Under den första perioden är utvecklingen relativt likartad för de tre perspektiv- en. Ökningen av dessa perspektiv kan framför allt ses mot bakgrund av en generellt ökande rapportering.
Att ett juridiskt perspektiv förekommer i en stor del av rapporteringen var väntat. Rapportering som fokuserar på mer specifika frågor kring tillämpningen av regelverket beskriver centrala delar av Försäkringskassans uppdrag.
Det var också väntat att ett politiskt perspektiv är framträdande, inte minst med tanke på att viss rapportering med huvudfokus på det politiskt beslutade regel- verket ingår i materialet. Utvecklingen för de tre mest förekommande perspekt- iven visas i figur 9.
Figur 9 Antal artiklar och inslag med de vanligast förekommande perspektiven
Rapporteringen med ett politiskt perspektiv ligger högt under perioden 2007– 2009, under tiden för införandet av det nya regelverket för sjukförsäkringen (”rehabiliteringskedjan”). Det är intressant att andelen kodningar med fokus på Försäkringskassan som organisation samtidigt ökade under denna tid (se före- gående kapitel). Det handlar alltså inte om artiklar och inslag som enbart hand- lar om utformningen av regelverket, utan om Försäkringskassans roll även ur ett politiskt perspektiv.
Vi tolkar ökningen av förekomsten av ett politiskt perspektiv under den aktuella perioden som att regelverket i större utsträckning än tidigare var satt under debatt. Rapporteringen indikerar att det inte enbart krävdes tolkning av regel- verket utan också att det behövde formuleras om. Denna omformulering kan ha gjorts av politiker eller av Försäkringskassan; antingen kan det ha varit fråga om att politiker gjorde justeringar eller att Försäkringskassan deltog aktivt i utform- ningen av regelverket.
Det administrativa perspektivet, som är inriktat på hur Försäkringskassan orga- niserar sig och lägger upp sina rutiner för att klara sitt uppdrag, är också vanligt i rapporteringen under åren 2007–2009. Detta perspektiv anger att Försäkrings- kassan agerar inom sitt myndighetsansvar, för att fullgöra sitt uppdrag.
Vi kan notera att ett juridiskt perspektiv, efter en nedgång 2009, åter blir vanlig- are i rapporteringen, fram till och med 2011. Samtidigt minskar både rapporter- ingen med politiskt och administrativt perspektiv successivt. Detta tolkar vi som att rapporteringen åter fokuserar mer på att huvudfrågan för Försäkringskassan är tillämpningen av ett givet regelverk. Under 2007–2009 bedömer vi att rap-
porteringen i stor utsträckning var inriktad på att beskriva politiska och organi- satoriska överväganden och förändringar.
Under tiden för valrörelsen 2010 ökade alltså inte förekomsten av ett politiskt perspektiv i medierapporteringen motsvarande den ökning som skedde efter att ”rehabiliteringskedjan” införts. Den politiska inriktningen blev tvärtom mindre vanlig i rapporteringen 2010. Detta relaterar vi bland annat till att sjukförsäk- ringen inte blev någon stor valfråga; Socialdemokraterna vågade inte ta upp frågan förrän i slutet av valrörelsen (Etzler 2013). Till skillnad från 2008 och 2009 fokuserade inte media på Försäkringskassan som helhet i någon större utsträckning under 2010. Antal kodningar med fokusområdet Försäkrings-
kassan som organisation minskade betydligt från och med 2010. Det innebär att
media flyttade tillbaka fokus från det generella till det specifika i Försäkrings- kassans verksamhet och ansvarsområde. Vi drar slutsatsen att ett mindre uttalat politiskt perspektiv framför allt är en följd av att sjukförsäkringen inte var framträdande förrän i slutet av valrörelsen och att de mest dramatiska föränd- ringarna för Försäkringskassans del skedde vid tiden då ett helt nytt regelverk skulle träda i kraft. Vid den tidpunkten framställdes förhållandena som extremt omvälvande och i politisk förändring.
Vi uppfattar att mediebevakningen om Försäkringskassan från och med 2010 fortfarande i hög grad handlar om problem kring det nya regelverket från 2008, men utan samma fokus på politiska förändringar eller politisk styrning. Vi har också noterat att de båda socialförsäkringsministrarna Cristina Husmark Pehrs- son och Ulf Kristersson uttalat sig på olika sätt i media gällande Försäkrings- kassan. Cristina Husmark Pehrsson framförde hård kritik mot Försäkrings- kassan via media. Vårt intryck är att detta inte varit fallet i alls samma utsträckning med Ulf Kristersson som ansvarig minister.14
Övriga perspektiv förekommer i liten omfattning i rapporteringen, vilket kan ses som anmärkningsvärt. Det samhällsekonomiska perspektivet förekommer exempelvis i mycket liten utsträckning. Vi hade också förväntat oss att ett medicinskt perspektiv och ett privatekonomiskt perspektiv skulle vara mer framträdande.
