Enligt Jarl och Rönnberg (2015: 233) omfattar skolpolitiken många olika aktörer som interage-rar med varandra i komplexa relationer. Dels formas skolpolitiken genom politiska processer på högsta regeringsnivå, dels genom lärares och rektorers tolkningar och agerande i den dagliga verksamheten. Genom påtryckningar och lobbyism kan även många olika organisationer och enskilda individer föra upp sina önskemål och krav på agendan (Jarl & Rönnberg 2015: 20f.) Författarna beskriver att ”Makten över skolan är fördelad på flera olika nivåer och mellan flera olika aktörer. Skolpolitiken formas i ett ständigt samspel mellan dessa nivåer och aktörer” (Jarl & Rönnberg 2015: 17). Aktörerna kan både vara enskilda individer eller bestå av flera individer och kallas därmed kollektiva aktörer. Nedan följer nu en beskrivning av de fem olika typer av aktörer som beskrivs i Jarl och Rönnberg (2015: 31-41).
6.2.1 Politiska beslutsfattare
Politiska beslutsfattare är aktörer som kan verka på nationell nivå och återfinns som riksdags-ledamöter, som ledamöter i riksdagens utbildningsutskott eller som ministrar i regeringen och ministrar i regeringens Utbildningsdepartementet. De politiska beslutsfattarna återfinns även på
26
kommunal nivå som ledamöter i kommunfullmäktige eller som politiker i de kommunala nämn-der som hanterar förskole- och skolfrågor (Jarl & Rönnberg 2015: 32f.).
6.2.2 Anställda inom förvaltningen
Inom gruppen Anställda inom förvaltningen återfinns en mängd olika yrkesgrupper som alla på något sätt är kopplade till skolpolitiken. Jarl och Rönnberg har delat in dessa i två underkate-gorier: fjärrbyråkrater och närbyråkrater. Fjärrbyråkrater har i liten utsträckning direktkontakt med sina klienter eller brukare medan närbyråkrater befinner sig allra närmast (Jarl & Rönnberg 2015: 15, 33).
Enligt Jarl och Rönnberg (2015: 16) kan närbyråkraten i sitt arbete välja att ta hänsyn till andra faktorer än de politiska reglerna eller riktlinjerna, vilket betyder att närbyråkraten har en viktig roll när det gäller politikens implementering. Därmed är närbyråkraten i allra högsta grad med och utformar skolpolitiken (Jarl & Rönnberg 2015: 16). De enskilda lärarna och rektorerna betraktas som närbyråkrater, men även lärarutbildare på universitet och högskolor. Jarl och Rönnberg (2015: 16, 34) beskriver hur otillräckliga resurser i förhållande till ansvarsuppgifter och vaga eller tvetydiga verksamhetsmål gör det svårt att mäta eventuell måluppfyllelse i när-byråkratens arbete. Även om lärarutbildare, lärare och rektorer ska förhålla sig till statliga och kommunala uppdrag har dessa grupper relativt stor handlingsfrihet att påverka vad som faktiskt förmedlas till elever och lärarstudenter (Jarl & Rönnberg 2015: 16, 34; Löfstedt 2011: 12). Fjärrbyråkrater återfinns bland annat på Utbildningsdepartementet, där den främsta uppgiften är att bereda ärenden, men också att arbeta fram anvisningar för de myndigheter som finns under departementets ansvarsområde. Det finns tre huvudsakliga utbildningsmyndigheter i Sve-rige, Statens skolverk (Skolverket), Statens skolinspektion (Skolinspektionen) och Specialpe-dagogiska skolmyndigheten (SPSM) (Jarl & Rönnberg 2015: 33). Fjärrbyråkrater återfinns också inom kommunala utbildningsförvaltningar, till exempel kommunens Skolchef och eko-nomiansvariga. Alla huvudmän som företräder såväl kommunala och fristående skolor är också aktörer som genom olika kanaler för fram sina synpunkter (Jarl & Rönnberg 2015: 34). Även forskare och externa konsulter kan förstås som skolpolitiska aktörer, där såväl forskare som konsulter anlitas för att utvärdera reformer och bidra till att bestämma innehållet i nya (Jarl & Rönnberg 2015: 35).
27
6.2.3 Organiserade intressen på skolområdet
Det finns en mängd olika organisationer i Sverige som har i uppdrag att förmedla medborgarnas krav och synpunkter till beslutsfattare. Dessutom deltar de i stor omfattning i beredningsarbetet till beslut genom att vara remissinstanser (Jarl & Rönnberg 2015: 35). Nedan beskrivs kort de fyra typer av organiserade intressen som Jarl och Rönnberg fokuserat på.
Organisationer som har anknytning till arbete innefattar de arbetstagar- och arbetsgivarorga-nisationer som finns i Sverige, exempelvis Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet som re-presenterar lärarkåren. Fackförbund för skolledare och arbetsgivarorganisationer som till ex-empel SKR (Sveriges kommuner och regioner) återfinns i denna aktörskategori (Jarl & Rönn-berg 2015: 36).
