3 Läkemedel utanför förmånerna – nulägesbeskrivning
9.1 Reglerad marginal endast för offentligt finansierade
Utredningen har övervägt att endast reglera marginalen för offent-ligt finansierade receptbelagda läkemedel utanför förmånerna.
De läkemedel utanför förmånerna som det offentliga finansierar är ingen särskild grupp av läkemedel. Det inkluderar bland annat läkemedel som förskrivs enligt smittskyddslagen och läkemedel till asylsökande, se avsnitt 3.6.4. I båda dessa fall kan de läkemedel som det offentliga subventionerar vara i princip vilket som helst av de receptbelagda läkemedlen som finns utanför förmånerna.
9.1.1 Reglering av endast offentligt finansierade läkemedel löser inte dagens problem
Utredningens uppdrag är att analysera om en reglering av apotekens handelsmarginal för läkemedel utanför förmånerna är möjlig och lämplig för att åstadkomma en enhetlig prissättning på apotek.
I kapitel 6 har vi beskrivit problem och risker som finns eller kan uppstå för patienter och det offentliga när prissättningen på recept-belagda läkemedel utanför förmånerna är fri för apoteken. Ett exem-pel på detta är problemet med att priset ett och samma recept-belagda läkemedel utanför förmånerna kan variera mellan olika apotek och apoteksaktörer och beroende på var i landet patienten bor.
Om apotekens marginal regleras på endast offentligt finansierade läkemedel skulle priserna fortfarande variera mellan apoteken på en betydande del av de receptbelagda läkemedlen utanför förmånerna. Att enbart reglera priserna på offentligt finansierade läkemedel skulle enligt utredningen inte lösa de problem och risker för patienter och det offentliga som finns.
För det fall det ändå skulle bli aktuellt att endast reglera offent-ligt finansierade läkemedel, redovisar utredningen i det följande över-väganden kring hur en sådan reglering skulle kunna utformas. Reglerad marginal utan fastställda inköpspriser
En reglering av apotekens marginal när det offentliga finansierar läkemedlet skulle kunna ske genom att apoteken tillämpar den handelsmarginal som gäller inom förmånerna även vid försäljning av läkemedel med offentlig finansiering utanför förmånerna.
Eftersom det med ett sådant förslag inte skulle finnas några offentliga inköpspriser som patienter, vården eller andra tillverkare kan ta del av skulle det inte skapa öppenhet kring priserna. Det skulle inte heller medföra enhetliga priser på alla apotek eftersom det inte skulle finnas några reglerade inköpspriser för apoteken. Utan offentliga priser försvåras även TLV:s möjlighet att kontrollera att apoteken tillämpar den reglerade marginalen, eftersom de inte har direkt tillgång till uppgifter om inköpspriser eller försäljnings-priser. TLV skulle därmed behöva begära in sådana uppgifter från apoteken för att kunna tillsyna prissättningen.
Reglerad marginal med reglerat inköpspris
Ett annat alternativ är reglera både inköpspriset och apotekens marginal på offentligt finansierade läkemedel. Eftersom i princip vilka läkemedel som helst kan vara offentligt finansierade skulle det kräva att samtliga läkemedel utanför förmånerna får ett beslutat inköpspris och försäljningspris som ska tillämpas när det offentliga ska betala för patientens läkemedel. Det skulle medföra att apo-teken får köpa in läkemedel till ett inköpspris om det ska säljas till en patient som ska betala läkemedlet själv, och till ett annat inköps-pris om patienten får läkemedlet finansierat av landstinget eller Migrationsverket. Det skulle skapa en komplicerad hantering både för tillverkare, distributörer och apotek att inköpspriserna på läke-medlen kan variera beroende på vem som bekostar läkemedlet i den aktuella situationen.
Det skapar större otydlighet kring priser på läkemedel än i dag Om apoteksaktörerna väljer att ta ut olika priser för ett läkemedel beroende på om det finansieras av en privatperson eller av det offent-liga kommer det att finnas minst två priser för samma läkemedel. Ett läkemedel som har ett pris fastställt av TLV inom förmånerna skulle till och med kunna ha tre olika priser på ett och samma apo-tek:
• Ett pris om det förskrivs inom förmånerna.
• Ett annat pris om det förskrivs utanför förmånerna men betalas av det offentliga.
• Ett tredje pris om det förskrivs utanför förmånerna och betalas av patienten själv.
