7.4.1 Organisationer som har anknytning till arbete
Metta Fjelkner (2010, 13 oktober), dåvarande ordförande i Lärarnas Riksförbund, lyfter lä-rarkårens röst i ett debattinlägg i SvD. Hon berättar att de åsikter som framförs kommer från en enig förbundsstyrelse. Fjelkner inleder sitt inlägg med att hon har viss förståelse för att Jan Björklunds uttalande väcker debatt eftersom det är lätt att dra tankarna till psalmläsning och morgonböner. Lärarnas Riksförbund anser dock att det är befogat med särskilt fokus på kris-tendomen, utifrån den historiska påverkan, ”vi i Sverige har särskilt fokus på den religion som påverkat oss mer än andra”. Kristendomens roll i skolan motiveras genom en jämförelse med andra ämnen, där undervisning i exempelvis historia, litteraturkunskap och geografi utgår från Sverige. Hon exemplifiera genom att beskriva hur geografiundervisningen har Sverige i cent-rum omgivet av nordiska grannländer och sedan övriga Europa: ”Vi lär oss om vår egen plats i världen. Vi fokuserar inte på Kina eller USA” (Fjelkner 2010, 13 oktober). Hon beskriver kun-skap om kristendomen som en kulturbärare. Fjelkner ger exempel på litteratur och byggnader som visar spår av kristendomens betydande roll i samhället och hon poängterar att det är ”nöd-vändigt för att vi ska förstå oss själva och varför vårt samhälle utvecklats som det gjort”. Av-slutningsvis förtydligar Fjelkner att lärarkåren värnar skolans sekulära ickekonfessionella grund och att undervisningen ska bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet. Dessutom bör tro och religion, enligt Fjelkner (2010, 13 oktober), ”förbli en privatsak i ett modernt och tolerant sam-hälle”.
35
7.4.2 Idérörelser
Den 3 februari 2010 skriver en grupp individer ett debattinlägg i Världen idag, en tidning med kristen grund. Artikelförfattarna har varierad bakgrund. Tre av dem har tidigare varit riksdags-ledamöter, Tuve Skånberg (KD), Walburga Habsburg Douglas (M) och Rolf Åbjörnsson (KD). Kjell O. Lejon är professor i religionsvetenskap, Yvonne Maria Werner är professor i historia, Ivar Gustafsson är docent i matematik och Stefan Swärd fil. doktor i statsvetenskap. Individerna har således olika yrken och bakgrund. Individerna har också skiftande ålder och bostadsort. Det som förenar dem är den kristna tron och därför kategoriserar jag denna grupp som en idérörelse. Huvudargumentet för Skånberg m.fl. för att behålla kristendomens särställning i religionsun-dervisningen är kristendomens långa inflytande på det svenska samhället, ”Sverige är numera multietniskt och multireligiöst, men det kristna arvet har format det svenska samhället” (Skån-berg m.fl. 2010, 3 februari). Att Skolverket föreslår förändringar kring kristendomens särställ-ning menar artikelförfattarna är att släppa kristendomens ”grundläggande betydelse för vårt land och folk”. Vilket de anser skulle innebära att ”våra ungdomar förmenas ett viktigt idéarv och blir i stor utsträckning kulturlösa” (Skånberg m.fl. 2010, 3 februari). Artikelförfattarna gör också en historisk tillbakablick genom att poängtera den uppslutning som blev 1963 till följd av den socialdemokratiska regeringens förslag om att ta bort kristendomsämnet i den svenska skolan. Eftersom detta ledde till ”en av de i särklass största namninsamlingarna i svensk historia” menar det att bevarandet av kristendomsämnet i skolan är legitimerat (Skånberg m.fl. 2010, 3 februari).
