PRESENTATION AV INTERVJU MED FRITIDSPEDAGOG PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN

Fritidspedagogen vi intervjuat tycker att den dagliga rörelsestunden har gett stora effekter på barnen. Hon var med den första klassen som var med i Bunkefloprojektet och hon säger att skillnaden var stor. Klassen var i ettan en väldigt stökig klass och detta har ändrats till det bättre med tiden, anser hon. Fp kunde se utvecklingen och att barnens kapacitet blev större. Fritidspedagogen tar upp ett exempel om en pojke som lugnade ner sig i klassrummet efter han fått ut mer energi under rörelsestunderna. Fp säger att

projektet har utvecklats mycket sedan starten. De har till exempel lärt sig att vissa barn inte tyckte om idrotten på grund av att det varit stökigt i omklädningsrummen. Därför har de nu två fysiska aktiviteter i veckan ute eller i klassrummet istället. Nu har

projektbarnen flyttat över till Sundsbroskolan så nu erbjuds lite andra aktiviteter än innan. Det är också viktigt att det inte bara blir fotboll på de fysiska passen, utan att alla barn ska tycka att det är kul. Skolan har också arbetat för att det ska finnas bra aktiviteter både

för barn och vuxna. Det finns bland annat en promenad runda för personalen och en lite kortare runda för barnen. Idag arbetar skolan också med EQ vilket bland annat innebär massage. Från början var skolan mest inriktade på det fysiska men nu vill de också titta på det psykiska.

Fritidspedagogen vi intervjuat säger att hon inte var helt positiv till projektet från början. Från början var det endast lärarna som blev tillfrågade och de sa då nej. Då bestämdes det att fritidspedagogerna skulle ”göra det” och vår intervjuperson säger att hon kände att det hela kändes ångestladdat. Hon kände att det blev ytterligare en sak när det redan var mycket att göra. Arbetet har inte alltid känts så kul då intervjupersonen känt en stress med att springa till idrottshallen och sedan tillbaka och så är det mat och många tider att passa. Intervjupersonen tillägger dock att hon lärt sig med tiden att då får man trappa ner lite istället. Hon tycker att situationen i skolan har förändrats till det bättre.

När vi frågar om det fanns lärare som var negativt inställda när projektet började så svarar intervjupersonen att det var väl nog alla från början. Hon tror att det antagligen inte är någon som är positiv när det blir förändringar, men det fanns många som såg det positivt också. Om vi skulle gå ut och fråga idag så skulle alla lärarna vara positiva, även om det också beror lite på dagsformen. Vissa dagar kan alla känna sig negativa men att man ändå ser vad man kan vinna i slutändan. Intervjupersonen tycker inte alltid det är kul att gå till idrottshallen men hon säger att så är det ju med alla jobb, att det inte alltid är lika kul. Intervjupersonen tror att man vinner mycket på att alltid göra det bästa av situationen. Hon tror heller inte att idrott bara någon gång i veckan i skolan är en bra sak för barn som på sin fritid är stillasittande. Däremot finns det även barn som idrottar för mycket, vilket ibland förekommer på denna skola, men barnen själva tycker ändå att det är jättekul med idrott. Fritidpedagogen tycker själv att idrott är mycket kul.

Intervjupersonen säger att även rektorn märkte att i början var inte alla positiva och eftersom det är en stor skola så tar det tid att införa nya saker. I början var vissa även väldigt entusiastiska och mycket planerades, men efter hand såg man att flera inte orkade hur mycket som helst. Intervjupersonen säger att det är viktigt att vara lyhörd för vad personalen orkar och inte orkar. I det stora hela är alla positiva, annars hade man inte

arbetat kvar på skolan och många har sökt sig till skolan just för att de är intresserade av den fysiska aktiviteten.

Intervjupersonen säger att hon tror det ger positiva effekter att barnen får ”rasa av sig”. Många barn idag har ”myror i brallorna” och hade de inte haft den fysiska aktiviteten som erbjuds idag så hade det varit ännu värre, anser hon. Intervjupersonen tror att det blir lugnare i klassrummen. Hon säger också att om man ser till sig själv så känner man att rörelse ger energi och tillför endorfiner till kroppen, och detta kan också leda till att man orkar mer. Sedan säger hon att det är många bitar som måste stämma och skolan kan inte tillföra allt men skolan kan i alla fall hjälpa barnen på vägen. Det är också viktigt att vi vuxna är bra förebilder för barnen.

