Bunkefloprojektet

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

Bunkefloprojektet

En attitydundersökning bland pedagoger avseende fysisk aktivitet,

motorik och lärande.

The Bunkefloproject

A survey of attitudes among pedagogues regarding physical activity, motor skills and learning.

Johanna Fredricson

Anna Johansson

Lärarexamen 140 poäng

Samhällsorienterande ämnen och barns lärande Höstterminen 2005

Examinator: Lena Holmberg Handledare: Lena Persson

Sammanfattning

Bakgrund: Alla skolor i Sverige ska sträva efter att erbjuda daglig fysisk aktivitet för barnen varje dag. Efter att ha hört diskussioner runt detta ute i verksamheten så fick vi en känsla av att lärarna utan idrottsutbildning inte är speciellt positivt inställda till detta. På Ängslättskolan i Bunkeflostrand har det så kallade Bunkefloprojektet genomförts. Vårt syfte är att undersöka vad pedagogerna som arbetat med projektet anser om projektets genomförande och eventuella effekter. Vi ville också få en bild av vad Bunkefloprojektet innebär.

Metod: Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Genom stora och öppna frågor ville vi att intervjupersonerna skulle få möjlighet att prata om sina erfarenheter. För att samtalen skulle flyta utan avbrott använde vi oss av bandspelare. Vi bestämde tid för våra fyra intervjuer. Intervjuerna genomfördes vid fyra olika tidpunkter och varade cirka en timme vardera. Tre av intervjuerna genomfördes i skolan och en intervju i intervjupersonens hem. Vi valde att intervjua personer från fyra olika yrkeskategorier, en manlig rektor, en kvinnlig idrottslärare, en kvinnlig fritidspedagog och en kvinnlig lärare.

Resultat: Pedagogerna kan inte bevisa några effekter av den dagliga fysiska aktiviteten däremot har de olika uppfattningar om effekter de tycker sig ha sett när de jämför med hur de tror att det skulle ha varit om den dagliga rörelsestunden inte varit ett faktum.

Innehållsförteckning

3.3 MOTORIKENS BETYDELSE FÖR INLÄRNING... 11

3.4 MOTORIK, KONCENTRATIONSFÖRMÅGA OCH SKOLPRESTATIONER... 19

3.5 PEDAGOGIK OCH MOTORIK... 22

4. METOD... 26 4.1 METOD... 26 4.2 UNDERSÖKNINGSGRUPP... 27 4.3 GENOMFÖRANDE... 28 5. RESULTAT ... 31 5.1 INLEDNING... 31

5.2 PRESENTATION AV INTERVJU MED IDROTTSLÄRARE PÅ SUNDSBROSKOLAN... 31

5.3 PRESENTATION AV INTERVJU MED REKTOR PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN... 34

5.4 PRESENTATION AV INTERVJU MED FRITIDSPEDAGOG PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN... 36

5.5 PRESENTATION AV INTERVJU MED LÄRARE PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN... 40

5.6 KOPPLING MELLAN INTERVJUER OCH LITTERATURGENOMGÅNG... 42

6. ANALYS OCH DISKUSSION ... 44

6.1 NYA FUNDERINGAR... 49

7. REFERENSLISTA... 50

BILAGOR

Bilaga 1 Intervjufrågor

Bilaga 2 Intervju med idrottslärare på Sundsbroskolan Bilaga 3 Intervju med rektor på Ängslättskolan

Bilaga 4 Intervju med fritidspedagog på Ängslättskolan Bilaga 5 Intervju med lärare på Ängslättskolan

1. Inledning

Vi har genom vår verksamhetsförlagda tid, förkortas VFT, under vår utbildning till lärare fått veta att vår partnerskola ska genomföra ett projekt där det ska införas en halvtimmes rörelse varje dag. Detta ska ske utöver ordinarie idrottslektioner och det är klassläraren som har ansvaret över denna halvtimme. Genom detta blev vi intresserade av arbete med fysisk aktivitet varje dag och vi tog kontakt med skolans rektor. Det visade sig att skolan inte hade för avsikt att genomföra denna förändring då skolans rektor ansåg att eleverna redan är tillräckligt fysiskt aktiva. Vår avsikt var också att studera Bunkefloprojektet som genomförts på en skola som arbetat med daglig fysisk aktivitet under en längre tid. Efter samtal med vår handledare valde vi att lämna den första skolan och endast inrikta oss på skolorna i Bunkefloprojektet.

Syftet med vårt arbete är att undersöka vad Bunkefloprojektet innebär, hur det har fungerat och hur det fungerar idag. Hur har det upplevts av pedagogerna att arbeta med Bunkefloprojektet och har de kunnat se några resultat avseende skolprestation,

koncentrationsförmåga och motorik?

Vi har valt att genomföra intervjuer med personer från fyra olika yrkeskategorier, detta för att få insikt i fyra olika synsätt. Vi kommer att jämföra och analysera de olika intervjuerna.

Vi avser inte att i vårt arbete dra några slutsatser som kan ses som bevis för något, vi vill endast redogöra för intervjupersonernas subjektiva uppfattningar och erfarenheter. Vi kan endast spekulera i vilka effekter den dagliga fysiska aktiviteten kan ge.

2. Preciserat problem

Frågorna vi har valt att arbeta med har formats utifrån den litteraturgenomgång vi fördjupat oss i och vårt intresse av att få veta vad Bunkefloprojektet innebär.

Det vi vill ta reda på sammanfattas i tre frågor och lyder:

• Vad innebär Bunkefloprojektet, hur har det fungerat och hur fungerar det idag? • Hur har det upplevts av pedagogerna att arbeta med Bunkefloprojektet?

• Upplever pedagogerna att Bunkefloprojektet har gett några resultat avseende

3. Litteraturgenomgång

3.1 Begreppsdefinition

Följande begrepp används i denna uppsats och definitionerna är citerade ur Ingegerd Ericssons uppsats i pedagogik 41-60 poäng “Pedagogik och motorik” (1998) s. 6.

Motorik Kroppsrörelse, muskelaktivitet, rörelseförmåga; även studiet av hur människans rörelser utvecklas och lärs in.

Motoriska avvikelser Mindre eller större motoriska brister i förhållande till för åldern normala motoriska färdigheter.

Motoriska svårigheter Motoriska avvikelser som blivit till problem för barnet.

Sensomotorik Samordning mellan sinnesintryck och muskelreaktioner.

Perception Varseblivning, bearbetning, värdering och tolkning av sinnesintryck.

Koncentration Samlad uppmärksamhet, beroende av viljemässiga rörelser så att dessa blir välavvägda och ändamålsenliga.

Automatiserade rörelser Ständigt upprepade rörelser, som så småningom kan utföras utan medveten koncentration. Varje ny rörelse måste läras in, upprepas och åter upprepas tills den slutligen

automatiseras.

Självförtroende Självvärdering, självkänsla, självrespekt och

individen har till sig själv. Denna attityd grundar sig på egna och andras värderingar av individens egenskaper och förmågor och anger i vilken utsträckning individen tror sig vara kompetent.

3.2 Bunkefloprojektet

Bunkefloprojektet startade hösten 1999 på Ängslättskolan i Bunkeflostrand. Det är ett samarbete mellan skola, idrottsförening och forskning. Projektet har sin inriktning på hälsa och fysisk aktivitet. Till en början infördes daglig fysisk aktivitet i årskurs ett och två och idag har alla barn upp till åttonde klass fysisk aktivitet varje dag. Den fysiska aktiviteten leds av pedagoger på skolan och idrottsledare från olika föreningar.

Promenader och spontan lek är lika viktigt som andra rörelseaktiviteter. Grundläggande är att barnen är motiverade och att de får uppleva rörelseglädje. Målet med aktiviteterna är att förbättra barns motorik och lägga en grund för goda vanor och hälsosam livsstil. Det är skolans förhoppning att aktiviteterna ökar barnens själförtroende,

koncentrationsförmåga och sociala kompetens. När eleverna börjar i årskurs ett görs en motorikobservation av idrottslärare, skolsköterska och elevens lärare. Syftet är att tidigt fånga upp elever med omogen motorik och erbjuda dem individuellt anpassad

motorikträning. (www.bunkeflomodellen.com. Publicerat 2005. Hämtat 2005-11-19.)

Det finns en hälsopromotor anställd, vars roll är att driva och utveckla projektet framåt. Hälsopromotorn är en lärare med hälsopedagogisk utbildning.

När projektet skulle startas upp bildades en grupp bestående av lärare, fritidspedagoger, idrottslärare, skolsköterska, rektorn och hälsopromotorn. Gruppen har som uppgift att hälsotänkandet går som en röd tråd genom alla årskurserna. Det bildades också en föräldragrupp med uppgift att stimulera föräldrar och boende i Bunkeflostrand till en hälsosam livsstil. För närvarande är verksamheten i denna grupp vilande på grund av redan stor fysisk aktivitet bland invånarna.

