Praxis från Göta hovrätt

I Göta hovrätts dom 2018-08-07 i mål nr B 1825-18 där Kalmar tingsrättsdom 2018-06-05 i mål nr B 649-18 överklagades, återkallade den tilltalade sitt överklagande när denne riske- rade ändring till det sämre i skuld-, rubricerings- och påföljdsfrågan.

Den tilltalade dömdes av tingsrätten till fem års fängelse för misshandel, grov miss- handel, våldtäkt vid två tillfällen, våldtäkt mot barn vid hundra tillfällen, våldtäkt mot barn vid ytterligare ett trettiotal tillfällen samt koppleri. Den tilltalade friades däremot från ansvar för våldtäkt vid fyra tillfällen enligt en av åtalspunkterna. Vidare dömde tingsrätten ansvar för koppleri av normalgraden fast åklagaren yrkat ansvar för grovt. Den 26 juni 2018, sista dagen för att överklaga tingsrättsdomen, inkom den tilltalades överklagandeskrift till tingsrätten. Denne yrkade att de två våldtäkter som omfattades av p. 3 i domen istället borde rubriceras som sexuellt ofredande. Vidare yrkades att p. 1, 2 och 4, avseende misshandel, grov misshandel och våldtäkt mot barn vid hundra tillfällen skulle ogillas.138 Åklagaren yrkade i sitt anslutningsöverklagande att hovrätt- en, med ändring av tingsrättens dom, skulle ändra skulddelen, rubriceringsdelen och

135 _{Svea hovrätt, mål nr B 11747-13, ab. 16.} 136 _{SOU 2013:17, s. 583.}

137 _{Se avsnitt 2.4.}

påföljdsdelen. Ansvar yrkades för grovt koppleri istället för brott av normalgraden som tingsrätten utdömt, men ansvar yrkades också för åtalspunkten avseende de fyra våldtäkter den tilltalade friades från i tingsrätten. Vidare yrkades ett längre fängelse- straff under alla omständigheter.139 Hovrätten avskrev slutligen frågorna om skuld, ru- bricering samt påföljd eftersom den tilltalade återkallade sitt överklagande i föreva- rande delar.

I likhet med det först analyserade rättsfallet från Svea hovrätt, där även uppsatsens inledande rättsfall analyserades, går det att fråga sig ifall åklagaren i ovan rubricerat mål har framställt ett ändringsyrkande som kan anses utgöra en väsentlig skillnad från vad tingsrätten kommit fram till i sin dom. Det framgår att den tilltalade frikändes ansvar från en åtalspunkt om fyra våldtäkter och tilldömdes ansvar för koppleri av normalgraden istället för grovt koppleri. An- svar för vilka samtliga brott åklagaren framställde anslutningsyrkande om tillsammans med ett längre fängelsestraff. Vinberg har, ur åklagarsynpunkt, framfört att anslutningsrätten lämp- ligen kan utnyttjas när han som åklagare är missnöjd med tingsrättens dom, men av processe- konomiska skäl valt att avstå från ett självständigt överklagande. Han menar, likt Lithner, att en åklagare i dessa fall bör utnyttja sin anslutningsrätt i de fall målet likväl tas upp till pröv- ning av hovrätten. Vinberg är dock emot att anslutningsrätten används som ett påtrycknings- medel och enligt hans exempel skulle målet här ovan kunna anses utgöra ett sådant. Enligt hans mening är ett anslutningsöverklagande från åklagare motiverat om denne yrkar ansvar för en av flera åtalspunkter där åtalet ogillats av tingsrätten om målet ändå ska prövas i hov- rätten.140 I förevarande fall yrkar dock åklagaren ansvar för mer än en åtalspunkt även om den ena ansvarsfrågan utgör ett ändringsyrkande av brottets rubricering. Av den anledningen kan det ifrågasättas ifall åklagaren borde ha överklagat självständigt även om svaret på frågan nödvändigtvis inte behöver vara ja.

