Resultaten från undersökningen kommer nu att redovisas. I vart och ett av de fyra resultatkapitlen besvaras en av mina forsknings- frågor. Den fråga som är i fokus i detta kapitel är: Vilka arbets- former använder pedagogerna i sitt arbete med barns inflytande, och vilka innebörder av begreppet inflytande blir synliga genom dessa arbetsformer?
De arbetsformer som beskrivs är: Skapa handlingsutrymme för barn, Skapa tillfällen för samtal med barn, Stödja interaktion mel- lan barn, Planera utifrån barns behov och intressen, Skapa möjlig- heter för barn att välja och bestämma samt Ge barn möjlighet att ta ansvar. Därefter analyseras och problematiseras pedagogernas arbetsformer. Pedagogernas förhållningssätt har betydelse och det viktigaste för barnens möjligheter till inflytande behöver således inte bara vara vad pedagogerna gör utan även hur de gör det. Den definition av inflytande som framträder genom pedagogernas ar- betsformer är mycket bred och varierade arbetsformer ger fler möj- ligheter till inflytande för barnen. Något som också framkommer är att samma arbetsformer som används för att möjliggöra barns inflytande även används som en form av styrning.
Skapa handlingsutrymme för barn
Barnens inflytande, det har vi faktiskt diskuterat att, och det här är ett av exemplen, att barnen behöver inte vara beroende av oss. Utan ta fram grejer, de får göra det själva, klippa själva, saxarna ligger där. De vet också, de behöver inte be oss hela ti- den vad vi ska göra, att vi ska hjälpa dem och sådant. Och det
är faktiskt jättebra att de gör, och de gör det själva nu. Och nu, är jag där ute och så kommer jag ut, och så ser jag att… så sit- ter fyra barn själva här och ritar. Oh, vad bra att de tar för sig, och de gör det själva. (intervju med David, Näckrosen, 090504)
En stor del av verksamheten i förskolan bygger på barnens möjlig- heter att själva välja aktiviteter. Både utomhus och inomhus finns det långa perioder för barnens egeninitierade lek. Enligt pedago- gerna på Näckrosen och Blåklinten är det den leken som erbjuder störst möjligheter till inflytande för barnen i förskoleverksamheten. Ofta är då pedagogerna inte direkt närvarande i barnens lek, utan befinner sig i barnens närhet. I sådana spontana aktiviteter kan pe- dagogernas tillbakadragna sätt att möjliggöra barnens inflytande bäst beskrivas som att de skapar handlingsutrymme för barnen.
I pedagogernas beskrivningar handlar detta handlingsutrymme främst om de aktiviteter som barnen själva tar initiativ till. I obser- vationerna blir ibland ett sådant handlingsutrymme också synligt i andra sammanhang, som under måltider eller när barnen är i hal- len. Exempel på sådana tillfällen är när barnen klär på sig för att gå ut, utan att fråga någon pedagog vad de ska klä på sig (eller att pedagogen redan talat om vilka kläder det är som gäller), eller när barnen själva lägger upp den mat som de vill äta och tar mer om de vill ha, utan att be om lov. Handlingsutrymmet innebär då att bar- nen är vana vid att det är något som de själva kan bestämma över, de behöver inte fråga de vuxna vad som är tillåtet. Handlingsut- rymmet kan också handla om att få lov att göra saker i sin egen takt, till exempel äta eller klä på sig.
Skapa tillfällen till samtal med barn
I de situationer då vuxna deltar aktivt i barnens aktiviteter eller be- finner sig i direkt närhet av dem, uppstår ofta tillfällen till samtal mellan barn och pedagoger. Jag har identifierat sådana samtal som en betydelsefull del av pedagogernas arbete med barns inflytande. I dessa informella samtal pratar barn och vuxna exempelvis om vad barnen gjort hemma, vad de gjort på förskolan och vad barnen tycker och tänker om olika saker. På så sätt får pedagogerna en uppfattning om barnens åsikter, vilket kan användas som utgångs- punkt för vidare planering av verksamheten. Liknande samtal upp-
står ibland under måltider och i vissa planerade aktiviteter, särskilt sådana där endast ett fåtal barn deltar. I detta exempel har alla Näckrosens barn utom Olle (1:10) dukat av maten efter mellanmå- let. Birgitta småpratar med honom medan hon dukar av bordet.