Bunkefloprojektet består av två delar. En del är den fysiska aktivitet som pågår varje dag i skolan. Den andra delen är forskningsprojektet om motorikens betydelse för barns koncentrationsförmåga. I detta projekt finns flera vetenskapliga frågeställningar som studeras, till exempel hur barn med dampliknande symptom påverkas av fysisk aktivitet. Kliniker som är inblandade i projektet är barn- och ungdomspsykiatrin MAS, ortopedi MAS, fysiologi MAS, lärarhögskolan och folktandvården i Skåne.

(www.bunkeflomodellen.com. Publicerat 2005. Hämtat 2005-11-19.)

Bunkeflomodellen bygger på Bunkeflopojektet och handlar om en hälsofrämjande livsstil och fysisk aktivitet i skolan varje dag. Bunkeflomodellen används framför allt i skolan men även i företag och organisationer. Varje skola måste hitta sin egen modell för att kunna arbeta praktiskt med idrott och hälsa varje dag. Rektorn i Bunkeflostrand har bestämt att ämnet idrott och hälsa ska prioriteras på samma sätt kärnämnena. En del tid kommer från utökad skoldag andra timmar kommer från skolans val.

(www.bunkeflomodellen.com. Publicerat 2005. Hämtat 2005-11-19.)

3.3 Motorikens betydelse för inlärning

Enligt Ingegerd Ericsson, filosofie doktor i pedagogik och tjänstgörande som

universitetslektor i idrottsvetenskap på Lärarutbildningen Malmö, är ämnet idrott och hälsa det enda skolämnet där eleverna får möjlighet att träna sina motoriska färdigheter. Får barn med motoriska brister ingen motorisk stimulering kommer problemen att kvarstå långt upp i skolåren. Det borde vara en självklarhet att elever som behöver extra timmar av motorisk träning får det.

Tidigare forskning visar att barn med motoriska svårigheter vid skolstarten kan få problem med läs- och skrivinlärning senare i skolan. Även resultat från Bunkefloprojektet visar att motoriska brister har inverkan på prestationer i svenska och matematik. Med hjälp av utökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan kan skillnader i

minska. Enligt läroplanen Lpo 94, har skolan ett särskilt ansvar för elever med bristande fysisk förmåga eller andra svårigheter i samband med kroppsrörelse.

Barns motorik har visat sig vara påverkbar med hjälp av insatser från skolan. Utökade timmar för idrott och hälsa är dock inte hela lösningen till en sundare livsstil. Det krävs en rad med olika åtgärder för att nå full effekt. (Ericsson, Ingegerd. Hämtat från

http://www.idrottsforum.org/features/vadstena/vadstena.html. Publicerat 2004-03-23. Hämtat 2005-11-19.)

Dorrit Stenberg har i många år arbetat som speciallärare i gymnastik och är

rörelseterapeut för barn med motoriska problem. Dorrit är också grundaren för den så kallade ”Dorrit-gympan” som vi skriver om lite längre ner i texten. I Stenbergs bok ”Vi

finns” (1992) skriver hon om att det finns pedagoger som menar att fysisk aktivitet har en

positiv inverkan på inlärningsförmågan hos barn, och idrott och rörelse borde därför vara viktiga moment i undervisningen. Dessa tankar har en del av sin grund i Piagets teorier om att rörelseträning befrämjar barns mognad och inlärningsförmåga.

Antalet barn som behöver extra stöd i läs- och skrivinlärningen ökar, och

specialpedagogerna har blivit tvingade att se ur ett bredare perspektiv. Vad ligger bakom svårigheterna, och kan vi komma åt problemen genom andra medel än bara ren

kunskapsträning? Allt fler specialpedagoger använder sig av rörelseinriktade

träningsprogram i sin undervisning. Det finns också de pedagoger som inte alls håller med om denna teori, de menar att barnets psykiska och sociala miljö ligger till grund för svårigheterna. Vilken teori som är den rätta är svårt att säga, men troligtvis ligger det något i dem båda. Det gäller för den undervisande läraren att hitta rätt metod för varje elev. (Stenberg, 1992)

Stenberg skriver om den amerikanska psykologen och professorn Sylvia Farnham-Diggory, verksam vid Department of Educational Foundations, University of Delaware. Farnham-Diggory menar att hyperaktivitet är en vanlig företeelse hos barn med läs-och skrivsvårigheter. Hyperaktivitet innebär att barnet har svårt att sitta stilla, kan inte slutföra arbeten i tid, kan inte följa instruktioner och får därmed svårt att hänga med i skolarbetet vilket leder till försening i läs- och skrivutvecklingen. (Stenberg, 1992)

En undersökning gjord i Nederländerna i början av 80-talet diskuterar vad motoriska färdigheter har för betydelse för inlärning, och för att kunna komma vidare behövde man definiera vad ord som ”svårigheter” och ”motorisk förmåga” hade för innebörd. I

undersökningen ingick 181 barn med inlärningsproblem i åldern 7-10 år. Av dessa var 112 pojkar och 69 flickor. Testet bestod av två delar, en del där barnen skulle placera pärlor och tändstickor samtidigt i en ask och en del som bestod i motorisk färdighet. Resultaten jämfördes med resultat från en normgrupp. Det visade sig att gruppen med inlärningsproblem klarade sig avsevärt sämre än normgruppen, och flickorna visade sämre resultat än pojkarna. Resultatet visar att det föreligger ett samband mellan motoriska brister och inlärningsproblem. Forskningsledaren, dr P H Wiegersma,

psykolog med motorik som ämnesspecialitet, tar upp fyra möjliga orsaker till motoriska svårigheter:

• Kroppsliga faktorer- såväl ärftliga som miljöbetingade. Utifrån mätningar av vikt, skelett och längd fick man intrycket att tillväxtfaktorer är en del av gruppens motoriska försening.

• Den materiella omgivningen - den materiella omgivningen är inte alltid gynnsam. • Det pedagogiska och emotionella klimatet. Ibland styrs inlärningsförmågan av

uppfattningen att barnet inte ”kan” lära sig något, varken teoretiskt eller motoriskt.

• Verbala-kognitiva faktorer (Stenberg, 1992)

Språkets betydelse för motorisk inlärning kan sammanfattas genom att språket aktiverar barnet och höjer dess motoriska aktivitetslust. Det lilla barnet handlar impulsivt enligt ”trial and error” principen, men när barnet kommer upp i 7-årsåldern kan man se systematiska ansatser vid inlärning av en motorisk färdighet. Detta är en viktig

komponent i motorikens mognad som vi bör vara uppmärksamma på. Undersökningen visar att det är nödvändigt med rörelseträning för barn med inlärningsproblem.

Wiegersma menar dock att syftet med den motoriska träningen måste vara klart för att uppnå resultat. Det gäller att pedagogerna på avdelningarna dels kan se genom jämförelse med andra barn att en motorisk försening föreligger, dels har kunskapen att veta vilken

träning som är adekvat. Har inte personalen denna kunskap är det viktigt att koppla in rörelsepedagoger.(Stenberg, 1992)

Även Ingegerd Ericsson skriver om vikten av kompetensutveckling av skolans personal. Hon menar att alla lärare borde få både teoretisk och praktisk utbildning i att observera och stimulera barns motoriska utveckling. (Ericsson, 2005)

Det gäller också att inte enbart träna den motoriska svårigheten utan också bygga upp barnets självförtroende och införliva tilltro att barnet kommer att lyckas. Det är viktigt att komma ihåg att barnet ofta kan lära sig komplicerade motoriska övningar, men att tempot är lite långsammare. Svårigheterna visar sig ofta i en leksituation där en rörelse inte är separerad från en annan, de utförs i följd och genom automatik. Barnet måste bygga upp ett motoriskt minne, som det kan sätta ihop till en sammanhängande rörelse. (Stenberg, 1992)

Ernst J Kiphard är en före detta tysk professor i sportvetenskap, i Frankfurt am Main, Tyskland, som utvecklade sin psykomotoriska utvecklingsteori genom att studera barn med olika funktionshinder. Kiphard har även skrivit om hur viktig teoretisk kunskap är för att lärare ska förstå eleven och hitta rätt i sin lärarroll. Enligt Kiphard har

rörelseförmågan inget direkt samband med skolprestation, däremot påverkas den indirekt. En god motorik påverkar den emotionella och sociala inlärningen vilket i sin tur har positiv inverkan på inlärningsprocesser. Bristande motorik har naturligtvis motsatt effekt, och därför påverkas inlärningsförmågan indirekt av en försenad motorisk utveckling. Kiphard menar att skolomogna barn ofta har en försening i motoriska färdigheter, vilket medför avvikande rörelsebeteende som i sin tur leder till svårigheter i att anpassa sig till skolmiljön. Enligt Kiphard medför vissa rörelsefunktionsbrister direkta problem vid läs- och skrivinlärningen, som till exempel svårigheter att fixera blicken eller att hålla i en penna. Om en rörelsestörning upptäcks och åtgärdas i tid, kan en försenad

inlärningsprocess förhindras.

