Regeringen/Arbetsmarknadsdepartementet .1 Användning av utvärderingar

Avsnittet om arbetsmarknadspolitiken i BP för 2013 följer snarare modellen från BP för 2012 än från BP för 2011. Det vill säga det är kort. Beslutsunderlag för de politiska prioriteringarna redovisas knapphändigt. Endast ett urval arbetsmarknadspolitiska åtgärder presenteras och diskuteras. Ett antal uppföljningar nämns men bara en utvärdering, den som IFAU gjort av Nystatsjobben, samt Riksrevisionens granskning av effektivitetsmätning som styrmedel. I BP för 2012 användes också endast en utvärdering, dvs. IFAU:s utvärdering av Jobbgarantin för

ungdomar. I BP för 2011 omtalades ett drygt tiotal utvärderingar. Liksom i BP för 2011 och 2012 påpekar dock regeringen/Arbetsmarknadsdepartementet inledningsvis att uppföljning och

utvärdering ska utvecklas och prioriteras inom berörda myndigheter.

Som framgår mer i detalj nedan finns exempel på både förstärkande, legitimerande och eventuellt internt kunskapsuppbyggande användning av utvärderingar i dessa budgetpropositioner. I BP för 2012 och 2013 handlar det dock av naturliga skäl mest om ett icke-användande vilket även förekommer i BP för 2011.

Efter en summering av utvärderingsanvändningen i samband med de olika

arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i de tre budgetpropositionerna karaktäriseras och sammanfattas den i tabell 4.1.

Arbetsmarknadspolitik, programvolymer och programmix

Varken i BP för 2011, 2012 eller 2013 för regeringen någon explicit diskussion om arbetsmarknadspolitikens uppläggning och inriktning vad gäller programvolymer och

programmix och deras anpassning till konjunkturerna fastän det finns underlag som hade kunnat diskuteras.

Det gäller viktiga frågor som:

 direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder (utbildning, praktik, anställningsstöd etc.) kontra indirekta åtgärder (Jobbskatteavdrag, sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt restaurangmoms etc.)

 volymen direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder som krävs för att få ner

”normalarbetslösheten”.

 konjunkturanpassningen av volymen direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att upprätthålla arbetsutbudet och motverka långtidsarbetslösheten.

 programmixen i olika konjunkturlägen, jobbsökaraktiviteter kontra arbetsmarknadspolitiska program.

 avvägning mellan olika slags direkta arbetsmarknadspolitiska åtgärder: subventionerade anställningar (Nystartsjobb, Särskilt anställningsstöd etc.) mot andra

arbetsmarknadspolitiska program (Arbetsmarknadsutbildning, Arbetspraktik etc.) i förhållande till deras samhällsekonomiska kostnader och intäkter.

Regeringen gör i BP för 2013 trots bristande underbyggnad fortsatt bedömningen att

arbetsmarknadspolitiken har bidragit till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt utifrån konstaterandet att sysselsättningsgraden i de flesta åldersgrupper har ökat samtidigt som konjunkturen varit svag.

Huruvida arbetsmarknadens funktionssätt förbättrats är oklart. Konjunkturinstitutet ser indikationer på motsatsen. Berveridgekurvan (sambandet mellan vakanser och arbetslöshet) har skiftat utåt efter 2009 och jobbchansen (sannolikhet få jobb vid givet arbetsmarknadsläge) har minskat under 2011. Konjunkturinstitutet bedömer att matchningseffektiviteten försämrats och har därför reviderats upp jämviktsarbetslösheten även om man på sikt väntar sig att regeringens reformer och ett ökat jobbsökande kommer att bidra till att jämviktsarbetslösheten minskar igen.

Den negativa, kortsiktiga utvecklingen förklaras av den djupa lågkonjunkturen och det tillskott av arbetskraft med svag anknytning till arbetsmarknaden som regeringen fått fram.

Huvuddelen av regeringens åtgärder riktas till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, men åtgärder vidtas även på att förhindra uppkomsten av långtidsarbetslöshet. Om det blir några fler programplatser för korttidsarbetslösa återstår dock att se. Vad regeringen särskilt trycker på i BP för 2013 är behovet att följa upp de arbetslösas sökaktiviteter inklusive för dem som har ekonomiskt bistånd från kommunerna.