Olle sitter fortfarande vid bordet. Olle säger: ”Overallen.” BIRGITTA: ”Ja du ska ha på overallen.”
Olle: ”Spade.”
BIRGITTA: ”Ska vi ta ut en spade att leka med?” Olle: ”Spisen.”
BIRGITTA: ”Nej spisen ska vi inte ha med oss ut.” Olle: ”Mackor.”
BIRGITTA: ”Inte mackor heller, vi har ju ätit mellanmål. Vi ska inte äta mellanmål ute idag, det gjorde vi igår.”
BIRGITTA säger till BARBARA att Olle vill ta med mackor ut på gården. (fältanteckningar från Näckrosen, 080417)
Olles ettordsyttranden utvidgas av Birgitta och i hennes svar ser vi att hon tolkar det Olle säger delvis som uttryck för hans önskemål. Ur detta samtal skapar Birgitta en uppfattning om vad Olle tycker om, som att leka med spadar och att äta mellanmål ute.
Att de spontana samtalen har stor betydelse för pedagogernas arbete med barns inflytande, framgår av flertalet intervjuer. Enligt Birgitta på Näckrosen är samtalet grundläggande, inte bara för att få veta vad barnen är intresserade av, utan också för att det är ge- nom samtalet som barnet känner att det är någon som lyssnar på dem, att deras åsikter räknas.
Det är där man grundlägger det här med barnens känsla av att man får ha ett inflytande, när man har de här samtalen. Tycker jag. /…/ För att är inte barnen vana vid att vi pratar med dem, varför ska de då få lov att tala om vad de vill? Så är min tanke. (intervju med Birgitta, Näckrosen, 090427)
Ett sätt att skapa tillfällen till samtal är att dela upp barngruppen så att en pedagog får möjlighet att vara med ett mindre antal barn. Anne, som ofta arbetar med barnen i Blåklintens ateljé, beskrev för mig att hon gärna vill sitta där med tre eller fyra barn åt gången,
just av den anledningen. Enligt Anne gynnar det särskilt de barn som inte pratar så mycket i vanliga fall.
Vid olika observationstillfällen av aktiviteter med en pedagog och ett fåtal barn, syntes hur barn som pedagogerna beskrivit som tysta plötsligt började prata nästan oavbrutet. I exemplet sitter Anne med Noah (4:5), Selim (5:1) och Tilda (5:4) vid ett bord i Blåklintens ateljé och färglägger tuppar av gips, medan Miriam (5:5) går runt bordet och tittar på.
Noah sitter tyst medan de andra pratar om färgerna och må- landet, och om ägg och tuppar. Både ANNE, Tilda och Selim tar initiativ till samtal. Vid ett par tillfällen svarar Noah på frå- gor som ANNE ställer till honom. Selim har målat färdigt, och Tilda är på väg att avsluta målandet, när Noah efter en stunds tystnad i rummet plötsligt säger: ”Jag har blockisar hemma.” ANNE frågar honom: ”Vad är blockisar?” Noah förklarar me- dan ANNE ställer följdfrågor. Tilda blir klar och lämnar rum- met, och Noah sitter kvar och målar medan han fortsätter prata med ANNE. Han berättar om att de ska äta muffins hemma, och ANNE skojar om att hon vill följa med. (videoobservation från Blåklinten, 080314)
Efter att ha suttit nästan helt tyst under hela aktiviteten börjar Noah plötsligt prata med Anne, och pratar sedan nästan oavbrutet. Liknande observationer gjordes i andra aktiviteter, med andra barn, som genom att utföra en uppgift i långsam takt fick möjlig- het att till slut bli själv kvar med pedagogen. Då pedagogerna lät barnen arbeta i sin egen takt, och tog sig tid att sitta kvar med de barn som arbetade långsammast, skapades tillfällen till samtal. Här var barnen själva aktiva i att få till stånd samtalet på sina egna villkor, men den struktur i aktiviteten som pedagogen skapat med- verkade till att göra det möjligt.
I min tolkning har humor uppfattats som en del av att skapa till- fällen till samtal. Humorn finns med i arbetet på båda avdelning- arna. Barbara på Näckrosen berättar att hon brukar skoja med barnen för att skapa en bättre atmosfär på avdelningen. Anne på Blåklinten använder också humor i stor utsträckning i sitt arbete
med barnen. I exemplet som följer sitter hon tillsammans med Love (6:2) i ateljén och gör hand- och fotavtryck.