Genom rörliga aktiviteter tränas förutom de motorisk-perceptuella funktionerna även barnets reaktionsförmåga, koncentration och problemlösning. Barnet lär sig att vara flexibelt i sitt tänkande. Dessa komponenter är viktiga byggstenar vid läs-och

läsa och skriva. Det är också viktiga ingredienser för att barnet ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.

Huvudsyfte med den motoriska träningen är att med rörelsens hjälp skapa självkänsla och självtillit - nödvändiga egenskaper för att ”lyckas” i skolan. (Stenberg, 1992)

Helhetsbilden av ett barn med inlärningsproblem är i stort sett samma i alla forskares beskrivningar. Förutom läs-och skrivsvårigheter nämns klumpig motorik, talsvårigheter, spatiala problem, koncentrationssvårigheter och hyperaktivitet. Utifrån forskningsresultat hävdas det att rörelseträning inom skolans ram är ett mycket viktigt redskap för att nå barn med inlärningsproblem i förskola och skola. Rörelse som inriktar sig på att skapa en positiv självkänsla hos barnet bör vara ett naturligt alternativ till traditionell form av specialundervisning.

I Sverige startade i mitten av 80-talet en gymnastikgrupp anpassad för barn med psykomotoriska störningar. Barnantalet ökade snabbt, därför grundskolan ansåg att gymnastikträningen, som kom att kallas ”Dorritgympan”, var en bra

specialundervisningsform för några elever. Barnen placerades i grupper efter ålder, kön och speciella behov och de var aldrig konstanta utan efterhand som barn uppnådde önskade resultat slutade de och det kom in nya barn. Den första lektionen var barnet ensamt med pedagogerna för att genomföra ett motoriktest och för att bygga upp en trygg relation med lärarna. Enligt observationer gjorda av ledarna visar det sig att de barn som ingår i Dorritgympan inte bara är rörelsestörda, de har i hög grad andra svårigheter som har betydelse för inlärningssituationen i skolan. Detta förhållande bekräftades i samtal med barnens lärare och föräldrar.

Dorrit Stenberg, som var ledare i gymnastikgruppen, ville undersöka om det fanns ett samband mellan bristande rörelsefunktioner och inlärningsförmåga. I studien ingick 25 elever i lågstadiet som ingick i Dorritgympan under minst en termin. 18 av eleverna var pojkar, 7 stycken var flickor. Även en kontrollgrupp av barn som inte gick på

Dorritgympa ingick i undersökningen. Under studiens gång filmades barnen på

gymnastiklektionerna och bedömningen av barnens prestationer gjordes efteråt. Lärare och annan skolpersonal var intresserade av studiens gång och de ställde hela tiden upp med information om barnets skolsituation. De tre bedömningsområdena var:

• Elevens funktionsbrister och allmänna skolsituation • Elevens rörelsefunktionsförmåga

• Elevens förmåga till inlärning

Grovmotoriken kontrollerades genom att barnen gick en redskapsbana där övningar som att göra en kullerbytta, hoppa rep och gå balansgång ingick. Resultatet blev att 7 av de 25 eleverna hade goda grovmotoriska kunskaper, 9 stycken hade bristande förmåga och ytterligare 9 hade störningar i den grovmotoriska förmågan. Åsikterna angående resultatet av de perceptuella funktionerna gick isär mellan klasslärarna och undersökningsledarna. Klasslärarna ansåg inte att så många barn hade stora

perceptionsproblem. Anledningen till denna meningsskiljaktighet kan bero på att det är svårare att upptäcka perceptionsproblem i klassrummet eller att det förelåg olika

bedömningsgrunder. Enligt en lärarenkät framgick att 68 procent av barnen hade svårt att läsa utan att staka sig och att skriva av rätt, av dem hade 38 procent mycket svårt. 44 procent av barnen vände på bokstäver och siffror. Många av barnen hade alltså läs- och skrivsvårigheter. Det har också visat sig att de barn med flest rörelsestörningar är de som har de största inlärningsproblemen. Det absolut starkaste sambandet mellan

rörelsefunktioner och inlärningsförmåga är det samband mellan grovmotorik och förmågan till samordning av rörelser. Stenberg gjorde även ett skolmognadstest vilket bestod vokabulär, taluppfattning och kopiering. Alla barnen fick göra ett ”rita-en-gubbe”- test. Skolmognadstestet jämfördes med inskolningstestet som alla elever gjort när de började åk 1. Ett klart samband fanns mellan inskolningsprovets resultat, läs- och skrivinlärningsförmåga och rörelsefunktionsförmåga. De ”störda” barnen presterade mycket lågt på kopieringsdelen. Kopiering har visat sig vara det största problemet hos de läs-skrivstörda barnen, medan de klarade vokabulärprovet mycket bra. Kanske är detta en resurs hos barnen som vi borde ta mer tillvara på? På ”rita-en-gubbe”-testet visade det sig att de som har svårast med läsningen och skrivningen och som presterade dåligt på skolmognadsprovet också ritade omogna ”störda” gubbar. En slutsats kan vara att deras kroppsuppfattning och formuppfattning är låg. Enligt Stenberg grundar sig läs-och skrivproblem inte bara i rörelseproblem, utan det finns även andra skolproblem som kan kopplas till svårigheterna. Den vanligt förekommande uppfattningen att barn med läs-och skrivsvårigheter läs-och rörelseproblem ofta är aggressiva läs-och utåtagerande styrks inte

av undersökningen. 12 av 14 barn som uppgavs ha beteendeproblem karakteriserades som ”ensamma barn” som ofta drog sig undan kamraterna. Inte heller hyperaktivitet har visat sig vara ett dominerande personlighetsdrag. Antalet barn som går hos talpedagog är stort och 6 stycken av totalt 11 elever med störningar i grovmotorik är vänsterhänta. Rephoppning som användes i undersökningen är en social aktivitet som kräver god funktionsförmåga avseende grovmotorik, samordning av rörelser och muskelreglering. I dessa rörelser har flest brister upptäckts. De 12 elever som drog sig undan kompisar kunde inte alls hoppa rep. (Stenberg, 1992)

Barn med försenad motorisk utveckling kommer i regel så småningom spontant ifatt sina kamrater i utvecklingen, men då krävs att miljön ger dem stimulans och

rörelsemöjligheter. För lärare ute på fältet är läs- och skrivinlärningsproblem och

rörelseproblem hos samma elev ofta påtagliga. En koncentrationsstörd elev som har svårt att sitta stilla, är inte mottaglig för teoretisk inlärning och eleven behöver tillfredsställa sitt rörelsebehov. Det svåra uppstår när läraren upptäcker att barnet trots det stora behovet av rörelse är motoriskt okontrollerad, klumpig och ofta rädd för aktiviteter som barn i samma ålder tycker om. Många lärare har konstaterat en positiv inverkan på

läsinlärningen då motorisk träning satts in för lässvaga barn. Eleven får tillfälle till rörlig sysselsättning som påverkar förmågan till koncentration. Dorrit Stenberg vill visa på rörelseträning som ett medel att skapa både trygghet, självtillit och skolmotivation. (Stenberg, 1992)

Birgitta Glantz och Bodil Preveng Karlsson skriver i sitt examensarbete 1999 om motorikens betydelse för barns inlärning. Glantz och Preveng Karlsson läste på fritidspedagogutbildningen på Malmö Högskola. De har undersökt om det finns något samband mellan motoriken och inlärningsförmågan. Med hjälp av enkäter utskickade till arbetslag på skolor har de försökt få fram inställningen till motorikens betydelse för barns inlärning. Deras slutsats blev att ingen direkt kunde säga att motoriken har en avgörande betydelse för barns inlärning. Däremot framkom det att motoriken har stor betydelse för barns hela utveckling. Barnet får ett bra självförtroende, god kroppsuppfattning,

smidighet och ett positivt socialt samspel som Glantz och Preveng Karlsson påstår är en förutsättning för en bra inlärning. (Glantz & Preveng Karlsson, 1999)

Glantz och Preveng Karlsson hänvisar till Holle, som arbetat som sjukgymnast och instruktör under många år i Danmark och även har skrivit ett antal böcker om barns motoriska utveckling, och skriver att när ett barn ska lära sig en ny färdighet till exempel att hoppa rep eller simma måste det i början tänka på hur rörelserna ska utföras. Även barn som börjat skolan och har en sen motorisk utveckling måste hela tiden tänka på sina rörelser för att kunna utföra dem. Detta kan gälla även de mest basala rörelserna. Först när rörelserna har utförts tillräckligt många gånger blir de säkrare för att slutligen bli automatiserade. Det är först då inte nödvändigt att hela tiden tänka på rörelserna, de kan göra dem samtidigt som barnet tänker på något annat. Detta kan till exempel vara att cykla under ivrigt samspråk med en kamrat.