Organisation, avgränsningar och kostnadseffektivitet

Regeringen har inte haft mycket att säga om mål för och styrning av Arbetsförmedlingen, dess organisation, ansvar och kostnadseffektivitet vare sig i BP för 2013 eller tidigare

budgetpropositioner.

När det gäller AF:s nya arbetsätt med tidig handlingsplan, det nya bedömningsverktyget och uppföljningen genom personliga möten med korttidsarbetslösa förlitar sig regeringen på Arbetsförmedlingen. Om detta arbetssätt kombinerat med ökad uppföljning av arbetssökande, och nu senast genom aktivitetsrapporter, verkligen ger resultat i form av ökad sysselsättning och

minskad arbetslöshet borde utvärderas. Det finns förvisso vissa forskningsresultat som indikerar att intensifierade förmedlingsinsatser kan öka sysselsättningen. De kan vara till fördel för vissa grupper i olika situationer, ibland i kombination med kontroll och uppföljning, men att de inte är ett universalhjälpmedel.

Inför BP 2012 hade Långtidsutredningen tagit upp en viktig diskussion om var gränserna för Arbetsförmedlingens ansvar för arbetslösa och arbetssökande borde gå och gjort bedömningen att huvudansvaret för alla arbetssökande inklusive mottagare av försörjningsstöd i kommunerna borde falla på Arbetsförmedlingen. Regeringen väljer att inte föra några resonemang om detta i vare sig i BP för 2012 eller 2013. Utan att referera till den diskussionen i LU sänkte dock

regeringen i BP för 2012 kvalificeringstiden till Jobb- och utvecklingsgarantin till 14 månader för personer med ekonomiskt bistånd. I BP för 2013 återkommer regeringen med påpekanden om att samma krav på uppföljning och aktivitetsrapport bör i princip ställas på alla arbetslösa inklusive de med ekonomiskt bistånd från kommunerna. Socialstyrelsen och Statskontoret får i uppdrag att främja informationsspridningen mellan kommuner och Arbetsförmedlingen och effektivisera arbetssökandet för dem med ekonomiskt bistånd. Till detta kommer ett litet resurstillskott till Arbetsförmedlingen för att stärka uppföljningen av arbetssökande med ekonomiskt bistånd.

Effektivitet

Regeringen har tidigare inte haft mycket att säga om Arbetsförmedlingens effektivitet.

Riksrevisionen hade inför BP för 2011 rekommenderat regeringen att vara tydligare bl.a. när det gällde mål och styrning. Regeringen försvarade sig med att man gjort tillräckligt och att inga ytterligare åtgärder var nödvändiga. Sedan väl Arbetsförmedlingen börjat göra analyser av kostnadseffektiviteten kunde dock regeringen i BP för 2012 kosta på sig att hålla med om att det behövdes och att redovisningen, som Riksrevisionen föreslagit, till och med kunde förbättras.

Efter Statskontorets och Riksrevisionens nya rapporter 2012 återkommer regeringen på temat instämmande i att det finns en förbättringspotential. (Se även 4.2.3 beträffande regeringens skrivelser med anledning av Riksrevisionens effektivitetsrapporter.)

Kompletterande aktörer

Det finns fortfarande inga utvärderingar som visar att kompletterande aktörer gör ett bättre jobb än AF:s förmedlare. Det nya valfrihetssystemet har heller inte utvärderats.

Regeringen lyfter i BP för 2013 främst fram de nya etableringslotsarna och satsar i

Etableringsreformen på arbetsträningen som ska kunna anordnas både av privata och offentliga aktörer (jfr. nedan).

Garantier

Trots varningar om den låga aktiviteten och handläggartätheten i Jobb- och utvecklingsgarantin och Jobbgarantin för ungdomar förstärktes Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag först i BP för 2012. Och då utan att regeringen egentligen tog någon notis om den utvärderingsbaserade kritiken (bl.a. från riksdagen och LO). I BP för 2013 konstaterar regeringen att det gått trögt att få effekt av resursförstärkningen.

