Resiliensindikatorer

Som nämnts tidigare handlar resiliens hos ett system om systemets förmåga till an- passning vid störningar eller förändrade förutsättningar, så att systemet kan fortsätta att fungera, och dess förmåga att snabbt komma tillbaka till säker drift om det ändå skulle överskrida gränsen för säker drift.

Herrera skriver i sin avhandling (Herrera, 2012), med referenser till Dekker (2005); Reason (2008); Reiman and Oedewald (2009); Weick (2001, 2009), att ett säkerhets- ledningssystem, för att vara effektivt och proaktivt, måste

 se säkerhet som en dynamisk process och ett emergent fenomen

 hjälpa organisationen att balansera produktionskrav och behov av

skydd

 förstå samverkan för säkerhet mellan det tekniska systemet, män-

niskan och organisationen

 vara uppmärksam på uppkommande möjligheter och inte bara på

närvarande svagheter

 fokusera på organisatoriska processer, inverkan av kontexten och

interorganisatoriska aspekter

Hon skriver också att indikatorer kan ses som ett navigationshjälpmedel för säker- hetsledning. Resiliensindikatorer bör således spegla dessa fem punkter.

Tabell 5.11. Hypotetiska CSFs för prevention av allvarliga avvikelser och för återföring till normaltillstånd om avvikelser ändå skulle hända (översättning från Störseth, Albrechtsen, and Rö Eitrheim (2010)).

CSF1 Riskmedvetenhet

CSF 1.1 Riskförståelse. Kunskaper och kompetens för att identifiera något som en fara

CSF 1.2 Antecipation. Kunskap om vad som kan förväntas.

CSF 1.3 Uppmärksamhet. Kunskap om vad man ska vara uppmärksam på. Monitera vad som är eller kan bli ett hot eller en möjlighet i en nära fram- tid.

CSF2 Kapacitet att agera

CSF 2.1 Respons. Kunskap om vad som ska göras vid vanliga eller ovanliga störningar antingen efter uppgjorda planer eller genom att anpassa normala rutiner till situationen

CSF 2.2 Robusthet. Förmåga att motstå stress och klara krav

CSF 2.3 Tillgång på resurser. Kapacitet att identifiera problem, prioritera, mobilisera resurser i tid

CSF3 Support

CSF 3.1 Beslutsstöd. För att en organisation ska vara resilient behövs be- slutsstöd, t.ex. för beslut som innebär produktion/säkerhetsavvägningar som t.ex. beslut om när produktionen ska minskas eller stoppas för att minska risk.

CSF 3.2 Redundans. Det måste finnas redundans vad gäller såväl tekniska som personella resurser.

Faktorerna ska tillämpas på individ, grupp och organisatorisk nivå. Störseth, Tinmannsvik, and Öien (2009) presenterar resultat från det tidigare om- nämnda projektet ”Building Safety” (avsnitt 5.5.5) och beskriver ett tillvägagångs- sätt för operationalisering av resiliens i form av indikatorer. Från en litteraturstudie

och teoretiska studier av resiliens identifierades tre dimensioner med totalt åtta un- derdimensioner som är viktiga för att förhindra förlust av kontroll eller för att åter- vinna kontroll. De kallar dimensionerna för CSFs (Contributing Success Factors). Tabell 5.11 visar de tre bidragande succéfaktorerna (CSFs) med underdimensioner. Störseth et al. (2010) rapporterar om en studie av CSF-faktorernas bidrag till lycko- sam utgång av kritiska händelser. Nyckelpersoner från offshoreindustrin, som varit med vid tre kritiska högrisksituationer som man lyckats stoppa innan de utvecklade sig till olyckor intervjuades. Undersökningen visade att mycket få av delfaktorerna var tillgängliga vid de tre fallen. Författarna påpekar att deras studie bara är en för- studie med begränsad empiri. De diskuterade emellertid sig fram till att återföringen till normalläge skulle gått snabbare eller att de kritiska situationerna inte skulle ha uppkommit alls om CSF-faktorerna förekommit i de tre fallen.

Detta pekar på att brister i samspelet mellan olika organisatoriska nivåer bidragit till högrisksituationer. Författarna menar att deras CSFs och som de operationaliserats utgör en bra grund för analys av det viktiga samspelet.

Studien indikerar att CSFs färgade av resiliens är lovande verktyg för att indikera vad som behövs för att bygga upp kapacitet såväl för tidig identifiering av risk som för att hindra att kritiska situationer utvecklas vidare mot olyckor.

Ett resiliensbaserat angreppssätt börjar således med att identifiera attribut som ka- rakteriserar en resilient organisation, om man följer metodiken från Building safety- projektet. Sedan bestäms indikatorer för vart och ett av attributen.