Barn tycker ofta att det är skönt med ett avbrott då de får tillfälle att röra på sig. Detta kan för många lärare tyckas ta tid från undervisningen men Glantz och Preveng Karlsson hänvisar här till Holle och skriver att det oftast betalar sig tidsmässigt, därför att det snabbaste sättet för klassen som helhet är att först utveckla barnen så att de är i stånd att tillgodogöra sig undervisningen. (Glantz & Preveng Karlsson, 1999)

Glantz och Preveng Karlsson hänvisar åter igen till Holle när de skriver att hjärnan blir bättre och bättre ju mer den används. När de flesta hjärnfunktioner blivit stimulerade och koordinationen av hjärnhalvorna är tillräckligt bra så är barnet redo för att lära sig läsa och skriva. Genom upptäckten av de båda hjärnhalvornas funktion måste vi för att bli väl utvecklade människor stimulera både vänster och höger hjärnhalva. I skolans

undervisning har tyngdpunkten oftast legat vid matematik, språk, naturvetenskap och samhällsvetenskap, som gynnar den vänstra hjärnhalvans utveckling. Ämnen som bild, musik och idrott har ansetts vara mindre värda och detta har lett till att högra

3.4 Motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer

Ingegerd Ericsson är engagerad i arbetet kring Bunkefloprojektet och håller ofta i föreläsningar i ämnen med anknytning till motorik och inlärning (Ericsson, 2005). År 2003 skrev Ingegerd Ericsson en doktorsavhandling om motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer. Studien genomfördes på Ängslättskolan i Bunkeflostrand.

Ericsson skriver i sin doktorsavhandling att idrottsämnet aldrig haft så lite

undervisningstid, enligt skolans styrdokument, som nu. I början av 1900-talet hade Sveriges skolelever idrott fyra gånger i veckan och 12 friluftsdagar. De senaste åren har idrottsundervisningen i skolan minskat från cirka 756 klocktimmar till 500 timmar i grundskolan. Minskningen är cirka 20 procent på grundskolan och 40 procent på

gymnasiet sedan Lpo94 började gälla. Sjukvården har under de senare åren fått allt yngre patienter som är överviktiga, har diabetes och lider av rörelseproblem. (Ericsson, 2003)

MUGI – Motorisk Utveckling som Grund för Inlärning, var från början ett lokalt

utvecklingsarbete i Lund. I tre förskolor fick alla sexåringar regelbunden motorisk träning 60 minuter per vecka. När barnen började skolan fick de barn som behövde extra

motorisk träning erbjudande om specialundervisning i motorik 60 minuter per vecka. Utvärderingen av projektet visade att extra motorisk stimulering och träning i förskolan gav positiva effekter för barn grovmotorik, finmotorik, perception och förmåga att minnas detaljer. MUGI-projektet har utvecklats och används idag i specialundervisning och kan också användas vid motorikobservationer av samtliga elever vid skolstarten. MUGI observationsschema används idag i Bunkefloprojektet, eleverna observeras vid skolstarten och de som är i behov av extra motorisk stimulering erbjuds

specialundervisning i motorik i mindre grupp en gång per vecka. (Ericsson, 2003)

Ingegerd Ericssons syfte med undersökningen har varit att studera eventuella

påverkanseffekter av utökad fysisk aktivitet och extra motorisk träning i skolan vad gäller motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer.

Ericsson skriver att barn med omogen motorik har rörelser som är klumpiga och dåligt samordnade. Detta kan ibland bero på oerfaren eller otränad motorik. Barnet har inte fått tillräcklig motorisk stimulering och har inte haft möjlighet att utveckla en god

kroppsuppfattning eller att automatisera grovmotoriska grundrörelser. Nästan alla barn med stora koncentrationssvårigheter har en omogen motorik. Ericsson skriver också att motoriska samordningsproblem kan störa barns koncentrationsförmåga i

inlärningssituationer. Detta eftersom energi och uppmärksamhet hela tiden behövs för att samordna kroppens rörelser. Ericsson hänvisar till forskare som rapporterat att cirka 5 procent av barn i 5-10-årsåldern har mycket stora motoriska problem och att 10 procent har små motoriska brister. Forskarna har gjort bedömningen att cirka 15 procent av barn i 5-10-årsåldern behöver insatser i form av motorisk stimulering. (Ericsson, 2003)

Trots att många lärare vet hur motoriska brister kan få negativa konsekvenser för barns koncentrations- och inlärningsförmåga saknas vetenskapligt kontrollerade studier om effekter av motorisk träning på inlärning.

Ericsson hänvisar till en forskningsrapport som har kommit fram till att barn med inlärningssvårigheter i läsning och skrivning presterade sämre på nästan alla motoriska test än barn utan några inlärningssvårigheter. Vid en studie gjord i Sverige av barn med motoriska svårigheter och koncentrationssvårigheter vid skolstarten, har det visat sig att 67 procent av barnen vid 13 års ålder fortfarande hade betydande läs- och

skrivsvårigheter. Vid 16 års ålder var problemen ännu större.

Barns ökade tid framför TV och dator påverkar den tänkande förmågan negativt, hjärnan försätts i ett passivt mottagande av impulser. Det tar också tid från barnens lek, rörelse och utforskande av omvärlden vilket kan få en varaktig inverkan på barns inlärning. (Ericsson, 2003)

Det finns mycket som talar för att kroppslig aktivitet engagerar barnet både emotionellt och socialt, vilket kan öka barnets prestationsförmåga. Enligt Ingegerd Ericsson menar flera forskare att utökad idrottsundervisning på bekostnad av viss undervisningstid i andra skolämnen inte har någon negativ inverkan på skolprestationen i teoretiska ämnen.

När rörelsemönster automatiseras kan mer tid och energi ägnas till att utföra andra moment. Det är därför man kan säga att motorisk träning kan förbättra den språkliga inlärningen.

Två blivande psykologer genomförde en undersökning om motorisk träning i förskolan påverkar barnens grovmotorik, finmotorik, perception och inlärning vid skolstarten. 18 barn hade fått MUGI-träning i förskolan och 15 hade inte fått någon träning. Barnen var blandade i två klasser och undersökningsledarna visste inte vilka som fått MUGI-träning. Resultatet visade att de barn som fått extra motorisk träning presterade bättre vid alla testerna. De två blivande psykologerna visade också stora skillnader mellan grupperna när det gäller förmågan att minnas detaljer.

I en studie av mer än 500 kanadensiska barn klarade sig elever som hade motorisk träning en extra timme per dag märkbart bättre på lästest än barn som var mindre aktiva. (Ericsson, 2003)

I resultatdelen i sin avhandling skriver Ingegerd Ericsson att det finns samband mellan motoriska svårigheter och koncentrationsförmåga. Ericsson skriver också att resultaten i hennes studie tyder på att motoriska brister inte går över av sig själv. Specialundervisning i motorik borde vara en självklarhet för alla elever som behöver det. (Ericsson, 2003)

Ingegerd Ericsson skriver att motorikobservationer är ett mycket bra sätt att förutsäga skolprestationer både i matematik, läsförståelse och skrivförmåga. Ericsson skriver vidare att motorikobservationer är ett bra utvärderingsinstrument. I jämförelse med till exempel läsutvecklingsschema så är motorikobservationer mindre resurskrävande och tar mindre tid. Vidare menar Ericsson att lästesten inte är användbara när barnen börjar skolan, eftersom de flesta barnen inte kan läsa vid skolstarten. Dessutom kan

motorikobservationer i grupp kännas behagligare för eleven, som inte får känslan av att den blir kontrollerad. (Ericsson, 2005)

3.5 Pedagogik och motorik

1998 skrev Ingegerd Ericsson uppsatsen i pedagogik 41-60 poäng ”Pedagogik och motorik” där hon bland annat studerade skolbarns motoriska status och om

idrottsundervisningens omfattning och idrottslärarens utbildning hade någon betydelse för barns motoriska status. Ericsson gjorde motorikobservationer av 204 barn i årskurs 1-6 med hjälp av MUGI observationsschema och intervjuer med barnens lärare. Lärarna fick också frågan om idrottslärarnas utbildning. Resultaten visade att 17 procent av barnen hade stora motoriska avvikelser och 25 procent av barnen hade små motoriska brister. Undervisningstiden i idrott varierade från cirka 30 minuter per vecka till 120 minuter per vecka. 70 procent av eleverna i årskurs sex hade de längsta idrottslektionerna och de hade också den bästa motoriken om de undervisades av utbildad idrottslärare. Nästa hälften av de undersökta barnen undervisades inte av utbildad idrottslärare. Av dessa barn hade 60 procent någon form av motorisk avvikelse. Det var 24 procent av barnen som hade någon form av motorisk avvikelse i de grupper där utbildade

idrottslärare undervisade. Några generella slutsatser skriver Ericsson att hon inte kan dra då underlaget inte är tillräckligt och andra variabler ännu inte undersökta. Däremot skriver Ericsson att de tendenser som är intressanta utifrån undersökningen, är att motorisk förmåga förbättras med åldern, men att motoriska avvikelser inte är ovanliga i årskurs fem och sex. Dessutom verkar idrottslärares utbildning ha betydelse för barns motoriska status. (Ericsson, 1998)

Ingegerd Ericsson har skrivit två artiklar år 2005 som behandlar ämnet om barns

motoriska utveckling. Idag ökar klyftan mellan barn som är fysiskt aktiva och barn som är fysiskt passiva. Enligt motorikobservationer gjorda vid skolstarten har endast 43 procent av eleverna en god motorik motsvarande vad som förväntas av barn i 6-7 årsåldern. Frågan är om det finns tid och rum för barnen att träna sin motorik i dagens förskola och skola med växande klasser och personalbrist som sin vardag. Får barnen möjlighet att springa, klättra och hoppa, och får de leka färdigt utan att ständigt bli avbrutna?

