Föräldrarna i undersökningsgruppen är utvalda med tanke på egna erfarenheter, sin vilja att dela med sig av sina tankar och sitt intresse av barnens situation i förskolan. Jag vill med nedanstående resultat försöka belysa föräldrarnas tankar, för att få en uppfattning om deras upplevelser i samarbetet med pedagogerna, beträffande frågorna:
• Vilka förväntningar har du som förälder på förskolan? • Är du, utifrån dina förväntningar nöjd med din förskola? • Fungerar samarbetet med personalen?
• Upplever du att man lyssnat på dig och tagit dig på allvar? • Något du skulle vilja förändra i förskolan?
6.2.1 Vilka förväntningar man har på sin förskola
Föräldrarnas förväntningar utgår helt naturligt från de mest grundläggande och nödvändiga behov som alla små barn har. Primära behov såsom mat, sömn och trygghet skapar välbefinnande och trivsel som gör att barnen vill åka till försko- lan. Vidare att barnen får stimulans till inlärning och utveckling och att deras intressen och individuella resurser tillvaratas. Att det finns tid till samtal och lyssnade för att ge barnen ett bra språk, och tid så att barnen kan få lyckas och känna sig nöjda. Barn som behöver bör få lite extra omsorg och personalen ska ersätta föräldrarna när de inte finns där. Olika aktiviteter är roligt och stimule-
rande och att få vara ute och leka. En viss struktur på vad som ska hända krävs, men ändå att barnen får tid att bara vara – inte för inrutat.
6.2.2 Analys
Jag har uppfattat att föräldrars förväntningar på förskolan främst är barnens grundläggande behov såsom mat, sömn och trygghet som skapar välbefinnande och trivsel. Hur enormt viktigt pedagogernas förhållningssätt gentemot både barn och vuxna är för föräldrarna, framkommer tydligt av svaren. Vidare att barnen får stimulans till inlärning och utveckling och att det finns tid till samtal och lyssnade för att ge barnen ett bra språk. Barnens intressen och individuella resurser bör tillvaratas, och alla föräldrar tycker att barn som behöver bör få lite extra omsorg.
6.2.3 Om föräldrar utifrån sina förväntningar är nöjda
I stort sett i den vardagliga omsorgen känner föräldrarna sig nöjda, men beroen- de på vilket barn man har kan förskoletiden gestalta sig på olika sätt. Som en förälder uttrycker det: ”Med första barnet blev det jättekollision när vi bytte för- skola, men nu med andra barnet fungerar det jättebra.” Man menar att många föräldrar tycker och tänker mycket, men ändå inte vill säga något eftersom flera av dem saknar en öppen diskussion med pedagoger som är starka i sitt yrkesut- övande och kan motivera sitt handlande. ”Från början tyckte jag det fungerade jättebra och man tog hänsyn till vad jag tyckte, men nu har det brakat iväg i en situation där jag gör vad som helst för att få det att fungera.” Av en tillfällighet har föräldrar fått veta att åtgärder, som för dem har upplevts som särbehandlan- de, har satts in på deras barn. ”Så här är det lite, och det tycker jag är jobbigt. Man måste ju tänka både på honom och de andra barnen, men jag visste bara att jag inte tyckte om det”. En förälder menar att ”det kommer ju an på mig också, att fråga och att titta i hans låda. Många andra föräldrar tycker ju att det är jätte- bra i förskolan”.
En förälder anser att förskolan är på väg att feminiseras, det finns ingen som sparkar fotboll med pojkarna. ”Dockvrå finns alltid märkligt nog, snickarhörna finns bara i böckerna om Alfons.” Trots detta menar hon ändå att de är otroligt nöjda med förskolan just nu. På andra avdelningar har personal fokuserat på de mindre barnen och äldre förskolebarn har fått befinna sig i ”periferin”. Sommar- verksamheten kritiseras hårt där man slår ihop förskolan från småbarnsavdelning till 5-åringar med fritidsbarnen i förskolans lokaler och aktiviteter, som inte är utformade för fritidsbarn. Nästa förälder avslutar med att berätta att det ändå är mycket bättre här än där familjen bodde förut. ”En dröm egentligen - lokalerna, utsikten, nytt, hälften så många barn i grupperna, barnen får vara ute mycket, nära till skogen och en fin gård.”
