REKOMMENDATIONER
Det övergripande syftet med detta arbete har varit att generera lärdomar som grund inför framtida satsningar. Rapporten har be- handlat tre huvudområden: Tidigare satsningar från år 1995 och framåt, ett organiseringsperspektiv på områdesprogrammet, samt genomförda insatser inom boende- och utemiljö. De lärdomar som presenteras i detta avslutande kapitel, bygger på slutsatser- na inom respektive huvudområde, och kan ses som rekommen- dationer till beställaren av denna rapport. Det finns emellertid en lärdom som inte specifikt grundar sig något av nämnda huvudom- råden, men som är av stor betydelse för det organisatoriska lä- randet. Det rör sättet som tidigare studier, rapporter, utvärdering- ar och annan dokumentation organiseras på. Bristen på systema- tisk dokumentationshantering av tidigare satsningar utgör resurs- slöseri för såväl externa intressenter som interna. Omständighet- en i att få tillgång till information fordrar självfallet resurser i form av extra arbetsinsatser, men det försvårar också för ett organisa- toriskt lärande. Vid uppstart och planering av insatser inom kom- plexa områden, vilket områdesprogrammet kan beskrivas som, fyller erfarenheter från liknade satsningar en värdefull funktion som kunskapskälla att organisera det kommande arbetet utifrån. Möjligheten att kunna ta del av kunskap underlättar också skap- andet av samsyn för insatserna då detta öppnar upp reflektion och diskussion. Ett första steg för att ta tillvara på tidigare erfa- renheter bör vara att se till så att den information som finns do- kumenterad – exempelvis konsultrapporter - också blir tillgänglig för såväl medarbetare inom Malmö stad som forskare, studenter
och en intresserad allmänhet. Vår första rekommendation handlar därför om att systematisera de tidigare rapporter och utvärdering- ar som skrivits, exempelvis genom en egen rapportserie. Inom Malmö stads verksamhet finns såväl stadsbibliotek som stadsar- kiv med ett stort antal medarbetare specialiserade på just den ty- pen av arbetsuppgifter. Kompetensen finns alltså redan inom or- ganisationen. Detta kunde lämpligen ske initialt genom ett projekt för att bygga upp strukturer, som sedan övergår i den ordinarie verksamheten.
Den andra rekommendationen bygger på de samlade lärdomarna från såväl tidigare satsningar som områdesprogrammet. Det handlar om att organisera och genomföra satsningar i projekt- form. Denna temporära arbetsform möjliggör kraftsamling, foku- sering, experimenterande och förnyelse, men den skapar även gränser. Detta kan synas som en paradox då projekt många gånger förknippas som gränsöverskridande då projekt många gånger spänner över befintliga organisations- och professions- gränser. Men i relation till befintlig driftsorganisation riskerar pro- jekt utan explicit hemhörighet att bli perifera och till isolerade öar. Projekten riskerar att hamna utanför institutionaliserade budget- processer, konkurrera om begränsade resurser, och sakna orga- nisatorisk förankring. Sammantaget innebär detta att projekt inte alla gånger får den legitimitet som fordras för långsiktig hållbar- het. Initialt kan projekt visa på handlingskraft, att någonting görs, men den temporära karaktären innebär att dess framtid är före- nad med osäkerhet om det saknas en förvaltning som ”tar emot” projektet. I en sådan situation försämras även möjligheten till att tillvarata erfarenheter, och risken finns att projekt avlöser varandra utan att den permanenta verksamheten drar någon nytta av alla projekt. I fallet områdesprogrammet, som har histo- riska kopplingar till tidigare insatser, kan en del projektinitiativ kännetecknas som historielösa. Med detta menas att områdes- programmet inte använt den samlade erfarenhet som finns sedan tidigare satsningar. Historielösheten illustrerar även återuppfinn- andet och omdefiniering av existerande verksamheter, och i likhet med tidigare satsningar, har programmet organiserats på ett så- dant sätt att det finns oklarheter om vilken förvaltning som bär
ansvar för projektinitiativ, projektgenomförandet samt resultaten av projekten på lång sikt. Den andra rekommendationen blir där- för att det inför nya initiativ och satsningar beaktas om insatserna kan göras inom ramen för befintliga verksamheter, eller om det fordras en kraftsamling i projektform.