Miljön runt om barnet är mycket viktig för dess psykiska och fysiska välbefinnande. En spännande varierad omgivning kan inverka på barns trivsel, koncentration och motorik. Tyvärr så finns det inte så mycket forskning på hur en bra miljö för barnen ser ut, men behovet av lekplatser och fria ytor att röra sig på är stort. Lekplatserna behöver dock inte vara fyllda av dyra lekredskap, en kuperad terräng med buskar, träd, stockar och stenar är väl så bra. Barnen får lära sig att använda sin fantasi och kreativitet samtidigt som

motoriken utvecklas på ett lustfyllt sätt. (Artikel: ”Motorik ur ett samhällsperspektiv”, 2005)

Ericsson skriver att barns motoriska behov är väldigt individuella och att det inte finns en standardiserad modell av motorikträning som fungerar på alla barn. Ericsson menar därför att det är viktigt att den person som håller i motorikträningen är en person med specifika kunskaper om utveckling av sinnen och kroppsrörelser, samt har kunskaper och erfarenhet av att observera barns grovmotoriska mönster.

När en motorisk färdighet ska tränas in är det viktigt att den blir automatiserad hos barnet så att inte alltför stor energi används till att få det rätt. Om barnet inte är utvecklingsmässigt moget för en övning måste man backa tillbaka till övningen som kommer före. Detta är extra viktigt när det gäller en motorisk färdighet, därför ett misslyckande i kroppsrörelser framträder så tydligt och blir synligt både för barnet själv och dess kamrater. Det gäller att barnet aldrig känner ett misslyckande, det kan utveckla en negativ självbild och sämre självförtroende.

Enligt Ericsson är barn ofta duktiga på att välja aktiviteter som är bra för deras

motoriska utveckling. Om vi vuxna tog tillvara på barns spontana lekar, så skulle vi inte behöva använda oss av långt i förväg planerade aktiviteter. Det behövs heller inte dyr och avancerad utrustning för att träna balans- och koordinationsförmåga. (Artikel: ”Motorik ur ett samhällsperspektiv”, 2005)

Genom att motorikobservationer görs vid skolstarten kan man få värdefull information om hur barnets motorik är. Denna kunskap är viktig att delge föräldrarna, precis som att de får reda på hur barnen ligger till i skolämnena. Genom att de vet hur barnets motorik är kan de hjälpa till och träna med barnet hemma. Det är dock inte meningen att de skall

genomföra ett avancerat motorikprogram, men genom att leka med barnet hjälper de till att utveckla dess motoriska färdigheter. Att föregå med gott exempel när det gäller fysisk aktivitet kan också vara en utmaning för föräldrarna. I skolor i Lund och i

Bunkefloprojektet har man provat Vandrande skolbuss, där föräldrarna turas om att följa sina barn till skolan. Denna stund är värdefull både för den fysiska och motoriska

utvecklingen samt den sociala utvecklingen med sina skolkamrater. (Artikel: ”Motorik ur ett samhällsperspektiv”, 2005)

I förskolan är det viktigt att barnen får träna på att utföra stora kroppsrörelser som till exempel att rulla, åla, krypa, springa, hoppa, snurra, klättra och gunga. I leken utvecklar barn en förståelse för omvärlden och de vill gärna att de vuxna ska delta aktivt i leken. De vuxna har då möjlighet att ge barnen positiva rörelseupplevelser och bidra till deras sociala utveckling.

I skolan når man alla barn och föräldrar och det finns stora möjligheter att få kunskap om kroppsrörelsens betydelse för en hälsosam livsstil. I ämnet Idrott och hälsa får barnen möjlighet att genom kroppsrörelse utveckla och förbättra motorik och kinestetiska

kunskaper. Tyvärr så är Idrott och hälsa det enda ämnet i skolan som erbjuder denna utvecklingsmöjlighet, därför borde en utökning av de schemalagda idrottstimmarna i skolan bli verklighet på alla landets skolor. Enligt särskilda tillägg i läroplanerna ska skolorna stäva efter att erbjuda eleverna regelbunden fysisk aktivitet inom ramen för en skoldag. Det sägs dock inte i vilken mängd eller hur intensivt den ökade fysiska träningen ska vara. Det finns inte heller några tydliga motoriska mål för vad eleven ska uppnå eller vad som förväntas att eleven ska lära sig genom regelbunden motorisk träning. Tyvärr så finns det inte heller någon vägledning om vad som ska ingå i den ökade motoriska träningen, och inte heller finns det riktlinjer om hur skolan ska nå de elever med motoriska brister och förmå dem till att öka den dagliga träningen privat.

Genom dessa tillägg markeras att skolan har fått upp ögonen för vikten av ökad fysisk aktivitet, men formuleringarna gör att skolorna kan tolka dem på olika sätt och därmed får vi inte en likvärdig motorisk träning på alla landets skolor. (Artikel: ”Motorik ur ett samhällsperspektiv”, 2005)

I Kunskaper och mål för grundskolan i Lpo 94 får man intrycket av att motorik är en förmåga som barnen förutsätts kunna utveckla utan någon inverkan av föräldrar eller lärare. Enligt forskningsrapporter måste skolan vara ännu mer förberedda på att ta emot och undervisa de barn som har motoriska brister och koncentrationssvårigheter. De barn som allra mest behöver extra motorisk träning på grund av koncentrationssvårigheter, inlärningsproblem eller motoriska brister är ofta de barn som blir befriade från att delta i skolans idrottsundervisning. (Artikel: ”Motorik ur ett samhällsperspektiv”, 2005)

Ingegerd Ericsson skriver att motorikobservationer är ett mycket bra sätt att förutsäga skolprestationer både i matematik, läsförståelse och skrivförmåga. Ericsson skriver vidare att motorikobservationer är ett bra utvärderingsinstrument. I jämförelse med till exempel läsutvecklingsscheman så är motorikobservationer mindre resurskrävande och tar mindre tid. Vidare menar Ericsson att lästesten inte är användbara när barnen börjar skolan, eftersom de flesta barnen inte kan läsa vid skolstarten. Dessutom kan

motorikobservationer i grupp kännas behagligare för eleven, som inte får känslan av att den blir kontrollerad. (Artikel: ”Fysisk aktivitet”, 2005)

Att arbeta med ökad fysisk aktivitet bör av myndigheter ses som en del av det

kunskapsuppdrag som skolan har. Enligt lärare, föräldrar, rektorer och elever upplevs det dagliga arbetet med fysisk aktivitet ha positiva effekter på eleverna genom att de är gladare, det är lugnare i klassrummen, det är lättare att koncentrera sig, det sociala klimatet är bättre och kunskapsutvecklingen påverkas positivt.

Enligt forskningsresultat från Bunkefloprojektet har elever som fått utökad fysisk aktivitet uppnått bättre resultat på de nationella proven i svenska och matematik jämfört med de elever som endast haft de två ordinarie idrottslektionerna per vecka. De

rörelseaktiviteter som erbjudits eleverna i Bunkefloprojektet har varit mycket medvetet planerade för att tillgodose alla behov. Det innebär att ämnet Idrott och hälsa har utökats till tre lektioner per vecka, olika idrottsföreningar håller i lekfulla rörelselektioner två gånger i veckan och de elever med behov av extra motorisk träning har fått det i mindre grupp minst en gång i veckan. (Artikel: ”Fysisk aktivitet”, 2005)

4. Metod

4.1 Metod

Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer för att samla information som bygger på frågor. Vi har på förhand bestämt intervjufrågor och kommer att föra samtal utifrån dessa. Vi kan sedan tolka den fakta vi har fått för att kunna föra en diskussion utifrån detta. Vi tror att vi kommer att få mer beskrivande svar och information genom intervjuer än om vi skulle dela ut enkäter. Vi vill undvika att ställa ledande frågor och istället ställa frågor som lyfter fram intervjupersonernas hela erfarenheter. Vi vill använda oss av så kallad ”tratt-teknik” som innebär att vi börjar med stora öppna frågor för att så

småningom gå över till mer specifika. Hade vi använt oss av ledande frågor skulle vi ha gått miste om helhetsbilden då intervjupersonerna endast svarar inom ramen för frågan. Vi kommer att använda oss av bandspelare när vi genomför intervjuerna, för att samtalet ska flyta utan avbrott och för att hinna skriva ner vad som sägs. Denna metod kommer att underlätta spontana följdfrågor på ett bättre sätt än om vi inte hade haft bandspelare. (Patel & Davidsson, 2003)

