7. Resultat
7.1 Organisatoriska förutsättningar
Under temat Organisatoriska förutsättningar redogör vi för hur vårdnadshavarna lyfter fram att organisationen påverkar möjligheterna för samverkan och delaktighet mellan skolan och vårdnadshavarna. Resultatet redovisas i tre underteman. Här beskrivs mötesstrukturens påverkan på samverkan och delaktighet, hur informationsflödet och kommunikationen mellan skola och vårdnadshavare påverkar liksom den upplevda brist på rutiner kring kartläggning och åtgärdsprogram som framkommer.
7.1.1 Mötesstruktur
Vårdnadshavarna berättade att det finns brister i hur möten mellan dem som vårdnadshavare och skolan genomförts. Känslan av att skolan ofta har fattat beslut redan innan de träffar vårdnadshavarna för ett möte, är en upplevelse som delades av flera vårdnadshavare. De beskrev att skolan, utan att bjuda in vårdnadshavarna, har haft egna förmöten innan det bokade mötet. Detta är också något som vårdnadshavarna ställde sig frågande till, varför de inte fått vara med i processen från början i det första mötet: ”….att sen när dom haft sitt eget möte så blir jag ju så här att men varför fick inte jag komma?” (Vårdnadshavare B).
Mötena beskrevs av vårdnadshavarna som en typ av informationsmöte där skolan gett information till vårdnadshavarna snarare än en situation där ömsesidig information delas och där beslut fattas tillsammans utifrån allas olika kunskaper om eleven. Det handlar om en önskan att få komma till tals men också om att vårdnadshavares åsikter skall ges utrymme: ”Men jag önskar ju att jag som förälder, som faktiskt känner mina barn, borde få säga saker och bli lyssnad på” (Vårdnadshavare B).
Vidare beskrev vårdnadshavarna att det ibland inte genomförts möten alls, utan att det skickats hem ett färdigt förslag på åtgärdsprogram. Vårdnadshavarna gav uttryck för att de inte varit delaktiga i processen utan ställts inför ett färdigt beslut som de sedan ska samtycka eller inte samtycka till, vilket följande citat ger uttryck för:
28
….själva arbetet har vi inte varit delaktiga i, däremot har vi fått se ett förslag på ett
åtgärdsprogram, då har vi fått hem det i skrift och till det har det funnits ett delgivningskvitto och då tänker jag att vi har fått ha lite samverkan fast någon har tänkt innan (Vårdnadshavare C).
Genom vårdnadshavarnas beskrivningar framkom att vårdnadshavarna och skolan har olika syn på om och på vilket sätt möten behöver genomföras. Flera vårdnadshavare beskrev att skolan ger uttryck för att det inte behövs formella möten där flera aktörer som träffar eleven finns representerade. Vårdnadshavare menade att skolan tänker att kontakten mellan skolan och vårdnadshavaren fungerar bra, medan vårdnadshavaren beskrev en brist på större samverkan som de önskat men upplevde att skolan inte har behov av.
I undertemat mötesstruktur visade vårdnadshavarnas berättelser att det fanns brister i hur delaktiga de fått vara i möten med skolan. Ibland genomfördes förmöten utan vårdnadshavarens närvaro, liksom möten många gånger beskrevs som informationsmöten där vårdnadshavarna ställs inför redan fattade beslut. Skolan och vårdnadshavarna hade även olika syn på om och hur ofta möten behövde genomföras.
7.1.2 Information och kommunikation
I intervjuerna framkom att information mellan skolan och vårdnadshavarna är viktig för att samverkan ska vara möjlig och för att vårdnadshavarna ska känna sig delaktiga. Vårdnadshavarna beskrev att det inte fanns rutiner för vilken person på skolan som skulle vara kontaktperson och på vilket sätt kontakten med skolan skulle ske, särskilt för de vars barn har stor frånvaro under längre tid. Detta har försvårat möjligheterna till samverkan mellan skola och vårdnadshavare. Vårdnadshavarna berättade också att de och deras barn glömts bort om/när barnet inte varit närvarande i skolan med konsekvensen att information saknats eller inte delgetts dem. De fick inte den information som övriga elever och vårdnadshavare fick från skolan: ”Jag hade ju ingenting, jag fick ju inga sådana mejl” (Vårdnadshavare B).
Vårdnadshavarna och framförallt eleven förväntas ta del av information som finns i olika digitala forum, vilket beskrevs av vårdnadshavarna som försvårande då de inte alltid har kunskap om hur och var informationen nås. Här blir även vårdnadshavaren beroende av att deras barn ska vara motiverat och ha förmågan att ta till sig informationen. En plan från skolan som är möjlig att följa även för vårdnadshavare lyftes som önskvärt av vårdnadshavarna.
29
Vi har ju inte ens fått en plan över vad XXX missat eller utan det är så här att “det ligger på internet, där kan ni gå ut och läsa vad som XXX ska göra vecka för vecka och så kan ni göra det hemma”. Fast nej. Det funkar ju inte så! (Vårdnadshavare D).
