Relationen mellan nyanlända föräldrar och pedagoger

Utifrån intervjuresultatet görs analysen med avseende på föräldrarnas upplevelser och uppfattningar om relationen, samarbetet och samverkan med pedagogerna på deras barns förskola. Här framförs dessutom föräldrarnas syn på eget inflytande när det gäller deras barns välmående på förskolan.

Föräldrar A, B, C, D och E har blandade känslor när det gäller deras första intryck om svenska förskolan. Alla fem hade väldigt stora förväntningar på hur förskolan kommer att ser ut, hur aktiviteterna kommer att utformas och hur de kommer att bemötas. Alla är överens om att deras förväntningar på livet i Sverige, förväntningar på svenska samhället i stort samt förväntningar på myndigheterna i Sverige har i stort sett förvandlats till en stor besvikelse. A, B och C påpekar att de, trots nio månaders vistelse i Sverige, inte har börjat läsa svenska

118

Kvale & Brinkmann, 2009

119

49

språket. Dock skiljer sig föräldrar A, B och C från D och E. Enligt de förstnämnda har de haft bra kontakt med personalen från första dagen. De förklarar att personalen alltid har försökt hjälpa dem, ibland även kring frågor som inte rör förskolan eller barnen. Dock upplever de själva förskolan som sliten och fattig. Föräldern A som har erfarenhet från italienska förskolan menar att förskolan i Italien håller en högre nivå. Föräldern B som har bott i Norge i några månader talar om att den fysiska miljön på förskolan i Norge, där hans barn hade vistats i, var betydligt mer stimulerande för barnen. Förälder A önskar att han hade haft mer inflytande över valet av förskola. Han anser att i barnens nuvarande förskola finns alltför många barn med utländsk bakgrund och alltför få svenska barn. ”Hur kan de lära sig svenska om de inte hör hur riktiga svenskar talar”.120

På frågan om inflytande berättar förälder B en episod under tiden då hon gick bredvid sitt barn på en annan svensk förskola. Hon talar om att personalen ansåg att det skulle vara bäst för barnet att mamma skulle gå bredvid sin pojke ett tag för ökad trygghet. En dag befann sig hela förskolan på utflykt och ett annat barn var väldigt ledsen. Hon ville gärna trösta barnet och omfamna det, men blev tillsagt att inte göra det, eftersom det skickar fel signaler och för att barnet måste självt hitta mekanismer för att klara av vissa situationer. Den händelsen upplevde hon som väldigt konstigt och känslomässigt kallt från personalens sida: ”Hur kan deras hjärta tillåta att barnet är ledsen och gråter i all oändlighet, utan att de gör någonting”.121

Föräldrarna C och D har inte någon särskilt uppfattning kring personalen på deras barns förskola. De menar att de lämnar sina barn för att sedan hämta dem och det är nog med det. Ibland pekar personalen på klockan när föräldrar C och D hämtar eller lämnar sina barn lite senare än vad det har överenskommits och det är i stort sett allt. Föräldern C fick en konkret fråga om relationen mellan henne som förälder och personalen på förskolan, och då svarade hon så här: 120 Förälder A, 2015-05-29 121 Förälder B, 2015-05-29

50

”Jag är ny här. Mitt barn är nytt här. Jag kan inte mycket. De är proffs, de vet vad de ska göra med mitt barn. Jag vet inte vilken relation du pratar om”.122

Jag förklarar för henne att hon som förälder har rätt att påverka sitt barns vistelse på förskolan, hon får ställa frågor och även spendera en hel dag på förskolan om hon vill. Då svarar hon något irriterat:

”Jag har redan sagt att vi är nya här. Jag kan inte systemet och kan inte språket. Vad ska jag göra där, vad händer om de vill fråga mig någonting. Och vad ska jag fråga? Mitt barn mår bra. Det är viktigast, det är allt”.123

11.1.1. Kommentar

Enligt Bouakaz beror den oengagerade inställningen från de nyanlända föräldrarnas sida inte på ointressen utan på att de upplever att de saknar förmåga eller möjligheter att hjälpa eller stödja sina barn. Ofta, menar en uppfattning att pedagogerna föredrar att de inte lägger sig i frågor som rör förskolan. Bouakaz menar att de nyanlända föräldrarna uppfattar det som opassande och oartigt att kritisera förskolan och pedagogerna.124 Förälder B, å sin sida, ger uttryck för saknaden av det sociala kapitalet, hon delar varken normer, värderingar eller kulturella resurser med värdsamhället. Kunskapsbrister i svenska språket, dvs. saknaden av det kulturella kapitalet försvårar eller omöjliggör ett djupare samtal med pedagogerna om behovet att ett barn själv hittar mekanismer att ta sig ur en viss situation.