Christer Sturmark, Morgan Johansson, P C Jersild och Olle Häggström från Förbundet Huma-nisterna (2010) skriver ett debattinlägg i SvD den 28 februari där de kritiserar Jan Björklunds värdering av kristendomen. Förbundet Humanisterna är en svensk förening som främjar seku-larism och sekulär humanism. Även i denna organisation förenas människor från olika geogra-fiska platser och yrken utifrån en idébildning.
Sturmark m.fl. (2010, 28 februari) anser att Skolverkets förslag bättre speglar Sverige som ett mångkulturellt samhälle där flertalet livsåskådningar samexisterar. Vidare argumenterar de för att den sekulära humanismen bättre beskriver den ”typiska svenska livsåskådningen”. Detta motiverar det med att: ”Sverige är ett av världens mest sekulära länder där mindre än 20 procent tror på någon eller några gudar. En överväldigande majoritet av de svenska medborgarna är således ickereligiösa” (Sturmark m.fl. 2010, 28 februari). De kallar Björklunds argumentation
36
för ”historielös och omodern” och motiverar detta med att den människosyn och de värderingar som Björklund tillskriver kristendomen inte är specifikt för kristendomen utan någon som på-träffades i andra kultur och hos många andra ickereligiösa filosofer och tänkare ”långt innan kristendomen föddes” (Sturmark m.fl. 2010, 28 februari).
Skribenterna medger kristendomens historiska påverkan och menar att kristendomen självklart har en särställning i den svenska kulturhistorien. Däremot menar de att den typen av kunskaper bör ges i andra ämnen, såsom historia, svenska och samhällskunskap. Kristendomens religions-historia däremot ska inte få någon särskild position i förhållande till andra världsreligioner. Slutligen anser Sturmark m.fl. (2010, 28 februari) att ämnet borde byta namn till livsåskåd-ningskunskap och att målet i ämnet ska vara att få kunskaper om ”alla de olika sätt mänsklig-heten har utvecklat för att besvara de existentiella frågorna och beskriva människans plats i tillvaron”.
7.4.3 Identitetsrörelser
Enligt Jarl och Rönnbergs (2015) aktörsbegrepp är identitetsrörelser organisationer där med-lemmarna delar vissa egenskaper, exempelvis religionslärare. Tidningen Religion & Livsfrågor ges ut av Föreningen Lärare i Religionskunskap och riktar sig till alla lärare som undervisar i ämnet. Religionsläraren Nils-Åke Tidman (2011) skrev en artikel i tidningen som handlade om den nya kursplanen i förhållande till makt och förändring.
Tidman (2011:4) problematiserar Jan Björklunds uttalande om att det är självklart att kristen-domen har påverkat det svenska samhället mer än exempelvis hinduismen. Tidman menar att om man ser den svenska nutiden med religiösa perspektiv är det tydligt att inflytandet från de ostasiatiska religionerna är mycket stor och att de har varit det under flera decennier. Han ger exempel på religiösa uttryck som yoga och meditation, som numera är självklara inslag i svensk friskvård. Även om kristendomen har haft en central roll i Sveriges historia och att det därför är naturligt att undervisa om detta utifrån ett maktperspektiv, anser Tidman att förändrings- och mångfaldsaspekten har glömts bort. Detta i en tid som präglas av globalisering och när det religiösa landskapet i Sverige snabbt förändras. Han poängterar att skolan ska förbereda elever för framtiden:
Vad ungdomar behöver för framtiden är förmågan att leva i dialog med människor med annat ursprung, annan religion. Det finner man inte mycket om i kursplanerna […] Framtidsperspektivet och förändringsperspektivet är för svagt i de nya kursplanerna.
