Barnens uppfattning av begreppen flyta och sjunka
Det som framkom i studien var att 3-åringarna visade en viss förståelse på sitt sätt, för det fysikaliska fenomenet flyta och sjunka. De kunde inte under den inledande diskussionen förklara var en artefakt befinner sig om den sjunker respektive flyter. 5-åringarna däremot visade på en god förståelse för begreppen flyta och sjunka under den inledande diskussionen. 3-åringarna och åringarna använder sig av begrepp som exempelvis storlek och vikt. 5-åringarna använder sig av mer begrepp i sina resonemang som exempelvis form och material. Detta kan kopplas till Kohn (2020) där forskaren undersöker barns förståelse för densitet. Undersökningen visade att 5-åringarna använde sig av mer begrepp i sina resonemang jämfört med 3-åringarna i studien. 3-3-åringarna fokuserade på begreppet tungt och 5-3-åringarna på begreppet tungt och densitet.
I vår studie började 3-åringarna använda sig av begreppen flyta och sjunka de började också visa med fingrarna var en artefakt befinner sig i vattnet när den sjunker respektive flyter. Efter ett tag började 3-åringarna använda sig av begreppen storlek och vikt. Detta kan också ses utifrån Pramling och Pramling Samuelsson (2010) forskning om när ett barn fick arbeta med flyta och sjunka.
Forskarna beskriver att barnet börjar använda begreppen flyta och sjunka under aktiviteten. Det beskrivs också att barnet börjar använda begreppen tungt och litet i studien.
Leuchter, Saalbach och Hardy (2014) tar upp i sin studie att barnen har arbetat med att jämföra olika material, detta bidrog till att barnen började samtala om vad materialet består av. Detta kan ses i likhet med vår undersökning då det blir tydligt i det undersökande arbetssättet att 5-åringarna börjar samtala om vad en artefakt består av för material.
Under momentet började 5-åringarna samtala om vad en artefakt består av och använder sig av begrepp i en längre utsträckning jämfört med den inledande diskussionen. I den inledande diskussionen var popcornskärnan samt det poppade popcornet problematiskt hos båda åldrarna. I den avslutande diskussionen avslutar ett barn med att säga att något kan vara väldigt litet och samtidigt sjunka. Detta var intressant och det upplevs verkligen att det praktiska inslaget har skapat en djupare förståelse för fenomenet flyta och sjunka. Detta kan kopplas till Poddiakovs (2011) artikel där barnen skapade en
33
djupare kunskap om rörelse beroende på hastighet och tid när de arbetade med experiment jämfört när de arbetade med bilder i undersökningen.
I vår studie har det resulterat i att barnen har fått en ökad förståelse för begreppen flyta och sjunka och det har gjorts möjligt genom att det har varit en god kommunikation mellan individer precis som Fridberg, Jonsson, Redfors och Thulin (2020) beskriver att det är viktigt med pedagogens roll och att det är betydelsefullt med god interaktion mellan pedagog och barn. I vårt fall har det varit ett gott samspel och en god interaktion mellan pedagog och barn vilket bidragit med att barnen fått lära sig nya kunskaper om begreppen flyta och sjunka. I vår undersökning används ett lyhört förhållningssätt för att kunna se barnens lärande i deras upptäckter. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) redogör att yngre barns lärande sker i deras handlingar och pedagogen ska vara närvarande för att fortsätta stimulera lärandet.
Den praktiska aktivitetens bidrag till förståelsen för begreppen flyta och sjunka hos barnen.
Undersökningen har hämtat inspiration från Levy (2012) där forskaren beskriver vikten av att arbeta praktiskt. Levy lyfter fram att konstruktion gynnade barnens begreppsförståelse för vattnets flöde. I vår undersökning gynnades också barnen av det praktiska inslaget då de blev mer engagerade och visade mer nyfikenhet när artefakterna placerades framför dem. Alla barn skapade sina egna hypoteser under det praktiska inslaget och var delaktiga.
Det praktiska inslaget i vår undersökning består också av att barnen ges möjlighet till experimenterande. I detta undersökande arbetssätt framkommer det att barnen blir mer delaktiga och startar mer kommunikation. De börjar använda sig mer av begrepp i det praktiska inslaget. Thulin (2010) betonar att experiment bidrar med en utveckling i barnens lärprocesser. Poddiakov (2011) tar också upp att experimentet blir en drivkraft till skapandet av hypoteser och att barnen ges möjlighet till utforskning.
