Här visas en sammanställning av vad som framkommit under intervjuerna med de fem pedagogerna (Bilaga 2). Undersökningsgruppen bestod av fyra förskollä- rare och en barnskötare, som samtliga har lång erfarenhet av förskolan. Tre av pedagogerna började arbeta som barnskötare och har sedan vidareutbildat sig till förskollärare. De har arbetat inom barnomsorgen mellan tjugonio och trettiofyra
år, samtliga har arbetat som förskollärare i tio år. En pedagog har arbetat som förskollärare i trettiofyra år och barnskötaren har arbetat inom barnomsorgen i sjutton år.
6.3.1 Miljö
Miljön är något som pedagogerna tycker att de förändrar hela tiden. Utifrån barngruppens behov gör man förändringar för att på så sätt skapa lugna vrår som är attraktiva för barnen. ”Miljön pratar vi om hela tiden. Hur vi kan använda rummen och vad behovet är.” Samtliga pedagoger säger att man ofta delar grup- pen när det är möjligt för att få mer lugn men också för att kunna se varje enskilt barn och deras behov. Grupperna delas ibland efter barnens behov, en femårs- grupp använder sig av aktivitetskort där barnets intresse får styra hur grupperna blir. Ibland har man fasta grupper. Pedagog B menar att man då har chans att se de barn som behöver lite mer. Pedagog C säger att de försöker utifrån de förut- sättningar som finns. ”Vi har inte så många rum så det är inte så lätt att dela men vi försöker dela in barnen i mindre grupper.” Samtliga pedagoger säger att man är mycket ute. I vissa fall med hela gruppen men också i små grupper för att det ska bli lugnare. ”Vi försöker dela in i grupper och ta med några åt gången för att gå till skogen eller gå till gympasalen eller gå till någon lugn vrå.” Pedagog B säger;
Om man har en lugn skön atmosfär och sen när barnen går in och somnar lugnt och tryggt då känner jag att jag har gjort någonting bra även för det här barnet som är stressat.
Vuxnas förhållningssätt kommer också upp. Pedagog D talar om härvaro, att vara närvarande både fysiskt och mentalt. Hon säger att det är viktigt att man törs diskutera varför man är på sitt arbete och vilket uppdrag man har. Hon me- nar att det inte är så självklart alla gånger
Pedagog E pratar om ett medvetet förhållningssätt för att få en lugn miljö.
”Ser vi att barnen leker är det lätt att göra andra saker som vi känner att vi måste göra. Då börjar vi springa omkring. Det ger ju ingen trygg och lugn leksituation för barnen”. Flera pedagoger talar också om trygghet man måste bygga på. En vuxen som är trygg. Pedagog A säger att för deras del består hela hösten av in- skolningar och att göra barnen trygga och harmoniska. Pedagog D säger att man måste anpassa verksamheten efter de olika behov barnen har så att varje barn får känna att de trivs, lyckas och mår bra. ”Att man lyssnar och bekräftar dom för den dom är och att dom får lyckas.” Hon talar också om vikten av att ha medve- ten personal.
Vila och massage kommer också upp i intervjuerna. ”Många barn har långa dagar och då behövs en vilostund för att gå ner i varv. Det behövs och det tror jag man ser effekt på också att vi har mycket lite konflikter.” Konflikthantering tar två pedagoger upp som en viktig del i arbetet.
På frågan hur mycket de kan påverka sin arbetsmiljö tycker pedagogerna att de har en stor frihet i arbetet och kan påverka saker som trivsel, hur de lägger upp dagen och vad de gör av dagen. Ljudnivån talar flera pedagoger om. ”Vi har små utrymmen och många barn. Det blir en hög ljudvolym. Det är jobbigt vissa gånger.” De försöker att dämpa ljudet och dela på gruppen och att använda de utrymmen som finns. Pedagog B anser att man måste börja fundera mer på ar- betssättet på förskolorna. Hon säger att det är stora barngrupper och har alltid varit stora barngrupper och menar att man med ett förändrat arbetssätt kan känna att man har en större möjlighet att påverka dagen och sin arbetsmiljö.