Till detta kommer att priserna kan variera mellan olika apotek och apoteksaktörer. Det skulle medföra en mer komplicerad hantering för apoteken att i varje enskilt fall avgöra vilket pris på läkemedlet som ska tillämpas för respektive patient. Hanteringen försvåras ytter-ligare av att läkemedelssubventionerna kan variera mellan olika lands-ting.
Det skulle enligt utredningen skapa en ännu mer otydlig bild av prissättningen för patienterna än med dagens fria prissättning. 9.1.2 Olika sätt att fastställa pris på offentligt finansierade
läkemedel
Om det skulle införas en reglerad marginal endast för offentligt finansierade receptbelagda läkemedel utanför förmånerna, som skulle kombineras med ett fastställt inköpspris för apoteken kan det ske på olika sätt. Priset kan exempelvis fastställas på det sätt som ut-redningen föreslagit i kapitel 7 genom anmälan från tillverkaren, men då bara tillämpas när det offentliga betalar för läkemedlet. Man kan även tänka sig andra sätt att fastställa priserna där det offent-ligas betalningsvilja ingår i processen. De beskrivs nedan.
Förhandlingar mellan tillverkare och de offentliga aktörerna Sveriges Apoteksförening har framhållit till utredningen att lands-tingen och övriga aktörer som finansierar läkemedel, som Migra-tionsverket och Kriminalvården, skulle kunna förhandla med läke-medelstillverkarna om pris för de läkemedel som dessa aktörer finansierar. En sådan lösning skulle enligt utredningen innebära att någon form av funktion för prisanalyser måste byggas upp inom landstingen och myndigheterna för att hantera detta. För Migrations-verket, som betalar för läkemedel till asylsökande, skulle det krävas prisförhandling med ett stort antal företag eftersom i princip vilka läkemedel som helst kan förskrivas till asylsökande.
Ett alternativ till detta skulle enligt utredningen kunna vara att TLV hjälper landstingen och myndigheterna med prisanalys. Det skulle dock leda till andra problem eftersom TLV inte kan bedöma landstingens och myndigheternas betalningsvilja för läkemedlen. Om TLV skulle göra detta skulle det kunna ske på liknande sätt som för så kallade klinikläkemedel.1 När det gäller klinikläkemedel gör TLV i dag hälsoekonomiska kunskapsunderlag för de läkemedel
1 Förenklat beskrivet är klinikläkemedel enligt TLV:s definition en andel av rekvisitionsläke-medlen. Det är läkemedel som kräver assistans eller övervakning av hälso- och sjukvårds-personal för att administreras till exempel vissa infusioner eller injektioner.
som landstingen önskar. I dag tar NT-rådet fram en rekommenda-tion om användningen av läkemedelet till landstingen baserat på kunskapsunderlagen från TLV. Om landstingen skulle ingå avtal med tillverkarna om prissättning av läkemedel behöver de också för-handla med tillverkarna om priserna samt fatta beslut om till vilket pris som de anser att läkemedlet är kostnadseffektivt. Omfattningen av antalet läkemedel som skulle granskas skulle också öka jämfört med hanteringen av klinikläkemedel i dag. En sådan hantering skulle sannolikt kräva betydande resurser till TLV, landstingen och myndig-heterna.
Även om landsting, statliga myndigheter och läkemedelstillverk-arna fastställer priserna genom förhandlingar så kvarstår frågan vad som händer om aktörerna inte kommer överens om ett pris för läke-medlet.
Att priser fastställs på något av ovan beskrivna sätt skulle också kunna riskera att leda till att läkemedelstillverkarna väljer att dra bort de produkter där landsting och tillverkare inte kommer överens om ett pris.
Internationell referensprissättning
Ytterligare ett sätt skulle kunna vara att landstingen och myndig-heterna beslutar om inköpspris på annan grund än vad som sker i dag inom läkemedelsförmånerna, till exempel genom internatio-nell referensprissättning.2
Även en sådan ordning skulle kräva resurser från landstingen och de andra offentliga aktörerna.
2 IRP innebär i korthet att länderna samlar in prisuppgifter från ett antal förutbestämda länder och baserar priserna i landet på ett medelpris eller ett lägstapris från referensländerna (se av-snitt 4.2.2 hur till exempel hur Norge arbetar med referensprissättning). Det kan även innehålla komponenter att man årligen gör nya prisjämförelser för att följa prisutvecklingen.