Inte i någon av de tre studerade budgetpropositionerna resonerar regeringen kring för- och nackdelar med ”garantier”, hur garantier bör läggas upp och vem de passar för. I den

vetenskapliga litteraturen finns ett begynnande intresse för dessa frågor även om det empiriska underlaget ännu är bräckligt. En huvudfråga handlar om individuell kontra kollektiv behandling av de arbetslösa, om det går att få in tillräckligt mycket av individuell behandling inom

garantierna så att fördelarna med ett förprogrammerat arbetssätt överväger nackdelarna.

Långtidsutredningen (SOU 2011:11) argumenterar för att garantier är ett exempel på ett bra och strukturerat arbetssätt som är till nytta för svaga grupper. LU anser dock att det krävs att

aktivitetsgraden i garantierna är hög (både för test av arbetsviljan och som stöd för svaga grupper). Garantierna borde också kunna göras mer flexibla, individuella anvisningar till

garantierna tillåtas och alla nyanlända utrikes födda, som avslutat ett introduktionsprogram utan att ha gått vidare till arbete eller studier, accepteras i garantierna. (jfr. nedan)

Jobb- och utvecklingsgarantin

Jobb- och utvecklingsgarantin är regeringens huvudinstrument för att minska långtidsarbetslösheten. Om den i sin helhet till sin inriktning och uppläggning är ett effektivt program återstår att utvärdera. I forsknings- och utvärderingslitteraturen finns dock en del aspekter av programmet belysta som regeringen skulle ha kunnat ta till utgångspunkt för en diskussion om programmets uppläggning. Hur mycket är det värt att satsa på att öka handläggartäthet och aktivitetsnivå? Borde åtgärderna i programmet förändras med individens tid i programmet? Skilja sig åt mellan olika grupper, för personer med arbetsrelaterad funktionsnedsättning och personer i ålderskategorin 50-59 år? Hur ska man se på skrämseleffekterna?

Ungdomsinsatser, Jobbgarantin för ungdomar

Ett antal ungdomsinsatser, med Jobbgarantin för ungdomar i spetsen, fortsätter trots att utvärderingar i de flesta fall fortfarande saknas. Till ungdomsåtgärderna hör:

 den s.k. Folkhögskolesatsningen som pågått sedan 2010 där det gått trögt att få upp deltagarantalet. I BP för 2013föreslogs därför fler platser på folkhögskolornas allmänna kurser i syfte att öka möjligheterna för unga, särskilt för dem som går studiemotiverande utbildning, att fortsätta studera.

 den högre bidragsnivån inom studiemedlen för ungdomar som saknar fullständig grund- eller gymnasieutbildning.

 det treåriga försöket med sänkt åldersgränsen för flyttningsbidrag för långtidsarbetslösa ungdomar.

Till nyheterna som omtalas i BP för 2013 hör att:

 Arbetsförmedlingens får resurser för att arbeta aktivt med ungdomar redan från första dagen i arbetslöshet. Tillämpningen av kraven på ungdomars deltagande i studier kommer att följas upp och regeringen avser även att låta kartlägga hur kravet på arbetssökande i Jobbgarantin för ungdomar efterlevs.

 Nystartsjobben för ungdomar förstärks genom att stödet till arbetsgivare som anställer en person under 26 år, som varit utan arbete eller frånvarande från arbetslivet i minst tolv månader, fördubblas.

Huruvida dessa nya insatser ska utvärderas diskuterar inte regeringen. Regeringen redovisar inte något beslutsunderlag för den fortsatta satsningen inom Jobbgarantin, på folkhögskolekurser, det högre studiebidraget för ungdomar utan gymnasieutbildning, flyttningsbidrag och Nystartsjobb.

När de tidigare ungdomsinsatserna ersattes med Jobbgarantin för ungdomar kunde beslutet underbyggas med att det förelåg ett arbetsmarknadsproblem för vissa ungdomsgrupper i Sverige och att tidigare särskilda ungdomsåtgärder inte varit särskilt framgångsrika. Vilka åtgärder som passar för ungdomar är dock fortfarande oklart. Det gäller Jobbgarantin där resultaten varierat

med olika konjunkturlägen, för olika deltagargrupper och där aktivitetsnivån legat på en låg nivå.