Å andra sidan, pedagogernas ointresse att ytterligare förklara och förtydliga meningen bakom att inte rusa fram och ta ett barn i famn så fort hen gråter, kan tolkas med hjälp av de klyftorna som finns mellan dem och de nyanlända föräldrarna. Språksvårigheter till trots, går det att förklara att barnet i fråga mår bra och kanske bara är vant att bli buren och att gråtandet slutar fort. Emellertid så kan den situationen tolkas som om pedagogerna gärna 122 Förälder C, 2015-05-28 123 Förälder C, 2015-05-28 124 Bouakaz, 2007

51

vill bibehålla rådande maktstrukturen och inte låta en okunnig förälder rubba den genom att själv tar hand om det gråtande barnet. Inom feministisk teori anser man att bl.a. dominansförhållanden och ojämlikhet är socialt skapade. Dessa relationer är, enligt Alvesson, inte naturgivna utan präglas av sociokulturella och historiska förhållanden, dvs. klassförhållanden, politiska och moraliska värderingar, osv.

Att få kännedom om hur de föräldrarna upplever svenska förskolan är väldigt intressant utifrån förskolans förutsättningar. Den förstnämnda förskolan har sedan länge varit etablerat som förskolan som tar emot nyanlända barn. Dessutom har förskolan tillgång till flerspråkig personal vilket underlättar kommunikation med nyanlända föräldrar oerhört mycket. Den andra förskolan har inte liknande förutsättningar trots det faktum att själva förskolan också är placerat i ett invandratätt område. Skillnaden i upplevelser kan även förklaras med tanke på föräldrarnas utbildningsnivå och tidigare erfarenheter. De föräldrar som har en högre utbildningsnivå och har haft erfarenheter av liknande system i andra europeiska länder har klarare bild av vad en förskoleverksamhet innebär.

Föräldrar i frågan har sitt ursprung i Iran, och trots att landet styrs av en hårdför politiskt system med inslag av ren diktatur kan vi inte undgå fakta att dessa föräldrar ser sig som ett slags politiska flyktningar med ett enormt bagage av kunskap och erfarenheter. Med andra ord besitter de minst ett av kapitalen som Bourdieu skrev om, nämligen den kulturella. Tre av föräldrarna är högutbildade och de hoppades på att, efter en kort anpassningsperiod, kunna utöva sina yrken i det nya hemlandet. De föräldrarna har även, vid upprepade tillfällen, uppvisat sin irritation kring att de felaktigt blandas med arabisktalande folkgrupper. Flera gånger under intervjun har de påpekat att landet Iran, där de kommer ifrån, har fram till 1979 varit en sekulariserat och västvänligt land. De föräldrarna stoltserar över att de är motståndare till islamiska styret i Iran och en av dem berättar om att hon har konverterat till kristendom och är medlem av Immanuelkyrkan. Föräldrarnas redogörelser gav uttryck av ett behov att få bekräftelse på hur framgångsrika de är på att anamma en västerländsk kultur. Enligt Fanon är den enes makt som definierar den andres självuppfattning. ”När den koloniserade börjar beskriva sig själv med kolonialherrens språk och se sig själv med dennes blick, övertar han på samma gång kolonisatörens begär”.125 Föräldrarna med lägre utbildning

125

52

som kom från Afghanistan hade inte några tidigare erfarenheter av relationen med pedagogerna. Ständig känsla av krig, osäkerhet, ostabil politisk situation och terrorism har bidragit till att de flesta invånare i Afghanistan fortfarande är analfabeter eller med väldigt låga skriv- och läs kunskaper. Med en sådan utgångspunkt är det nästan omöjligt för dessa människor att ha någon klar bild över svenska förskolan.

Föräldrarnas önskan till inflytande, förändring och utveckling och framförallt oförmåga att göra detta är exempel på hur maktpositioner tar sig uttryck. De saknar makt och kunskap att förändra och påverka nuvarande strukturer. De saknar kunskap om lagar och regler, men även resurser för att kunna påverka sina barns förskolgång. Dessa hierarkiska maktförhållanden uppstår inte bara genom socioekonomiska mekanismer, som skapar klasskillnader, men även kategorier som kön och etnisk/religiös bakgrund används för att befästa hierarkierna i samhället. Enligt den feministiska teorin avspeglar dominerande normer och värderingar dominerande gruppens intressen och kulturella ideal.126 I det här fallet kan man betrakta personalen på förskolan som representanter för dominerande normer och värderingar, samtidigt som de nyanlända föräldrarna hamnar i position som underordnade. Detta tydligt illustrerar Bourdieus teori om kulturella och sociala kapital. Dessa föräldrar besitter inte någon av de resurser som skulle underlätta en större inflytande i sina barns vardag på svenska förskolan.