6.2.4 Analys
Vid intervjuerna uppgav samtliga föräldrar att kommunikationen mellan peda- goger och föräldrar inte alltid fungerar, speciellt när man upplever problem med barnen. Här kommer starka känslor fram eftersom det handlar om de egna bar- nens bästa, men det kan vara svårt att få en givande diskussion med pedagoger som är trygga i sin yrkesroll. Jag upplever att detta är en stor fråga för föräldrar- na.
I den vardagliga omsorgen känner föräldrarna sig nöjda, men vissa saker fungerar sämre. Man beskriver hur personal fokuserar på de mindre barnen som ju kräver sin tid vilket gör att de större barnen blir åsidosatta. En förälder menar att förskolan feminiseras; det finns ingen vuxen som sparkar fotboll och att det finns fler aktiviteter för flickorna. Föräldrar beskriver hur sommarverksamheten inte fungerar tillfredsställande då det är mest vikarier i förskolan som ska ta hand om alla barn, från småbarnsavdelning upp till fritids.
6.2.5 Samarbetet med pedagoger
I stora drag är föräldrarna nöjda med samarbetet. Vissa saker fungerar bra t.ex. den vardagliga omsorgen, och föräldrarna menar att viljan finns, men att det finns bitar att jobba vidare på. Att samarbete handlar om flera parter är man överens om, även att arbeta tillsammans för att finna lösningar. Föräldrarna me- nar att det är stor skillnad i personalens förhållningssätt på hur man bemöter och klarar av olika föräldrar. Att kunna bemöta alla sorts människor är viktigt, att bekräfta dem och att kunna skilja på att en förälder kan vara ”en jobbig person, men ändå vara bra som människa”. En av föräldrarna upplever en känsla av hopplöshet när hon inte kan hantera situationen för sitt barn i förskolan. Föräld- rar upplever också att de som föräldrar inte blir trodda, och känner hur förtroen- det rasar för personalen. Som en annan förälder uttrycker det: ”man får över- brygga att man inte trivs med alla, och tänka att det som är viktigt just nu det är att göra det bästa av situationen för det här lilla barnet”. Man uttrycker att det är viktigt för barnen att se att personal och föräldrar kommer överens och kan sam- tala med varandra, och menar också att det är personalens uppgift att ”dra in” föräldrarna i verksamheten.
En förälder berättar om hur man ville ha en utredning, men personalen tyck- te inte att det behövdes. De menade att barnet skulle växa ifrån det här. Man be- rättade inte gärna vad som hände under förskoledagen, ”man fick inte alltid höra saker och ting”, men föräldrarna fick höra en del bakvägen. En annan förälder säger att ”det skulle säkert ha fungerat jättebra om mitt barn varit en stillsamma- re kille som inte ställde till med så mycket oreda, då tror jag säkert att det skulle ha funkat bra”. Ibland tycker föräldrarna inte att det hjälper att poängtera vad man upplever som fel: ”Tyvärr, vi håller en monolog men sen blir det inget mer. Det har inte hjälpt att prata med rektorn heller”. Problem i förskolan påverkar familjen hemma också, ”man blir petig för hur han uppför sig hemma för att han uppför sig illa på dagis”. Man menar att ett fungerande samarbete är så otroligt
viktigt, som en förälder belyser det: ”För det handlar om den här lilla killen som inte ska hamna i det här träsket av nej och fy och dum och så.”
6.2.6 Analys
Alla föräldrar talar om hur viktigt förhållningssättet och bemötandet från peda- gogerna i förskolan är för alla föräldrar, oavsett svårigheter med barnen eller ej. Men man menar också att det är ett ömsesidigt samarbete där båda parter har ansvar för att samarbetet ska fungera men, som jag har uppfattat det, att pedago- gerna har det största ansvaret för att det blir en bra relation mellan föräldrar och pedagoger. En förälder beskriver hur svårigheter i förskolan, och att man som förälder inte blivit trodd, påverkar hemmet negativt. Min analys blir att föräld- rarna menar att samarbete, förutom förhållningssätt och bemötande också hand- lar om att vilja, om samtal, förtroende, många känslor och människosyn.