Sedan målar [ANNE] hans hand. Love får välja vilken hand han vill måla, höger eller vänster. Hon frågar om han ska göra ett ansiktsavtryck också. Love: ”Har de andra gjort det?” ANNE: ”Nej, jag bara skojade.” ANETTE kommer in och tittar. ANNE fortsätter skämta med Love, och även med ANETTE. /…/ När Love gjort handavtrycket säger ANNE att han ska klappa ANETTE på kinden. Love: ”Ja!” ANNE: ”Nej, jag sko- jade!” (fältanteckningar från Blåklinten, 080416)
Stödja interaktion mellan barn
I observationerna blev det synligt att ett sätt att arbeta med bar- nens möjligheter att utöva inflytande var att ge stöd till interaktio- nen mellan barnen. De vanligaste situationerna, när pedagogerna stödjer barnen i deras interaktion och samarbete med varandra, är i barnens spontana lekar eller när det uppstår konflikter. I situatio- nen som utgör exempel nedan har Yusra (5:3) och Sonja (4:6) valt att spela spel efter uppevilan. De sitter en bit ifrån varandra vid ett bord, och är sysselsatta med olika spel. Pedagogen Birgitta hjälper Sonja med att rita rutor med siffror på ett stort papper, som Sonja sedan använder till att sortera små plastfrukter.
Yusra plockar ihop sitt spel. Hon säger till BIRGITTA: ”Jag vill också ha en sån.” BIRGITTA: ”Vi har ju inte mer frukter så då får du kanske räkna med något annat. Men jag kan göra ett sånt papper till dig, vill du det? Annars får du fråga Sonja om ni kan samsas om frukterna.” Yusra sitter tyst och tittar på BIR- GITTA. BIRGITTA: ”Vågar du inte?” Yusra: ”Jo.” Yusra reser sig och går fram till Sonja. Hon säger: ”Jag vill också göra.” Sonja: ”Ja du får.” Yusra sätter sig bredvid Sonja. BIRGITTA hämtar ett papper och sätter sig vid bordet. BIRGITTA frågar Yusra: ”Vill du ha ett eget papper?” Yusra: ”Ja.” (fältanteck- ningar från Näckrosen, 080417)
Här uppmuntrar Birgitta de två barnen till samarbete och medbe- stämmande. Hon vill att Yusra själv ska fråga Sonja om hon får
lov att vara med och använda plastfrukterna. Samtidigt får barnen inflytande över om de vill samarbeta eller inte.
Pedagogen kan också stötta barns deltagande i lek. I en situation där Yusra (5:3), Sonja (4:6), Rima (5:0) och Noor (5:6) leker hund, leker Abbas (3:10) på samma ställe men Sofie tycker inte att han verkar vara med i leken. Hon försöker därför hjälpa honom att vara med.
Abbas sitter under sängen. SOFIE (till flickorna): ”Ni får tala om för Abbas att han är hund, han kanske inte vet om det.” Rima: ”Vill du vara hund?” Abbas skakar på huvudet. SOFIE: ”Är du ingen hund? Är du en katt?” Abbas ler och skakar på huvudet. SOFIE: ”Kom, kissen!” Abbas ler och skakar på hu- vudet igen. (fältanteckningar från Näckrosen, 080401)
Sofie gör de äldre flickorna uppmärksamma på att de bör involvera Abbas i leken, och uppmuntrar dem att visa solidaritet med den som är utanför. Hennes agerande tyder på att hon vill att alla de närvarande barnen ska få möjlighet att vara delaktiga i en interak- tion genom leken. Pedagogens närvaro blir viktig för att alla bar- nen i leken ska få möjlighet att påverka lekens innehåll.
Utmärkande för denna arbetsform är att pedagogerna uppmunt- rar barnen att kommunicera med varandra, vilket pedagogerna gör i båda exemplen. I mitt datamaterial finns också exempel på hur pedagogerna stöttar barns lek och samarbete genom att tala om för dem hur de exempelvis ska lösa konflikter. Detta har jag däremot inte räknat som en del av arbetet med barns inflytande.
