Av tidigare avsnitt framgår att det finns en historia och erfarenhet ut av att vilja samarbeta med omgivande samhälle. Samtidigt vi- sar intervjuerna på att specifika insatser kunde göras inom ramen för befintlig förvaltning såsom inspektion av boendemiljö, under- håll och förbättring av utemiljö:
Tittar man på gatukontoret och miljöförvaltningen och annat sånt så har dom rätt fort hittat sina roller här. Tar vi då Seved så gick ju gatukontoret snabbt in och gjorde åtgärder med trygghet. Bättre belysningar, klippa ner häckar, titta över par- kering situationen, stänga av Rasmusgatan. Kontinuerliga in- satser var prioriterade så det sköts mer pengar till Seved. Mil- jöförvaltningen satte ju till extratjänster för att förebygga fas- tighetsinspektion, man har ju då gått in och aktivt jagat oseri- ösa hyresvärdar.” (Intervjuperson 2)
Genom att fokusera och kraftsamla kring Södra Sofielund/Seved kunde insatser genomföras såväl i samarbete med andra som på egen hand inom den egna förvaltningen. Arbetet utfördes inom ramen för ordinarie driftsorganisation, men fordrade som framgår av citatet ovan prioritering genom extraresurser för miljöinspekt- ion eller resurser för förbättrad gatubelysning. Dessa exempel vi- sar på att förbättringar kan göras utan att organisationsgränser överskrids och/eller att nya temporära samarbetsformer skapas. Samtidigt relaterar områdesprogrammet till komplexa utmaningar som enskilda förvaltningar var för sig har svårigheter att finna lösningar på och som just samverkan ska ses mot bakgrund av. Som framgår av sammanställningen över tidigare satsningar, fö- refaller det som om Malmö stad har en omfattande erfarenhet av samverkan då detta återkommit sedan Blommansatsningarna och som även ges en central plats i den nya handlingsplanen för ett socialt hållbart Malmö. Idén om samverkan lyfts även fram i dessa intervjuer som ett självklart och närmast förgivettaget sätt att arbeta på, vilket tyder på att samverkan utgör en vanemässig och kollektiv handling inom kommunen. Samverkan kan således förstås som institutionaliserat och är i detta perspektiv en legitim organiseringsform som andra myndigheter, förvaltningar och or- ganisationer såsom ideella föreningar, förväntar sig att områdes- programmet ska genomföras på. Men det är inte enbart inom det organisatoriska fältet som samverkan betraktas som det ”bästa” sättet att lösa komplexa utmaningar på. Inom kommunen, se citat nedan, uttrycks idén som samverkan i normativa termer. Sådana föreställningar tvingar enskilda förvaltningar att agera i enlighet med dessa för att bibehålla en viss grad av legitimitet, vilket be- gränsar förvaltningens handlingsutrymme. Det riskerar även att skapa en likformighet bland förvaltningarna då det finns en för- väntan (ett tryck) på att samverka även om det inte finns institut- ionella förutsättningar för detta. Lagstiftningen, som påpekats ti- digare, ger kommunen både möjlighet att agera, men begränsar samtidigt vad enskilda förvaltningar ska och kan göra. Nya idéer och initiativ om samverkan värderas och tolkas således mot bak- grund av institutionella ramar, vilket utgör gränser för vad som är möjligt och önskvärt att samverka kring. Motsvarande gränser finns inom exempelvis socialtjänstlagen där bland annat sekre-
tess begränsar informationsutbyte mellan förvaltningar och andra myndigheter, samtidigt som samverkansidén som sådan utgör gräns till följd av dess starka normativa innebörd.
Vi måste ha fokus på tre saker: lärandet, lärandet har ju många dimensioner, koppla detta till godkända betyg i skolan, lärandeprocessen börjar ju redan innan du börjar och slutar långt efter att du gått ut skolan. Det ligger att det måste finnas en meningsfull fritid, det är en del i lärandet. Jobb. Minskade behov av försörjningsstöd, fler ut i arbete. Och i båda dessa delar, framförallt i delen med jobb att här måste vi jobba med många andra. I delen som handlade om lärande blev det klart att här måste dels Malmö stads olika förvaltningar inom lä- rande som förskola, grundskola, gymnasieskola, fritid och kul- tur – allt ihop detta måste samverka. Plus att vi har ett före- ningsliv att samverka med. Den tredje delen var boende. Bo- endefrågan, trygghet, säkerhet. Vi äger inte boendefrågan själv. De här sakerna upptäckte vi väldigt tidigt. (Intervjuper- son 3)
De utmaningar och problem som områdesprogrammets olika ini- tiativ syftade till att lösa och bemöta, var inte okända för Malmö stad. Som sammanställningen av tidigare satsningar visar har kommunen sedan Blomman- och Urbansatsningen arbetat för att minska försörjningsstödet, höja utbildningsnivån, öka sysselsätt- ningsgraden, och härigenom utjämna ojämlikheten i levnadsför- hållanden mellan olika stadsområden i Malmö. Malmökommiss- ionens rapport samt den internt framarbetade handlingsplanen visar på att en del av utmaningarna och problemen i stor ut- sträckning kvarstår trots flertalet insatser. Av detta kan inte slut- satsen dras att genomförda åtgärder varit misslyckade och/eller att ingenting har gjorts. Det finns flertalet exempel som visar på motsatsen, det vill säga att exempelvis boendemiljön har förbätt- rats i områden som tidigare varit undermåliga, att förskola (Kom- passen) har startats med fokus på bland annat språkutveckling, att Mötesplatsen och Garaget startats som arenor för möte med offentliga myndigheter. Malmö stad har, såsom sammanställning-
en visar, genomfört flertalet satsningar, men utmaningarna kvar- står (se Malmö kommissionens slutrapport).
