Nedan ges en sammanställning av de intervjuer som gjorts. Rubriken är densamma som frågan som ställdes vid intervjuerna.
På vilket sätt vill du helst få information?
På frågan om hur assistenter och veterinärer helst ville få information från Dv-enheten svarade fem att de ville ha information via e-post. Två önskade informationen på fax och lika många vill få den på stationsmöten. En ville ha informationen på annat sätt och en på Dv-Magasinet. Totalt önskade nära hälften av de tillfrågade sin information via e-post.Några av dem som sva-rade e-post svasva-rade även andra alternativ. En veterinär som svasva-rade e-post menade att det be-ror på vad det gäller för information. Information som rör organisationen som helhet kan fin-nas på Dv-Magasinet, men information som rör den enskilda veterinären är bättre att få via ett telefonsamtal. Andra ville gärna ha fax tillsammans med e-post. En assistent menade att hon inte har tid att läsa e-post så ofta och då känner hon att det är svårt att sålla i informations-mängden, svårt att veta vad som rör henne och vad som inte gör det. För henne passade sta-tionsmöten bäst. En veterinär som också önskade information på stasta-tionsmöten uttryckte sig så här:
” Jag skulle väl i och för sig tänka att det gör inget för min del om det är på stationsmötet… Det ligger ett visst ansvar på chefen att plocka fram vad som är viktigt för vår del, just för att göra det mer effektivt, för det är
En veterinär som önskade information på annat sätt:
”Egentligen skulle jag helst vilja ha något skriftligt material. Som jag kan sätta mig ner i lugn och ro och titta på. När jag har tid. E-post, det får jag hundra varje dag, så vad är viktigt och inte viktigt? … Om det är nå-gon ändring, något som gäller mitt jobb så skulle jag helst vilja ha det skriftligt.”
Vad tycker du om Dv-Magasinet som helhet?
På denna fråga svarade över hälften av veterinärerna och assistenterna vet ej. De kände inte till det, hade inte tittat på det eller hade bara sett det någon gång och ville därför inte uttala sig. Flera angav teknikproblem som anledning, även de som hade sett det berättade om problem med kursanmälan och annat som inte fungerat. En veterinär svarade så här:
”Då får jag säga vet ej. Jag har nog inte ens varit inne på det tror jag. Jag kom inte in, man ska väl använda sitt lösenord där? Och det funkade inte, så jag struntade i det…”
Stationscheferna var överlag mer positiva. De tyckte att det var bra eller mycket bra. Däremot berättade en stationschef om teknikproblemen som finns:
”Jag tycker att det är bra, men man har inte fått in vanan än att gå in och läsa det än. Och det är väl en nackdel. Dels skulle det ligga på alla datorer, som en startsida när man går ut på Internet, och det skulle vara att man inte behöver logga in i det läget… För det blir ju ett extra moment, och då… hamnar man där så skulle man läsa, om man hamnade där automatiskt när man går ut på Internet. Men går man ut på Internet av någon annan anledning så kanske man inte loggar in och då glöms det bort igen.”
En stationschef berättade att han fått de flesta av medarbetarna på stationen att gå in och läsa på Dv-Magasinet. Han berättade att han försöker få dem att själva aktivt söka information och inte hela tiden ”bli servade”. Det var lite motstånd mot Dv-Magasinet i och med inloggningen, men han trodde inte att det var några problem nu.
Känner du till förändringen av debiteringsprinciperna som ska införas nästa höst och vad vet du i så fall om den?
De flesta veterinärer kände till förändringen. Alla kunde inte berätta något om den, eller svara på frågorna om den, men de hade hört något. En veterinär som inte kände till förändringen kunde tänka sig att han fått information om den, men inte tagit den till sig. Han menade att det mycket väl kan vara hans eget fel att han inte vet något, men om det är så att informationen skulle vidarebefordras av någon så har den inte nått honom. Alla stationschefer kände till för-ändringen och angav att den främsta orsaken var att de varit med på stationschefsmötet i sep-tember. Ett typiskt svar från veterinärer som kände till förändringen kunde låta så här:
”Ja, det jag vet är ju att det är på gång. Sen har jag läst lite grand här det som den där gruppen har skrivit om då på Dv-Magasinet, vilka principer de ska jobba efter och deras mål med det hela, så att säga. Det är det jag vet.”
