Sydney Opera House

Operahuset i Sydney är en av de mest kända byggnaderna från 1900- talet. Det ligger på Bennelong Point i Sydneys hamn, nära den enorma Sydney Harbour Bridge. Operahuset härbärgerar Opera Australia, the Sydney Theatre Company och Sydney Symphony Orchestra, och adminis- treras av föreningen Opera House Trust som hör till New South Wales Ministry of the Arts.

3.5.1. Varför byggdes operahuset?

Sydney Opera House’ historia börjar i slutet av 1940-talet. 1946 kom Eugene Goossens till Australien som gästdirigent för Sydneys symfonior- kester. Han blev förvånad över att det inte fanns någon stor konserthall eller ens en teater stor nog för opera, utan endast lilla Sydney Town Hall. Så snart han blivit direktör för NSW State Conservatorium of Music bör- jade han propagera för ett operahus, utan att komma någon vart. 1954 hade regeringen blivit alltmer generad över alla hans pressmeddelanden och sin egen inaktivitet, och premiärministern kontaktade Goossens.

Premiärministern John Joseph Cahill var mycket intresserad av pro- jektet och 1954 satte han ihop en kommitté som skulle besluta om var huset skulle uppföras. De valde Bennelong Point där spårvagnscentralen låg, och föreslog också att en arkitekttävling skulle anordnas.

Det skulle finnas en stor salong (3 000–3 500 personer) och en mindre (1 200 personer).

Deltagarna fick också veta att de hade fria händer, och att det inte fanns några ekonomiska begränsningar. 233 tävlande från hela världen skickade in sina förslag.

3.5.2. Vem var arkitekten och varför blev det han?

Jørn Utzon, en dansk arkitekt, såg tävlingen i en svensk arkitekturtid- ning och anmälde sig.

Utzon var född i Köpenhamn och hade läst på Academy of Arts i Köpenhamn där han tagit sin examen 1942. Då flyttade han till Stockholm och fram till tävlingen jobbade han med flera andra arkitekter, bland andra Alvar Aalto.

Oväntat vann Utzon 1955 tävlingen om Sydneys nya operahus. 1957 kom han till Sydney för att hjälpa till att leda projektet.

Utzon har tilldelats flera utmärkelser för sitt arbete med operahuset, bland annat som hedersdoktor vid University of Sydney och Pritzkerpriset som är det finaste en arkitekt kan få. Under 2000 var han med och rede- signade bland annat operahusets entré.

3.5.3. Bygget

Projektet genomfördes i tre steg.

Steg 1: Bygge av det övre podiet 1959-1963

Steg 2: Konstruktion av de yttre skalen 1963-1967 Steg 3: Interiörens design och utformning 1967-1973

Cahill insisterade på att arbetet skulle påbörjas trots Utzons protester, ritningarna var inte klara. Detta ledde till flera problem med konstruk- tionen. Bortsett från de svårigheter som uppstod när bygget startades för tidigt, så blev det ytterligare förseningar när regeringen ändrade i ritningarna. Det skulle bli fyra teatrar istället för två.

När grunden var klar uppstod ett annat problem, pelarna som höll upp taket orkade inte med tyngden. Det skulle ta för lång tid och bli alldeles för dyrt att göra om konstruktionen, därför sprängde man bort en pelare i taget och ersatte den med en mycket större.

I januari 1961 låg bygget 47 veckor efter tidsplanen, bland annat bero- ende på regnoväder.

Ett regeringsskifte 1965 ledde till att samarbetet mellan Utzon och regeringen kollapsade och Utzon lämnade projektet. Australiske arkitek- ten Peter Hall tog över hans roll och blev huvudansvarig för interiörens design. Ett antal stora ändringar i interiören gjordes efter att Utzon lämnat projektet. Podiet i stora salen skulle inte kläs hela vägen ned till vattnet, glasväggarnas konstruktion gjordes på ett annat sätt och inred- ningen i plywood som Utzon planerat togs helt bort. Även hans special- designade lösning för akustiken och sittplatserna ratades. Bortsett från detta så ändrades användningen av hallarna. Stora salen blev enbart en konserthall och den mindre fick ta hand om operaföreställningar. När sedan två teatrar lades till ändrade det helt interiörens utseende, så scenmaskineriet i den stora salen som redan var designat och inpassat fick rivas ut.

