Jag presenterar resultatet utifrån sång, i den ordning vi arbetade med dem. Sist i detta avsnitt redovisar jag den ordinarie lärarens upplevelse av undersökningen.
6.1 Sång nummer 1: En hand, två händer
Här deltog fyra persisktalande, fem arabisktalande, tre som talar kurmanji och fyra som talar tigrinja som modersmål. Alla elever svarade dock inte på frågorna.
Undervisningsmetoden i denna sång var att härma med call and response, det vill säga att jag sjöng före och eleverna sjöng efter.
Det gick fortare för eleverna att lära sig sången än jag hade trott. De var försiktiga och ville inte gärna sjunga för varandra, men efter en stund gick det bättre. En sjöng inte alls, men störde inte heller undervisningen. Det kändes som om de inte ville ta några egna initiativ. Jag är van att använda kroppsspråk när jag lär ut och det var mycket svårt att låta bli. Kompromissen blev att jag använde rörelser för att öka förståelsen av själva ordet, men eleverna gjorde inte rörelser själva.
Merparten av eleverna var positiva till denna undervisningsmetod.
På frågan om det var lättare att uttala orden när man sjöng svarade sju ja, en nej och tre kanske.
På frågan om de lärt sig något nytt ord svarade sju ja och tre nej.
6.2 Sång nummer 2: Kroppen är fantastisk
Den här sången är uppbyggd på samma sätt som sång nummer 1, så att man härmar i verserna (en försångare sjunger före och gruppen sjunger tillbaka likadant) och att alla sjunger gemensamt i refrängerna. Versen har ganska lätt melodi, refrängen är något svårare, men det är en ganska svängig låt.
Vi lärde oss genom härmning, svåra ord skrevs upp och förklarades på tavlan, och vi gjorde rörelser tillsammans.
Jag valde att undervisa i den här sången dels på tisdagslektionen, då sex elever deltog och två avvek ganska tidigt för att ha en annan lektion; dels på
torsdagslektionen för att få fler respondenter.
Nio elever har fyllt i svarsenkäten för denna sång. De flesta hade tigrinja som modersmål. Dessutom fanns dari, arabiska, persiska, kurdiska och kurmanji representerade som förstaspråk. Här är resultaten mer blandade. Flera var negativa
till undervisningsmetodiken. Det var tydligt av deras miner och kroppspråk att de tyckte att det var jobbigt att göra rörelserna och så fort jag inte drev på dem blev de passiva i kroppen. Jag fick också bryta på torsdagen och återigen förklara varför vi gjorde det här, och att det var viktigt att de faktiskt försökte använda sig av sitt svenska talspråk. Jag frågade dem när de egentligen tänkt lära sig prata svenska eftersom de inte ville ta chansen att göra det nu. Efter det blev det bättre.
Trots det ljumma betyget angav alla utom en att de tyckte att det var lättare att sjunga orden än att tala dem, och fem av dem hade lärt sig nya ord (vilket i och för sig kan hänvisa till sång nummer 3, som lärdes ut vid samma tillfälle för flera av dem).
6.3 Sång nummer 3: Känslorna
Den här sången innehåller många abstrakta ord, dels själva känslan, dels hur man känner sig (till exempel ”När jag är stolt lyser jag”). Jag valde att gå igenom alla ord genom att skriva dem på tavlan och rita bilder bredvid som visade känslan.
Den har en refräng som alla sjunger och verser som i originalet är rappade, men som jag valde att läsa i en fast rytm med en handtrumma till hjälp för att alla skulle höra och läsa i samma takt.
Det här var ett av de populäraste tillfällena. Här fanns ett tydligt syfte, många ord som var nya för eleverna och minimalt med sång. Vi hade inte heller några rörelser till som kan ställa till det för blyga och obekväma tonåringar. Tolv elever var på plats, fem av dem med tigrinja som modersmål, tre arabiska, två persiska och två kurmanji. De svarade inte på alla frågor och en elev som är analfabet svarade inte alls.
Endast en elev ringade in den sura emojin, övriga var positiva. Sju av eleverna tyckte att det var lättare att uttala orden när de fick läsa i takt. Tio elever skrev att de lärt sig ett eller flera nya ord, en elev att den inte lärt sig något nytt ord.
6.4 Sång nummer 4: Hur många?
Det här är en sång som inte innehåller så svåra ord och de flesta orden hade vi gått igenom i tidigare sånger. Liksom de andra sångerna jag använt handlade den om kroppen. Här använde jag mig av bild- och textstöd på ett papper som delades ut bland eleverna. Metodiken jag valt var att jag läste före och de efter, och vi arbetade extra med uttal som kan vara svårt som till exempel u som i ”hur” och
vårt mjuka ng-ljud. Sedan fick de sjunga efter mig, och slutligen sjunga hela sången. De ville inte så gärna sjunga men jag sjöng på och tänkte att det kan vara bra för dem att lyssna också.
Det här var svåraste sången att lära ut. Eleverna var passiva och motvilliga. Jag tror att de kanske tyckte att orden var för lätta, och eftersom åttorna denna gång inte var på plats blev de andra mer självmedvetna och vågade inte låta så mycket.
En elev vägrade sjunga helt.
Modersmålen var persiska, tigrinja, dari och kurdiska. De flesta var positiva eller neutrala till undervisningsmetoden.
Fyra elever tyckte att det blev lättare att uttala orden efter att vi arbetat med dem, medan bara en hade lärt sig något nytt ord.
6.5 Lärarens utvärdering
Den ansvariga läraren för förberedelseklassen fick följande frågor av mig på mejl:
Hur uppfattade du eleverna under lektionerna: som tystare, gladare, surare osv än vanligt, eller som vanligt?
Har du märkt någon skillnad i deras vilja att prata svenska sedan de fick öva sången?
Har de sjungit spontant sedan jag var hos er?
Har de själva sagt något om projektet i efterhand, och i så fall vad?
(negativt/positivt).
Jag fick följande svar:
Det var blandat med olika känslor, en del var sura och jag tror att det har att göra med att de inte är vana vid att sjunga eller lyssna på musik överhuvudtaget, en annan elev som var sur hade dagen innan fått reda på att hans farbror hade dött i en trafikolycka så det kan vara mycket som spelar in. Några var glada och sjöng med och de har jag även hört under lektionstid att de nynnar på någon sång eller del av sång. De har även frågat om du kommer tillbaka.
Jag har inte märkt någon markant skillnad på deras vilja att vilja prata svenska sedan du var här men jag var på en föreläsning med Gudrun Svensson som arbetar som arbetar som lektor i SVA vid Linnéuniversitetet och då ställde jag frågan om hur man kan få elever att börja våga prata svenska. Då svarade hon att körläsning är bra för då känner inte någon sig utpekad. Hon sade att vi var välkomna att kontakta henne för frågor så om du behöver referensmaterial eller vill diskutera kan du kontakta henne.”59
59 Mejl från Eva Åberg 2021-12-10
Det är med andra ord svårt att avgöra vad elevernas eventuella ovilja kan bero på, men deras lärare tror också precis som jag att det till stor del kan bero på ovana och rädsla att exponera sig inför klassen. Intressant är också att lektor i SVA vid Linnéuniversitetet enligt min källa anser att läsa i kör är bra för att få eleverna att prata, men inte nämner sång i kör som alternativ. Det styrker min tes att lärare generellt är ovana vid eller osäkra på att använda sång i undervisningen.