Programmering i praktiken

Rubriken programmering i praktiken delas upp i tre olika kategorier; Utbildning, Programmering i klassrummet och Tillgängliga resurser.

4.2.1 Utbildning

Lärare A arbetar med programmering i ämnet teknik, just nu i årskurs 7–9. Denne förklarar att programmering ingick i högskoleutbildningen för tekniklärare, men på det stora hela kändes det som att ämnet fanns med mest för att förstå konceptet. Informanten konstaterar att kunskapen om programmering inte finns där och att denne har försökt undvika det i möjlig mån men att tack vare pådriv från skolan har Lärare A valt att fördjupa kunskaperna och ta med det in i klassrummet. Förmodligen var inte programmering riktigt på tapeten under min tid på universitetet, konstaterar Lärare A men fortsätter berätta att arbetsplatsen har en ambition av att vara i framkant när det gäller att ta in tekniken till undervisningen. För att uppnå dessa ambitioner erbjuder skolan olika intensivkurser till berörda lärare inom programmering, bland annat på Linnéuniversitetet. Något som varit till stor hjälp, enligt Lärare A, är skolans IT-pedagoger som tillsammans med lärarna undervisade i programmering. Deras uppgift var dels att agera stödhjul för lärarna i början av implementationen samt att delta i kurser och mässor om programmering som representanter från skolan. Lärare B bekräftar att även denne samarbetat med en IT-pedagog på skolan för att starta upp undervisning av programmering, då i ämnet matematik. Innan Lärare B valde en karriär inom pedagogik arbetade denne som systemadministratör, ett arbete där man ofta kom i kontakt med programmering och besitter just därför goda förkunskaper till implementationen. Informanten konstaterar dock att den kunskapen som finns inte är anpassad till grundskolenivå. Både Lärare A och Lärare B, berättar att det är svårt att veta vad som förväntas och att deras upplevelse överlag är att den generella kunskapsnivån hos lärare är för låg. Eftersom införandet av programmering i grundskolan är satt som ett kriterium till höstterminen 2018, är det enbart pionjärerna som valt att införa det redan nu konstaterar Lärare B. Båda informanterna är rörande överens om att det krävs intresse för att våga satsa på programmeringen som lärare, till det intresset går det åt tid hämtad allt som oftast från privatlivet. Lärare C är en nyexaminerad ämneslärare för grundskolan. Denne beskriver att universitetet föreläst om programmering kombinerat med andra ämnen, som matematik, teknik, NO och bild. Det blev en del av utbildningen både anpassat på en nivå för studenter samt praktiska övningar i hur de nyttjade den kunskapen till att lära ut programmering anpassat för barn och ungdomar. Det framkommer att den aktuella

4.2.2 Programmering i klassrummet

Alla informanterna med beteckning lärare beskriver att tanken med undervisning av programmering handlar om att väcka en alternativ form av logiskt tänkande hos eleverna. Den nyexaminerade Lärare C förklarar att deras programmering funnits med som ett tema i många av deras kurser och Lärare A tycker att det inte bara hör hemma i matematik och teknik, utan kan lätt användas i samband med undervisning av exempelvis bild. Där skulle man kunna komma in på vad man vill uppnå visuellt med programmering, mer grafiskt och nyttja digitala verktyg till att rita hur man önskar att exempelvis en applikation för en mobil ska se ut, konstaterar denne. Det känns långt fram i implementeringen konstaterar Lärare A och följer upp med att det får komma när lärarna är lite mer bekväma i rollen och direktiven för vad som förväntas av undervisningen har blivit tydligare.

Lärare A beskriver att eleverna ger bra respons när de får ett visuellt bevis på den teoretiska koden, i ämnet teknik jobbar denne och eleverna med titt-in-skåp där dem med hjälp av kretskort kan programmera en lampa som tänds och släcks. Eftersom det inte definierats vilken typ av programmering som önskas av regeringen så har Lärare A testat lite olika typer av undervisningsmaterial, denne beskriver att det finns tre olika vägar man kan välja att gå med sin undervisning. Robotprogrammering, blockprogrammering eller kodprogrammering, alla tre med för- och nackdelar. Informanten berättar att en lärare i ämnet teknik så gott som alltid måste följa med samhällets trender för att hålla undervisningen aktuell. Man måste prova sig fram för att hitta det som fungerar, Lärare A har där av involverat både blockprogrammering och kodprogrammering i sin undervisning. I matematiken har programmeringen lyfts fram mestadels i form av blockprogrammering, med hjälp av programvaran CodeMonkey. Att det blev just den licensen som kom att nyttjas beror på direktiv från skolan, men Lärare B konstaterar att den fungerar bra. Den engagerar eleverna och svårighetsgraden är anpassad till olika åldrar, dock är det bara en variant av många verktyg på marknaden. Det är svårt att säga om den uppfyller läroplanen för tillfället.

