Relevans, motivation och intresse

Detta tema ämnar samla och diskutera de beskrivningarna de intervjuade lärarna ger om hur de reflekterar kring en motiverande historieundervisning. Även diskussion om huruvida deras

39

bakgrund påverkar hur de arbetar för att uppnå detta kommer att föras. Att skapa en

undervisning som motiverar eleverna att vilja lära är något de allra flesta lärare försöker att göra. Att lärarens bakgrund påverkar hur undervisningen genomförs är något som redan har diskuterats i tidigare teman och är något alla de intervjuade lärarna har beskrivit. På samma sätt som deras bakgrunder skiljer sig åt skiljer sig även lärarnas tankar om hur man skapar en motiverande undervisning. Eleven känner relevans till historieämnet genom förståelse för vad historien har att göra med sig själv men även genom att de förstår vad historien har att göra med dagens samhälle och det som förknippas med den mänskliga existensen.Van Straaten, Wilschut & Oostdam, 2016, s. 482). Här ses en klar koppling till hur skolverket beskriver begreppet historiemedvetande (skolverket, 2019, s. 205). Denna koppling mellan motiverande undervisning och historiemedvetenhet får vidare stöd av Gärdenfors (2010, s. 86) som menar att lärare finner vägar till lustfyllt lärande genom att reflektera över och använda sig av elevernas bakgrund.

Analysen visar på att Anja, och Tea återigen ser tidsaspekten som ett hinder när det kommer till att skapa en motiverande historieundervisning. Båda är dock inne på att de gärna vill utveckla sitt sätt att undervisa på men inte riktigt vet hur. Båda ser dock fördelarna med att koppla elevernas egna historia till undervisningen för att skapa motivation och de upplever att det är i dessa samtal som eleverna uttrycker nyfikenhet och intresse. Anja uttrycker det på följande vis: “I storgruppsdiskussionerna, när vi har pratat tillsammans. De är ju nyfikna och det är ju intressant och de vill höra och ställer frågor”. Anja menar att det är i dessa

diskussioner hennes bakgrund påverkar historieundervisningen att kännas mer motiverande. Detta uttrycker även Tea:

Alltså man försöker ju alltid göra det intressant och lite smått omedvetet stoppar jag nog in mitt eget hela tiden liksom, för jag vet ju att de kommer igång då ju.

Läraren Elsa ger lite tvetydiga signaler när hon ena stunden säger att hennes elever är jätteintresserad och att hon inte ser några problem med motivationen för att i nästa stund berätta om omotiverade elever som inte förstår vad de läser om.

Dom tycker att det är väldigt kul med medeltiden som vi jobbar med nu[...]Ibland får man höra sånna suckningar och då, ok varför suckar du?[...]

40

Vidare menar Elsa på att hon skapar motivation genom att planera undervisningen på ett bra sätt och menar att hon fångar eleverna med hjälp av ett varierande arbetssätt som till exempel att visa filmer om sådant de inte hade fått för sig att söka information om själva. Som tidigare kommenterats varken vill eller tycker Elsa att det finns plats för hennes egen bakgrund i undervisningen. Hon håller dock med om att hennes bakgrund ibland är en tillgång, i så fall via de inflikningar som nämnts innan. Elsa använder sig således av sin interkulturella kompetens för att skapa en motiverande historieundervisning om än ganska omedvetet.

Anja och Tea ser fördelarna med att ha en interkulturell kompetens, men ger uttryck för att inte veta hur de ska utveckla sitt sätt att planera för att få plats med denna kompetens och kopplingen till elevernas egen historia i undervisningen. Här syns en tydlig skillnad på var vikten rent historiedidaktiskt ligger i de olika lärarnas historieundervisning. Läraren Viktoria menar att eleverna måste vara motiverade för att kunna lära och börjar därför med att koppla undervisningen till deras egen historia, “So it would be useless if I would talk about something they are not interested in”. Vems historia som undervisningen berör ligger alltså i fokus för att skapa motivation i hennes undervisning. De andra lärarna försöker istället skapa intresse och hjälpa eleverna att finna motivation inom den på förhand bestämda undervisningen. Skillnaderna lärarna emellan skulle kunna förklaras utifrån den forskning Eliasson och Nordgren (2016, s. 65) presenterar. Den beskriver att lärare är öppna för den interkulturella undervisningen men inte finner stöd för förändring av sin egen undervisning. Viktoria arbetar på en internationell skola som ger intryck av att alltid i första hand arbeta med elevernas bakgrund för att skapa en intressant och motiverande undervisning. Elsa, Tea och Anja beskriver inte sin undervisning på samma sätt som Viktoria och visar inga tecken på att ett stöd, varken från kollegor eller skolans styrning, finns för att kunna utveckla undervisningen åt ett mer interkulturellt förhållningssätt. Forskning visar att elever ofta saknar undervisning om sina egna bakgrunder och även att detta kan påverka deras uppfattning av relevans till historieundervisningen (Lozic, 2010, s. 280, Potapenko, 2006, s. 166). Detta förhållningssätt samt det eventuella uteblivandet av stöd på lärarnas arbetsplatser riskerar påverka elevernas historieundervisning då deras egna historia inte får ta plats. Detta kan således leda till att undervisningen inte upplevs som relevant eller intressant för eleverna trots att lärarna arbetar så gott de förmår efter den kunskap de besitter. Det framgår att kunskaperna om hur lärare kan skapa en relevant och motiverande historieundervisning i ett mångkulturellt klassrum brister hos merparten av

41 lärarna i studien.

Det finns en risk med ovan nämnda förhållningssätt att eleverna inte heller utvecklar sin historiemedvetenhet, vilket de enligt styrdokumenten ska (Skolverket 2019, s. 205). De riskerar med andra ord att få bristfälliga historiekunskaper, detta på grund av att eleverna inte upplever att historieundervisningen är intressant och motiverade. För att öka elevernas motivation behöver det skapas positiva känslor kring det som undervisningen behandlar. Detta kan nås genom att höja elevernas känsla av kontroll över undervisningen

(Gärdenfors, 2010, s. 72). Ett exempel skulle kunna vara genom att involvera dem mer och ta upp det som eleverna är intresserad av, nämligen deras egna historiska bakgrunder. Då blir undervisningen potentiellt mer intressant och motiverande samt eleverna mer

uppmärksamma (ibid. s. 77). Detta är faktorer som ökar deras möjliggör att de lära sig det som står i skolans styrdokument samt få möjligheten att utveckla en historiemedvetenhet.