En förklaring till att förekomsten av övriga perspektiv har varit begränsad är att vi i en stor del av materialet uppfattat att den rapporteringen handlar om rättvisa och orättvisa. Därmed har vi valt ett politiskt perspektiv istället för något av de övriga perspektiven, utifrån de kriterier som vi beskrivit ovan.
14 Vi återger citat som illustrerar Cristina Husmark Pehrssons kritik mot Försäkringskassan i kapitel 11 under rubriken Möjliga mediebilder: politisk aktör – okunnig, orättvis eller känslokall.
I fall då rapporteringen handlat om Försäkringskassans bedömning av sjukintyg har vi i regel använt ett administrativt perspektiv. Endast i ett mindre antal fall, då rapporteringen tydligt är inriktad på medicinska aspekter eller hälsoaspekter, har ett medicinskt perspektiv använts. Citatet nedan exemplifierar det administ- rativa perspektiv som präglar mycket av rapporteringen om bedömning av läkartintyg. Citatet kommer från en nyhetsartikel i Göteborgs-Posten i slutet av 2004, med rubriken ”Försäkringskassan har blivit hårdare”.
Vi har många medlemmar som blivit av med sjukpenningen. Försäkrings- kassan har helt klart blivit hårdare i sin bedömning. Ombudsman Bo Mevander, försäkringsansvarig vid Handelsanställdas förbund i Göteborg, är mycket kritisk till hur försäkringskassan hanterar sjukskrivna medlemmar. ”Jag kan inte se det på annat sätt än att försäkringskassan utför ett
beställningsverk där det handlar om att på så kort tid som möjligt med summariska utredningar kasta ut människor från sjukpenningsystemet”. (Göteborgs-Posten 8 november 2004)
Citatet nedan är ett exempel på det mindre antal fall då de medicinska aspekter- na utgör den övergripande inriktningen. Citatet kommer från en nyhetsartikel i
Sydsvenskan (från TT) från våren 2012. Artikelrubriken är ”Hälften av läkar-
intygen underkänns”.
Sämst är läkarnas redovisning av hur sjukdomen begränsar patientens för- måga till aktivitet, en central uppgift för att handläggaren ska kunna besluta om sjukpenning. Tommy Sundholm, enhetschef på Försäkringskassan, tror att det finns en risk för att intygen inte prioriteras tillräckligt av läkarna. ”Detta är inte deras primära uppgift”, säger han. Men från Läkarförbundet har man en helt annan förklaring. ”Läkarna som skriver intygen och Försäkrings- kassans handläggare tänker inte på samma sätt. Det är en kulturskillnad. Läkaren avgör om det förekommer en medicinsk funktionsnedsättning, exempelvis att patienten inte kan röra axeln si och så. Men det är inte det som Försäkringskassan vill ha, det är vad man kan göra eller inte i förhållande till arbetet, vilket kan vara svårt för läkarna att avgöra”, säger Ove Andersson, andre vice ordförande på Läkarförbundet. (Sydsvenskan 28 april 2012)
Det är alltså endast i de fall där inriktningen är tydligt medicinsk som det medi- cinska perspektivet har använts. Motsvarande gäller även för rapporteringen med privatekonomiskt perspektiv. Vi kan se en viss uppgång för dessa båda perspektiv under åren efter att rehabiliteringskedjan trädde i kraft 2008. Rap- porteringen innehöll då fler artiklar och inslag som handlade om hälsotillståndet för drabbade personer och om hur enskilda drabbades ekonomiskt av regelför- ändringarna. Citatet som följer kommer från en nyhetsartikel i Östersunds-
Posten hösten 2009, som vi har kodat med medicinskt perspektiv. Artikeln
Hon kan knappt vrida nacken längre. Hon har 30 procent nedsatt rörlighet åt ena hållet och 40 procent åt andra. Sedan 2001 har hon arbetat halvtid. På fyra dagars ledighet hinner hon återhämta sig, säger hon. ”Jag har försökt jobba mer men det går inte”. Ändå kommer hon antagligen att tvingas gå till arbetsförmedlingen snart. Den typ av ersättning hon har finns inte längre och för att få permanent sjukersättning krävs det att en läkare bedömer hennes skador som livslånga. (Östersunds-Posten 13 november 2009)