Positiva omdömen

Sedan den nya utformningen av vägen Gävle norra–Axmartavlan varit i funktion ett drygt halvår börjar de positiva rapporterna och reaktionerna dyka upp efter nyår 1999. Diskussionen om att andra vägar skall förses med mitträcke börjar. I mitten av januari 1999 refererar Svenska Dagbladet ett radioprogram60:

”Sedan mitträckena på E 4 mellan Gävle och Axmartavlan sattes upp i somras har ingen dödsolycka eller olycka med svåra skador som följd inträffat. Under de

56 98-06-18 57 _98-12-09 58 _99-01-03 59 _99-02-19 60 99-01-17

elva föregående åren omkom 21 personer och 220 skadades på den aktuella väg- sträckan.

Av olyckorna som skedde innan räckena sattes upp var 70 procent singel- eller mötesolyckor, uppger P4-programmet ”Efter tolv” på lördagen. Sträckan mellan Gävle och Axmartavlan är 32 kilometer lång och längs 14 kilometer finns räcken. Sammanlagt har ett 20-tal incidenter skett då både lastbilar och personbilar kört in i räcket som hindrat fordonen att komma över på fel körbana.

Vägverket har planerat att ytterligare fem vägsträckor ska få mitträcken. På grund av minskade anslag riskerar flera av projekten att skjutas på framtiden. Detta trots den svåra dödsolyckan mellan Smedjebacken och Fagersta där åtta personer omkom.”

Fler olyckor bidrar till diskussionen om mitträckets roll. I Arbetarbladet åter- finner vi följande notis61:

”I och med olyckan i Karlskoga är det inte omöjligt att debatten om att flera vajerräcken kommer upp påskyndas. Detta påstående kommer från Torsten Berg. Vajerräcken är ett effektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten och resultatet i Gävle är hittills väsentligt bättre än Vägverket kunnat föreställa sig.

Däremot vill Torsten Berg inte uttala sig om vajerräcken hade kunnat för- hindra den svåra olyckan i Karlskoga.

Jan Brandborn är nöjd med resultatet i Gävle, men han vill ha erfarenheter från en hel vintersäsong innan han gör en djupare utvärdering. Om försöket med vajrar mellan Gävle och Axmartavlan ger tillräckligt bra resultat planerar Vägverket för ytterligare sex likadana projekt.”

I mars 1999 kommer riksdagens trafikutskott på besök. Gefle Dagblad rappor- terar62 att trafikutskottets ordförande Monica Öhman (s) var mycket positiv till vajerräcket efter ett besök på plats. Vajerräcken har diskuterats i utskottet. Räckena tros vara något som har den – i vägsammanhang – sällsynta kombina- tionen att vara ekonomiskt rimliga och samtidigt ge bättre trafiksäkerhet.

Vidare skriver tidningen:

”Monica Öhman och Sven Bergström tror att det vajerräcke som byggdes norr om Gävle på försök, kommer att bli vanligt på svenska vägar.

–Vi får naturligtvis vänta på en utvärdering. Säkert finns nackdelar också. Men det viktigaste vet vi ju, sedan vajerräckena byggdes på olycksbelastade E4 har ingen dödsolycka inträffat, konstaterade Monica Öhman.

Landshövdingen minns att många yttrade sig nedlåtande om vajerräcken när idén först lanserades:

–Jag har trott på idén från början. Det räcker ju med att ha kört bil på den där E4-sträckan och sett vansinnesomkörningarna för att förstå att räcket gör nytta.

Sven Bergström är kritisk till att räcket bara gav tre körbanor. E4 skulle räcka för dubbla körfält i båda riktningarna.

–Framtiden är inte fler motorvägar, pengarna finns inte. Vajerräcken kan bli framtiden även på smalare vägar. ”

I april 1999 skall vinterdäcken av bilarna och hastigheten på sträckan Gävle– Axmartavlan höjs åter till 110 km/h. Under 1999 förses ytterligare en etapp med mitträcke. Mötesolyckorna är borta från vajerförsedda delar av vägen. Inga allvarligare olyckor inträffar som kan ha med mitträcket att göra. Däremot kan incidenter rapporteras där räcket hindrat svåra olyckor. VTI:s utvärderingar

61 _99-03-01 62

kommer ut. Vägverket annonserar att fler vägar skall byggas om på motsvarande sätt. I november 1999 ägnar tidningen Motor trefältsvägen med mitträcke en lång artikel. Ur den klipper vi följande63:

” Vackert Tingvall, det funkar. Mittvajer på allt fler vägar.

Från början var det inte många som tog förslaget på allvar. Sätta staket mitt i vägen?

Experter av alla slag skakade på huvudet när Vägverkets planer på att bygga mittvajrar på E4:an norr om Gävle blev kända.

–Det är viktigt med uppfinningsrikedom när inte pengarna räcker till, säger Claes Tingvall.

I dag är det nog många som är glada att vi vågade göra det här försöket. Resultatet har varit glädjande positivt så här långt. Längs ett av våra värst olycksdrabbade vägavsnitt har vi det senaste året inte haft en enda dödsolycka. Claes Tingvall kläckte idén hösten 1995, föredrog den inför Vägverkets ledning sommaren därpå, mötte en hel del skepsis men fick slutligen generaldirektörens klartecken (’Jan Brandborn är en bra chef’).

Experimentet utanför Gävle har blivit så framgångsrikt att det väckt inter- nationell uppmärksamhet. Studiedelegationer från Frankrike, Tyskland, Norge, Finland och Korea har varit på besök för att få veta hemligheten hur man räddar liv – och sparar pengar.”

Dagspressens rapportering vänds till alltmer positiva tongångar under 1999. Vi låter Arbetarbladet summera64:

”E4 från Gävle till Axmartavlan, med sina omväxlande enkla och dubbla kör- fält och med sitt vajerräcke, har blivit både säkrare och populärare än väntat. Trots att 52 fordon under ett drygt år har kört in i vajerräcket efter sladd, punkte- ring eller vindkast. 35 % av fallen berodde på ouppmärksamhet.

I VTI:s undersökningar har trafikanternas växling från ett till två körfält flutit bra. VTI har också gjort enkätundersökningar som bekräftar den positiva bilden. Sju av tio tillfrågade föredrar växlingen mellan enkla och dubbla körfält framför den gamla vägens enkla fält. Fyra av tio vill ha vajerräcke mot 0,3 % i en tidigare undersökning. Hela 60 % väljer vajerräcke om det ställs mot alternativet målade linjer på en väg med omväxlande enkla och dubbla körfält.”