37
7.5 Media
Lisa Magnusson kolumnist på Aftonbladet debatt, skriver den 14 oktober 2010, ett svar på Di-namarcas (V) (2010, 12 oktober) debattinlägg. Först beskriver Magnusson att hon inte sympa-tiserar med vare sig Folkpartiet eller Kristdemokraterna. Hon argumenterar dock emot Väns-terpartiets förslag om att inkludera religionskunskapens innehåll i historia och samhällskunskap. Magnusson anser att det är viktigt att inte tro ”blandas ihop med fakta, med sådant som faktiskt har hänt” (Magnusson 2010, 14 oktober). Dessutom anser Magnusson att det är rimligt att kris-tendomen fokuseras i religionsundervisningen och vänder sig emot Vänsterpartiets emfas på neutralitet:
På samma sätt som det inte är främlingsfientligt att ämnen som samhällskunskap, histo-ria, geografi och språk lägger tyngdpunkt på det svenska så är det inte ett dugg märkligt att kristendomen får större utrymme än judendomen, islam, hinduismen, buddhismen […].
(Magnusson 2010, 14 oktober)
Vidare menar Magnusson att dagens religionsundervisning enbart syftar till att förbereda ele-verna för samhället och motiverar kristendomens särställning med att, ”Religiös tro är något som i allra högsta grad påverkar oss och vår kultur. Kristendomen genomsyrar hela vårt sam-hälle. Det skall självklart speglas i undervisningen” (Magnusson 2010, 14 oktober).
Anders Eklund skribent på Ljusnans tidning (en del av Hela Hälsingland) skriver den 18 okto-ber 2010: ”Det är hög tid att de politiska partierna slutar att lägga sig i Svenska kyrkan och låter kyrkan själv besluta i sina egna angelägenheter”. Han menar att kyrkan inte ska behöva styras och kontrolleras av partipolitikerna eftersom Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka. Han motiverar kristendomens särställning i religionskunskap på följande sätt:
Det är omöjligt att förstå vår egen gemensamma historia och kultur utan att få någon djupare insikt om kristendomen. Det är omöjligt att förstå en stor del av vår konst, lit-teratur, musik, talesätt och mycket annat utan att ha kristendomen som tolkningsnyckel.
(Eklund 2010, 18 oktober)
Eklund anser emellertid att det finns skäl att utöka undervisningen om islam, eftersom islam blivit en ”allt mer omfattande praktiserande religion i vårt land” (Eklund 2010, 18 oktober).
38
7.6 Samhällsmedlemmar
Rolf Samuelsson från Alfta skriver en insändare i en av lokaltidningarna från Hela Hälsingland där har han ger sitt stöd till regeringen som beslutat att kristendomen ska ha en särställning i undervisningen. Han motiverar det utifrån dess historiska påverkan, ”Vi får inte glömma vår historia där kristendomen har betytt oerhört mycket för utvecklingen bland annat om alla män-niskors lika värde och solidariteten med andra människor” (Samuelsson 2010, 13 oktober).
Karl-Erik Tysk, kyrkoherde i Ovansjö, skriver en debattartikel i SvD. Han inleder den med att visa missnöje mot regeringens ändringsförslag: ”Som kristen känner man sig faktiskt litet ge-nerad, när en makthavare, på det sättet som utbildningsministern gör, ’försvarar’ kristendomens ställning” (Tysk 2010, 2 mars). Han tycker att beskrivningen av en kristen humanism är ”miss-visande och uttryck för ett önsketänkande” (Tysk 2010, 2 mars). Även om samfunden har haft ett stort inflytande tidigare, både i kulturellt och moraliskt hänseende anser han att samfunden har fått gett vika de senaste åren: ”Tron är en övertygelse om att det finns en verklighet som inte är tillgänglig för våra sinnen och för vårt rationella tänkande. Det anser man i allmänhet inte i dagens samhälle” (Tysk 2010, 2 mars). Av den anledningen menar Tysk att religionsun-dervisningen i skolan ska vara en undervisning om kristendom och inte i kristendom. Han ser det som det enda möjliga och är överens med Förbundet Humanisterna att livsåskådningskun-skap vore ett lämpligt namn. Tysk (2010, 2 mars) anser att det är samfunden själva som ska undervisa i religion, ”Från kristen synpunkt kan det vara förödande med en undervisning i kris-tendom av någon som inte är kristen”.