Pedagogerna talar också om viktiga faktorer som är svårare att påverka. Det är personalgrupperna, barntätheten, lokaler och resurspengar. Pedagog B menar att förskolan fortfarande har låg status i samhället och tycker att pedagogerna måste bli bättre på att tala om vad de kan och är bra på. Både för att uppnå en viss auktoritet men också för att pedagogerna själva ska känna att arbetet är vik- tigt och må bra. ”Kan vi tala om det för föräldrar att det vi gör är medvetet och det finns en tanke bakom, då tror jag att vi får en helt annan status.”
På frågan om de anser att förskolan erbjuder barn som av olika skäl behöver stöd för sin utveckling, en god miljö, svarar tre pedagoger att man med ett med- vetet arbetssätt gör det. Pedagog A tror att det är svårt med den personalstyrka som är, att hinna med barnet med särskilt behov. Risken är att man känner sig otillräcklig, säger hon. ”Man skulle vilja göra mer och kunna stödja barnet på ett annat sätt men oftast blir det så att om barnet stör i exempelvis samlingar, så får barnet gå ut.”
På frågan vilka hinder de ser svarar två pedagoger att de ser barngruppens storlek och lokalerna som ett hinder. Andra hinder kan vara att personalen inte drar åt samma håll eller att personalen gör andra saker och inte är med barnen. Två pedagoger pratar om flexibilitet. Att man måste kunna flytta på rutiner och förändra verksamheten. ”Vi provar oss fram med nya idéer. Vi har inte låst fast oss i hur det ska se ut omkring oss utan om vi känner att något inte fungerar så ändrar vi på det.” Pedagog B anser att man måste dela barngruppen och våga vara ensam med barnen. ”Jag tror att mycket av tänkandet måste ändras på men jag vet inte om det är så jäkla lätt att göra det med oss äldre alla gånger.” Peda- gog A tror att en del kan känna sig otillräckliga och bli stressade när något in- träffar som gör att man inte kan fullfölja sin planering. ”Man tycker inte att man gör sitt jobb. Är det barn med svårigheter i gruppen så tar dom ju extra tid, tids- ramar skjuts och det kan dyka upp väldigt mycket.” Två pedagoger ser förskole- pengen som ett hinder. De uppfattar det som ett orättvist system som inte gagnar barnen. Pedagog D tycker att förskolepersonalen är duktiga på att hitta lösningar utifrån de förutsättningar som finns men upplever att det är svårt att säga ifrån när rektorn vill ta in fler barn i gruppen.
Nu vill vi säga nej men det är inte så positivt att säga nej. Men vi måste stå upp för… ska vi fixa den här verksamheten så måste vi stå på oss tror jag.
Det är så lätt att vi säger att det fixar vi, det är ju bara två, tre barn till. Men det är inte bara två tre barn till. Det är familjer… det är massor av andra sa- ker också. Jag tror vi är för snäll många gånger, men det är ju så.
Pedagog A tycker att barnomsorgspengen slår snett eftersom man får mycket pengar för barn upp till tre år. När barnen sedan fyllt tre år genererar de betydligt mindre.
Först har dom ambitioner att dra ner grupperna men för att vi ska få ha den per- sonaltätheten som vi tycker är rimligt med tre på varje avdelning så måste vi ha in fler barn för att få in pengarna och helst då små barn. Det är att köra slut på personalen.
På frågan hur man kan utveckla miljön i förskolan för att ge alla barn samma förutsättningar svarar samtliga pedagoger att man måste dela gruppen i mindre grupper för att kunna möta varje enskilt barn på ett bättre sätt. Två pedagoger menar att det är viktigt att kunna ifrågasätta rutiner och arbetssätt och att man vågar ta sådana diskussioner i personalgruppen. Pedagog C anser att det är vik- tigt att personalen får kompetensutveckling. Hon tycker också att man måste minska antalet barn i grupperna och samtidigt bibehålla lärartätheten. Pedagog A menar att det är svårt att veta vilka regler som egentligen gäller angående an- talet barn i grupperna eftersom de får olika information olika gånger.
