Opera de Paris Garnier, Paris

Opera de Paris Garnier ligger i norra änden av Place de l’Opera i Paris och anses vara en av arkitekturens största mästerverk genom tiderna. Parisoperan blev en av kontinentens stora mönsterbyggnader, och blev känd för sin djärva arkitektur med olika former. Men skulle idag förmod- ligen anses som alltför överdådig och smaklös. Å andra sidan är det precis så här som de allra flesta förväntar sig att ett operahus ska se ut.

3.3.1. Varför byggdes operahuset?

Före 1861 hade den franska teaterdesignen en mycket blygsam historia. Det fanns små teatrar, men de motsvarade inte något operahus. En man vid namn Jacques-Francois Blondel hade många åsikter om hur ett så stort bygge skulle konstrueras, och kritiserade flitigt den italienska loge- teatern med sina stängda loger. Istället ville han ha öppna balkonger som sträckte sig runt hela salongen.

Blondel tyckte också att utsidan skulle spegla den magnifika stad som det byggdes i.

Det första riktiga operahuset i Paris var Seconde Salle du Palais Royal som invigdes 1770, men det fick bara stå i dryga 11 år innan det brann ner till grunden. Redan då talades det om en tävling men det blev inget av. Istället byggdes ett nytt hus som sedan flyttades. Under åren fram till 1860 kom det mycket förslag och alla som ansåg sig veta något om arkitektur lade fram sina åsikter. 1860 hade Victor Louis avslutat arbetet med salongens form, men hur huset skulle se ut och var det skulle ligga var fortfarande ett frågetecken.

3.3.2. Vem var arkitekten och varför blev det han?

År 1861 utlystes en tävling. Det var ovanligt med sådana demokratiska grepp, men kejsar Napoleon III ville fortsätta att vara populär trots sitt styre. Detta var en chans för unga och okända arkitekter eftersom de redan kända var rädda att deras goda rykte skulle förstöras om de inte vann.

En ung man vid namn Charles Garnier deltog tillsammans med 170 andra i tävlingen. Garnier växte upp i Paris slumkvarter men hade genom hårt arbete lyckats få utbildning på L’Ecole de Dessin och L’Ecole des Beaux-Arts. Han utgick helt från sina känslor och sin erfarenhet från skolan när han ritade sitt förslag, speciellt den senare skolan var en stor inspiration.

Garnier var bara 35 år när han vann tävlingen och skulle presentera sitt förslag för kejsar Napoleon III och kejsarinnan Eugénie. Kejsarinnan var fientlig eftersom hennes egen favorit inte vunnit, och frågade vad det var för stil, eftersom den varken var grekisk eller romansk. Garnier sva- rade då att huset var i Napoleon III:s stil, ett svar som roade kejsaren. 3.3.3. Bygget

Bygget fick problem med bland annat en underjordisk flod och en under- jordisk reservoar fick konstrueras under byggnaden. Denna sjö inspire- rade till fantomens håla i operan Phantom of the Opera.

Garnier anses vara den stora stilfrigöraren. Han använde arkitektoniska former och motiv i kombinationer som aldrig tidigare ens tänkts. Genom att blanda olika stilar från olika tider från den nationella franska reper- toaren lyckades han skapa något helt nytt.

Garnier hade en svensk brevvän vid namn Fredrik Wilhelm Scholander* som skrev att: ”operahusets yttre på ett tydligt sätt gifver tillkänna sitt ändamål och lemnar redan på afstånd en föreställning om de tre stora afdelningarna i det inre; försalarne, salongen och skådebanan”. Han var uppenbarligen imponerad av Garniers verk.

3.3.4. Efter invigningen

Huset invigdes med pompa och ståt 1875 av kejsarinnan Eugénie. Många hade åsikter om husets utseende, men det var ett operahus för aristokra- terna och de var nöjda.

Operahuset renoverades nyligen och friser och statyer fräschades upp.

3.3.5. Exteriör och interiör

Garnier blev hårt kritiserad för sitt operahus, stilfriheten ansågs opas- sande. Samtida kritiker var speciellt emot sättet att använda motiv som utvecklingsmässigt och av tradition förknippades med byggnader som till exempel Louvren.

Däremot fick Garnier beröm för sitt sätt att knyta an till Victor Louis i teatersalongens form och design. Utformningen byggde på Gottfried Sempers teser, men Semper själv tyckte att Parisoperan representerade en tillgjord överdrift.

Visst befriades stilarna i och med Parisoperans tillkomst, men det byggde framför allt på det nationella och det associativa. Blandningen mellan de patriotiska motiven och sättet att få publiken att tänka att operahusets storslagna ut- och insida också betyder storslagna föreställ- ningar, lockade publiken till Le Palais Garnier.

3.3.5.1. Exteriör

Operahuset byggdes i sten, men innanför stenväggarna finns en konstruk- tion av stål, något mycket ovanligt på den tiden. Garnier var fascinerad av teknikens framsteg och installerade även elektricitet i huset så snart det var möjligt.

Konstakademiprofessor och en svensk arkitekturaukto- ritet.

Byggnaden är på gränsen till överdekorerad, stilen är storslaget överar- betad och dekorerad med all möjlig utsmyckning.

Fasadens material är sten, marmor och gjutjärn. Pelarna är i rosa mar- mor, fasaden är täckt av omsorgsfullt utarbetade friser* och två gyllene statyer ståtar på taket tillsammans med en kupol i koppar.

Intrycket är att ett sådant storslaget hus definitivt bjuder på något utöver det vanliga, och att det var aristokraternas hemvist råder det inget tvivel om.

3.3.5.2. Interiör

Insidan är om möjligt ännu mer storslagen än utsidan. Något som speci- ellt gjorde operahuset berömt var den storstilade och intrikat designade trappanläggningen, som är hela 30m hög och i marmor (se bilaga X). Designen med stora entréer och trappformationer lånades från barockpa- latsens design, men de var inte bara imponerande utan även funktionella. Operans besökare blev visserligen överväldigade men de gick garanterat inte vilse.

Den stora foajén är 54m lång och dess tak är täckt med mosaik och ljuskronor hänger överallt. Stuckatur i både sin originalfärg och förgylld pryder sin plats på de flesta ställen i huset.

Under den stora kopparkupolen ligger salongen, rikligt dekorerad med röd sammet, små keruber i gips, nymfer och naturligtvis bladguld. Väggarna är dekorerade med friser och änglar, och över salongen svävar en stor ljuskrona med en vikt av hela sex ton. Taket målades av Marc Chagall 1964 (se bilaga K).

Balkongerna är någonstans mellan öppen balkong och loge med sina skärmväggar som ger en viss avskildhet. Sätena är naturligtvis i röd sammet.

3.3.5.3. Beaux-Arts Architecture

För att förstå Garniers smak bör man ha en viss kunskap om Beaux–Arts Architecture, imperialistisk romersk arkitektur, italiensk renässans och speciellt fransk och italiensk barock. Mycket skulpturala dekorationer tillsammans med konservativa linjer, med plats för franska och italienska barock- och rokokodetaljer ihop med en impressionistisk touch.

Byggnaderna skulle prydas av detaljer i överdriven storlek, stora skulp- terade konsoler, djupa kornischer, och en så stor mängd skulpturer och detaljer och utsmyckningar kunden hade råd med.

3.3.6. Total yta, antal salonger och sittplatser

Operahusets totala yta är 11 000m2_{. Trots dess yta rymmer huset bara en}

teater med 2 200 platser.

Fris – list eller bandliknande väggfält, ofta med figurer. *