PRESENTATION AV INTERVJU MED REKTOR PÅ ÄNGSLÄTTSKOLAN

Rektorn berättar att hans skola började jobba hälsofrämjande någon gång mellan 1995- 1996 därför att det var en del lärare som tyckte att man skulle jobba med barnens

värderingar och attityder. Det hela började egentligen med ett tema angående arbete mot våld, som kopplades till droger. Droger föder våld, och lärarna menade då att om

eleverna lär sig att våga säga nej till droger kommer våldet också minska. Barnens självkänsla stärktes till exempel genom rollspel, drama och massage. I detta skede anställdes en hälsopedagog till skolan. Skolan var alltså igång med ett hälsofrämjande arbete redan, dock hade de inte någon utökad fysisk aktivitet. Skolan samarbetade med Bunkeflo If, och det var genom deras ordförande Per Gärdsell, tillika chefsortoped på MAS, som tanken på utökad rörelse kom upp. Gärdsell hade sett negativa konsekvenser av att barn var allt mer stillasittande och var intresserad av att göra en studie om

benmassans tillväxt hos eleverna.

Timmarna för rörelsepassen togs dels från skolans val, dels genom att skoldagen utökades en stund varje dag. Föräldrarna hade inga invändningar på detta eftersom de allra flesta av barnen ändå gick på fritids på eftermiddagarna och då befann sig i skolan. Lärarna höll i tre rörelsepass i veckan, de andra två passen hölls av idrottsledare från

klubbar, till exempel MAI och basketklubben. Även Ingegerd Ericsson var med de tre första åren för att forska kring barns motorik. När treorna blev fyror anställdes en idrottslärare för att kvalitetssäkra idrottspassen och för att kunna göra det mer

innehållsrikt och stimulerande. Idag leds inga rörelsepass av föreningsledare på skolan därför man har sagt att Sundsbroskolan har mer behov av den extra hjälpen. För att kunna organisera idrottstimmarna, hålla kontakt med klubbarna och schemaläggning anställdes en hälsopromoter. Rektorn berättar att barnen har fysisk aktivitet tre pass på 45 minuter i veckan och två pass som är 30 minuter långa.

Rektorn säger att de har tittat på om den fysiska aktiviteten kan påverka

koncentrationsförmågan och skolprestationer. Enligt honom är det självklart att om man har en bättre fysik så orkar man mer vilket leder till att det är lättare att koncentrera sig och tillgodogöra sig undervisningen. Han drar paralleller till elitidrottsmän som ofta har toppbetyg. De som utövar en idrott på hög nivå har ett mål för sitt idrottande, vilket ger en spin-off effekt på skolarbetet.

Rektorn berättar att en del lärare var mindre positiva till införandet av daglig fysisk aktivitet, de ansåg att de redan hade mycket att göra och kunde inte riktigt se var de skulle kunna få in en daglig rörelsestund för alla barn. Andra lärare var positiva direkt och tyckte att det var helt okej att ta lite tid från de andra ämnena för att få plats för idrotten. De ansåg att om barnen var mer motiverade skulle skolarbetet gå dubbelt så snabbt. Skeptikerna såg dock ganska snart att det fanns vinster med det. De största problemen var annars av praktisk karaktär, som till exempel att barnen glömde ta hem gympapåsen och att det därför var nödvändigt med att införskaffa torkskåp till klasserna. Idag är det ingen som har några invändningar. Föräldrarna har varit 100 % positiva till införandet av daglig fysisk aktivitet, liksom barnen. Alla föräldrar till barn som skulle delta i projektet fick information om hur det skulle gå till, till exempel att eleverna skulle stickas i fingret var tredje år, deras benstomme skulle mätas, blodtrycket skulle kollas och balansövningar skulle genomföras.

Enligt rektorn så är en av de främsta uppgifterna med den dagliga fysiska aktiviteten att bevara elevens rörelseglädje för att bygga upp ett livslångt hälsofrämjande synsätt hos barnet. Barnen har naturligt mycket spring i benen och detta borde pedagogerna ta tillvara då barnen är trötta och har svårt att koncentrera sig. Ett gammalt använt knep är att låta barnen springa runt skolan ett varv för att sedan kunna slappna av.

De positiva effekterna är enligt rektorn många, bland annat att det är bra för skolan att ha en profil och ett gemensamt synsätt. Det gör att skolans personal enas kring något och känner stolthet för det som de byggt upp. Vad gäller effekter på barns

koncentrationsförmåga, skolprestation och motorik hänvisar han till Ingegerd Ericsson forskning. Rektorn säger också att lärarna under de två första åren upplevde en klar

förbättring av klassrumsmiljön efter den fysiska aktiviteten, men att det är svårt att bedöma nu eftersom de inte har en referensgrupp att jämföra med.

Ett nytt inslag i schemat är EQ. EQ handlar om emotionell intelligens. Barnen har 30 minuter EQ i veckan, tid som faktiskt stals från idrotten. Rektorn poängterar att EQ- arbetet var vad hela den hälsofrämjande idén handlade om från första början, och nu vill man åter sätta fokus på det.

Projektet har inte stött på något motstånd alls, tvärtom har politikerna välkomnat idén. På skolan fanns dessutom en väldigt drivande grupp som på något sätt banade vägen för projektet. Tack vare denna grupp så fick inte motkrafterna något fäste att utvecklas. Trots att projektet togs väl emot fick man inga direkta pengar, utan man fick ta mycket pengar ur egen ficka.

I Bunkefloprojektet ingår fyra delar vilka är fysisk aktivitet, livskunskap,

föräldrasamverkan och kost. Rektorn erkänner att kosten är skolans svaga punkt, men han hoppas att den kommer att utvecklas. Det gäller att ta en sak i sänder.