Det finns också indikationer på att varken aktiveringsstrategier, folkhögskolekurser (som man började satsade på redan i BP för 2011), Arbetspraktik eller Stöd till start av näringsverksamhet (som man satsade på i BP för 2011) är särskilt lämpade för ungdomar. Flyttningsbidragen har inte utvärderats på åratal och aldrig med särskild inriktning på ungdomar.

Nystartsjobben utvärderades under 2012 av har IFAU med positiva resultat men utan särskild inriktning på ungdomar. Nystartsjobbarna fick arbete snabbare än andra arbetslösa men till priset av en relativt hög undanträngning (jfr. nedan).

Anställningsstöd, Nystartsjobb

Anställningsstöden har minskat under en följd av år men ökade 2011. Regeringen permanentar den förstärkning som gjorts av det Särskilda anställningsstödet i BP för 2011, en höjning av taket och möjlighet till handledarstöd. Regeringen bedömer vidare att det förstärkta handledarstöd som infördes för 2012 och 2013 för dem som är i sysselsättningsfasen behöver förlängas under 2014.

Det finns forskning på pekar på att anställningsstöd kan vara effektiva för personer som står längt från arbetsmarknaden. Den aktuella varianten av Särskilt anställningsstöd har dock inte

utvärderats. Huruvida det Särskilda anställningsstödet i realiteten kommit de svagaste grupperna på arbetsmarknaden till del är dessutom en hittills outredd empirisk fråga. LU pläderade för mer riktade anställningsstöd till svaga grupper t ex unga utan gymnasieskola och att ett diskretionärt anställningsstöd, eventuellt med en högre subventioneringsgrad än den nuvarande, behövs för långtidsarbetslösa som ett komplement till Nystartsjobben.

En studie från IFAU visar att Nystartsjobben har minskat arbetslösheten och ökat

sysselsättningen. De bidrar till att öka flödet från arbetslöshet till arbete med i genomsnitt 17 procent. Vad regeringen inte diskuterar är den relativt stora undanträngning som också konstaterades i utvärderingen (63 procent) utan bedömer att Nystartsjobben bidrar till att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att insatsen riktas till dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det finns enligt regeringen utvecklingsmöjligheter för Nystartsjobben, t.ex.

borde antalet Nystartsjobb för personer med en lång frånvaro från arbetsmarknaden på grund av sjukdom öka.

I IFAU:s utvärdering av Nystartsjobben visade det sig att Nystartsjobbarna har något mer fördelaktiga egenskaper än andra långtidsarbetslösa (något högre utbildning, lägre ålder och kortare inskrivningstid vid Arbetsförmedlingen) men mindre fördelaktiga än arbetslösa som får osubventionerade arbeten. Utrikes födda var överrepresenterade i Nystartsjobben i förhållande till deras andelar av långtidsarbetslösa vilket kanske inte var att förvänta givet deras svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

Etableringsreform, Instegsjobb och andra åtgärder för nyanlända

Regeringen menar att Etableringsreformen fortfarande är i ett uppbyggnadsskede och fortsätter att förändra den utan att utvärdera de hittillsvarande resultaten. Krav på nyanlända att acceptera ett erbjudande om lämpligt arbete i hela landet ska införas liksom ett icke närmare preciserat praktiskt basår. Vidare ska det bli möjligt för dem som anordnar arbetsträning att få

merkostnadsersättning för handledning. Arbetsträningen ska kunna anordnas externa privata aktörer.

Statskontorets förslag till anpassning av insatserna efter målgruppens behov och problemen med de externa aktörerna avspeglas inte i dessa förslag om inte delar av dem ryms under ”praktiskt

basår”. Att många av Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter målgruppen gör att den slutliga effekten blir liten. Det saknas insatser för att ta tillvara de nyanländas färdigheter.

Fler nyanlända borde erbjudas praktikplatser och valideringsinsatser. Vid upphandling av tjänster som arbetsmarknadsutbildning är det nödvändigt att säkerställer att tillräcklig handledning av nyanlända ingår i insatserna. Etableringslotsarna och valfrihetssystemet har inte bistått nyanlända med jobbfrämjande insatser i den utsträckning regeringen förväntat sig. Nyanlända har svårt att välja etableringslots och lotsarna inte har haft tillräcklig med tid för att prioritera jobbfrämjande insatser utan får ägnar mycket tid åt att ge målgruppen socialt stöd. Arbetsförmedlingen bör införa obligatoriska informationsmöten innan de nyanlände väljer etableringslots.