I Göta hovrätts dom 2016-10-05 i mål nr B 1729-16 där Norrköpings tingsrätts dom 2016-06- 22 i mål nr B 3167-15 och mål nr B 3142-15 överklagades, återkallade en av de två tilltalade sitt överklagande under huvudförhandlingen och tog därefter ensam på sig ansvar för brott. Båda personer riskerade att dömas för grövre brott i två fall. Personen som inte återkallade friades av hovrätten.

Två personer dömdes för dråp och försök till dråp till nio års fängelse av tingsrätten. Tingsrätten fann det styrkt att i vart fall den ena av de tilltalade huggit målsäganden med kniv. Avseende den andra tilltalade ansågs det inte styrkt, men väl sannolikt att även denne använde kniv. Tingsrätten resonerade att det inte med säkerhet kunde kon- stateras vem av de båda tilltalade som tillfogat den dödande respektive den livsho- tande skadan. Båda personerna bedömdes dock ha bidragit till det uppkomna resultatet på ett så verksamt sätt att de bägge bedömdes som medgärningsmän av tingsrätten. De två tilltalade överklagade tingsrättens dom och yrkade var för sig att åtalet i sin helhet skulle ogillas.141 Personen som tingsrätten endast funnit sannolikt ha hållit i en kniv, överklagade tingsrättsdomen den 29 juni 2016 medan personen som tingsrätten funnit

139 _{Göta hovrätt, mål nr B 1825-18, ab. 10.} 140 _{Se avsnitt 2.4.}

styrkt ha hållit i en kniv, överklagade tingsrättsdomen den 13 juli 2016, vilket också var sista möjliga dag för att överklaga. Åklagaren anslutningsöverklagade den 14 juli 2016 och yrkade att gärningarna skulle rubriceras som mord och försök till mord av- seende de båda. Samtidigt yrkades en skärpt påföljd oaktat hovrättens bedömning av gärningsrubriceringen.142 Personen som tingsrätten bedömde det styrkt, ha hållit i kni- ven, återkallade sitt överklagande i hovrätten medan den andra personen vidhöll sitt överklagande. Den första av dem tog ensam på sig ansvar för brottet och vittnade för det under huvudförhandlingen. Åklagaren invände och anförde att det mest troligt var en taktik de båda tilltalade kommit överens om under sin tid på häktet tillsammans. Hovrätten fann trots detta inte åtalet styrkt för personen som fullföljde sitt överkla- gande. Vederbörande frikändes därför och försattes på fri fot omedelbart efter huvud- förhandlingen.

Även i ovan rubricerade mål kan det ifrågasättas ifall inte åklagarens yrkande i anslutnings- överklagandet skiljer sig väsentligen från vad tingsrätten funnit styrkt. I anslutning till vad som anförts tidigare kan nämnas att inte heller Lithner verkar förespråka att åklagare nyttjar sin anslutningsrätt på förevarande sätt. Enligt honom är det vanligt att åklagare är något miss- nöjda med underrättens dom, men att de avvaktar med att överklaga på grund av arbetsbelast- ningen det medför.143 Definitionen något missnöjd skiljer sig dock från den väsentliga skill- nad gärningsrubriceringarna, mord och försök till mord ansågs utgöra i förhållande till dråp i straffprocessutredningens betänkande. I det här fallet ska också understrykas att en av perso- nerna friades direkt efter huvudförhandlingen. Förevarande stärker brottmålsadvokaternas åsikt i straffprocessutredningens betänkande att det ibland förekommer att anslutningsrätten används som påtryckningsmedel.144 I det här fallet finns det onekligen grund för att fråga sig om detta inte utgör, vad advokat Henrik Stolare skulle kalla ett, ”moment of gambling” för den tilltalade, när denne riskerade fängelse för mord och försök till mord, men istället bedöm- des oskyldig och kunde försättas på fri fot direkt efter huvudförhandlingen.