6.2.7 Föräldrars upplevelser av hur pedagoger i förskolan lyssnat på och tagit dem på allvar.
Många frågor i den vardagliga omsorgen fungerar bra. Men inte alltid. ”Nej, jag tycker inte att man lyssnat på mig alla gånger”, säger en förälder. ”Och hur vet man att saker man påpekat på utvecklingssamtalen går vidare?” Föräldern är inte säker på det, speciellt när det gäller obekväma åsikter. Flera föräldrar upplever att det man säger ”går in genom ena örat och ut genom det andra”. Eller har för- äldrar känt att de ställer för höga krav. Denna förälder menar att: ”Jag tycker att man har lyssnat – men inte tagit mig på allvar. Men då har jag i fall fått sagt vad jag tyckt”. En förälder menar att det kan bero på hur man uttrycker sig som för- älder, hon menar att det blir så känslomässigt laddade situationer när det gäller de egna barnen att det lätt blir otydligt med vad man egentligen vill. Denna för- älder ger också uttryck för starka känslor. ”Man har varit himla besviken, jag ville veta hur mitt barn fungerade, om man fått veta vissa saker hade jag kunnat driva saken hårdare redan då och nu när det är utredning vill dom veta hur det var på dagis!” Föräldrar har upplevt att personal velat ”putta undan problemet” när förskolepersonal föreslog att barnet skulle börja hos en dagmamma istället. En förälder har varit med om att specialpedagog plötsligt blivit inkopplad trots att föräldern innan dess förmodat att allt fungerade bra, ”dom hade inte sagt att nu tycker vi inte att det är riktigt ok”.
6.2.8 Analys
I vissa frågor har föräldrarna upplevt att man inte blivit lyssnade på och inte tag- na på allvar. Dessa frågor handlar ofta om att barn har svårigheter av olika slag. Ibland har föräldrarna trott att pedagogerna lyssnat men ändå har inget hänt. Föräldrar har känt att det varit förskolans bild av barnet som gällde, föräldrar har
inte alltid blivit trodda. Många känslor har varit inblandade, ilska, besvikelse, ledsnad, hopplöshet.
6.2.9 Något i förskolan som föräldrar skulle vilja ändra på?
Flera av föräldrarna talar om att man önskar färre barn i förskolegrupperna och fler personal, men man tror att det är svårt att påverka. En förälder uttrycker det som att ”de hinner inte vara med och se allt som händer”. Någon funderar om det på ett litet ställe kan vara svårare att skilja på sak och person i diskussioner eftersom man inte är så många i personalgruppen. När rektor inte är en tydlig ledare formas en informell klick som styr och, menar denna förälder, kan göra att en idé från en person som inte står så högt i rang inte följs upp. Vidare beto- nar denna förälder vikten av att personalen kan motivera av vilken anledning man inte kan genomföra förslag eller synpunkter som föräldrar kommer med, ”då blir man nöjd om man kan ha den diskussionen”. ”Just det här med kommu- nikationen”, säger nästa förälder, känner man sig inte bekväm med att lämna barnet är hela dagen förstörd. Det känns inte bra att åka och jobba när stämning- en i förskolan är ansträngd.”
En förälder tycker att det vore bra om man hade möjlighet att dela på barnen någon gång ibland så de bara fick vara några och leka, och att personalen ska vara mer delaktig i barnens lek. Hon tillägger: ”Sen får man ju inte lägga sig i leken för mycket heller, det där är en svår balansgång.” Denna förälder vill att barnen ska få lärdom i ett sammanhang. Exempelvis om barnen fryser när de är ute, – ”jaa, hur gör vi nu då, om du fryser”? Att man tar den diskussionen just då, istället för att innan man går ut klär på ett vilt skrikande barn.
6.2.10 Analys
Grundläggande önskemål hos de flesta föräldrar är färre barn och fler personal i förskolegrupperna, men som förälder tror man att det är svårt att påverka. Där- emot att dela barnen i mindre grupper och att pedagoger är mer delaktiga i barns lek, känns som genomförbara önskemål. Kommunikationen kommer igen också i denna fråga. Att föräldrar kan föra en diskussion med pedagoger om sina syn- punkter och förslag, och att föräldern kan få en motivering t.ex. till varför man inte kan genomföra förslaget. Vikten av att pedagoger även har diskussioner med barnen för att ge dem lärdom i ett sammanhang, har framgått av intervjuer- na.