Intervjupersonen kan inte se att barnens självförtroende har ökat om man ser på en hel klass. Vissa barn är mer ängsliga och vissa barn tar för sig mer. En del barn får bra självförtroende när de får visa något de är duktiga på eller själva märker att de klarar att utföra till exempel en kullerbytta som de inte klarat tidigare. Vi frågade om vissa barn då får sämre självförtroende när det är något de ska göra och de inte klarar detta.

Intervjupersonen säger att de aldrig kräver detta av barnen. Varje barn ska få delta på den nivån det befinner sig på.

Fritidpedagogen upplever att barnen trivs i skolan, och hon tror att barnen tycker om att röra sig mycket. Det är viktigt att personalen visar att det är kul för då brukar även barnen tycka att det är kul.

Alla barn på skolan har schemalagd fysisk aktivitet dagligen. Barnen i förskoleklass har dock endast två dagar i veckan på pappret. De rör sig ändå i många andra aktiviteter då de också har mycket fri lek på schemat. Varje årskurs har en speciell fysisk aktivitet.

Årskurs ett har till exempel rytmik och årskurs fem har mer idrott än de andra årskurserna.

Fritidpedagogen vi intervjuat har fritidspedagogutbildning och är även Friskis och Svettis ledare. Hon har ingen annan idrottsutbildning men säger att hon lärt sig mycket under sina femton år som fritidspedagog. Skolan har också varit lyhörd för vad personalen är intresserad av och detta tycker hon är mycket bra då hon brinner för just idrotten. Hon har därför idrottslektioner både i årskurs ett och fem. Även arbetslaget är lyhört för varandra. Intervjupersonen tycker det är viktigt att ta tillvara på varandras kompetenser och

kunskaper.

Intervjupersonen säger att dagen för barnen på Ängslättskolan är förlängd men inte lika mycket som den var tidigare när projektbarnen fanns på skolan. Projektbarnen hade fysisk aktivitet 45 minuter varje dag och idag har det minskat till 30 minuter. (Två till tre idrottslektioner är fortfarande 45 minuter.) Hon tror dock att barnen själva inte tänkt på detta. Hon har ändå märkt att barnen varit trötta på fritids emellanåt och därför har det varit viktigt att skapa lugna tillfällen för barnen. Ett klassrum har använts till ett lugnt rum då barnen ibland känt att de varit trötta i huvudet.

Intervjupersonen har inte varit inblandad i arbetet med MUGI-observationsschema men hon vet att vissa barn erbjuds extra motorisk träning om det visat sig att barnet har problem med detta.

Idag arbetar inga föreningsledare på Ängslättskolan. Några föreningar gör ibland något besök och visar olika idrotter som till exempel brottning, som då barnen får prova på.

Barnen som var med i projektet var väl medvetna om varför de skulle ha så mycket fysisk aktivitet. Idag vet de flesta barn att det är för att de ska må bra. Lärarna på skolan talar om detta för barnen, och trycker på att det är för att barnen ska må bra. Flera av barnen är väldigt tävlingsinriktade, intervjupersonen anser att det är viktigt att förklara att det inte är tävlan mot varandra som är själva poängen utan att man kan förbättra sina egna resultat och må bättre i sig själv.

Fritidspedagogen menar att denna skola inte är någon fantastisk skola bara för att de startade med projektet. Det var i grunden en läkare och rektorn på Ängslättskolan som ville se om benmassan kunde påverkas av utökad fysisk aktivitet. Det kunde lika väl ha varit en annan skola som startat upp projektet. I början av projektet blev det för mycket studiebesök på skolan, anser intervjupersonen. Det störde den vanliga verksamheten och det blev stökigt för barnen. Nu har detta lugnat ner sig men projektet nämns fortfarande i många sammanhang.