som arbetar på enheten vet att konflikter och prata illa om varandra är en form av kränkande särbehandling.