På frågan om arbetet i förskolan förändrats i och med att förskolan fick en läroplan tycker pedagogerna att de ser en skillnad. De tycker att det är en annan medvetenhet och man jobbar mer aktivt i förskolan idag. ”Om vi talar om för- skolan idag så tror jag att det är jättebra att det kommit en läroplan för det har inte bara blivit barnomsorg utan det ska ge något mer också.” Pedagog B säger:
Jag tror att vi har tagit oss själv i kragen. Mycket av det som står i läropla- nen har vi naturligtvis gjort utan att vi har tänkt på det så mycket. Man tän- ker mer på, har ett mål och en tanke bakom det man gör nu. Men jag tror att det skulle kunna utvecklas mer. Jag tycker att vi skulle bli starkare på att tala om vad vi kan och vad vi är bra på i den svenska förskolan.
6.3.2 Sammanfattande analys – miljö
Pedagogerna säger att man utifrån barngruppens behov och de förutsättningar som finns ständigt förändrar miljön. De tycker att de har en stor frihet i arbetet och kan påverka saker som trivsel, hur de lägger upp dagen och vad de gör av den. Samtliga pedagoger menar att man försöker att dela in barngruppen i mind- re grupper för att få en lugnare miljö men också för att se varje enskilt barn på ett bättre sätt. Jag upplever att man kommit olika långt i sina tankar om hur man arbetar i stora barngrupper. En pedagog säger att man alltid delar gruppen när
det är som mest barn på dagen medan andra säger att man försöker så mycket som möjligt. Här kan lokalerna i vissa fall vara ett hinder. Vuxnas förhållnings- sätt och förmåga till samspel för att skapa lugn och trygghet är viktiga bitar som pedagogerna talar om.
Tre pedagoger anser att man med ett medvetet arbetssätt kan erbjuda barn som av olika skäl behöver stöd för sin utveckling en god miljö. Pedagog A tror att det är svårt att hinna med barnet med särskilt behov, med den personalstyrka som är. Risken är att man känner sig otillräcklig, säger hon.
De hinder som pedagogerna kan se är lokaler och barngruppens storlek. Andra hinder kan vara att personalen inte drar åt samma håll eller att personalen gör andra saker än att vara med barnen. Två pedagoger säger att personalens oförmåga att förändra miljön utifrån barngruppens behov kan vara ett hinder. En pedagog menar att det kan vara svårt att bryta gamla rutiner. Med tanke på att enkäten visar att 55 % av personalen har arbetat mer än 17 år inom barnomsor- gen, kan det nog i vissa fall vara så att man fastnat i gamla rutiner. Samtidigt har de som arbetat länge hunnit skaffa sig mycket kunskap och en lång erfarenhet. Barnomsorgspengen ses också som ett hinder. Jag får uppfattningen att pedago- gerna inte alltid vet vilka regler som gäller eftersom det är sagt att det skall vara sjutton barn per avdelning samtidigt som även barnomsorgspengen styr vilka resurser man får.
Att förskolan fått en läroplan har enligt pedagogerna inneburit en annan medvetenhet och även gett förskolan en bättre status.
