Fridberg, Jonsson, Redfors och Thulin (2020) betonar pedagogens roll i undervisningen för att producera kunskap. Författarna har riktat
10
uppmärksamheten mot den verbala kommunikationen mellan barnet samt pedagogen. De menar att interaktion och samspelet mellan individer är en viktig byggsten i vår undervisning. Författarna menar att pedagogen samt barnen ska nå en intersubjektivitet tillsammans. Detta innebär att vi är inkluderade i samma aktivitet samt utbyter en dialog med varandra. Författarna tar upp att de har följt flera grupper med barn som har arbetat med vattenanvändning. Det visade sig genom analysen av videoobservationen att när det blev ett avbrott i intersubjektiviteten mellan pedagog samt barn runt ett lärandeobjekt förlorade de interaktionen med varandra i kommunikationen.
Avbrotten uppstod när det skedde missförstånd av exempelvis ord eller termer.
Författarna drog slutsatsen att pedagogens medvetenhet och vägledning är betydelsefull i barnens lärande.
Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) fokuserar på undervisnings begreppet i sin artikel. I deras forskning använde de sig av en kvalitativ metod där de hade strukturerade fokusgruppsamtal. I det samtalet diskuterades frågor i en viss ordning som samtalsledaren bestämt. De förskollärare som deltog i samtalen arbetade med barn mellan 1–3 år. I studien har de undersökt hur personal i förskolan resonerar kring begreppet undervisning med de yngsta barnen. Forskarna beskriver att de har använt sig av ljudinspelning som transkriberades. Resultatet visade att det pågår olika diskussioner om undervisnings begreppet. Forskarna beskriver att det är ett begrepp i förändring och de tar upp att undervisnings begreppet ger oss möjligheter och begränsningar. Det är mycket som förskollärarna ska förhålla sig till exempelvis föräldrarnas förväntningar, barnens rätt till undervisning och kvalitén i undervisningen. Jonsson m.fl. beskriver att verksamheten ska utformas så barnen ges möjlighet till utforskning. De tar upp att de yngsta barnens lärande sker i deras handlingar och att pedagogen ska vara närvarande och observera situationer för att fortsätta vägleda dem i kunskapssökandet.
Enligt forskarna är de av betydelse att förskollärare kommunicera med barnen om ämnesinnehåll och att dessa samtal kan skapa ett tema att arbeta med. Det ses som betydelsefullt att ta vara på spontana konversationer med barnen i den pedagogiska verksamheten. Genom de spontana mötena mellan förskollärare och barn skapas det didaktiska val som påverkas av vilken kompetens och kunskap de har kring förskolans uppdrag och aktörer.
11
3 TEORI
Wang (2014) beskriver i sin artikel hur vi kan utforma vår undervisning utifrån ett konstruktivistiskt synsätt. I denna inlärning bör inte barnen vara passiva mottagare av kunskap utan barnen ska ges möjlighet till utforskning som ska ske med andra individer. Forskaren betonar att miljön bör utformas så att den ger barnen möjlighet till konstruktion. Wang menar att barnen ska vara aktiva i sin lärprocess. Forskaren tar upp att konstruktivismen handlar om att barnen är aktiva och konstruerar kunskap. Wang beskriver att pedagogens roll blir att vägleda barnet i processen samt att undervisningen ska utformas utifrån barnens aktuella kunskap. Vår studie utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv.
I vår undersökning ska vi också undersöka om förståelsen skiljer sig mellan de olika åldrarna när de gäller fenomenen flyta och sjunka. Vår studie tar utgångspunkt i Piagets utvecklingsstadier för att notera skillnaderna för förståelsen av fenomenet flyta och sjunka hos 5-åringar respektive 3-åringar.
Den sensomotoriska perioden 0–2 år
Piaget (2013) beskriver att den här perioden för barnet är en hel kopernikansk revolution i en liten skala. Piaget beskriver att barnet relatera allt till sig själv eller närmare bestämt så relaterar barnet till sin egen kropp. I det här stadiet handlar det mycket om sinnena. Piaget tar upp att i detta stadium så undersöker barnet genom att stoppa saker i munnen och barnet utvecklar sitt sugande från 0–2 år. Första tiden ammar barnet och sedan upptäcker barnet tummen och fingrarna och stoppar dem i munnen. Till sist så börjar barnet upptäcka föremål som ska testas i munnen. Piaget redogör också att barnet utvecklas i de andra sinnena också och de kan exempelvis vara synen och förståelsen av att en person inte blir en annan person när hen tar på sig ett annat klädesplagg. Eller att barnet börjar förstå att om någon försvinner ur ett rum så är hen inte på andra sidan jorden utan hen kommer tillbaka och finns i ett annat rum.
Det preoperationella tänkandets period 2–7 år
Piaget (2013) beskriver att i den här åldern sker det en förändring emotionellt och intellektuellt. Piaget tar upp att barnen börjar utvecklas verbalt och börjar kommunicera med individer runt omkring sig och från tidig ålder börjar barnen använda sig av en härmningsteknik där dom lär sig genom att härmas. På så vis får barnen ett bättre språk då dom lär sig genom att härma andra. När det kommer till barnets tänkande så menar Piaget att barnet ofta påstår saker men när vi frågar något om det så lägger de inte någon energi på att bevisa det. Det kan kopplas till det egocentrerade beteendet som barn i detta stadie befinner
12
sig i, egocentrisk innebär att barnet ser sig själv i centrum. Allt kretsar kring dem själva och deras upplevelser. Barnet har då svårt att sätta sig in någon annans situation eller sätta sig in i någon annans känslor.
Det konkreta tankeoperationernas period 7–12 år
Piaget (2013) beskriver att i denna period börjar barnet skolan. Barnet börjar socialisera sig mer och mer och genom det börjar barnet kunna sätta sig in mer i andras situationer och känslor. Piaget tar upp ett exempel på ett grupparbete med barn i 7-årsåldern, där man kan se att barnen pratar tillsammans men sätter sig sedan på egen hand och skriver. Det är svårt att se om barnen lyssnar på varandra och hjälper varandra i arbetet och det är något som utvecklas med tiden då barnet börjar gå från egocentrisk till sociocentrisk.
Det abstrakta tänkandets period 12-16 år
I den här perioden börjar barnen förstå mer svåra begrepp och i den här perioden börjar barnet få ett mer vetenskapligt tänkande. Piaget (2013) tar upp att i detta stadie börjar barnen skapa ett reflekterande tänkande.
I vår undersökning befinner sig alla barnen i det preoperationella tänkandets period 2–7 år. I studien är det intressant att se om de framkommer skillnader mellan 3 och 5-åringarna och om man under aktivitetens gång kan se nyanser av andra stadier.
13
4 METOD
Metodansats
I undersökningen används metodansatsen designbaserad forskning. Barab och Squire (2013) beskriver att designbaserad forskning handlar om att forskaren vill ta reda på vad som händer i en given situation, vilket kan ske genom att forskaren designar en aktivitet som möjliggör att beforska det som avses.
Forskaren kan vara delaktig under den pågående aktiviteten för att samspela med deltagarna och på så sätt ytterligare styra och avgränsa den empiri som samlas in. Vi har valt att använda oss av en designbaserad metod i och med att vi själva har designat aktiviteten och genomfört den tillsammans med de deltagande barnen.