”Min tolkning går ut på att programmering handlar om att förstå vad det är som finns bakom, jag tänker lite kring det här att eleverna använder väldigt många olika

digitala läromedel och lever i en digital värld men förstår inte vad som händer där bakom.”

Citatet ovan beskriver en upplevd problematik av Lärare B, en antydan till att ungdomar inte behövt laga maskiner utan istället köper nya. Denne tror att programmering kan vara lösningen på lång sikt och tycker inte man ska underskatta ämnets effekt, både på andra ämnen samt på eleverna. Undervisningen i programmet CodeMonkey har positivt påverkat elevernas förmågor inom flera områden kopplade till matematik. Bland andra algebra, ekvationer och förståelse för det abstrakta. Denne tror att den logiska förståelsen kan tränas och nyttjas i exempelvis språk, där man arbetar med logiska följder, stakar ut variabler och utvecklar förmågan att kontrollera en text innan den ska användas av andra. Lärare B trycker lite extra på att denne gärna använder sig av programmering men vill också se möjligheten att bygga vidare på det i andra årskurser och ämnen, få lite betalt för mödan helt enkelt.

4.2.3 Tillgängliga resurser

Informanterna uppfattar begreppets resurser föga olika. Lärare A beskriver den materialistiska tillgången, denne har fått kapital till det som önskats till undervisningen och beskriver sin chef som förstående kring att det krävs investeringar och är villig att prioritera ämnet. Riktigt så lätt är det kanske inte för alla konstaterar Lärare A, och uttrycker sin tacksamhet för att denne jobbar på en större skola med tillgång till mer kapital än de lite mindre. Lärare B tolkade resurser som tid, då tid också är pengar. Idag finns inte programmering innefattat i läroplanen, vilket betyder att lärare dels måste avsätta egen tid för att planera undervisning och även definiera vilken del i läroplanen man ska utesluta och byta mot programmering istället. Lärare A talar också om problematiken att implementera programmering utan att ta tid ifrån något annat, denne är tacksam att ämnet teknik kommer få ytterligare 100 timmar undervisningstid i ämnet teknik från och med höstterminen 2018, totalt kommer eleverna nu ha teknik tre terminer i högstadiet, en termin i varje årskurs.

Lärare B redogör för tiden det tar att planera en undervisning för programmering med lite bakgrundskunskap och antyder att det förmodligen är ännu mer krävande för en utan någon bakgrund att luta sig mot ämnet. Tid är också avgörande i den aspekt att det kommer krävas utbildning av många lärare i landet, där av är just tid den resurs som Lärare B önskar det fanns mer av. Lärare C talar mycket om styrdokumenten och anser att skolverket har goda underlag för sina krav, resurser bör därav tillämpas för att möta kraven då denne starkt tror att programmering kommer bli en viktig bit i framtidens undervisning för grundskolan. Denne anser att skolan måste börja någonstans, nu är det hög tid att börja. Samtliga lärare är eniga om att det krävs en bra programvara för att implementeringen ska ge resultat, alla

Idag jobbar många av Sveriges skolor med IKT-verktyg i undervisningen och ett flertal av dem delar ut datorer eller surfplattor till eleverna i mellanstadiet och uppåt. Skolverket stärker besluten om IKT med fastställande som att det går att följa en elevs utveckling genom förskolan till årskurs 9, samla allt i molnet och nyttja det till att skräddarsy varje elevs utbildning berättar IT-pedagogen.

Tillgången till egna datorer eller surfplattor underlättar för implementeringen av programmering, det betyder att varje elev har möjlighet att ta del av undervisningen både i skolan och hemma. Införandet av IKT-utrustning i skolan öppnade upp för en ny tjänst, IT-ansvarig. Tjänsten finns inte på varje skola men efterfrågan är stor. Lärare A och Lärare B berättar båda att pedagogen varit delaktig i implementeringen av programmering. IT-pedagogen avlastar ansvaret på lärarna då dennes tjänst innefattar förberedelse och stöttning för all undervisning som innefattar informations- och kommunikationsteknologi, den naturliga bryggan mellan teori och praktik.