Judit Bell skriver i boken ”Introduktion till forskningsmetodik” (2000) att även om formuleringen är viktig vid en intervju, så kanske det inte är lika viktigt att vara exakt och entydig som i en enkät. I en intervju är det möjligt att ställa en fråga och sedan följa upp med ”till exempel…”. Det går också att gå in på motiv och känslor i en intervju, vilket är omöjligt i en enkät. (Bell, 2000)

Från början gäller det att välja ut viktiga frågeställningar och teman, utforma specifika frågor, välja analysmetoder och göra upp en tidsplan för arbetet. Intervjufrågorna ska inte vara ledande, inga outtalade förutsättningar, en fråga i taget och inga värderande frågor, skriver Bell. Ordningen på frågorna är också viktig för att få en bra kontakt med

under intervjuns gång. Då ges svarspersonen frihet inom de gränser som strukturen ger. Det är bra att ställa vissa frågor men lämna utrymme åt respondenten att prata omkring frågorna och uttrycka de tankar som väcks. Om svarspersonen själv går igenom fråga efter fråga kan samtalet löpa utan avbrott. Det finns alltid risk för en viss skevhet i resultaten. Intervjuarna påverkar ofta respondenterna omedvetet genom ledande frågor. Bell skriver också att det är viktigt att fråga om svarspersonens tillåtelse att använda bandspelare vid intervjun. Det är sedan lättare att analysera hela intervjun utifrån den utskrift som görs. Det går då också att citera delar av intervjun som är extra intressanta. (Bell, 2000)

Innan vi gör våra huvudintervjuer ska vi göra en pilotstudie där vi intervjuar Ingegerd Ericsson. Detta gör vi för att prova vår metod och blir säkra i vårt sätt att intervjua. Vi vill också få bekräftat av Ericsson att vi valt bra frågor och om hon eventuellt tycker att vi ska tillföra fler frågor.

4.2 Undersökningsgrupp

Vi valde att genomföra fyra intervjuer för att försöka få svar på våra frågeställningar. Vi genomförde intervjuerna med personer från fyra olika yrkeskategorier för att ta del av fyra olika synvinklar. Vi intervjuade våra intervjupersoner var för sig för att få fram vad var och en hade för erfarenheter, vi ville inte att de skulle påverkas av vad någon annan tyckte. Vi gjorde intervjuerna tillsammans för att kunna komplettera varandra på ett bra sätt. Vår avsikt var också att intervjun skulle vara mer som ett fritt samtal, och på så sätt att intervjun skulle belysa erfarenheter och uppfattningar från intervjupersonerna mer ingående.

Intervjuperson 1 är en kvinna i 30-årsåldern. Hon har en idrottslärarutbildning och jobbar på Sundsbroskolan i Bunkeflostrand som idrottslärare och hälsopromotor.

Intervjuperson 2 är en man i 50-årsåldern. Han jobbar som rektor på Ängslättskolan i Bunkeflostrand.

Intervjuperson 3 är en kvinna i 40-årsåldern. Hon har en fritidspedagogutbildning och har jobbat som det i 15 år. Numera jobbar hon som fritidspedagog på Ängslättskolan i

Bunkeflostrand.

Intervjuperson 4 är en kvinna i 35-årsåldern. Hon har en lärarexamen med inriktning mot matematik och no med tillvalet idrott. Hon jobbar som lärare på Ängslättskolan i

Bunkeflostrand, men är för tillfället mammaledig.

4.3 Genomförande

Intervju 1:

Under vårt samtal med Ingegerd Ericsson fick vi tips om att ta kontakt med en

idrottslärare på Ängslättskolan som även jobbar som hälsopromotor på samma skola. Vi tog kontakt med henne via e-post, där vi presenterade oss själva och vårt arbete. Vi frågade om det fanns möjlighet att få komma och göra en intervju med henne. Efter ett par dagar svarade hon och vi var välkomna dit en fredag förmiddag.

Intervjun genomfördes i ett konferensrum, helt utan några störande moment. Samtalet varade i cirka en timme, och till vår hjälp hade vi bandspelare. Innan intervjun började frågade vi om hon hade något emot att vi spelade in samtalet.

Samtalet flöt på bra, och vi kände att intervjupersonen var intresserad av att besvarade frågor vi hade på bästa sätt. Hon fortsatte ofta att berätta utan att vi hade ställt en fråga.

Intervju 2:

Vi visste redan från början att vi ville göra en intervju med en av de ansvariga för Bunkefloprojektet, så valet av den andra intervjupersonen föll sig naturligt.

Intervjuperson två är rektor för Ängslättskolan och var med att starta upp projektet 1999. Vi tog kontakt med honom via e-post, där vi presenterade oss och vad vi var intresserade av. Vi var lite oroliga för att det inte skulle finnas möjlighet för en intervju, då vi läst på

deras hemsida att de endast tog emot besökare mer än ett par gånger om året på grund av ett enormt intresse för Bunkefloprojektet. Vi fick dock ett svar att vi var välkomna på intervju på en fredag förmiddag klockan 11.00. Intervjun genomfördes på hans kontor, vilket ledde till ett antal avbrott på grund av att det knackade på hans dörr. En av gångerna var det intervjuperson tre som kom in och ville fortsätta intervjun. Vi fick stänga av bandspelaren och förklara att vi ville ha enskilda intervjuer, och vi frågade om det gick bra att hon återkom om femton minuter. Det var inga problem och vi fortsatte med vår andra intervju med rektorn.

Denna intervju varade i cirka 40 minuter. Även denna gång använde vi oss av bandspelare, vilket vi hade bett om tillåtelse om innan.

Intervju 3:

Den tredje intervjupersonen var en fritidspedagog på Ängslättskolan som hade ställt upp på intervjun genom att rektorn bad henne att göra det.

Intervjun genomfördes på rektorns kontor, vilket inte var en bra plats eftersom rektorn satt kvar och jobbade vid sitt skrivbord. Det knackade på dörren, rektorn kom och gick och inflikade ibland kommentarer. Intervjun varade i cirka 45 minuter. Till vår hjälp hade vi bandspelare.

Intervju 4:

Vi ville genomföra intervjuer med representanter från fyra olika yrkeskategorier så det var självklart att vi ville prata med en lärare. Vi fick kontakt med vår fjärde

intervjuperson genom att Anna vikarierade på hennes barns förskola och läser kvällskurs med henne. De kom att prata om vårt arbete och det visade då sig att intervjuperson fyra jobbade som lärare på Ängslättskolan, men att hon just nu är mammaledig. Vi fick gärna göra vår intervju med henne. Vi bestämde att intervjun skulle genomföras hemma hos henne en måndag förmiddag. Platsen var inte optimal då hennes tre barn i åldrarna ett till fem var hemma och krävde en viss uppmärksamhet. Trots detta tyckte vi ändå att denna miljö kändes mer harmonisk än vid vår andra och tredje intervju.

Intervjun varade i ungefär en timme och den flöt på väl. Vi hade frågat innan intervjun började om det gick bra att vi spelade in samtalet på band, så även denna gång använde vi oss av denna metod.

5. Resultat

5.1 Inledning

Vi har valt att redovisa vårt resultat av intervjuerna genom att först presentera dem och sedan skriva en analys utifrån dessa. Intervjuerna finns i sin helhet som bilagor sist i arbetet. Vi har valt att presentera varje intervju separat för att tydliggöra att de

representerar fyra olika yrkeskategorier med olika infallsvinklar. Vi kommer även att skriva analysen separat, där vi tolkar intervjusvaren. I analysen kommer vi att besvara våra tre ursprungliga frågeställningar som är:

• Vad innebär Bunkefloprojektet, hur har det fungerat och hur fungerar det idag? • Hur har det upplevts av pedagogerna att arbeta med Bunkefloprojektet?

• Upplever pedagogerna att Bunkefloprojektet har gett några resultat avseende skolprestation, koncentrationsförmåga och motorik?

5.2 Presentation av intervju med idrottslärare på Sundsbroskolan

Idrottsläraren säger att eftersom hon endast ser barnen i den fysiska miljön kan hon inte se några tydliga effekter av den dagliga rörelsestunden, men lärarna säger att det är lugnare i klasserna och eleverna har lättare för att koncentrera sig. Hon hänvisar till forskning inom området som pekar på detta. Detta handlar då om elever på högstadiet som har varit med i projektet sedan de gick i årskurs ett och haft daglig fysisk aktivitet i 45 minuter sedan dess. Många killar på skolan är väldigt aktiva även på sin fritid, och i enstaka fall har lärarna haft synpunkter på om idrottandet kan ha haft negativ inverkan på studieresultaten. Detta behöver inte ha med idrottandet att göra, det kan även finnas andra orsaker. Idrottsläraren säger att hon har svårt att bedöma om barnens självförtroende har påverkats positivt av daglig fysisk aktivitet, hon menar att för att kunna bedöma detta måste hon ha en referensgrupp att jämföra med. Hon tycker återigen att det är

forskningsresultat som är viktigast i denna fråga. Hon säger sig ändå ha märkt en viss positiv effekt.

