PRESENTATION AV INTERVJU MED LÄRARE PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN

Läraren vi intervjuat har inte kunnat se några effekter av den dagliga rörelsestunden, anser hon. Klassen hon hade var redan en klass med barn som idrottade mycket på fritiden. Även om de inte haft idrotten i skolan så hade de varit mycket aktiva ändå. Läraren tycker att några effekter därför är jättesvåra att se. Hon anser att hon heller inte kan jämföra att klassen blev lugnare i tvåan för en två är oftast lugnar då de har blivit lite äldre och känner sin fröken bättre. Samtidigt säger sig intervjupersonen tro att det blir lugnare om barnen får röra på sig.

Klassen som hon hade var en kontrollklass i projektet och hade idrott fem dagar i veckan från årskurs ett. Detta var den första klassen i projektet. Intervjupersonen hade även en årskurs två som var en kontrollklass. Denna klass var inte alls lika aktiv på sin fritid. På rasterna lekte de mest i sandlådan och hade inte lika aktiva lekar som den först nämnda klassen. I den första klassen var det sju flickor och fjorton pojkar och i den andra klassen var det tio flickor och tio pojkar. Därför anser intervjupersonen att hon heller inte kan jämföra klasserna.

Läraren anser att hennes klass var lugn. Däremot finns det alltid barn som har svårt att passa in i det sociala i en klass, vilket ofta gör det jobbigt för dem med omklädningen inför idrotten. Intervjupersonen är mer positiv till aktiviteter där barnen slipper att byta om, eller en större mix av detta. Hon kan tänka sig att fyrorna och femmorna inte rör sig lika spontant och att de därför behöver idrottshallen mer för sin fysiska aktivitet. De små rör sig mer spontant på rasterna ändå. Läraren hade sin klass två idrottslektioner i veckan

och en gång med rastaktivitet. De andra två tillfällena leddes av en idrottslärare en gång och en fritidspedagog den andra gången. Det läraren ansåg kunde vara lite svårt var att få barnen under rastaktiviteten att medverka då vissa tyckte att de kunde göra vad de ville för det liknade ju en rast.

Intervjupersonen säger att de barn som inte rör sig naturligt dom vill heller inte röra på sig. De barn som är kraftiga eller har motoriska problem vill heller oftast inte röra på sig spontant. För dem blir det antagligen en ond cirkel av inaktivitet. De tar oftast alla chanser de får att sitta ner och vila. I årskurs ett gjordes test på barnen med MUGI- observationsschema där klassläraren, specialläraren och Ingegerd tittade på dem. Nådde barnen inte upp till de färdigheter de borde kunna i den åldern så fick dom extra träning, just bara för att de rörelserna var så viktiga för alla andra rörelser.

Läraren vi intervjuat har läst lärarutbildningen med inriktning på idrott. Hon har 20 poäng idrott sammanlagt i utbildningen. Kursen med idrott på högskolan var väldigt intensiv och hon säger att lärarna var duktiga och att de gav henne mer än många andra lärare, även i pedagogik.

Det som intervjupersonen anser är negativt är när barnen har många olika lärare, vilket varit fallet när det gäller passen med den fysiska aktiviteten. För vissa barn kan det vara förvirrande med olika regler med mera och för andra kan det samtidigt vara utvecklande. I början ansåg sig vår intervjuperson vara positiv till hela projektet, vilket hon fortfarande är. Det hon insåg när projektet drog igång var att det hände mycket med schemat, och när man då lade till idrott varje dag blev schemat väldigt splittrat. Det blev mycket stress i klassrummet för att hinna passa alla tider och läraren känner att hon fick avbryta barnen när de precis kommit igång med att arbeta många gånger. Ibland blev det en lektion på 30 minuter innan de skulle iväg igen och intervjupersonen tycker det var svårt att komma igång med något dessa korta lektioner i klassrummet. En annan sak som varit negativ är att den kvarten före och efter idrotten som använts till ombyte har tagits på rasterna. En halvtimme mindre rast varje dag är mycket, anser läraren.

Det läraren också sa, var att den tiden som barnen byter om tas på läraren planeringstid, och det tyckte hon var lite negativt. Samtidigt som hon tycker att det är positivt att ha idrotten med klassen då hon anser att hon får se en annan sida av barnen.

Intervjupersonen upplevde det mycket positivt att föreningsledare höll i de fysiska aktiviteterna på skolan. Hon tycker att det funkade jätte bra och att föreningsledarna var populära bland barnen. Föreningsledarna hade alla möjliga slags idrotter dock inte så mycket redskap, mest rörelselekar. Mycket bollträning men absolut inte bara fotboll. Läraren frågade barnen på utvecklingssamtalen vad de tyckte om idrotten och det var nästa ingen som var negativ. Vissa föräldrar kunde vara negativa till att man skulle kalla det för idrott när man inte byter om, men detta anser läraren bara är en fråga om vad man ska kalla det. Vissa föräldrar var också negativa till att barnen byter om så mycket. Det är mycket att hålla reda på för föräldrarna med idrottskläder till skolan varje dag, och blöta handdukar hem varje dag. Men själva den fysiska aktiviteten var det ingen som var negativ till.