Min uppfattning är att pedagogerna ser miljön som en viktig del i det peda- gogiska arbetet och förändrar miljön efter barnens behov. De har även hittat ett arbetssätt för att kunna möta varje enskilt barn genom att dela grupperna så mycket som möjligt. Samtidigt bör man vara medveten om att alla barngrupper har olika behov och att personalgruppernas resurser och kompetenser varierar. 6.3.3 Samverkan - föräldrar
Samtliga pedagoger tycker att det är viktigt att ha ett bra samarbete med föräld- rarna och att grunden för detta läggs vid inskolningen. ”Man får en fin kontakt med föräldrarna och föräldrarna lär ju känna oss lite mer.” Pedagog B menar att det är en viktig tid för föräldrarna när de lämnar barnet för första gången. ”För- äldrarna känner att det är viktigt med relationen till personalen.” Pedagog A som arbetar på en småbarnsavdelning tror att föräldrarna tappar en del av den fina kontakten i och med att barnen flyttar över till en annan avdelning. ”Föräldrarna lär inte känna personalen där på samma sätt som man lärt känna personalen på småbarnsavdelningen.” Pedagog C som arbetar med större barn säger att de har ett eget föräldramöte med föräldrarna till de nya barnen och ett inskolningssam- tal senare på hösten, när de lärt känna barnet lite bättre. Pedagog D berättar att de på hennes förskola har inskolningssamtal, helst med båda föräldrarna, innan barnet börjar sin inskolning.
Vi pratar om dom här praktiska sakerna och berättar om hur det ser ut hos oss. Vad vi tycker och tänker. Hur det fungerar och lyssna av föräldrarnas syn på hur barnet fungerar. Vad dom tänker sig, rädslor, farhågor och vad dom vill ha till sitt barn.
Pedagog B tycker att det är viktigt att upplysa föräldrarna om hur man arbetar. Hon menar att det ger föräldrarna trygghet att se att det finns ett mål och en tan- ke bakom verksamheten i förskolan. Pedagogerna talar också om bemötande och hur viktigt det är att bevara den fina kontakt man får vid inskolningen genom att ta emot barnen i hallen på morgonen och lämna över barnen när dom ska gå hem. Pedagog E säger att det är viktigt att vara tydlig och ge bra information till föräldrarna. ”Vi samarbetar ju för att barnen ska trivas hos oss och för att det ska kännas bra för föräldrarna att lämna barnen hos oss.” Pedagog A säger att hon kan tycka att personalen ibland blir lite kuratorer för föräldrarna. Hon upplever att det blir väldigt förtroligt på en småbarnsavdelning. ”Ibland vet jag inte riktigt om det är plus eller minus. Dom kommer med förtroligheter om familjelivet, det kan vara lite tungt ibland samtidigt som det är viktigt att få reda på det”. Peda- gog B säger att det är lättare att ta upp lite jobbiga saker om man har en bra för- äldrarelation. ”Man måste vara oerhört ödmjuk. Även om man måste lägga fram otrevliga saker och det är obehagligt så måste man vara ödmjuk ändå”.
Pedagogerna berättar om olika forum för föräldrasamverkan. Samtliga för- skolor har föräldraråd där föräldrarna får information och har möjlighet att på- verka verksamheten. Andra viktiga samverkansformer är föräldramöten och för- äldrasamtal. Föräldrafika, julpyssel, lucia och förskolans dag är exempel på oli- ka aktiviteter. Pedagog C berättar om förskolans städdag och säger.
Man skulle nog ha lite mer praktiskt arbete tillsammans. Det blir nog en an- nan atmosfär, inte så stängt och så. Föräldrarna känner ju inte varandra hel- ler, såvida dom inte bor grannar på gatan. För dom hämtar och lämnar näs- tan aldrig samtidigt. Dom hämtar och lämnar så fort så dom vet inte vilka barn som hör till vilka föräldrar.
På frågan om hur man skulle kunna utveckla föräldrakontakten säger flera peda- goger att de skulle vilja att föräldrarna kom och var med lite mer. ”Det är sällan att det är någon som kommer och hälsar på och är med oss. Oftast har föräldrar- na bråttom”. Pedagog D tror inte att föräldrarna är så intresserade av att utveckla kontakten. ”Dom har inte tiden. Det är synd att kontaktdagarna togs bort för då upphörde besöken av föräldrarna”. Pedagog A berättade om en förälder som svarade så här på frågan:
Jag har varit här och skolat in och sett hur ni jobbar, jag tycker att det räcker bra. Det är ju klart att vore jag missnöjd så hade jag inte mitt barn här. Ni är ju utbildade på det här och det är inte jag.