Planera utifrån barns behov och intressen
I arbetet med barns inflytande använder pedagogerna former för att både möjliggöra barnens direkta och indirekta påverkan. En in- direkt form av inflytande får barnen genom att pedagogerna i sin planering tar hänsyn till vad de uppfattar att barnen är intresserade av. Då blir inte barnen direkt delaktiga i planeringen utan det är pedagogernas uppfattningar om deras intressen som ligger till grund för utformningen av verksamhetens innehåll. När det är dags för utflykt på Näckrosen, och de som ansvarar för matlag- ningen ringer för att fråga vilken utflyktsmat de vill ha med sig,
fattar pedagogerna ett beslut som baseras på deras uppfattningar om barnens önskemål.
DAVID pratar en lång stund i telefon och frågar sedan BAR- BARA (BIRGITTA har lämnat köket en stund) vad hon tycker att de ska ha för mat. Det finns korv, hamburgare och smörgås att välja på. Både DAVID och BARBARA tycker hamburgare. BIRGITTA kommer tillbaka in i köket. DAVID frågar henne också och hon tycker också hamburgare är bra. DAVID: ”Vi äter nästan alltid korv på utflykt.” BIRGITTA: ”Ja, och barnen älskar hamburgare.” (fältanteckningar från Näckrosen, 080417)
Detta sätt att arbeta med barns inflytande är nära sammankopplat med de samtal som pedagogerna för tillsammans med barnen i oli- ka sammanhang, och en avgörande faktor enligt pedagogerna är hur mycket man lyssnar på barnen och förmår sätta sig in i deras perspektiv. Det är också av stor betydelse för hur väl barnen kom- mer att trivas med verksamheten, förklarar Birgitta:
Om du lyssnar på barnen, och på deras, alltså med lyssna på barnen menar jag inte bara orden utan även försöka lyssna på deras tankar, och lägga upp verksamheten efter deras tankar och deras intresse, då får du ju verkligen ungarna med dig. (in- tervju med Birgitta, Näckrosen, 090427)
Det är främst på Näckrosen som denna del av arbetet kommer till uttryck. En av orsakerna kan vara att de har fler yngre barn som inte själva verbalt uttrycker önskemål. Då uppstår fler tillfällen för pedagogerna att ta hänsyn till andra uttrycksformer och att obser- vera vad barnen visar intresse för, för att sedan planera utifrån det.
Som förra året igen, så upptäckte vi att barnen var helt fascine- rade av djur. Alltså de ville bara titta i djurböcker, de pratade om djur, och de ritade djur och allt rörde sig om djur, och då valde vi djur som tema. Det är också ett sätt att ha inflytande. Att man tar tillvara på barnens intresse. (intervju med Birgitta, Näckrosen, 080219)
I Birgittas beskrivning är det en samlad bild av olika uttryck, både i lek, verbala uttalanden, skapande, och så vidare, som gjort att pe- dagogerna valde att ha djur som tema. Det finns även exempel från Blåklinten på hur pedagogerna planerat teman utifrån barns öns- kemål. Anette planerade exempelvis innehållet i ett grupparbete ef- ter önskemål som ett av de äldsta barnen, Love, uttryckt vid ett ti- digare tillfälle.
Skapa möjligheter för barn att välja och bestämma
Den dominerande delen av pedagogernas arbete med barns infly- tande innebär att skapa möjligheter för barnen att välja och be- stämma i olika situationer. Ofta används orden välja och bestäm- ma i vardagligt tal i förskolan med ett liknande innehåll. Enligt
Svensk Ordbok (2009) betyder bestämma ”lägga fast regler eller principer för något” medan välja definieras som att ”bestämma sig för att bland flera alternativ stanna för ngn/ngt”. När dessa be- grepp används i en förskolekontext, måste det faktum att det alltid är de vuxna som har det yttersta ansvaret beaktas. Barnen saknar egentligen möjligheter att lägga fast regler eller principer utan att få stöd i detta från vuxna. Barnens möjligheter att bestämma är alltid begränsade av ramar, och i praktiken kan det vara nyanserna i hur tydliga alternativen är som påverkar huruvida pedagogerna talar om att välja eller att bestämma. Jag följer pedagogernas använd- ning av begreppen, vilket bidrar till att de ibland används snarlikt.
För att komma bakom ytan i en väldigt bred rubrik kommer jag att presentera mer konkreta exempel på hur pedagogerna ger barn valalternativ, frågar efter barns förslag, kommer med erbjudanden och förslag till barn, samt uppmuntrar initiativ som barn kommer med.