Idrottsläraren är positiv till den ändring i lagtexten som kom till 2003, där det står att skolor ska sträva mot att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet. Hon menar dock att den är mycket otydligt formulerad, vilket innebär att olika skolor kan tolka den på olika sätt.

Tiden för den dagliga fysiska aktiviteten tas ifrån skolans val och från den ordinarie idrottslektionen. Den dagliga rörelsestunden är 45 minuter lång, idrottsläraren anser att det är mycket pusslande för att få ihop tid för den dagliga fysiska aktiviteten. Det är viktigt att eleverna rör sig dagligen, då hon tror att detta är nyckeln till att finna en

hälsofrämjande livsstil. Från och med i år är alltid en idrottslärare med på alla idrottspass, tillsammans med en föreningsledare eller intresserad lärare. Detta är för att säkerställa kvaliteten, som har ansetts ha varit sämre utan närvaro av en idrottslärare. Idrottsläraren säger att de försöker ha med sådant som både tjejer och killar tycker om, samtidigt som de vill introducera sådana sporter som skulle kunna bli populära. Fysisk aktivitet kan vara vad som helst av stötande karaktär, till exempel hopp, löpning och så vidare. Aktiviteten ska vara av stötande karaktär på grund av att Bunkefloprojektets ursprung var att studera benmassans tillväxt. Det är viktigt att bevara rörelseglädjen hos eleverna, det får aldrig upplevas som tråkigt att idrotta. Föreningarna får ingen ersättning för deras insatser i skolan, de ser det som en ”goodwill”.

Varje elev på skolan får 45 minuter effektiv rörelsetid dagligen.

Under idrottslektionerna är de för det mesta två klasser tillsammans med två lärare. Detta är för att det ska vara lokalmässigt möjligt för alla elever att ha idrott varje dag. En annan orsak är att eleverna ska lära känna varandra och på så sätt få ett större socialt nätverk. De klasser som har idrott tillsammans går oftast i samma årskurs, på grund av

utvecklingsmässiga skäl.

De lärare som är med under rörelsepassen har själva valt att vara med, ingen personal blir tvingad att ha idrott om de känner sig osäkra eller inte vill. De lärare som valt att vara med är alla väldigt aktiva själva på sin fritid, de har ofta någon idrott som de utövar och som de gärna visar eleverna, som till exempel tennis eller aerobics. Idrottsläraren menar

att det är nyttigt för eleverna att se att det även är andra lärare som har idrott med dem, och det är positivt för läraren också eftersom de får tillfälle att se eleverna i andra situationer än dem de är vana vid. Ibland håller ämneslärarna sina idrottspass med

anknytning till sitt eget ämne, till exempel så har engelskläraren visat cricket på engelska. På så vis blir rörelsestunden också kopplad till de övriga ämnena.

Idrottsläraren säger att hon är medveten om att det finns en slutrapport skriven av

Myndigheten för skolutveckling och att hon i stora drag vet vad den handlar om, men att hela rapporten kommer att bearbetas under utvärderingsarbetet som ligger nästa termin. Under denna utvärdering kommer man även att titta på vad Skolverket och andra skolor skriver om deras arbete. Idrottsläraren säger också att de själva ska titta på hur andra skolor jobbar med daglig fysisk aktivitet för att kunna plocka godbitarna tillbaka till deras skola.

Idrottsläraren säger att Bunkefloprojektet består av flera olika delar, bland annat den psykosociala och fysiska delen. På skolan arbetar man för att miljön som eleven befinner sig i ska vara både fysiskt, psykiskt och socialt hälsofrämjande. Om en elev inte har en bra social miljö, är det svårare för denna elev att tillgodogöra sig den fysiskt

hälsofrämjande delen. Alla elever har ett hälsosamtal en gång per läsår i sexan och nian då man träffar skolsyster en och en under en halvtimme. Under dessa samtal tar man upp hälsofrågor men även livsfrågor om till exempel hur eleven trivs i skolan, i klassen, med lärarna och så vidare. Skolsköterskan tittar på det som eleverna har sagt, och hon kan då se om det till exempel förekommer mobbing i omklädningsrummen eller om någon elev har problem med kommunikationen med en lärare. Eleverna erbjuds då verktyg för att kunna lösa sin situation, antingen på egen hand eller tillsammans med en vuxen. De vuxna runt eleverna har också ansvar att se till att alla elever får i sig tillräckligt med mat, om det uppmärksammas att en elev inte äter ordentligt sätts åtgärder in omedelbart.

Idrottsläraren tycker sig känna att eleverna trivs på skolan. Det finns dock en lite grupp elever som inte har ett så stort socialt nätverk som de borde ha. För dessa elever har man bildat en speciell grupp som träffas en gång var fjortonde dag och gör saker tillsammans,

till exempel lagar mat eller åker iväg och kör go-cart. Denna grupp är mycket uppskattad, och på så vis får dessa elever tillfälle att lära känna fler som de kan umgås med på sin fritid.

5.3 Presentation av intervju med rektor på Ängslättskolan

Rektorn berättar att hans skola började jobba hälsofrämjande någon gång mellan 1995-1996 därför att det var en del lärare som tyckte att man skulle jobba med barnens

värderingar och attityder. Det hela började egentligen med ett tema angående arbete mot våld, som kopplades till droger. Droger föder våld, och lärarna menade då att om

eleverna lär sig att våga säga nej till droger kommer våldet också minska. Barnens självkänsla stärktes till exempel genom rollspel, drama och massage. I detta skede anställdes en hälsopedagog till skolan. Skolan var alltså igång med ett hälsofrämjande arbete redan, dock hade de inte någon utökad fysisk aktivitet. Skolan samarbetade med Bunkeflo If, och det var genom deras ordförande Per Gärdsell, tillika chefsortoped på MAS, som tanken på utökad rörelse kom upp. Gärdsell hade sett negativa konsekvenser av att barn var allt mer stillasittande och var intresserad av att göra en studie om

benmassans tillväxt hos eleverna.

Timmarna för rörelsepassen togs dels från skolans val, dels genom att skoldagen utökades en stund varje dag. Föräldrarna hade inga invändningar på detta eftersom de allra flesta av barnen ändå gick på fritids på eftermiddagarna och då befann sig i skolan. Lärarna höll i tre rörelsepass i veckan, de andra två passen hölls av idrottsledare från

klubbar, till exempel MAI och basketklubben. Även Ingegerd Ericsson var med de tre första åren för att forska kring barns motorik. När treorna blev fyror anställdes en idrottslärare för att kvalitetssäkra idrottspassen och för att kunna göra det mer

innehållsrikt och stimulerande. Idag leds inga rörelsepass av föreningsledare på skolan därför man har sagt att Sundsbroskolan har mer behov av den extra hjälpen. För att kunna organisera idrottstimmarna, hålla kontakt med klubbarna och schemaläggning anställdes en hälsopromoter. Rektorn berättar att barnen har fysisk aktivitet tre pass på 45 minuter i veckan och två pass som är 30 minuter långa.

Rektorn säger att de har tittat på om den fysiska aktiviteten kan påverka

koncentrationsförmågan och skolprestationer. Enligt honom är det självklart att om man har en bättre fysik så orkar man mer vilket leder till att det är lättare att koncentrera sig och tillgodogöra sig undervisningen. Han drar paralleller till elitidrottsmän som ofta har toppbetyg. De som utövar en idrott på hög nivå har ett mål för sitt idrottande, vilket ger en spin-off effekt på skolarbetet.

Rektorn berättar att en del lärare var mindre positiva till införandet av daglig fysisk aktivitet, de ansåg att de redan hade mycket att göra och kunde inte riktigt se var de skulle kunna få in en daglig rörelsestund för alla barn. Andra lärare var positiva direkt och tyckte att det var helt okej att ta lite tid från de andra ämnena för att få plats för idrotten. De ansåg att om barnen var mer motiverade skulle skolarbetet gå dubbelt så snabbt. Skeptikerna såg dock ganska snart att det fanns vinster med det. De största problemen var annars av praktisk karaktär, som till exempel att barnen glömde ta hem gympapåsen och att det därför var nödvändigt med att införskaffa torkskåp till klasserna. Idag är det ingen som har några invändningar. Föräldrarna har varit 100 % positiva till införandet av daglig fysisk aktivitet, liksom barnen. Alla föräldrar till barn som skulle delta i projektet fick information om hur det skulle gå till, till exempel att eleverna skulle stickas i fingret var tredje år, deras benstomme skulle mätas, blodtrycket skulle kollas och balansövningar skulle genomföras.

Enligt rektorn så är en av de främsta uppgifterna med den dagliga fysiska aktiviteten att bevara elevens rörelseglädje för att bygga upp ett livslångt hälsofrämjande synsätt hos barnet. Barnen har naturligt mycket spring i benen och detta borde pedagogerna ta tillvara då barnen är trötta och har svårt att koncentrera sig. Ett gammalt använt knep är att låta barnen springa runt skolan ett varv för att sedan kunna slappna av.