3.5.4. Efter invigningen

Operahuset invigdes av drottning Elizabeth II den 20 oktober 1973. Det sköts fyrverkerier och Beethovens nionde symfoni spelades. Operahuset var verkligen en skön syn för ögat, trots att man inte följt Utzons design fullt ut.

1979 lades en femte sal till. 1999 kom planer på att ändra den inre designen till Utzons originaldesign. Det skulle omfatta stora entrén och operateatern, och ledas av Utzon. Han var nu för gammal för att resa och ledde projektet från sitt hem på Mallorca. Ny teknik installerades också och i september 2004 var arbetet slutfört.

3.5.5. Exteriör och interiör

3.5.5.1. Exteriör

Valvbågarna var från början designade som en serie paraboler, men ingenjörerna hade inte lyckats komma på en bra lösning för att konstru- era dem. Utzons lösning var att alla bågarna skulle göras som revben av en sfär med samma radie. Dessa delar kunde sedan sättas ihop till de färdiga valvbågarna. Detta gjorde att ingenjörerna blev nöjda, tiden för byggandet förkortades betydligt, det tillät också att takplattorna monterades på marken istället för uppe i luften. Denna lösning gjorde också att takets former blev så vackra och speciella att människor värl- den över känner igen huset.Valvbågarna består av 2 194 ihopmonterade betongsektioner, där varje sektion väger ungefär 15,5 ton. Operahusets tak består av exakt 1 056 056 glaserade vita granitplattor importerade från Sverige. Ytterväggarna är klädda med rosa granit från Tarana i New South Wales.

Konsertsalen och operateatern ligger i de största valvbågarna, och de mindre teatrarna ligger på bågarnas sidor (se bilaga M).

3.5.5.2. Interiör

De inre väggarna, trapporna och golven är klädda med samma rosa granit som ytterväggarna. Trä och plywood från norra NSW används, och dub- belt franskt glas (vanligt och färgat) är infällt på flera ställen i byggna- den, totalt 6 225m2_{. Speglar ingår också i utsmyckningen, ungefär 2 000}

stycken i 700 olika storlekar.

Den största teatern, konserthallen, är inredd med samma material som resten av byggnaden, australiskt trä och plywood, vilket är bra för akus- tiken. Taket svänger sig runt salen i en form som påminner om trappsteg, också det i trä. Vid den bortre väggen står den enorma piporgeln som inte blev klar förrän 1979.

Operateatern, den näst största teatern, är liksom konserthallen klädd i trä. Taket och väggarna är svartmålade för att publiken ska kunna foku- sera på scenen utan att distraheras av dekorationer. Ridån är designad av en australisk konstnär vid namn John Coburn och har ett abstrakt och mycket färgstarkt mönster. Den är allmänt känd som Curtain of the Sun och är vävd i Frankrike.

Stilen är sval och ren och utsmyckningar i barockstil existerar inte. Det är tydligt att syftet redan från början var att skapa ett modernt operahus som tar avstånd från de tidigare 1800-talshusen. Det känns fortfarande modernt trots att det ritades redan på 50-talet.

3.5.6. Total yta, antal salonger och sittplatser

Operahusets totala yta är 45 000m2 _{och det rymmer fem teatrar där den}

stora teatern rymmer 2 679 personer. De andra har 1547, 544, 398 och 364 platser.

Det slutliga priset för operahuset blev $102 miljoner, mycket mer än den kalkylerade kostnaden 1957 ($7 miljoner). Det beräknade slutdatu- met var januari 1963, det tog 14 år istället för de beräknade fyra.