Den tredje rekommendationen baseras på lärdomen om att idén om samverkan inte är en universal tillvägagångsmetod. Område- sprogrammet, i likhet med tidigare satsningar, har formats utifrån övertygelsen att samverkan är positivt, vilket flera exempel be- kräftar. Dock saknas tydlighet i vilka förutsättningar som finns för samverkan, vilka samverkan ska ske tillsammans med, samt vilka problem som samverkan ses vara lösning på. Föreningslivet har i tidigare insatser och i områdesprogrammet identifierats som na- turliga partners, men av just tidigare satsningar saknas klara be- lägg för att samverkan i generell mening alltid är att föredra. I lik- het med tidigare resonemang uppstår utmaningar i organisering- en av specifika insatser i och med att samverkan bygger på tan- kar om decentralisering och gränsöverskridande, samtidigt som de byråkratiska principerna baseras på centralisering och av- gränsning. Samverkan sker vanligtvis också utifrån ett specifikt ändamål, medan byråkratin i likhet med driftsorganisationen är generell och storskalig i sin produktion. Mot bakgrund av detta re- kommenderar vi även i detta fall att överväganden görs innan samverkan identifieras som det lämpligast tillvägagångssättet. Detta omfattar såväl pratet om samverkan, i text och tal, som i handling. En del initiativ gynnas av och fordrar samverkan, me- dan andra kan genomföras inom ramen för befintlig verksamhet.
Flera av de intervjuade framhåller arbetet med fastighetsfrågor som det område där Områdesprogrammet i Södra Sofi- elund/Seved kanske gjort tydligast avtryck. Inom detta område har det också varit möjligt att sammanställa mer konkreta erfa- renheter och rekommendationer. Flera insatser har gjorts och nya arbetssätt utvecklats utifrån tidigare erfarenheter, inte minst vad gäller Miljöförvaltningens arbete. Det är viktigt att den initiativkraft som finns inom arbetet kring boendemiljöer tas tillvara även framöver och att de idéer som väcks av medarbetarna får möjlig-
het att utvecklas. I studien lyfts några konkreta förslag. Det första förslaget är att arbeta vidare med en boendegrupp som kan ar- beta utifrån en helhetssyn för boende. Det andra förslaget hand- lar om att utreda möjligheten för ett signalsystem som möjliggör en snabbare och mer effektiv identifiering av undermåliga bostä- der. Det kan handla om att hemtjänst eller annan vårdpersonal skulle kunna lämna in en orosanmälan över adresser med vad de befarar kan ha skadliga boendemiljöer. Det tredje förslaget hand- lar om att arbeta vidare med de preventiva frågorna kring boende, exempelvis förebyggande arbete kring vräkningar. Samtliga dessa förslag kommer på olika sätt fram genom Malmö stads medarbetare, och utmaningen nu består främst i att se till så att arbetet institutionaliseras på olika sätt inom den ordinarie verk- samheten. Samarbetet mellan förvaltningar och med externa ak- törer visar på möjligheten att inom befintliga verksamheter åstad- komma förändringar av komplexa problem.
De slutsatser om lyfts fram ovan bör ses som utmaningar och grund för reflektion och lärande då arbetet med Malmö kommiss- ionens slutrapport är i färd med att implementeras.
REFERENSER
Andersen L.L. & Hulgård L. & Bisballe L. (2008): Socialt Entreprenørskab i Danmark – et Aktuelt Signalement. Roskilde: Center for Socialt Entreprenørskab.
Berger P. & Luckmann T. (1998): Kunskapssociologi. Hur indivi- den uppfattar och formar sin sociala verklighet. Wahlström & Widstrand, andra upplagan, Falun.
Bohman, H., Jingryd, O. (2015): BID Sofielund: Fastighetssam- verkan och områdesutveckling, Malmö högskolas publikat- ioner i urbana studier, MAPIUS, nr.18
Bornstein D. & Davis S. (2010): Social entrepreneurship: What everyone needs to know, New York: Oxford University Press.
