5 Resultat
5.3 Vilken bild har förskollärare av de utagerande barnen?
Alla de intervjuade är eniga om att det inte finns någon risk att de utagerande barnen blir bortglömda.
”Det är inte bara så att de utagerande barnen syns och hörs. De är ganska lätta att få kontakt med. De släpper en in på livet.” (4)
”Jag upplever att vi lägger märke till de utagerande barnen med en gång och de får väldigt mycket uppmärksamhet, både positiv och negativ.” (8)
De intervjuade anser att de utagerande vill leka med andra barn för de försöker att ta kontakt men vet inte hur de ska göra för att det inte ska bli fel.
”De utagerande barnen har en synlig vilja att ta kontakt med andra barn, men vet inte hur de ska göra.” (7)
Flera av de intervjuade tycker att personalen på förskolorna har mycket stor förståelse för de utagerande barnen.
”De utagerande barnen har alltid accepterats. Det är något de sett på TV. De måste få utlopp för sin aggressivitet och brottarlekar. De måste få springa någonstans osv.” (6) ”I åldern 3-5 år är det mer tillåtet att vara utagerande. Det blir inte lika accepterat när de blir lite äldre.” (7)
5.3.1 Hur visar de utagerande barnen att det har problem med
kamratkontakten?
En signifikant berättelse som återkommer med små variationer är följande berättad av en av pedagogerna:
”´Kalle´ som är fem år har varit på förskolan sedan han var ett år. Han är väldigt duktig, mycket skärpt. Han har lätt att förstå till exempel instruktioner. När vi arbetar med något är han mycket fokuserad och han är en av de bästa, men trots att han har varit på förskolan länge har han inte någon bästa vän, på grund av sitt sätt att vara. Han tar över lekarna och han är inte bara stark verbalt utan också fysiskt stark. Han älskar att leka. Han kämpar varje dag för att få vara med att leka, men leken varar högst tio minuter. Sedan har han förstört och är utanför. Han är en sådan fantasifull kille i lekarna. Jag upplever att han är före i tanken. De andra barnen är inte lika snabba och förstår inte vad han tänkt sig. Då blir han irriterad på de andra och han kan inte förklara vad han menar. Han blir aggressiv och de andra barnen blir rädda och drar sig undan. När han blir arg behöver han hjälp av någon vuxen, som håller om honom, tills ilskan försvinner. Då kan han ibland säga att han inte förstår varför han blir så arg.”
Den här pojken vet hur han ska ta kontakt för att få vara med att leka, men sedan spårar leken efter en stund ur. Han saknar kunskap om de sociala lekreglerna. Risken finns att
En annan grupp av utagerande barn, som flera av de intervjuade berättar om är de som inte får en chans att leka med andra barn, eftersom de inte vet hur de ska fråga om de får vara med på ett bra sätt. De söker kontakt genom att förstöra, retas och slåss. Detta gör att de aldrig kommer in i någon lek.
Några berättar om andra barn som har svårt för att kompromissa. De vill styra leken och förstår inte att samspel bygger på överenskommelser. De kan inte förstå varför inte de får bestämma hur leken ska utvecklas. Det slutar ofta med att de börjar slåss för ”sin sak” eller att de tycker att de andra barnen är elaka som inte gör som de vill.
”Dessa barn frågar inte om de får vara med och leka utan hoppar bara in och börjar
leka och styra och bestämma. Då drar sig de andra barnen tillbaka.” (4)
Det är framförallt den fria leken som är problematisk för de utagerande barnen, eftersom det oftast inte är någon vuxen som deltar och kan hjälpa till att styra upp leken.
”Han har svårt när det är ostrukturerade situationer och han inte vet vad som ska hända.” (5)
Alla de intervjuade är eniga om att lek utomhus fungerar bättre än lek inne på förskolan för de utagerande barnen. Det finns större fysiskt utrymme till lek ute.
”I fjol var vi ute och lekte ofta för då hade vi flera utagerande barn. Det fungerade bättre när vi var ute.” (7)
5.3.2 Andra personlighetsdrag och beteenden
Jag ber de intervjuade att beskriva de utagerande barnen utöver att de har svårt att leka med andra barn (se bilaga 1).
Några av pedagogerna tar upp att de upplever att de utagerande barnen är väldigt spontana. De har svårt att vänta på sin tur. De pratar rakt ut även om det är någon annan som pratar och de har svårt att lyssna på andra.
”De utagerande barnen har svårt att hejda sig både när det gäller känslor och att tala om att de kan något. De pratar gärna rakt ut.” (4)
Därför blir samlingenen problematisk situation för de utagerande barnen, eftersom det är en aktivitet där alla ska få berätta och barnen ska lyssna på varandra. Konsekvensen blir ofta att de utagerande barnen tycker att det är tråkigt och inte kan sitta still.
Alla är eniga om att de utagerande barnen har svårt att hantera sina känslor. När de blir arga kan de slå till något barn.
”Allt händer väldigt snabbt, när de utagerande barnen är i farten.” (1)
Flera av de intervjuade berättar att de utagerande barnen är trevliga och kan fungera bra tillsammans med vuxna där de får hjälp att få struktur på aktiviteten.
”Han är en varm och go kille, som har lätt för att umgås med vuxna.” (5)
”De utagerande barnen kan också ha svårt med de styrda aktiviteterna, eftersom där måste barnen ibland vänta på att få hjälp.” (5)
”De styrda aktiviteterna fungerar bättre om vi delar in dem i mindre grupper.” (7)
Några av de jag talar med säger att de utagerande barnen ibland har svårt med språket och/eller motoriken. Det kan vara orsaken till att de har svårt att leka med andra barn och att de ibland bli retade. De utagerande barnen svarar ofta med att bli aggressiva.