PRESENTATION AV INTERVJU MED IDROTTSLÄRARE PÅ SUNDSBROSKOLAN

Idrottsläraren säger att eftersom hon endast ser barnen i den fysiska miljön kan hon inte se några tydliga effekter av den dagliga rörelsestunden, men lärarna säger att det är lugnare i klasserna och eleverna har lättare för att koncentrera sig. Hon hänvisar till forskning inom området som pekar på detta. Detta handlar då om elever på högstadiet som har varit med i projektet sedan de gick i årskurs ett och haft daglig fysisk aktivitet i 45 minuter sedan dess. Många killar på skolan är väldigt aktiva även på sin fritid, och i enstaka fall har lärarna haft synpunkter på om idrottandet kan ha haft negativ inverkan på studieresultaten. Detta behöver inte ha med idrottandet att göra, det kan även finnas andra orsaker. Idrottsläraren säger att hon har svårt att bedöma om barnens självförtroende har påverkats positivt av daglig fysisk aktivitet, hon menar att för att kunna bedöma detta måste hon ha en referensgrupp att jämföra med. Hon tycker återigen att det är

forskningsresultat som är viktigast i denna fråga. Hon säger sig ändå ha märkt en viss positiv effekt.

Idrottsläraren är positiv till den ändring i lagtexten som kom till 2003, där det står att skolor ska sträva mot att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Hon menar dock att den är mycket otydligt formulerad, vilket innebär att olika skolor kan tolka den på olika sätt.

Tiden för den dagliga fysiska aktiviteten tas ifrån skolans val och från den ordinarie idrottslektionen. Den dagliga rörelsestunden är 45 minuter lång, idrottsläraren anser att det är mycket pusslande för att få ihop tid för den dagliga fysiska aktiviteten. Det är viktigt att eleverna rör sig dagligen, då hon tror att detta är nyckeln till att finna en

hälsofrämjande livsstil. Från och med i år är alltid en idrottslärare med på alla idrottspass, tillsammans med en föreningsledare eller intresserad lärare. Detta är för att säkerställa kvaliteten, som har ansetts ha varit sämre utan närvaro av en idrottslärare. Idrottsläraren säger att de försöker ha med sådant som både tjejer och killar tycker om, samtidigt som de vill introducera sådana sporter som skulle kunna bli populära. Fysisk aktivitet kan vara vad som helst av stötande karaktär, till exempel hopp, löpning och så vidare. Aktiviteten ska vara av stötande karaktär på grund av att Bunkefloprojektets ursprung var att studera benmassans tillväxt. Det är viktigt att bevara rörelseglädjen hos eleverna, det får aldrig upplevas som tråkigt att idrotta. Föreningarna får ingen ersättning för deras insatser i skolan, de ser det som en ”goodwill”.

Varje elev på skolan får 45 minuter effektiv rörelsetid dagligen.

Under idrottslektionerna är de för det mesta två klasser tillsammans med två lärare. Detta är för att det ska vara lokalmässigt möjligt för alla elever att ha idrott varje dag. En annan orsak är att eleverna ska lära känna varandra och på så sätt få ett större socialt nätverk. De klasser som har idrott tillsammans går oftast i samma årskurs, på grund av

utvecklingsmässiga skäl.

De lärare som är med under rörelsepassen har själva valt att vara med, ingen personal blir tvingad att ha idrott om de känner sig osäkra eller inte vill. De lärare som valt att vara med är alla väldigt aktiva själva på sin fritid, de har ofta någon idrott som de utövar och som de gärna visar eleverna, som till exempel tennis eller aerobics. Idrottsläraren menar

att det är nyttigt för eleverna att se att det även är andra lärare som har idrott med dem, och det är positivt för läraren också eftersom de får tillfälle att se eleverna i andra situationer än dem de är vana vid. Ibland håller ämneslärarna sina idrottspass med

anknytning till sitt eget ämne, till exempel så har engelskläraren visat cricket på engelska. På så vis blir rörelsestunden också kopplad till de övriga ämnena.

Idrottsläraren säger att hon är medveten om att det finns en slutrapport skriven av

Myndigheten för skolutveckling och att hon i stora drag vet vad den handlar om, men att hela rapporten kommer att bearbetas under utvärderingsarbetet som ligger nästa termin. Under denna utvärdering kommer man även att titta på vad Skolverket och andra skolor skriver om deras arbete. Idrottsläraren säger också att de själva ska titta på hur andra skolor jobbar med daglig fysisk aktivitet för att kunna plocka godbitarna tillbaka till deras skola.

Idrottsläraren säger att Bunkefloprojektet består av flera olika delar, bland annat den psykosociala och fysiska delen. På skolan arbetar man för att miljön som eleven befinner sig i ska vara både fysiskt, psykiskt och socialt hälsofrämjande. Om en elev inte har en bra social miljö, är det svårare för denna elev att tillgodogöra sig den fysiskt

hälsofrämjande delen. Alla elever har ett hälsosamtal en gång per läsår i sexan och nian då man träffar skolsyster en och en under en halvtimme. Under dessa samtal tar man upp hälsofrågor men även livsfrågor om till exempel hur eleven trivs i skolan, i klassen, med lärarna och så vidare. Skolsköterskan tittar på det som eleverna har sagt, och hon kan då se om det till exempel förekommer mobbing i omklädningsrummen eller om någon elev har problem med kommunikationen med en lärare. Eleverna erbjuds då verktyg för att kunna lösa sin situation, antingen på egen hand eller tillsammans med en vuxen. De vuxna runt eleverna har också ansvar att se till att alla elever får i sig tillräckligt med mat, om det uppmärksammas att en elev inte äter ordentligt sätts åtgärder in omedelbart.

Idrottsläraren tycker sig känna att eleverna trivs på skolan. Det finns dock en lite grupp elever som inte har ett så stort socialt nätverk som de borde ha. För dessa elever har man bildat en speciell grupp som träffas en gång var fjortonde dag och gör saker tillsammans,

till exempel lagar mat eller åker iväg och kör go-cart. Denna grupp är mycket uppskattad, och på så vis får dessa elever tillfälle att lära känna fler som de kan umgås med på sin fritid.