Orättvis fördelning

När man tittar närmre på lagen så upptäcker man att det nya, en aning hårdare, försörjningskravet inte omfattar alla. Vissa informanter ansåg att grupper som borde vara självklara för att uppfylla ett försörjningskrav var undantagna enligt lag. Enligt propositionen så ska detta lagtillägg leda till en ökad integration, Svenska medborgare och EES- medborgare är undantagsgrupper, men som informanten påpeka så borde dessa grupper vara tillräckligt integrerade i samhället för att uppfylla ett försörjningskrav, varför är då dessa undantag.

Att barn under 18 år ska vara en undantagsgrupp är alla informanter eniga om. Dock så fanns det delade meningar angående de övriga undantagen. I dagsläget är undantagen så många så att handläggarna måste gå in och kolla vilken status referenten har fått uppehållstillstånd på om denne inte är svensk medborgare, EES- medborgare eller har haft permanent uppehållstillstånd och varit bosatt här mer än 4 år. Man kan anta att detta har bidragit till ökade arbetsuppgifter för handläggarna, men trots det så uttrycker några av handläggarna en viss positiv inställning till försörjningskravet. Vi ser det som att det kan råda en attityd i samhället om att man ska kunna försörja sig själv och sin respektive vid anhöriginvandring.

Både Hasenfeld (2010) och Johansson (2007) tar upp att offentliga organisationer är beroende av att kategorisera sina klienter i ett tidigt skede för att kunna arbeta med klienten. I första hand placeras klienten i ett fack för att senare kunna få sitt ärende behandlat (Hasenfeld, 2010). Samtliga informanter förklarade att det var även så de initierade arbetat då folk sökte tillstånd om att få vistas i Sverige genom anhöriginvandring. Det första steget i processen var att kolla huruvida referenten, om anhörighetsanknytning kunde styrkas, omfattades av bostads och försörjningskravet. Frågan var om denna anknytningsperson omfattades eller tillhörde undantagsgrupperna som beskrivs i 5 kap. 3 c § UtlL Lag (2010:175) . Då anknytningspersonen tillhörde någon av undantagsgrupp ändrades hela riktningen på processen. Vid en sådan situation förklarade informanterna att anknytningspersonen inte längre var en tavla för utredning. En sådan utredning av anknytningspersonen har att göra med deras inkomst och bostadssituation. Detta var inte längre aktuellt då referenten inte omfattas och inget krav behövs då uppfyllas från någon av parterna, så länge anknytning verkligen kan styrkas som tidigare nämnt. Vid ett sådant tillfälle sätts både den sökande och referenten i en helt annan kategori, dvs. även ärendebehandling som oftast leder till ett positivt utslag där den sökande beviljas uppehälle i Sverige.

Då referenten inte omfattas av undantagsgrupperna placeras denne därmed i en kategori för utredning av inkomst och bostadssituation. Vid ett sådant tillfälle omfattas referenten av det nya lagtillägget i 5 kap. 3 b § UtlL Lag (2010:175) Och måste därför utredas för att uppfyllande av kraven krävs för att den sökande ska få tillstånd att vistas i Sverige. Informanterna nämnde att anknytningen mellan den sökande och referenten ofta handlade om par som ville leva tillsammans. Så man

kan även säga att där anknytningen också placerade dem i en kategori. Var det en son som ville få hit sin moder placerades de i en annan kategori. Dock hade denna ”anknytningskategori” inte vidare påverkan på behandlingen av ärendet eller beslutet. Det centrala och enda som gällde och var relevant enligt informanterna var att om man omfattades av lagen måste kraven vara uppfyllda för att bevilja en ansökan genom anhöriginvandring.

Efter denna kategorisering som bestämmer resten av arbetet i ett ärende mynnar ut i ett beslut. Enligt Hasenfeld (2010) härstammar varje åtgärd och beslut i ett moraliskt system som förmedlar den existerande människosynen. Hasenfeld (2010) förklarar vidare att beslut som tas i arbetet är en bedömning av klientens moraliska värde. Eftersom åtgärder och beslut som tas är moraliska handlingar, har de även moraliska konsekvenser. Några av informanterna uttryckte i högsta grad en sådan beskrivning av deras arbete. De tyckte att besluten som de tog i sitt arbete även var en bedömning av klientens moraliska värde. Något som de alltid inte höll med om fastän de var tvungna att göra i sin ärendebehandling i och med kategoriseringen som skedde i det tidiga skedet. Många gånger upplevde

