Operaen København

3.7.1 Varför byggdes det?

Numera byggs inte operahus på samma premisser som för hundra år sedan. Då byggdes ett operahus som en hyllning till konsten, nu är det snarare så att en rik person kan bygga ett operahus som ett monument över sig själv. Det gäller det senaste tillskottet i operahusvärlden. Den scen som fanns sedan tidigare var för liten för att klara av att spela stora opera- och balettföreställningar, så ett nytt operahus behövdes.

I augusti 2000 donerade the A.P. Møller and Chastine Mc-Kinney Møller Foundation ett operahus till det danska folket.

3.7.2. Vem var arkitekten och varför blev det han?

Den danske arkitekten Henning Larsen var den som fick uppdraget att rita det nya operahuset. Hans uppdrag var att bygga ett operahus i världsklass med utomordentlig akustik och teknik som var så ny att den knappt fanns ännu. Operahuset skulle designas så att det räckte med att besöka själva huset för att bli överväldigad. Det skulle vara modernt och med framtiden inom räckhåll.

3.7.3. Bygget

Bygget påbörjades i oktober 2001 och det nya operahusets plats skulle bli Holmenön i Köpenhamns hamn.

3.7.4. Efter invigningen

I oktober 2004 stod Köpenhamns operahus klart och invigdes officiellt i januari 2005.

3.7.5. Exteriör och interiör

3.7.5.1. Exteriör

Operahuset ser inte på något sätt ut som ett klassiskt operahus. Det har ett stort, svävande tak liggande på en 32 meter lång konsol. Under det ligger foajén som kröker sig genom fem våningsplan. Huset har fem våningar ovan jord och nio under.

Utanför ingången ligger ett 35 meter brett torg, och två 17 meter långa kanaler har grävts på två av husets sidor för att skapa en ö.

Operahusets utsida är klätt med 11 207 plattor nordtysk kalksten. Kinesisk granit har lagts över hela området. 1450 fönster släpper in dags- ljuset och utsikten är fantastisk från alla våningarna i foajén. En trappa går hela vägen ner till kajkanten.

Dess design är häpnadsväckande, den glastäckta sidan ut mot vattnet påminner lite om Opera de la Bastille i Paris, men resten av huset är unikt. Det påminner nästan om en svävande båt, och upplyst ser foajén utifrån ut som en gigantisk balsal.

3.7.5.2. Interiör

Fler än Henning Larsen har bidragit till insidan av Köpenhamns nya operahus. Till exempel så har den danske konstnären Per Kirkeby skapat fyra konstverk i brons till foajén, och dansk-isländske Olafur Eliasson har bidragit med tre ljusskulpturer. Även målningar och andra konstverk pryder sin plats i foajén och på andra ställen i huset. I foajén består golvet av siciliansk perlatinomarmor och väggarna är klädda med lönnträ och betsad lönnfanér.

Blått och trä är färgerna i stora salongen, de blå sätena i kombination med det skimrande lönnträet på väggarna skapar en klassisk känsla men känns på samma gång modern. Trots det moderna utförandet finns det plats för lite guld, taket är nämligen smyckat med 105 000 ark 24 karats bladguld.

Ridån till operahusets stora scen designades av Per Arnoldi, en dansk designer. Ridåns blå botten står för himlen och på den ligger flera stili- serade geometriska figurer. Den runda ringen är byggandet, den orange ellipsen står för konsten och det gula för operans logotyp, alltsammans stående i de raka linjerna som bildar ett scenrum (se bilaga O).

Scengolvet är byggt på hjul så att det går att flytta mellan scenerna, och det finns även ett golv speciellt anpassat till balett under det ordinarie golvet.

3.7.6. Total yta, antal salonger och sittplatser

Operahusets yta är på totalt 41 000m2_{, stora scenen har plats för 1 500}

personer och Takkelloftet ungefär 200, totalt finns det sex scener. Det kostade 2,5 miljard DKK att bygga huset.

4. Slutsats

Det praktiska arbetet i detta projekt har lett fram till flera slutsatser. För det första att även en konstform som balett som funnits under så många hundra år behöver den moderna tekniken som datorer och internet för att synas. I dagens samhälle är media och marknadsföring nästan lika viktigt som föreställningen i sig.

En annan slutsats som kunnat dras är att samspelet mellan uppdrags- givaren och uppdragstagaren, i det här fallet formgivaren, måste fungera. De två måste kunna samarbeta trots eventuella oenigheter. Ofta vet inte uppdragsgivaren vad det egentligen är han/hon vill ha, bara att det ska vara snyggt och bra. Formgivaren måste presentera ett brett spektrum av förslag och sedan utifrån uppdragsgivarens reaktion minska och ändra i utbudet tills förslaget är på rätt spår. För att lyckas med detta måste formgivaren vara lyhörd och kunna gissa sig till vad uppdragsgivaren vill ha, fast han/hon inte riktigt vet det själv. Denna process, från start till mål, där uppdragsgivaren ändrar sig ett antal gånger, kräver tålamod hos formgivaren. Men denna utveckling är nödvändig för att uppdragsgiva- ren och formgivaren tillsammans ska kunna uppnå ett tillfredsställande resultat.

