Pedagogiska förhållningssätt gentemot utagerande barn

5.4.1 De vuxnas närvaro

De intervjuade tycker att det är fysiskt arbetsamt att arbeta med utagerande barn. De vuxna måste hålla om barnet, när det får aggressiva utbrott. Barnet behöver också hjälp

ut ur aggressiviteten. Det är viktigt att personalen visar att de är någon som barnet kan lita på. Hur många utbrott barnet än får, så finns den vuxne där och ger hjälp och tröst.

”Jag har fått mycket stryk.” (2)

Pedagogerna anser att det är viktigt att just visa att de inte ger upp när de möter barn som saknar tillit. Några av pedagogerna tar upp att de försöker hitta något som barnet är intresserat av för att bygga upp en gemenskap. Flera av de intervjuade anser att en förutsättning för att kunna hjälpa de utagerande barnen är att den vuxne och barnet har en positiv relation. Om personalen känner att de inte har en bra relation till det barn de ska stötta, byter de med någon annan som fungerar bättre tillsammans med barnet.

”De som är utagerande lägger man märke till med en gång och de får väldigt mycket uppmärksamhet. Både positiv och negativ. Där reagerar man fortare och där observerar man kanske lite fortare vad det är som gör att det här barnet inte kan komma överens med kompisarna.” (8)

”Det är viktigt att lägga ner mycket tid på observationer för att se vilka situationer, som är svåra för barnen.” (4)

Alla de intervjuade anser att det är lika viktigt för de utagerande som för de inåtvända barnen att någon vuxen går in i leken.

”Barnen älskar när någon vuxen deltar.” (2)

”Det är viktigt att personalen lägger ner mycket tid på att vara nära de barn som har svårt med kamratkontakten så att de kan stötta barnen vid rätt tillfälle.” (4)

De oroliga och splittrade barnen behöver någon vuxen i deras närhet och som ser vad som händer mellan barnen.

”Jag tycker att den fria leken är det bästa tillfället för att observera om barnen kan de sociala lekreglerna. Genom att det finns en vuxen i närheten kan den gå in i leken och hjälpa till när det inte fungerar.” (1)

Flera av pedagogerna tycker att det verkar som om de utagerande barnen tycker att det känns bra att det finns en vuxen med i leken eller i närheten och som kan gripa in om det behövs.

5.4.2 Att stärka barnets självbild

På den ena förskolan berättar respondenterna att de är noga med att tänka på att inte nämna barnens namn i negativa situationer, eftersom de utagerande barnen lätt får stämpeln ”den som alltid bråkar och förstör”. Istället tar de dem åt sidan och frågar varför det blir fel. Sedan försöker de tillsammans komma på en lösning. En annan metod som de också använder sig av är att när personalen märker att ett barn är inblandat i många konflikter brukar de erbjuda det barnet att göra något som det tycker om att syssla med för att komma ifrån gruppen en stund. Sedan kan barnet komma tillbaka när det känner att det vill återvända. Pedagogerna tycker att dessa tekniker fungerar mycket bra. Många bråk uteblir på så sätt. Personalen på den här förskolan talar mycket om att när det barn som har det jobbigt med att behärska sitt humör, är lugn är det viktigt att gå fram till det och tala om hur mycket personalen tycker om det.

De utagerande barnen får mycket negativ uppmärksamhet under dagen även om personalen försöker att minimera antalet tillfällen. För att minska ner effekten av denna negativa uppmärksamhet försöker de vuxna hittar saker som barnen är duktiga på och som de tycker om att göra. Detta stärker dem inför barngruppen så att de andra barnen ser att dessa barn också är duktiga. Det är inte någon av intervjupersonerna som tycker att det är svårt att hitta starka sidor hos de utagerande barnen, som de kan använda sig av för att stärka barnens självförtroende i gruppen.

”Han är så duktig när vi har gymnastik. Han brukar vara den som hjälper mig att visa nya övningar och då ser de andra barnen upp till honom.” (4)

”När de kommer med någon bra idé tar jag alltid vara på den och försöker göra något av den.” (1)

5.4.3 Lekrum och lekro

Alla de intervjuade framhåller vikten av att dela in barngruppen i mindre grupper. Genom detta förfaringssätt minskar antalet konflikter. En av de intervjuade berättar att de är två vuxna och elva barn.

”Det känns bra, vi hinner med alla barnen. Med fyra barn till i gruppen skulle det bli så många fler relationer. Det blir nog 32 till. Det är jätteviktigt med små grupper både för de inåtvända och utagerande barnen.” (6)

Flera av dem som jag pratar med tycker att det ges för lite utrymme till fri lek på förskolan.

”Det blir en halvtimme då och då.” (7)

”Vi försöker att planerar så att det ska ges mer utrymme till lek.” (4)

”De utagerande barnen behöver träna sig ofta på att umgås med andra barn och då är den fria leken ett utmärkt tillfälle.” (4)

Som jag tidigare nämnt använder en av förskolorna en teknik som går ut på att pedagogerna bestämmer vilka barn som får leka tillsammans genom att endast tillåta ett visst antal barn vistas i varje rum. Barnen väljer aktivitet men inte vem de vill leka med. Pedagogerna styr också i vilken ordning barnen får välja aktivitet. På så sätt kan de påverka hur gruppsammansättningarna blir. Genom detta förfaringssätt minskade antal konflikter.