informanterna att de motvilligt fick ge avslag trots att de tyckte att det var moraliskt fel att ge avslag på grunder av att försörjnings eller bostadskravet inte uppfyllts. Det framgick att flertalet av informanterna höll med om att

kategoriseringen i arbetet och därmed kravuppfyllningen medförde en värdering av klientens sociala värde. Någonting som kanske inte direkt borde vara i

förhållande till om referenten kan uppfylla inkomst och bostadskraven. Redan vid kategoriseringen sattes det enligt en av informanterna ett moraliskt värde på både den sökande och referenten. Varför vissa, många av de som har störst

förutsättningar att uppfylla kraven, inte omfattas men andra framgick absurt för denne informant. Dessa moraliska värden som förmedlas i lagtexten framför allt, eftersom detta ger riktlinjerna för hur arbetet och ärendebehandlingen ska ske, sätter sin prägel på hela organisationen och handlingarna som sker i den (Hasenfeld, 2010).

En av frågorna vi ställde våra informanter var varför de personligen tror att lagen uppkommit. Majoriteten av svaren var en aning försiktiga och hänvisade till propositionen som syftar till ökad integration. Längre fram i intervjun frågade vi ytterligare informanterna om vad de anser vara den egentliga tanken bakom införandet av försörjningskravet. Några av informanterna, dock inte majoriteten, sa att de tror lagen kommer utvecklas i framtiden. Några trodde alltså att genom att inte omfatta alla till en början var ett sätt att först och främst få igenom lagen för att senare minska undantagen, dvs. de som inte omfattas av försörjningskravet. Parallellerna man kan dra här är till den nyinstitutionella teorin (Eriksson-

Zetterquist, Kalling & Styhre, 2006) som dels syftar till att institutioners och organisationers uppkomst grundar sig i att människan vill undvika kaos. Därav är dessa fyllda med regler som bör följas av de delaktiga individerna. Dessa

regleringars syfte är att upprätthålla ordning och viss förutsägbarhet. Om man kan undanhålla kaos kan man även styra individerna inom institutionen mot samma håll. I detta fall hävdar en del av informanterna att lagtillägget bara är en början, vi kommer sakta men säkert gå mot en hårdare lagstiftning. En informant

uttryckte att det är som vi alltid gör här i Sverige, börjar försiktigt och sen slår vi till hårt.

Det togs även upp att en av anledningarna till försörjningskravets uppkomst kommer ur ett ekonomiskt politiskt perspektiv. Det handlar således om en kostnadsfråga för samhället. Några av informanterna sa att samhället inte har råd att försörja fler, därför vill man lägga kravet på anknytningspersonen istället för staten. Dock ifrågasatte några informanter detta och påpekade att om det är fallet så borde ju alla omfattas, särskilt Svenska medborgare och individer som har befunnit sig här länge. De borde vara tillräckligt integrerade i samhället och kunna försörja sig själv, men ändå är dessa undantagsgrupper. Hur kan en lag slå så orättvist säger informanterna frågande.

Här visar informanterna ett stort missnöje. De känner att politikerna har framställt ett tillägg i lagen utan att ta hänsyn till hör det drabbar de sökande på

migrationsverket eller de anställda. Vi får en känsla av att de anställda känner sig överkörda och påtvingade en förändring som de inte helt kan ställa sig bakom. Det känns som att de ifrågasätter sin egen professionalitet och litar inte på sin egen förmåga att påverka. Johansson (2007) menar att detta är en vanlig känsla bland gräsrotsbyråkraterna eller tjänstemännen. Det byråkratiska idealet om ett

opersonligt förhållningssätt till klienten kan verka avlägset när man som tjänsteman dagligen ställs inför möten med klienter och deras problematik. Då våra informanter är de som dagligen möter klienter så har de en annan förmåga att se hur orättvist fördelat detta tillägg egentligen är. Men de anser sig inte besitta tillräckliga befogenheter att göra någonting åt det. Om man skulle se till normativ isomorfism som uppstår ur professionalisering. Genom att en organisation på så vis har personal med en professionell utbildning bidrar till att skapa ett nätverk där idéer och informations sprids inom gruppen. Nätverket är även ett sätt för arbetsgruppen att bevara sin kunskap och likhet. Ett sådant nätverk verkade finnas inom personalen på tillståndsenheten. Väldigt många av deras svar tenderade att likna varandra, därav vi kunde se på en sådan professionell sammanhållning där man ville bevara sina likheter och kunskaper som en enhetlig grupp.