Ett tidigare förslag från LU verkar däremot ha fått genomslag även om regeringen inte hänvisar till LU i BP för 2013. De personer som lämnar Etableringsreformen och ännu inte fått fäste på arbetsmarknaden kommer, som regel, att skrivas in i Jobb- och utvecklingsgarantin eller i Jobbgarantin för ungdomar.

Forskare och utvärderare har generellt sett kommit till positiva slutsatser beträffande validering, arbetsmarknadspolitik inriktad mot subventionerad sysselsättning och arbetsgivarorienterade förmedlingsinsatser för utrikes födda. Ett annat utvärderingsresultat är att det inte finns någon evidens för att privata förmedlare är mer effektiva än Arbetsförmedlingen för utrikes födda.

Forskarna bedömer också att utvärdering och inte bara uppföljning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för invandrare är ytterst angelägen. Någon utvärderings plan för det nya

introduktionsprogrammet har dock regeringen inte beslutat om.

För övriga utrikes födda bedömer regeringen, utan hänvisning till några utvärderingar, liksom tidigare att resultaten av Instegsjobb är positiva och att de liksom Nystartsjobben ska spela en viktig roll för möjligheten för utrikes födda att finna arbete. För att stimulera arbetsgivare att anställa fler nyanlända med Instegsjobb kommer tiden under vilken individen kan ha Instegsjobb att förlängas, vid heltid från sex till tolv månader, och att anvisningsmöjligheten utvidgas till att omfatta dem som har avslutat sin etableringsplan under de senaste tolv månaderna. Vidare ska det bli möjligt att göra en ny anvisning till Instegsjobb efter en anvisningsperiod, utan att det ställs krav på utbildning i svenska för invandrare (sfi).

Arbetspraktik

Det genomsnittliga antalet deltagare i praktikprogram har varierat kraftigt med relativt stora uppgångar 2009 och 2010 och sedan en kraftig minskning 2011(från totalt 26 300 till 12 000 personer per månad). Regeringen ger ingen förklaring till dessa svängningar i antalet deltagare men bedömer ändå att praktikinsatserna har bidragit till att de arbetssökande inte har tappat kontakten med arbetsmarknaden och ökat deras chanser att få ett arbete.

Arbetspraktik har tidigare haft en positiv effekt på andelen som får arbete men har inte de senaste två åren uppvisat några sådana effekter på sannolikheten att få ett arbete utan stöd. Det är möjligt att Arbetspraktik till allt större del har kommit att riktas till arbetssökande som står längre ifrån arbetsmarknaden. Även konjunkturläget kan påverka effekterna. För dem som gick in i Arbetspraktik under perioden 1999 – 2006 var effekterna störst för kvinnor och deltagare med mer än gymnasieutbildning medan de var lägre för äldre och arbetshandikappade. Bäst var effekten för dem som gick in i programmet 5 – 7 månader in i arbetslöshetsperioden medan det var sämst att gå in i programmet efter en månads arbetslöshet. För dem som gick i Arbetspraktik hade det dock varit förmånligare att gå i Arbetsmarknadsutbildning. Om de som gick i Arbetsmarknadsutbildning i stället fått Arbetspraktik hade de klarat sig ungefär lika bra i båda fallen. De båda grupperna hade olika bakgrundsvariabler som gjorde att de inte var optimalt

fördelade över programmen. Också tidigare har man funnit att arbetsmarknadsutbildning hade större effekter än Arbetspraktik och att denna effekt var mer uttalad i lågkonjunktur än i högkonjunktur. Men Arbetsmarknadsutbildning är en dyrare åtgärd än Arbetspraktik. För att det ska vara effektivt att utöka Arbetsmarknadsutbildningen på bekostnad av Arbetspraktiken krävs att de högre inkomsterna förknippade med arbetsmarknadsutbildningen blir bestående en längre tid.

Arbetsmarknadsutbildning

Regeringen ger endast en kortare beskrivning av Arbetsmarknadsutbildning i BP för 2013.

Deltagandet i Arbetsmarknadsutbildning utanför garantierna har minskat kraftigt. Resultaten är dock överlag inte särskilt uppmuntrande: 90 dagar efter utbildningen har 36 procent av

deltagarna utanför garantierna jobb, 30 procent av deltagarna i garantierna och 14 procent av deltagarna i fas 3.