6.3.4 Samverkan - rektor
Efter en nyligen genomförd organisationsförändring har samtliga förskolor fått nya rektorer. Pedagog B säger att hon redan fått en bra bild av sin nya rektor och tycker att samarbetet fungerar bra, medan de andra tycker att de ännu inte hunnit bilda sig en uppfattning. ”Men hon verkar ha ambitionen att hinna med oss på ett annat sätt i alla fall och har lite tankar och riktlinjer.” Pedagogerna gav sin syn på hur de tycker att ett bra samarbete ska vara. En pedagog menar att det är viktigt att rektor har erfarenhet av förskoleverksamheten och kan förstå när de har problem. Pedagog E säger:
Har man en chef som inte kan sätta sig in i vad vi gör så är man ensam. Vår tidigare rektor hade ingen tidigare erfarenhet av förskolan och den vi hade före det gick till och med in och jobbade när vi inte fick vikarie. Ska man vara chef så ska man veta vilken verksamhet som bedrivs.
Pedagog D tycker att det är viktigt att man kan prata med sin rektor om svårig- heter. Hon säger vidare;
Det ska vara rakt och tydligt så att det inte är si den ena gången och så den andra. Ibland undrar man… ska det vara 18 barn i gruppen och den i andra finns det inget tak. Var kommer alla beslut ifrån? Det undrar man ibland? Pedagog A upplever att förskolan ”hängt i luften” sedan föreståndarna försvann. Hon tycker att skolan tar mycket tid från rektorn och att förskolan får klara sig själv. Pedagog C anser att de möten de har med rektorn är viktiga för samarbe- tet, både för att få och för att ge information men tycker samtidigt att det är synd att tiden till dessa möten tas från barnen men ser samtidigt ingen lösning på pro- blemet.
På frågan hur samarbetet kan utvecklas säger pedagog E att hon inte funde- rat så mycket på det eftersom arbetslaget upplever att de får hjälp och stöd från sin rektor. De övriga ser det som viktigt att rektor finns med mer i verksamheten för att få en bättre förståelse för deras arbete. ”Lite mer insyn i vår verksamhet det saknar jag och det tror jag att vi känner allihop.” Pedagog C önskar att hon kunde få se rektorn mer ute på avdelningarna men tror inte att den tiden finns. ”Vår rektor hade ju också sådana förhoppningar när hon började men vi får se om hon kommer.” Pedagog D tror att rektorn skulle få en bättre förståelse och samarbetet utvecklas om hon var med i verksamheten mer.
Vi har våra utvecklingsplaner och vår verksamhetsplan med så fina ord på papper. Det man verkligen skulle vilja var att hon verkligen var med och tit- tade och såg. Om man nu vill ha in fler barn i gruppen så kanske det skulle vara lättare att diskutera och få en förståelse för… det känns så i alla fall. Nu
ska vi prata om vi ska ta emot fler barn eller inte. Det är också viktigt att ha ett förtroende för rektor både för verksamheten och för mig som anställd. 6.3.5 Samverkan - specialpedagog
Samtliga pedagoger tycker att tillgången till en specialpedagog har inneburit ett lyft för förskolan. Pedagog B säger att de i hennes område haft specialpedagog några år. Tidigare fanns bara skolpsykologen att tillgå. Hon tycker att samarbe- tet med specialpedagogen gör att man kan lösa många saker själva tillsammans med föräldrar och specialpedagogen och att det först är när det är väldigt allvar- liga saker som psykologen kopplas in. De övriga pedagogerna har nyligen fått specialpedagog i sina områden.
Det känns jätteskönt att det äntligen finns någon som man vet att man kan ringa när som helst om det har kört ihop sig. Förut fick man fråga rektorn om lov, för att få ringa till psykologen. Men nu har vi någonstans att vända oss och få hjälp, stöttning och någon som lyssnar på oss så det känns jätte- bra. Det är väl ett plus för förskoleverksamheten om något. Det är jättebra.