Även om vårdnadshavarna kunnat ta del av information från skolan på olika sätt saknade de en återkoppling från skola. En återkoppling gällande vad deras barn förväntats genomföra, och en återkoppling gällande hur arbetsprocessen fortlöper vad gäller beslut om stödinsatser saknades av vårdnadshavarna: ”...saknar den här återkopplingen från skolan, att hallå, berätta vad ni gör” (Vårdnadshavare B). Vidare beskrev vårdnadshavarna att det är de själva som fått driva på
kontakten och be om att få hjälp och stöd. De har fått be skolan om information kring hur arbetet med stödinsatser och måluppfyllelse fortskrider och när detta ska utvärderas. De har fått kämpa sig till delaktighet och samverkan med skolan: ”Och så ligger jag på .. “när ska vi utvärdera, när ska nästa möte vara?” (Informant A). Vårdnadshavarna får även driva frågan om hur och
vilka skoluppgifter eleven ska få möjlighet att genomföra i hemmet. Det är de som fått komma med förslag på hur planeringen kan se ut och vad som skulle kunna ingå i den.
….jag krävde, att jag sa “ jag vill att hon ska göra någonting varje dag så att hon får en uppgift, det behöver inte vara så liksom jätteviktigt vad det är, huvudsaken är att hon får någonting, en sak på måndag som hon sen ska skicka in, och en sak på tisdag och så (Vårdnadshavare B).
Det framkom i berättelserna att elever med stor frånvaro blivit bortglömda även då de försökt följa en planering från skolan genom att delta i digitala lektioner hemifrån. Ett exempel på detta sågs där en elev inte alls blir uppropad vid en digital lektion tillsammans med övriga klassen: ”..men det var ingen som ropade upp honom. .. //.. De ropade upp allihopa. Men inte honom” (Vårdnadshavare A).
Brister i överlämning mellan olika personer inom skolan, vid exempelvis byte av lärare eller skola, beskrevs av vårdnadshavarna. Överlämning har inte skett eller varit bristfällig vilket leder till att viktig information om barnets svårigheter och behov gått förlorade. Detta leder också till att en bra planering inte kan genomföras och arbetsprocessen kring barnet stannar upp.
...ni har ju inte fått någon överlämning, ni har ju.. ni saknar ju jättemycket information som är jätteviktig för planering och information för planeringen framåt, ni vet ju inte.. //...Det är ju så många saker som skulle behöva komma fram, just för att.. ja, men om man ska göra det så bra som möjligt (Vårdnadshavare B).
30
Vidare beskrev vårdnadshavarna att de inte erbjuds att vara delaktiga då information ska förmedlas från en person till en annan inom eller mellan olika skolor. För att det ska bli en ordentlig överlämning eller för att få vara delaktig i överlämningar poängterade vårdnadshavarna att det är de själva som får se till att detta sker. Vårdnadshavarna har själva fått ta initiativet till kontakt med nya skolan och personal på denna: ”...det här är ju inte skolan som har gjort utan jag har ju redan pratat med biträdande rektor på den nya skolan /…/ Men det är mitt eget initiativ” (Vårdnadshavare C).
Samverkan mellan skolan och vårdnadshavarna försvåras även av det språk som används av skolan både i möten och i olika formella dokument. Det framkom genom vårdnadshavarnas berättelser att skolan har upplevts ha en bristande förståelse av elevens och vårdnadshavarens situation, vilket visar sig genom vilket språk och ordval som skolan ibland använder när de beskriver eleven i åtgärdsprogrammen. Eleven beskrivs på ett sätt som vårdnadshavare lyfter som kränkande vilket tydliggörs av: ”Det var väldigt illa skrivet om min son, han i princip målades upp som ett monster som man inte kunde ha i skollokaler när jag läste det bokstav för bokstav eller ord för ord” (Vårdnadshavare C) och av följande citat:
…det han har gjort gentemot oss är helt horribelt, han har skrivit i XXXs åtgärdsprogram att: eleven är inte mottaglig för undervisning, en undervisande lärare kommer att.. ja, komma till när eleven är mottaglig igen.. alltså.. förstår du vilken människosyn?! Det måste vara ett riktigt lågvattenmärke i ett åtgärdsprogram som är ett officiellt dokument! Att han inte förstår? Och när jag protesterar att ni kan ju inte skriva så här men ändå skriver dom in det i nästa åtgärdsprogram igen?! Alltså! Dom förstod inte problemet med en sådan formulering! Jag försökte med.. “F ligger inte i koma”, för det där kanske man skulle kunna skriva om en elev som ligger i koma..”att han inte är mottaglig för
undervisning”.. alltså.. du hör ju liksom nivån på det hela! (Vårdnadshavare H).