Som en fortsättning på dessa arbeten beskriver Öien, Massaiu, Tinmannsvik, and Störseth (2010) en metod för utveckling av indikatorer för tidig varning som baseras på ”resilience engineering”. Metoden benämns REWI-metoden (efter Resilience- based Early Warning Indicators). En förebild var LIOH-metoden (Leading Indica- tors of Organizational Health) utvecklad av EPRI (US Electric Power Research Institute).

De så kallade LIOH-indikatorerna (Leading Indicators of Organizational Health) (EPRI, 2000) utvecklades för att ge högsta ledningen information om hur säkerhets- ledningssystemet fungerar. Sju viktiga teman (themes) identifierades

 Ledningens engagemang för säkerhet

 Uppmärksamhet på människors agerande

 Beredskap för problem

 Inbyggd flexibilitet för problemlösning

 Rättvis kultur

 En lärande kultur

 Transparens vad gäller säkerhet

LIOH-metoden bygger på ett samspel med användarna. De deltar i workshops för framtagning av karakteristika (issues) för varje tema och indikatorer för varje karak- teristika.

I REWI-metoden ersattes LIOH-metodens sju teman med åtta attribut för resiliens vilka var undergrupperna CSF i.j i tabell 5.11. För varje attribut togs ett antal karak- teristika (faktorer viktiga för attributet) fram. Sedan togs indikatorer fram för varje karakteristika.

rakteristika och kandidatindikatorer till varje CSF. En avsikt med workshopen är att få fram bättre indikatorer. På detta sätt erhålls många indikatorer som enligt förfat- tarna måste reduceras till en hanterbar mängd – 10-15 st. Indikatorerna ska enligt metoden ses över och uppdateras regelbundet. (Störseth et al., 2009)

Tabell 5.12 visar karakteristika för CSF 1.1, och tabell 5.13 visar kandidatindikato- rer för karakteristika 1.1.1.

Tabell 5.12. Karakteristika för CSF nivå 2 elementet ”Riskförståelse”. Över- sättning från Öien et al. (2010).

Nr CSF nivå 2 Karakteristika

1.1 Riskförståelse

1.1.1 Systemkunskap

1.1.2 Information om risker genom t.ex. kurser och dokument

1.1.3 Rapportering av incidenter, nära händelser och olyckor

1.1.4 Information om barriärers kvalitet

1.1.5 Information om barriärers supporterande funktioner

1.1.6 Diskussioner om SHM i reguljära möten

1.1.7 Uppgifter om säkerhetsprestationer efterfrågade av högsta

ledningen

1.1.8 Kommunikation kring risk/resiliens på alla nivåer i organisat-

ionen

Tabell 5.13. Kandidatindikatorer för karakteristika ”systemkunskap”. Över- sättning från Öien et al. (2010)

Nr Karakteristika Kandidatindikatorer

1.1.1 Systemkunskap

1.1.1.1 Medelvärdet av antal års erfarenhet med ett sådant system

1.1.1.2 Medelvärdet av antal års erfarenhet med detta specifika

system

1.1.1.3 Andel av den operativa personalen som är involverad vid

design och byggnation

1.1.1.4 Medelvärdet av antal utbildningstimmar under de senaste tre

månaderna

1.1.1.5 Andel av den operativa personalen som fått utbildning om

systemet de senaste tre månaderna

1.1.1.6 Antal gånger det skett brott mot regler för tillträde till syste- met

1. 1.1.7 Andel av den operativa personalen som känner till förutsätt-

ningarna för systemets utformning

1.1.1.8 Personalomsättning de senaste sex månaderna

Shirali, Mohammadfam, and Ebrahimipour (2013) har utifrån en litteraturgenom- gång tagit fram sex principer eller indikatorer för att kvantifiera hur resilient en organisation är. De sex indikatorerna är

 Engagemang från högsta ledningen: det innebär att säkerhet är ett

huvudmål och prioriteras högre eller lika högt som andra mål orga-

nisationen har (Costella, Saurin, & de Macedo Guimarães, 2009)

 Rättvis kultur: Reason (1997) beskriver rättvis kultur som en atmo-

sfär med förtroende, där anställda uppmuntras att rapportera vä-

sentliga säkerhetsrelaterade iakttagelser

 Lärande kultur: Det innebär inte bara lärande från incidenter utan

också från normalt arbete (Saurin & Carim Júnior, 2011)

 Medvetenhet och genomskinlighet: anställda ska vara medvetna

om både den situation de är i och status på anläggningens försvar.

De ska också vara medvetna om systemets säkerhetsgräns och hur

nära gränsen systemet är (Hollnagel et al., 2006; Saurin & Carim

Júnior, 2011)

 Beredskap: det innebär att systemet aktivt arbetar med att förutse

olika hot och förbereder sig för att ta itu med dem (Hollnagel et al.,

2006)

 Flexibilitet: det är systemets förmåga att omforma sig som svar på

olika förändringar och variationer (Hollnagel et al., 2006)