De positiva effekterna är enligt rektorn många, bland annat att det är bra för skolan att ha en profil och ett gemensamt synsätt. Det gör att skolans personal enas kring något och känner stolthet för det som de byggt upp. Vad gäller effekter på barns

koncentrationsförmåga, skolprestation och motorik hänvisar han till Ingegerd Ericsson forskning. Rektorn säger också att lärarna under de två första åren upplevde en klar

förbättring av klassrumsmiljön efter den fysiska aktiviteten, men att det är svårt att bedöma nu eftersom de inte har en referensgrupp att jämföra med.

Ett nytt inslag i schemat är EQ. EQ handlar om emotionell intelligens. Barnen har 30 minuter EQ i veckan, tid som faktiskt stals från idrotten. Rektorn poängterar att EQ-arbetet var vad hela den hälsofrämjande idén handlade om från första början, och nu vill man åter sätta fokus på det.

Projektet har inte stött på något motstånd alls, tvärtom har politikerna välkomnat idén. På skolan fanns dessutom en väldigt drivande grupp som på något sätt banade vägen för projektet. Tack vare denna grupp så fick inte motkrafterna något fäste att utvecklas. Trots att projektet togs väl emot fick man inga direkta pengar, utan man fick ta mycket pengar ur egen ficka.

I Bunkefloprojektet ingår fyra delar vilka är fysisk aktivitet, livskunskap,

föräldrasamverkan och kost. Rektorn erkänner att kosten är skolans svaga punkt, men han hoppas att den kommer att utvecklas. Det gäller att ta en sak i sänder.

5.4 Presentation av intervju med fritidspedagog på Ängslättskolan

Fritidspedagogen vi intervjuat tycker att den dagliga rörelsestunden har gett stora effekter på barnen. Hon var med den första klassen som var med i Bunkefloprojektet och hon säger att skillnaden var stor. Klassen var i ettan en väldigt stökig klass och detta har ändrats till det bättre med tiden, anser hon. Fp kunde se utvecklingen och att barnens kapacitet blev större. Fritidspedagogen tar upp ett exempel om en pojke som lugnade ner sig i klassrummet efter han fått ut mer energi under rörelsestunderna. Fp säger att

projektet har utvecklats mycket sedan starten. De har till exempel lärt sig att vissa barn inte tyckte om idrotten på grund av att det varit stökigt i omklädningsrummen. Därför har de nu två fysiska aktiviteter i veckan ute eller i klassrummet istället. Nu har

projektbarnen flyttat över till Sundsbroskolan så nu erbjuds lite andra aktiviteter än innan. Det är också viktigt att det inte bara blir fotboll på de fysiska passen, utan att alla barn ska tycka att det är kul. Skolan har också arbetat för att det ska finnas bra aktiviteter både

för barn och vuxna. Det finns bland annat en promenad runda för personalen och en lite kortare runda för barnen. Idag arbetar skolan också med EQ vilket bland annat innebär massage. Från början var skolan mest inriktade på det fysiska men nu vill de också titta på det psykiska.

Fritidspedagogen vi intervjuat säger att hon inte var helt positiv till projektet från början. Från början var det endast lärarna som blev tillfrågade och de sa då nej. Då bestämdes det att fritidspedagogerna skulle ”göra det” och vår intervjuperson säger att hon kände att det hela kändes ångestladdat. Hon kände att det blev ytterligare en sak när det redan var mycket att göra. Arbetet har inte alltid känts så kul då intervjupersonen känt en stress med att springa till idrottshallen och sedan tillbaka och så är det mat och många tider att passa. Intervjupersonen tillägger dock att hon lärt sig med tiden att då får man trappa ner lite istället. Hon tycker att situationen i skolan har förändrats till det bättre.

När vi frågar om det fanns lärare som var negativt inställda när projektet började så svarar intervjupersonen att det var väl nog alla från början. Hon tror att det antagligen inte är någon som är positiv när det blir förändringar, men det fanns många som såg det positivt också. Om vi skulle gå ut och fråga idag så skulle alla lärarna vara positiva, även om det också beror lite på dagsformen. Vissa dagar kan alla känna sig negativa men att man ändå ser vad man kan vinna i slutändan. Intervjupersonen tycker inte alltid det är kul att gå till idrottshallen men hon säger att så är det ju med alla jobb, att det inte alltid är lika kul. Intervjupersonen tror att man vinner mycket på att alltid göra det bästa av situationen. Hon tror heller inte att idrott bara någon gång i veckan i skolan är en bra sak för barn som på sin fritid är stillasittande. Däremot finns det även barn som idrottar för mycket, vilket ibland förekommer på denna skola, men barnen själva tycker ändå att det är jättekul med idrott. Fritidpedagogen tycker själv att idrott är mycket kul.

Intervjupersonen säger att även rektorn märkte att i början var inte alla positiva och eftersom det är en stor skola så tar det tid att införa nya saker. I början var vissa även väldigt entusiastiska och mycket planerades, men efter hand såg man att flera inte orkade hur mycket som helst. Intervjupersonen säger att det är viktigt att vara lyhörd för vad personalen orkar och inte orkar. I det stora hela är alla positiva, annars hade man inte

arbetat kvar på skolan och många har sökt sig till skolan just för att de är intresserade av den fysiska aktiviteten.

Intervjupersonen säger att hon tror det ger positiva effekter att barnen får ”rasa av sig”. Många barn idag har ”myror i brallorna” och hade de inte haft den fysiska aktiviteten som erbjuds idag så hade det varit ännu värre, anser hon. Intervjupersonen tror att det blir lugnare i klassrummen. Hon säger också att om man ser till sig själv så känner man att rörelse ger energi och tillför endorfiner till kroppen, och detta kan också leda till att man orkar mer. Sedan säger hon att det är många bitar som måste stämma och skolan kan inte tillföra allt men skolan kan i alla fall hjälpa barnen på vägen. Det är också viktigt att vi vuxna är bra förebilder för barnen.

Intervjupersonen kan inte se att barnens självförtroende har ökat om man ser på en hel klass. Vissa barn är mer ängsliga och vissa barn tar för sig mer. En del barn får bra självförtroende när de får visa något de är duktiga på eller själva märker att de klarar att utföra till exempel en kullerbytta som de inte klarat tidigare. Vi frågade om vissa barn då får sämre självförtroende när det är något de ska göra och de inte klarar detta.

Intervjupersonen säger att de aldrig kräver detta av barnen. Varje barn ska få delta på den nivån det befinner sig på.

Fritidpedagogen upplever att barnen trivs i skolan, och hon tror att barnen tycker om att röra sig mycket. Det är viktigt att personalen visar att det är kul för då brukar även barnen tycka att det är kul.

Alla barn på skolan har schemalagd fysisk aktivitet dagligen. Barnen i förskoleklass har dock endast två dagar i veckan på pappret. De rör sig ändå i många andra aktiviteter då de också har mycket fri lek på schemat. Varje årskurs har en speciell fysisk aktivitet.

Årskurs ett har till exempel rytmik och årskurs fem har mer idrott än de andra årskurserna.

Fritidpedagogen vi intervjuat har fritidspedagogutbildning och är även Friskis och Svettis ledare. Hon har ingen annan idrottsutbildning men säger att hon lärt sig mycket under sina femton år som fritidspedagog. Skolan har också varit lyhörd för vad personalen är intresserad av och detta tycker hon är mycket bra då hon brinner för just idrotten. Hon har därför idrottslektioner både i årskurs ett och fem. Även arbetslaget är lyhört för varandra. Intervjupersonen tycker det är viktigt att ta tillvara på varandras kompetenser och

kunskaper.

Intervjupersonen säger att dagen för barnen på Ängslättskolan är förlängd men inte lika mycket som den var tidigare när projektbarnen fanns på skolan. Projektbarnen hade fysisk aktivitet 45 minuter varje dag och idag har det minskat till 30 minuter. (Två till tre idrottslektioner är fortfarande 45 minuter.) Hon tror dock att barnen själva inte tänkt på detta. Hon har ändå märkt att barnen varit trötta på fritids emellanåt och därför har det varit viktigt att skapa lugna tillfällen för barnen. Ett klassrum har använts till ett lugnt rum då barnen ibland känt att de varit trötta i huvudet.

Intervjupersonen har inte varit inblandad i arbetet med MUGI-observationsschema men hon vet att vissa barn erbjuds extra motorisk träning om det visat sig att barnet har problem med detta.

Idag arbetar inga föreningsledare på Ängslättskolan. Några föreningar gör ibland något besök och visar olika idrotter som till exempel brottning, som då barnen får prova på.

Barnen som var med i projektet var väl medvetna om varför de skulle ha så mycket fysisk aktivitet. Idag vet de flesta barn att det är för att de ska må bra. Lärarna på skolan talar om detta för barnen, och trycker på att det är för att barnen ska må bra. Flera av barnen är väldigt tävlingsinriktade, intervjupersonen anser att det är viktigt att förklara att det inte är tävlan mot varandra som är själva poängen utan att man kan förbättra sina egna resultat och må bättre i sig själv.