Då förstår jag att hennes syfte var att få de här avdelningarna att närma sig varandra. Jag har ju hela tiden jobbat mycket med samverkan och koppla samman folk på olika ställen som jobbar med samma sak. Det är något som jag brinner för. Att se helheten och att målet är i fokus och inte vem som ska göra det. (Intervjuperson 1)
Vi har ju haft draghjälp av lokala föreningar som en somaliskt aktiv förening, Hidde Iyo Dhaqan och vi har också försökt hitta samarbeten med Glokala, Sofielund har ju haft olika sorters... Sofielundsskolans satsningar och Sofielunds fritidsgård kring fritidsaktiviteter. Garaget blev fort en viktig spelare i detta också. Så vi försökte kraftsamla även med befintliga resur- ser.(Intervjuperson 2)
I områdesprogrammet lades stor vikt vid att samarbeta med bo- enden i området i syfte att finna gemensamma lösningar på de problem som dessa grupper upplever finns i området. Angrepps- ättet innebar även att kommunen inte tog på sig genomförande- ansvaret för alla lösningar, utan att boenden själva tog initiativ till insatser. Här kom föreningslivet att fylla en viktig part i dialogen mellan kommun och boenden, men även andra myndigheter och företag blev viktiga samverkansparter. Det nämndes tidigare att fastighetsägare och fastighetsföreningar utgjorde viktiga partners, och ett annat exempel var Polis och Räddningstjänst, Försäk- ringskassan samt Arbetsförmedling. Men samverkan och med- borgardialog fordrade även en förvaltningsövergripande samver- kan där exempelvis skola och individ- och familjeomsorgen sam- arbetade kring barnens livssituation. Detta innebar många gånger att hela familjen involverades i syfte att stärka och främja ett barns möjligheter till att tillgodogöra sig skolan, eller att språkstu- dier i svenska för föräldrar var viktiga för barnens skolgång. På liknade sätt fanns kopplingar mellan boendesituationen och möj- ligheten till att fullgöra sig skolgången. En utgångspunkt var såle- des att främja och stimulera till bredare, och framför allt, ett för- djupat samarbete där kommunen inte ensamt stod för problemi- dentifiering, lösningar och genomförande.
Vi ska inte tro att vi på nåt sätt ska administrera tyckandet där för det blev väldigt konstigt. Vill man ha en uthållighet i samar- betet med medborgarna så måste man luta sig mot dom civila krafter som finns i samhället redan organiserat och har nån slags värdegrund redan för sitt arbete. (Intervjuperson 2)
Det framgår av intervjuerna att organiseringen av områdespro- grammet inte enbart grundades i föreställningar om samverkan. Organiseringen formades också utifrån politikers och beslutsfatta- res förväntningar på att visa handlingskraft:
/…/ samtidigt som vi hade jobbat med det här under delar av 90-talet, erfarenheter under 2000-talet, vår egen erfarenhet och organisationsförändring, och så kommer då områdespro- grammet. Det blev historielöst. Plötsligt var det. Vänta lite, det handlade inte om: vad finns det redan idag? Då hade man också byggt det som jag tyckte var väldigt bra: Att vi bestämde att vård och omsorg, förskola, grundskola och socialtjänsten – alla skulle vara medverkande i arbetet uppe på Mötesplats Seved i områdesutveckling, innan Områdesprogrammen kom. Sen hände detta att när områdesprogrammen kom så… jag förstod heller inte riktigt detta i början. Plötsligt blev det vikti- gare att göra något som syntes och som syntes snabbt […] Att områdesprogrammen är mer ett politiskt manifest, ett politiskt paraply, att fortsatt social hållbar utveckling för Malmö det är ett paraply. Det inrymmer både sådant som pågår, som plane- ras, som är nytt. Som jag ser det så om vi hade haft möjlighet- en, vilket vi inte hade vill jag påstå, när vi gick in i Områdes- programmet att stanna upp och göra det första året till någon- ting i det tysta. Att göra någonting i det här lite… ”här är ett område vi har jobbat i länge, vad har vi gjort, vad finns det för aktörer, vilka erfarenheter har vi?” Istället för att kasta sig ut i det här nya havet. (Intervjuperson 3)
Projektformen associeras många gånger med handlingskraft då specifika mål ska nås inom en bestämd tid, och där en projekt- plan illustrerar hur genomförandet ska gå till. Handling har också
en central betydelse utifrån ett effektivitetsperspektiv där organi- sationer som anses vara effektiva även ses vara handlingskraf- tiga. Det är med andra ord legitimt att visa på handlingsförmåga, vilket uppstarten av områdesprogrammet illustrerar. Av citaten ovan framgår att det inte gavs utrymme för reflektion och analys inför uppstarten, utan att insatser snabbt skulle kunna visas upp. Mot bakgrund av att området sedan tidigare varit föremål för fler- talet satsningar, och med detta fanns en stor erfarenhet, fanns möjligheter till en långsiktig områdesutveckling i vilken områdes- programmet var en del såsom Malmö kommissionens arbete framöver förväntas vara. Detta gjordes emellertid inte, utan tryck- et på att visa handlingskraft innebar att erfarenheter från tidigare satsningar förblev individuella istället för till organisatoriska lär- domar.