11. Resultat
11.2. Relationen mellan pedagoger och nyanlända föräldrar
I intervju med pedagogen F1 beskrevs relationen med nyanlända föräldrar så här:
”Kontakten vi har med dem är ganska bra. Vi har mycket erfarenhet av att arbeta med nyanlända barn och deras föräldrar och vi har flerspråkig personal. Så, helt enkelt, det finns nästan alltid någon som kan prata med respektive förälder. Självklart så skaffar vi en tolk om det behövs. Det är väldigt viktigt att ha en bra dialog med dem (föräldrar). Ibland uppstår det
126
53
problem med tider då barnen lämnas och hämtas, men vi försöker vara tillmötesgående med att till exempel servera frukost lite senare. Vi försöker att vara flexibla så gått det går”.127 På frågan om föräldrarinflytande och samarbete berättar pedagogen S om vikten av ett nära samarbete med föräldrar, med också understryker att det är, i många av fallen, oerhört svårt. Föräldrar kan t.ex. plötsligt bara försvinna med sina barn ”under jorden” och pedagogerna träffar varken föräldrar eller barnen mer. Pedagogen S tolkar sådana försvinnande som att föräldrarna hotades av utvisning och de valde, helt enkelt att gömma sig hos någon de känner eller söka lyckan i ett annat land.
”Föräldramöte är en historia för sig. Ibland kommer det bara föräldrar till fyra av tjugo barn. Om vi använder oss av annat ändamål, som t.ex. bjuda på en filmvisning kan det komma betydligt fler. Kanske tror ”de” att deras närvaro är oviktigt. Kanske är de rädda för någonting. Många av dessa föräldrar bär med sig stora traumer från sina hemländer”.128 Pedagogen F2 menar att personalen på hennes förskola agerar ofta som en länk mellan svenska samhället och nyanlända föräldrar.
”Vi hjälper dem med olika blanketter, olika slags råd och tips, vilken hjälp de kan få. Ibland kan de komma för nära en och då är vår uppgift att behålla den yrkesmässiga distansen. Vi får inte glömma att för dem är allt annorlunda här. Skolsystem, samhället, allt. Vi kan inte vara så arroganta och förvänta oss att betrakta dem som vanliga föräldrar. De flesta av dem har inga förkunskaper om hur saker och ting fungerar här.”129
Pedagogen B2 hävdar att vikten av ett bra samarbete med förskolepersonalen ligger i föräldrarnas eget intresse.
”De (föräldrar) varken frågar eller visar engagemang i sina barns utveckling. Jag läste någonstans att föräldrar till somaliska barn inte pratar ens med sina barn tills de fyllt sju. De betraktar dem som ingenting och det är säkert därför många av dessa barn har språk- och 127 Pedagogen, F1 2015-05-12 128 Pedagogen S, 2015-05-12 129 Pedagogen F2, 2015-05-12
54
andra svårigheter. Tiden är en annan sak. Vissa lämnar och hämtar aldrig i tid. Därför måste vi ständigt påminna dem och tjata om en och samma sak hela tiden”.130 Pedagogen B1 talar om vissa av de manliga vårdnadshavares ovilja att överhuvudtaget skaka hand med kvinnliga personalen på förskolan.
”När han hämtar sin unge går han ens inte in på avdelningen utan väntar i kapprummet. Det är vi som måste leverera barnet. Men jag vågar inte reagera, jag hörde om fallet då en anställd i Trollhättans kommun fick skriftlig varning, eftersom mannen kände sig diskriminerad i och med att en kvinna ville skaka hand med honom. Det är ju helt otroligt! Jag vill inte uppfattas som rasist eller liknande, men vissa människor och framförallt män har ingen respekt för svenska samhället”.131
10.2.1. Kommentar
Pedagogen S, F1 och F2 var medvetna om vikten att ha ett bra samarbete och kommunikation med nyanlända föräldrar. Enligt min uppfattning besitter dessa pedagoger de tre komponenterna som Eklund lade fram i sin avhandling Interkulturellt lärande-
Intentioner och realiteter i svensk grundskola sedan 1960- talets början. De komponenter
som även tidigare har nämnts är: kulturkompetens, demokratiskt förhållningssätt och modersmålserkännande. Pedagogernas kompetens och kunnighet i det senaste fallet bidrog i en hög grad till att föräldrarna kunde känna sig trygga i kontakt med dem.
Pedagogerna B1 och B2 påvisar raka motsatser. Kärnproblemet här ligger i en icke fungerande kommunikation och dåligt samarbete, men också föräldrarnas ointresse och avsaknad av kunskap. Enligt pedagogen B1 beror detta på bristen på respekt för svenska samhället. För B2 bottnar problemet i föräldrarnas traditioner och allmän ovilja att anpassa eller foga sig. Deras uppfattning stämmer bra med resultaten i Lahdenperäs studie som förklarade lärarnas uppfattning av invandrarföräldrar och i synnerhet pappor som ”icke goda”. Där redogjorde Lahdenperä hur lärarna ansåg att källan till alla svårigheter är invandrarbarns föräldrar dvs. deras okunskap och framförallt ointresse för barnens skolgång.
130
Pedagogen B2, 2015-05-20
131
55
Lahdenperä menar att lärarna ofta har kategoriserande och omoderna uppfattningar när det gäller kontakten med invandrarföräldrar. Enligt honom, individualiserar lärarna elevernas och föräldrarnas problem i termer av elevers och föräldrars bakgrund och beteende mycket på bekostnad av ”omgivningens faktorer som t.ex. relationer, kommunaktion, undervisning eller klassen som grupp.132 Dessutom menar Lahdenperä att pedagogerna måste ändra sin inställning till föräldrar med invandrarbakgrund från kompensatorisk till komplementär hållning:
Lärarna uppfattar sig som myndighetspersoner - det är föräldrarna som skall komma till skolan och samarbeta med skolan. Bristande samarbete mellan skolan och föräldrarna beror följaktligen på föräldrarnas oförmåga, ointresse, bristande språkkunskaper eller ”felaktiga” syn på kunskap, inlärning och skolgång.133
Med andra ord kan pedagogernas B1`s och B2`s agerande associeras med dominans, makt och diskrimination baserat på sociokulturella och historiska förhållanden. Dessutom kan pedagogernas inställning också betraktas med Fanons ögon. Västerlandet (pedagogerna) är de som är upplysta och rationella och österlandet (vars placering har skiftat genom historien) som irrationellt och mystisk.