Brunsson N. (2002): The Organisation of Hypocrisy: Talk, Deci- sions and Actions in Organisations. Oslo: Liber and Co- penhagen Business School Press.
Brunsson N. (2006): Mechanisms of Hope: Maintaining the Dream of the Rational Organization. Liber, Malmö.
Czarniawska B. (2005): En teori om organisering. Studentlittera- tur, Lund.
Dahlberg, H., Kretschmer, H., Scotte, M., Kindbland, C., Jansson, A., Biller, M. (2006) Sofielund: Från Svinaryssland till mångkulturell stadsdel, Kulturarv Malmö, Malmö högskola
Danermark B. & Kullberg C. (1999): Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform. Studentlitteratur, Lund.
Dimaggio P.J. & Powell W.W. (1991): The new institutionalism in organizational analysis. University of Chicago Press, Chi- cago.
Engwall M. (1995): Jakten på det effektiva projektet. Nerenius &
Santérus, Stockholm.
Engwall M. (2003): No project is an island: Linking projects to his- tory and context’, Research Policy, 32(5), pp. 789-808.
Forssell R. & Fred M. & Hall P. (2013): Projekt som det politiska samverkanskravets uppsamlingsplatser: En studie av Malmö stads projektverksamheter. Scandinavian Journal of Public Administration (SJPA); 17 (2), pp. 37-59.
Hall P. (2012): Managementbyråkrati: Organisationspolitisk makt i svensk offentlig förvaltning. Liber, Malmö.
Hedlund G. & Montin S. (2009): Governance på svenska. San-
térus Academic Press Sweden, Stockholm.
Hirshman, A. O. (1970): Exit, voice and loyalty: Responses to de- cline in firms, organizations and states. Cambridge, MA, Harvard University Press
Hosseini-Kaladjahi, H. (2002) Stora fiskar äter fortfarande små fiskar.
Jensen C (2004). Storstadssatsningens organisering , GUP 38335
Johansson S. & Löfström M. & Ohlsson Ö. (2007): Separation or integration? A dilemma when organizing development pro- jects. International Journal of Project Management, 25(5), pp. 457-464.
Lind, H. och Blomé, G. (2912): Slumlords in the Swedish welfare state: How is it possible? International journal of housing market analysis, 5(2), pp. 196-210.
Meyer J. W. & Rowan B. (1977): Institutionalized Organizations: Formal Structure as Myth and Ceremony. American Journal of Sociology, 83(2), pp. 340-363. I: Brunsson Holmblad K.: Organisationer. Studentlitteratur, Lund.
Moe E. & Gawell M. & Johannisson B. & Lundqvist M. (red.) (2009): Samhällets entreprenörer: En forskarantologi om samhällsentreprenörskap. KK-stiftelsen, Stockholm.
Mulgan G. & Tucker S. & Ali R. & Sanders B. (2007): Social inno- vation: what it is, why it matters and how it can be acceler- ated. The young foundation, London.
Quirk B. (2011): Re-imagining government: Public leadership and management in challenging times. Palgrave Macmillan, Basingstoke.
Sahlin I. (red.) (1996): Projektets paradoxer. Studentlitteratur, Lund.
Scott W. R. (1995): Institutions and organizations, Thousand Oaks, Sage, Californien.
Stigendal M. & Östergren P.O. (2013): Malmös väg mot en håll- bar framtid: hälsa, välfärd och rättvisa. Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö. Malmö stad.
Svensson L. & von Otter C. (2001): Projektarbete: Teori och prak- tik. Med sagan om diamanten som sprängdes. Santérus,
Stockholm.
Tranquist, 2001. Samverkan med individen i fokus. En processut- värdering av Arbets- och utvecklingscentra i Malmö. Ar- betslivsinstitutet. Malmö.
Öhman, P., Söderberg, B., Westerdahl, S. (2013), Property inves- tor behavior: qualitative analysis of a very large transaction, Journal of property and finance, 31:6, pp. 522-544