En slutsats man kan dra av fördjupningen i operahusens design och arki- tektur är att det i de flesta fall har varit relativt unga och nytänkande arkitekter som fått rita operahusen. De unga arkitekterna inspirerades naturligtvis av tidigare verk men lade till stor del ner sina egna idéer i designen. På samma sätt som 1980-talets pastellfärger verkar hopplöst föråldrade idag, upplevde de unga arkitekterna hur fel och gammalmodigt designade de tidigare operahusen var. De skapade en ny trend, som sedan naturligtvis kunde förkastas av nästa generation.

Det går även att se att operahusen speglar det samhälle de byggdes i. Operahus utsmyckade för att tilltala de rika eller mer sparsmakade byggnader avsedda att locka gemene man till konsten, uttrycker olika politiska system och skilda synsätt på människan. I många fall är opera- huset uppfört som en statussymbol för sin stad eller som ett monument över en kung eller annan inflytelserik person.

Sättet att välja arkitekt till operahuset varierar också. Tävlingar där alla inbjuds att delta har varit vanliga, i andra fall har arkitekten valts ut av kungen.

Allt detta har påverkat hur dessa operahus, och många andra, har fått sin design och arkitektur.

5. Diskussion

När jag började med det här projektet var det väldigt oklart vad som egentligen skulle göras. Eftersom Alexander Kenney absolut ville att jag skulle hålla mig så långt borta från Operans grafiska manual som möjligt fick jag helt fria händer. Ingen hänsyn till Operans grafiska profil skulle alltså tas. Detta gjorde att jag inte hade en aning om var jag skulle börja. När det sedan visade sig att baletten delvis hade klart för sig vad de ville ha ändrades förutsättningarna i stor utsträckning, och projektet kändes på samma gång mycket lättare att definiera.

Efter varje skickat eller visat förslag tog det alltid en dryg vecka innan jag fick ett svar, mycket beroende på att samtidigt skulle baletten Pippi Långstrump ha premiär. Balettchefen var hårdbevakad av media och svår att få tag på, och allt skulle godkännas av henne.

Mitt i denna röra var Suzanna Carlsson mycket hjälpsam och tillgäng- lig för diskussion så att jag ändå kunde arbeta på ordentligt. Trots det har jag fått göra en otrolig mängd ändringar, vilket beror på den stora bristen på användbara bilder och att inga färdiga texter fanns.

Jag tror att det har varit till mycket stor hjälp att jag själv är "upp- vuxen" i operahuset och på Operans verkstäder och haft mycket kontakt med alla de olika arbetsgrupper som finns på en teater, inte enbart dem som publiken får se.

Det har varit ett mycket roligt och framför allt kreativt och stimuleran- de projekt, och jag hoppas teaterhus runt om i världen tycker lika mycket om resultatet som jag och Kungliga Baletten.

Denna balettmapp kommer att tryckas upp under 2005/2006 och distri- bueras ut i världen, först till Shanghai i oktober 2005.

När det gäller fördjupningen så har arbetet varit mycket intressant på flera sätt. Att läsa om olika operahus och deras historia och anledningen till att de ser ut som de gör, har varit spännande. Det som har tagit mest tid var att hitta material. Operahusens hemsidor är pålitliga källor, och alla utom de franska operahusens hemsida fanns på engelska. Nackdelen med hemsidorna är att de enbart berättar om husets historia, ibland knappt det utan bara vilka föreställningar som spelats sedan öppnandet. Eftersom Arkitekturmuseet har varit stängt hela sommaren har myck- et av informationen hämtats från Kungliga Biblioteket i Stockholm. Där fanns en stor del av den information jag sökte, inte bara på engelska och svenska utan på franska eller andra språk. Då jag läst franska tidigare förutom engelska kunde jag även använda det materialet, men det tog längre tid än beräknat att gå igenom.

Jag har inte kunnat ta några bilder själv utan har använt dem som finns i böcker och på operahusens hemsidor. Bilder ur böcker från Kungliga Biblioteket håller en sämre kvalitet eftersom det enbart är personalen där som får kopiera, för att inte skada böckerna.

6. Slutord

Tack Kungliga Operan och baletten för uppdraget och det vänliga bemö- tande jag fått trots all stress kring premiärer och andra föreställningar. Tack även till Leif Age som bidragit med mycket information och varit fackgranskare för detta arbete.

7. Referenser

7.1. Böcker

Gram Holmström, Kirsten & Stribolt, Barbro: Från kultplats till operahus - studier i teaterns arkitektur. ISBN 91-88206-47-5

Charlet, Gerard: L'Opera Bastille. ISBN 2-281-19039-0

Rydberg, Enar & Carlsson, Tore: Operan vid Stockholms ström. ISBN 9177362985

Curtis Mead, Christopher: Charles Garnier’s Paris opéra. ISBN 0-262- 13275-3

Wetterström, Jeanette: Stor opera små pengar: ett operativt företag och dess ledningshistoria. ISBN 9172034041

Rangström, Ture: Drottningholms slottsteater. ISBN 91-86808-02-8 Gilbert, Susie & Shir, Jay: A tale of four houses. ISBN 0-00-255820-3 McDermott, Catherine: 20th c design. ISBN 1858687101

7.2. Hemsidor www.teatroallascala.org/public/LaScala/index.html www.opera-de-paris.fr/ www.operan.se/ www.sydneyoperahouse.com/ www.glasssteelandstone.com/OZ/SydneyOperaHouse.html www.operahus.dk/default.htm www.operaprojektet.dk/page.php www.kgl-teater.dk/