I det praktiska inslaget började alla barn visa en nyfikenhet för aktiviteten, när barnen fick artefakterna framför sig började de i båda åldrarna producera hypoteser. Detta är något Solis, Curtis, Hayes-Messinger (2017) beskriver att barns utforskande med leksaker i lustfyllda situationer skapar mycket hypoteser. Momentet i vår praktiska aktivitet bidrar till ett stort engagemang hos 3-åringarna. Under det undersökande arbetssättet undersöker 3-åringarna respektive 5-åringarna artefakterna på olika sätt. I gruppen med 3-åringarna var det ett barn som undersökte en artefakt med munnen. Poddiakov (2011) menar att experiment bidrar till att barn får använda alla sina sinnen. Barnens utforskande samt egna upptäckter var betydelsefullt i lärprocessen då 3-åringarna började producera hypoteser. När lärmiljön blir utformad så att barnen får utforska artefakterna startades det ett mer lustfyllt lärande inom de
34
fysikaliska fenomenen flyta och sjunka. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017) beskriver att barn ska utforska samt att yngre barn blir mer berikade i sitt lärande vid praktiskt arbete. Det upplevdes att de använde mycket av det Piaget (2013) benämner som härmningsteknik. Alla var delaktiga under sina egna förutsättningar i utforskandet. 5 åringarna började stimulera en tankeprocess om vad en artefakt består av för material. Detta är något Solis, Curtis och Hayes-Messinger (2017) benämner att barns utforskande med leksaker bygger en grund för att förstå naturvetenskap.
Forskarna menar att föremål producerar tankar hos barnen. Det märktes tydligt framförallt hos 5 åringarna att de producerade mer tankar i undersökningen under momentet. Pereira, Josè Rodrigues och Marques Viera (2020) benämner också att ett praktiskt inslag inom naturvetenskap är relevant att använda med yngre barn.
I vår undersökning ges barnen möjlighet till att förstå flyta och sjunka genom ett undersökande arbetssätt. Det blir tydligt i studien att barnen visade en ökad förståelse för flyta och sjunka när de fick möjlighet att testa sina hypoteser i en experimenterande miljö. Pereira, Josè Rodrigues och Marques Vieira (2020) beskriver att experiment öppnar upp för barnen att uppleva naturvetenskap under konkreta förhållanden. Larsson (2016b) beskriver i studien att barnen utvecklade sin begreppsförståelse när de arbetade laborativt och ställde hypoteser.
Ett mönster som tydligt framkommer hos 3-åringarna respektive 5-åringarna är att de använder sig av begreppet tungt under det praktiska inslaget. Ett resonemang som uppstod i konstruktionen med skapandet av foliebåten hos 5-åringarna var hur båten skulle formas. När barnen fick möjlighet till att arbeta med konstruktion skapade de en dialog med varandra och det upplevdes som att de lyssnade in varandra. 5-åringarna samtalade om hur de skulle forma båten så att kanterna skulle bli stabila och att inget vatten skulle passera in. I detta moment synliggörs det att barnen bytte kunskaper med varandra för att konstruera båten på bästa sätt. Barnen samarbetar och kommunicerar med varandra och de lyssnar in varandras observationer, detta bidrar till en djupare förståelse. Fridberg, Jonsson, Redfors och Thulin (2020) belyser precis detta, när de framhåller betydelsen av att nå en intersubjektivitet tillsammans.
Fridberg m.fl. menar att detta är en viktig drivkraft för vår utveckling.
I vår aktivitet gavs barnen möjlighet till konstruktion där de fick arbeta kreativt och forma egna foliebåtar. Det visade sig under aktiviteten att 5-åringarna startade en kommunikation med varandra och tar del av varandras observationer och upptäcker att folien flyter bättre om den har kanter. Vår studie kan ses i likhet med Tang, Yaw och Woei (2012) artikel att lek kan bidra
35
med djupare resonemang om begreppen flyta och sjunka och att lek skapar en produktion av nya idéer.
I den inledande diskussionen visade ingen åldersgrupp något större intresse för densitet samt vattnets lyftkraft. I den avslutande diskussionen lyssnar 5-åringarna på pedagogen när begreppen lyfts upp, det upplevs då som att de har blivit mer nyfikna. Barnen lämnade inte aktiviteten med en förståelse för begreppen densitet och vattnets lyftkraft men det blir tydligt att både 3-åringarna och 5-3-åringarna producerade mer hypoteser under det praktiskt inslaget. Pramling och Pramling Samuelsson (2010) beskriver att användandet av hypoteser är det första steget mot att förstå naturvetenskap. De menar också att yngre barn inte är på en kognitiv nivå för att förstå begreppen densitet och vattnets lyftkraft. Vår studie visade att barnen inte var på en kognitiv nivå för att förstå densitet och vattnets lyftkraft.