I detta tema är fokus på de relationer som läraren behöver etablera och upprätthålla för att kunna hantera sitt arbete med elever i behov av stöd i matematik. Dessa relationer är nödvändiga för att arbetet ska kunna fungera men ställer också krav på hur arbetet utförs. Det kan även här bli ett spänningsförhållande när läraren upplever att arbetet bör hanteras på ett sätt för att nå kunskapskraven medan någon annan anser det bör göras på något annat sätt. Relationen till eleven är naturligtvis central i lärarens arbete och något som de intervjuade lärarna uttryckte tydligt. Det blir lättare att jobba med eleverna, ställa krav på dem och att undervisa om läraren har byggt upp en bra relation till eleverna. Att bygga relationer till eleverna blir helt enkelt ett måste för att kunna nå fram och kunna arbeta med eleven mot kunskapsmålen i ämnet.
Relationen till föräldrarna upplevs av en del av lärarna som ett stöd, framför allt gäller detta disciplinära problem. Att ha med sig föräldrarna när elever inte kommer till lektioner eller beter sig problematiskt uttrycker en av lärarna som nyckeln till att kunna ro iland arbetet. De arbetar då ifrån olika håll med eleven. Några av lärarna beskriver också att föräldrarna ställer krav på undervisning och har åsikter kring betygssättning och på hur undervisningen bedrivs:
Så sen hade vi samtal och då var det en förälder som sa: - Min son måste få ett betyg. Så du måste ge prov ofta. Ja jag ger ju inte alls prov sa jag. Utan vi gör ju liksom uppgifter. (P5)
Här kan det bli svårt att överbrygga föräldrarnas syn på matematikundervisningen så som den var när de gick i skolan i förhållande till hur den ser ut i dag, vilka krav som ställs och på vilket sätt undervisning bedrivs för att kunna nå målen för ämnet. Samma kommunikations svårighet blir det när en av lärarna, för att skydda eleven, av olika orsaker inte pratar om bedömning utan skjuter det på framtiden. Detta skapar en oro hos läraren för hur det ska tas emot lite längre fram när eleven börjar närma sig gymnasiet och då godkända betyg behövs för att komma in på ett nationellt program:
40
Men vi pratar inte om betygen liksom. Det kan ju vara traumatiskt och jag vet inte hur mycket föräldrarna är medvetna. De går ju i åk 6 och i åk 7 och när föräldrarna gick i skolan så var det ett annat system. Jag är inte riktigt hundra på hur alla är medvetna om betygssystemet och system framåt. ( P6)
Andra relationer som är viktiga för en lärare är relationen till kollegorna. De flesta av de intervjuade uttryckte att de kände en stöttning ifrån sina kollegor och att det fanns en öppenhet i kollegiet för att kunna pratat av sig, dela med sig av råd och lektionstips. Det visade sig dock att det blev mer frågetecken då det var dags för att diskutera resultat i arbetslaget. En lärare ger uttryck för att kollegor kan ifrågasätta varandras bedömningar:
Det är väl snarare så att vissa tycker att det är konstigt. Jaha har den betyg nu. (P3)
Indirekt blir detta ju ett ifrågasättande av lärarens kompetens och undervisningens kvalité. En annan av de intervjuade lärarna fick en liknande fråga av sina kollegor/mentorer:
De frågade: kommer de klara sig. Ja det beror på hur du definierar klara sig. Ja i fall jag nu jobbar i fyra gånger långsammare tempo för att kunna lägga en grund… Ja mitt mål är naturligtvis detta men, just nu; de blir godkända på det vi gör men det är ju inte godkänt för årkurs 7.(P5)
I detta citat speglas hur den styrning som fokuserar betyg påverkar det vardagliga arbetet och relationer mellan kollegor. Även om mycket av samtalen (förhoppningsvis) huvudsakligen handlar om pedagogik och kunskaper så gör sig detta med betygskraven sig ständigt påmint.
Skolledningen är ytterligare en aktör som läraren måste bygga en relation till. När det gäller betyg är det skolledningen som har det yttersta redovisningsansvaret för skolans resultat. Några av de intervjuade uttrycker att de i samtal med skolledningen fått trycka på vikten av att dokumentera. Detta för att de inför kommande möten, t.ex. betygskonferenser, ska kunna ha ryggen fri. Några av lärarna pekar också på att det i samtal med skolledning är viktigt att se bakom siffrorna och faktiskt se till vilka individer det är som inte har nått ett godkänt betyg:
Ja, jag brukar säga ibland. När rektorn pratar om hur kommer det sig att resultaten ser ut som de gör att det inte är tillräckligt. Ja men säger jag:- Du kan ju inte bara se på siffror du måste se till vilka elever det är. (P1)
Slutligen så vittnar lärarna om att de skulle vilja ha mer feedback ifrån skolledningen i det arbetet de gör i dessa krävande grupper. Det läggs ner mycket arbete som inte resulterar i
41
betyg men mycket kan innebära att elever utvecklar och fördjupar sina kunskaper, utifrån den nivå de befinner sig på. Detta arbete riskerar att bli osynliggjort då ledningen inte värdesätter det.
Att relationer skapar dilemman är inget nytt. Utifrån Windschitls (2002) dilemman ser vi i detta tema att relationen till eleven och föräldrarna indirekt blir ett pedagogiskt dilemma. En god relation till dessa skapar pedagogiska möjligheter att skapa en god lärandemiljö och därmed också ge pedagogiska förutsättningar till lärande. Även det kulturella dilemmat blir synligt i relationen till föräldrarna. Föräldrarnas referensramar till skolan och undervisning utgår från deras egen skolgång och den skolkultur som då rådde i matematikundervisningen. Detta skapar naturligtvis krockar i förståelsen av deras respektive sätt att se på möjligheter och svårigheter, då de olika aktörerna utgår ifrån olika referensramar. Återigen blir även det konceptuella dilemmat synligt i lärarnas relation till sina kollegor. Vad är kunskap och hur visar man den och när kan läraren säga att en elev har klarat målen? Har eleven nått målen om den klarar av den undervisning som erbjuds och som utgår från elevens förutsättningar? Vad är godkänt för en elev i årkurs 7 där det inte finns några utskrivna betygskrav? Hur förmedlar läraren en progression som han eller hon tror på till sina kollegor? Det politiska dilemmat blir i detta tema mest framträdande i relation till skolledning. Det blir ett tydligt spännings- förhållande till resultat och det professionella ansvaret (Evetts, 2009). Kraven på att kunna visa resultat i form av godkända betyg gör att läraren upplever behovet att i tid dokumentera förutsättningarna.