För att kunna kommunicera med skolan är det viktigt att vårdnadshavarna förstår de olika begrepp som skolan använder. I intervjuerna framkommer att de begrepp som används av skolan och skolpersonalen är olika kända för vårdnadshavarna. Samtliga vårdnadshavare har stor insikt i vad ett åtgärdsprogram är och när det skrivs samt möjligheten att överklaga detta beslut finns. Få av vårdnadshavarna känner till eller vet vad som menas med begreppet pedagogisk kartläggning och vad som ingår i denna. Detta trots att ett åtgärdsprogram alltid ska föregås av en pedagogisk kartläggning av elevens hela skolsituation.
På vilket sätt känner du att du har varit delaktig i när det har gjorts kartläggningar av XXX?
31
tänker jag att kartläggning är ju att se vad är hans styrkor och vad är hans svagheter och
vad behöver han insatser i (Vårdnadshavare E).
Under information och kommunikation framkom att vårdnadshavarna upplevt att de inte får den information de behöver från skolan. Speciellt inte om de har barn med stor frånvaro. Informationsflödet försvåras av att vårdnadshavarna och deras barn förväntas ta del av information digitalt i program de inte helt kan hantera. Vårdnadshavarna beskrev att det är de, och inte skolan, som fått driva på om barnet ska få tillgång till information men även till skoluppgifter. Det framkom att vårdnadshavare och elev har känt sig bortglömda. Även då överlämning ska ske mellan olika skolor och/eller lärare är det vårdnadshavarna som drivit den processen för att inte information ska gå förlorad. De begrepp som skolan använder i kontakten med skolan och i olika formella dokument försvårar även de kommunikationen mellan vårdnadshavaren och skolan. Vårdnadshavarna har inte alltid kunskap om vad de olika begreppen betyder. Skolan använder även ett språk i beskrivningar av eleven som ibland uppfattas som kränkande av vårdnadshavarna.
7.1.3 Brist på rutiner kring kartläggning och åtgärdsprogram
Vårdnadshavarna uttryckte vid flera tillfällen att de upplever att det inte finns några rutiner från skolan kring hur ärenden kring elever i behov av särskilt stöd ska hanteras. De beskrev att det brister i hur pedagogisk kartläggning genomförs och frågar sig om det överhuvudtaget sker. Vårdnadshavarna beskriver att de aldrig har fått vara delaktiga i arbetet med kartläggningar och vet inte om dessa har genomförts. De har aldrig blivit tillfrågade inför eller fått ta del av någon färdig kartläggning: ”Ingen, det är ingen som har frågat så jag tror inte hon har någon… det är åtminstone ingen som erbjudit någon information eller pratat om det” (Vårdnadshavare F). Detta leder till att vårdnadshavarna ställer sig frågande till på vilka grunder som åtgärder erbjuds och åtgärdsprogram skrivs när det inte har genomförts någon kartläggning. Frågor framkommer om skolan mer ser till organisationens möjligheter än barnets behov när åtgärder i åtgärdsprogram beslutas: ”Jag skulle ju önska att man faktiskt såg till barnens behov snarare än vad som passar organisationen” (Vårdnadshavare B).
Mot bakgrunden att åtgärder ibland anses genomföras med tanke på organisationen istället för det kartlagda behovet hos eleven, beskrev vårdnadshavarna att de tror att det kan finnas lösningar som är bättre än de som är beslutade i ett snabbt framarbetat åtgärdsprogram. Hade samtal genomförts med alla parter och en ordentlig kartläggning genomförts före besluten kunde eventuellt andra och mer funktionella åtgärder arbetats fram, påpekade vårdnadshavarna:
32
”Skolan är ju ganska snabb med att göra ett åtgärdsprogram, sen kan man ju diskutera om åtgärderna är de bästa. Det kanske finns bättre lösningar för att uppnå samma sak” (Vårdnadshavare B).
Utifrån beskrivningarna av en bristande delaktighet i utarbetandet av åtgärdsprogram hamnar vårdnadshavarna i den situation där de känner att de, för att få sin röst hörd, måste vägra att skriva under eller överklaga besluten i åtgärdsprogrammen. Vårdnadshavarna sade sig tro att skolan vill att det ska se ut som att en samverkan har skett eftersom rutan gällande om vårdnadshavaren har samverkat alltid är ifylld oavsett om vårdnadshavaren delar denna åsikt eller inte:” ..men sedan att vi inte kommit överens om vilka åtgärderna ska va, det är ju liksom en annan historia.. och jag har ju försökt att överklaga och så” (Vårdnadshavare H).
Vårdnadshavarna påtalade att de saknat rutiner kring arbetet med kartläggningar och åtgärdsprogram. Kartläggningar genomförs sällan i samverkan med vårdnadshavarna. Detta gör att de ställt sig frågande till på vilka grunder olika åtgärder i åtgärdsprogrammen beslutats. Besluten genomfördes ofta snabbt och med organisationens möjligheter istället för elevens svårigheter som grund. En känsla av bristande delaktigheter leder till att vårdnadshavarna känner sig tvungna att överklaga besluten i åtgärdsprogrammen.