Regeringen inställning till Arbetsmarknadsutbildning har varierat över tiden på ett

motsägelsefullt sätt. Initialt, då det fanns positiva utvärderingsresultat, drog regeringen ner på arbetsmarknadsutbildningarna. Inför 2011 och 2012 gjorde regeringen vissa smärre satsningar men vid det laget hade den blivit mindre effektiv och regeringen blev besviken på resultaten utan att ha analyserat vilka förutsättningar som krävdes för att få upp resultaten på godtagbar nivå igen.

Utvärderingar visar att sysselsättningseffekterna av Arbetsmarknadsutbildning var goda under första delen av 2000-talet men minskade därefter för att 2010 och 2011 bli mycket små.

Förklaring till de allt sämre effekterna för arbetsmarknadsutbildningen kan liksom för

arbetspraktiken vara att de som får ta del av programmet stod längre från arbetsmarknaden än tidigare och att innehållet och anpassningen till arbetsmarknadens efterfrågan blivit sämre. Det finns skäl som talar för mer längre insatser, särskilt arbetsmarknadsutbildning, och mindre jobbsökande i lågkonjunktur än i högkonjunktur.

Övriga åtgärder

Ett antal åtgärder nämns inte i Arbetsmarknadsavsnittet i BP för 2013 trots att de gavs ett visst utrymme åtminstone i BP för 2011.

 Stöd till start av näringsverksamhet.

Med utgångspunkt i ett antal utvärderingar bedömde regeringen i BP för 2011 att stödet har positiva sysselsättningseffekter. I BP för 2013 ägnade regeringen ingen uppmärksamhet åt denna åtgärd trots att ny goda utvärderingsresultat förelåg.

 Flyttningsbidrag.

Flyttningsbidrag nämns i samband med Jobbgarantin för ungdomar i BP för 2013 men uppföljnings- och utvärderingsunderlag saknas.

 Sänkta socialavgifter för ungdomar,

Regeringen diskuterar inte denna åtgärd i BP för 2013. I BP för 2011 angav regeringen att den inte tagit ställning till om man skulle initiera en utvärdering av åtgärden. I budgetpropositionen för 2010 hade regeringen anfört att nedsättningen av socialavgifter för ungdomar inte hade varit i kraft tillräckligt lång tid för att kunna utvärderas på ett meningsfullt sätt. Riksrevisionen, Finanspolitiska rådet och Långtidsutredningen har gett uttryck för kritiska synpunkter. Sänkta arbetsgivaravgifter kan vara motiverade för svaga grupper, vilket i fallet ungdomar skulle kunna vara unga utan slutbetyg från gymnasiet, men inte generellt sett för ungdomar.

 Förberedande insatser.

Liksom i BP för 2011 och 2012 tar regeringen i BP för 2013 bland de Förberedande insatserna (Vägledning/platsförmedling, Arbetslivsinriktad rehabilitering, Förberedande utbildning och Fördjupad kartläggning och vägledning) endast upp Förberedande utbildning och studie- och yrkesvägledning och då enbart till en kort beskrivning utan några bedömningar. Uppenbarligen låter man de Förberedande insatserna rulla på utan intresse för analys eller förändringar trots att de är relativt omfattande och de utvärderingar som finns av Förberedande insatser inklusive Förberedande utbildningar visar på nedslående resultat. Bättre strukturerade och med högre kvalitet skulle de kunna vara viktiga inslag i arbetsförmedlingen men med nuvarande upplägg är det svårt att ens få kunskap om åtgärdernas effekter.

Regeringens sätt att använda utvärderingar i de tre budgetpropositioner jag studerat sammanfattas i tabell 4.1. Jag har i dessa propositioner inte kunnat identifiera något enda exempel på

instrumentell/direkt kunskapsuppbyggande användning av utvärderingar. Indelningen i tabellen består därför av två huvudkategorier icke kunskapsuppbyggande användning nämligen

instrumentell/direkt kunskapsuppbyggande användning av utvärderingar. Indelningen i tabellen består därför av två huvudkategorier icke kunskapsuppbyggande användning nämligen