Ge barn valalternativ
Ett sätt att låta barnen välja är att presentera valalternativ för dem. Valalternativ som ett sätt att möjliggöra barns inflytande före- kommer framför allt under måltider och i planerade aktiviteter. Pedagogerna använder sig ibland av denna arbetsform för att göra tydligt för barnen att det finns olika valmöjligheter i vardagen, och därmed stimulera barnens medvetna val.
DAVID räcker fram brödkorgen till Abbas (3:10) och Aamina (2:6) så att de kan ta varsin smörgås. Till Olle (1:10) håller DAVID fram ett knäckebröd och en mjuk smörgås och frågar vilken han vill ha. Olle tar den mjuka. (fältanteckningar från Näckrosen, 080417)
Här använder David olika sätt att erbjuda alternativ till de olika barnen. Olle, som är yngst, uppmärksammas särskilt på att det finns två olika sorters bröd, för att han ska se att det finns valmöj- ligheter. Likaså när barnen målar, frågar pedagogerna ofta vilka färger barnen vill använda, vilket i likhet med exemplet ovan fram- står som att pedagogerna försöker uppmärksamma barnen på att det finns olika val att göra.
Valalternativ kan också fungera som ett sätt att låta barnen turas om att vara den som bestämmer, som när barnen på Blåklinten lyssnar på sagor efter maten. Då får ett av barnen välja bok.
LENA kommer till barnen på madrasserna i stora rummet. Alla barnen utom William (5:6) trängs runt henne. William bläddrar bland böckerna i lådan. Barnen säger bland annat: ”Får jag väl- ja en bok?” ”Vem ska välja idag?” ”Kan du läsa den här?” Några av barnen håller i böcker som de tittat i innan, och sträcker dem mot LENA. LENA: ”Det är Adrians tur idag.” Adrian (5:10) håller inte i någon bok, så han går till lådan och tittar. Han väljer ”Här kommer sopbilen”. /…/ Love (6:3) håller upp en annan bok mot Adrian: ”Vill du välja den?” LENA frå- gar Adrian: ”Vill du byta?” Adrian: ”Nej.” Han skakar på hu- vudet. Sedan ändrar han sig: ”Eller jo, jag tar den.” Han pekar på Loves bok. Love: ”Jag har den hemma.” Adrian: ”Jag har aldrig läst den.” (fältanteckningar från Blåklinten, 080429)
Här används valalternativ på ett annat sätt än för att få barnen att bli medvetna om att de kan göra val. Det blir ett sätt att få infly- tande över innehållet i en gemensam aktivitet. I den här situationen är det ett barn som väljer bok. Vid andra tillfällen, både på Blå- klinten och på Näckrosen, får barnen rösta om vilken bok de ska läsa, vilken lek de ska leka, och liknande. Röstning blir ett sätt att fatta gemensamma beslut kring vilket alternativ som ska väljas.
Anne på Blåklinten menar att valalternativ kan fungera som en förberedelse inför att barnen ska få bestämma själva i högre grad. Hon berättar att barnens begränsade erfarenheter av inflytande in- nan de börjar på Blåklinten, och att flera av barnen inte uttrycker sig så mycket verbalt, gör att de inte själva särskilt ofta kommer med förslag på vad de vill göra. Därför kan valalternativ bli ett sätt att göra barn medvetna om att deras åsikter är viktiga, att det finns val att göra, och att motivera dem att komma med egna förslag i framtiden.
Fråga efter barns förslag
En vanlig fråga som pedagogerna ställer till barnen är: Vad vill du göra? Frågan ställs i en öppen form, där barnen har möjlighet att komma med förslag. Barnen på Näckrosen och Blåklinten upp- muntras att komma med förslag i både planerade och spontana sammanhang. När Näckrosen skulle gå till en lekplats, fick barnen under samlingen komma med förslag på vart de skulle gå.
BIRGITTA: ”Idag tänkte vi att vi ska gå ut, till en lekplats. Vil- ken lekplats ska vi gå till?” Leon (6:8): ”Rutschkanan!” BIR- GITTA: ”Okej, rutschkanelekplatsen går vi till.” Rima (5:0) frågar BIRGITTA: ”Kan vi sjunga?” BIRGITTA: ”Vilken vill du sjunga?” Rima: ”Lille katt.” De sjunger Lille katt. Samir (2:7) sjunger högre än de andra. När sången är slut säger BIR- GITTA till honom: ”Du har blivit duktig på att sjunga. Vad vill