Idérörelser är organisationer där medlemmarna delar vissa gemensamma normer eller värde-ringar till exempel politiska partier och dess skolpolitiska talespersoner. Partimedlemmar som är aktiva inom skolpolitiken finns både på nationell nivå men också i de lokala partiavdelning-arna. Detsamma gäller de politiska ungdomsförbunden (Jarl & Rönnberg 2015: 37).
Identitetsrörelser är organisationer där medlemmarna delar vissa egenskaper. Dessa egen-skaper kan vara religionslärare, förälder eller elev. Det är egenskapen som är utgångspunkten för vilka intressen organisationen försöker slå vakt om (Jarl & Rönnberg 2015: 38).
Organisationer och samarbeten utanför Sveriges gränser handlar i detta fall om samarbeten på internationell nivå som berör barn- och ungdomsutbildning. Jarl och Rönnberg (2015: 38) beskriver hur många aktörer som återfinns i ovanstående organisationer ofta är en del av ett större internationellt samarbete. Samarbetsorganisation OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) är ett exempel på en skolpolitisk aktör som fått stort utrymme i skoldebatten under senare år (Jarl & Rönnberg 2015: 39).
6.2.4 Media
Media är en viktig aktörskategori när det gäller skolpolitik. Media har både rollen som kom-munikationskanal mellan politiken och medborgare, samtidigt har media en makt över dagord-ningen (Jarl & Rönnberg 2015: 39). Medias rapportering och urval i vad som kommuniceras bidrar till att bestämma vilka frågor som blir aktuella men också hur vi tänker om skolan. Den
28
digitala utvecklingen har skapat nya och andra möjligheter till informations- och åsiktsför-medling där bloggar, diskussionsforum och andra sociala medier flitigt används för att diskutera skolpolitiska frågor (Jarl och Rönnberg 2015: 40). Massmedia är också en viktig påverkans-kanal när det gäller att sprida sina åsikter och ståndpunkter, både för nationella och lokala be-slutsfattare men också för den enskilde via insändare och debattartiklar (Jarl och Rönnberg 2015: 41).
6.2.5 Samhällsmedlemmar
I den sista aktörskategorin återfinns samhällsmedlemmar som både påverkar och påverkas av den förda skolpolitiken. I och med införandet av det fria skolvalet har enskilda elever och för-äldrars agerande blivit alltmer betydelsefullt. Friskolornas överlevnad är till exempel beroende av att enskilda elever och föräldrar gör aktiva val. Skolan intresserar även medborgare som inte direkt är berörda av verksamheten. Många av samhällsmedlemmarnas synpunkter, önskningar, krav och intressen kanaliseras via olika typer av organisationer, men individen kan också agera enskilt till exempel i egenskap av väljare (Jarl & Rönnberg 2015: 41).
6.2.6 Aktörernas påverkanskanaler
För att nå ut med sina ståndpunkter är media än viktig kanal. Även möjligheten att yttra sig i remissförfarandet skapar möjligheter. Förutom dessa är lobbyism en kraftfull påverkanskanal (Jarl & Rönnberg 2015: 42). Lobbygrupper och konsulter är viktiga kanaler för att nå besluts-fattarna, detsamma kan sägas om politiska partier. Samtidigt är konsulter och partierna skolpo-litiska aktörer. Enligt Jarl och Rönnberg har aktörer ofta flera roller där de både kan agera själva men också fungerar som kanaler för andra aktörer.
6.3 Sammanfattning
Den sociala identitetsteorin beskriver hur kollektiv identitet och nynationalism kan förstås uti-från konstruktion av utgrupper och ingrupper. Utiuti-från den sociala identiteten utvecklas också den personliga identiteten. Det sker när vi tar fasta på vad som skiljer oss från andra i samma grupp. Vetskapen om att det finns grupper som vi tillhör skapar också en uppfattning om att det finns andra grupper som vi inte tillhör, så kallade utgrupper. Denna uppdelning leder enligt forskning ofrånkomligen till sociala jämförelser. Människan har en tendens att överdriva skill-naderna mellan ingrupper och utgrupper och för att bevara en positiv självbild är människor också benägna att koppla ihop positiva egenskaper, attityder och beteenden med den egna grup-pen. Ingruppsfavorisering innebär att människor tenderar att diskriminera utgrupperna till den
29
egna gruppens fördel. Forskning har visat att orden vi och vårt framkallar positiva känslor kopp-lade till medlemmar i ingruppen. Orden de och deras väcker negativa känslor och kopplas sam-man till utgrupper. Den sociala identitetsteorin används i denna studie för att ge potentiella förklaringar till varför kursplanen i religionskunskap ser ut som den gör och hur olika aktörers argument i debatten kan tolkas.
Begreppet aktörer från Jarl och Rönnberg används för att förklara olika gruppers påverkan på skolpolitik. I resultatdelen följs Jarl och Rönnbergs uppdelning för att åskådliggöra olika grup-pers inflytande. Begreppet används alltså för att strukturera resultatet men även för att belysa hur kursplanen i religionskunskap påverkas av olika aktörer och vilka argument som aktörerna för fram. Undervisningen i religionskunskap påverkas av mer än enbart utbildningspolitiker. Lgr11 och kursplaner i religionskunskap är dokument som speglar samhällsklimat med norma-tiva föreställningar om vad som bör ingå och vad som därmed anses vara legitim kunskap.
30