En annan sa så här:
” Jag har nog säkert läst någonting på Dv-Magasinet och Dv-Kanalen, man hör vad som rör sig och så… från kollegor och säkert har jag också läst något i mejl eller så…”
Några av de tillfrågade berättade att de hade kollegor som jobbade i debiteringsgruppen:
Samma veterinär svarade på frågan om hur och när hon fått information om förändringen:
”Ryktesvägen! Folk som har pratat om det och man har hört hur det har diskuterats. Men inget, tycker jag, som har nått fram till mig i alla fall, från centrala håll, utan det är mer via debiteringsgruppsmedlemmar och sånt där som har diskuterats och frågats och kollegor och så där.”
Känner du till motiven/anledningarna till förändringen?
Av de tillfrågade veterinärerna och assistenterna svarade hälften ja och hälften nej på frågan. Alla stationschefer kunde ange motiv till förändringen. De vanligaste anledningarna som de till-frågad kände till var att det ska bli en enhetlig prissättning för hela organisationen för att öka trovärdigheten. En del berättade också om hur reseersättningen kommer att ändras. Som en ve-terinär uttryckte sig:
”Jag tycker att när jag har läst igenom det här så är principen och hur de resonerar… i det stora hela så tycker jag att det låter logiskt allting, att vi får en enhetlig prissättning. Det är ju viktigt att vi inte har variationer, för stora variationer, mellan olika områden och sen har man även vägt in det här att hur mycket kompetens kräver de olika ingreppen och åtgärderna, så att säga. Att det finns en möjlighet att styra det också. Så att i det stora hela så tycker jag att deras principer som de ska jobba efter låter kloka.”
En veterinär som inte kände till förändringen svarade:
”Nej, det är väl för att byråkraterna ska ha kontroll. Alla sådana förändringar är ju bara för byråkraternas skull.”
En veterinär berättade vad hon hade läst på Dv-Magasinet:
”Det stod på Dv-Magasinet att det var någon som hade haft tvåhundra procents skillnad när hon hade gjort marknadsundersökning på närliggande stationer. Och det är ju inte bra… Det är lättare att motivera varför en sak kostar som den gör. Det kan bli olika internt på stationen här också, hur vi debiterar och hur vi tycker att det ska debiteras.”
En stationschef refererade till övningen på stationschefsmötet och uttryckte sig så här:
”Vi gjorde ju en övning där på chefsmötet, och det skiljde sig ju flera hundra procent på samma ingrepp. Det är väl det som… jag tror det är det som ligger till grund, att det är så stora skillnader. Det beror på vilken veteri-när som behandlar så blir det olika priser, och det ska det inte vara.”
Spontana reaktioner på förändringen var att den är bra om den leder till högre lön för den en-skilde veterinären. En veterinär kände en viss oro för den ekonomiska situationen för stationen och menade att det är olika dyrt i olika områden, till exempel i storstadsområden. Om föränd-ringen innebär sänkta priser där, kommer de anställda på stationen att få jobba mycket mer. Själv kände veterinären också en oro för den personliga situationen och risken för en sänkt lön, eftersom det också är dyrare att leva i storstadsområden.
Upplever du att du har kunnat påverka förändringen?
Här svarade alla utom en tillfrågad veterinär/assisten nej. Veterinären som svarade ja, sa så här:
”Lite glada tillrop, kanske”
Några av de veterinärer som svarade nej, menade att förändringen kommer uppifrån och att det inte finns någon chans att påverka. En svarade så här:
”Neej, egentligen inte. Nej, skulle jag väl vilja säga. Det har varit så tyst om det så att… Det har känts mera som nånting som händer och så… har man inget val. Nu tycker ju jag att det är bra, men… Det har mera…
Två av stationscheferna ansåg att de kunnat påverka förändringen. Stationschefen som svarade nej, angav som anledning att han nyss börjat arbeta i organisationen och kommit in för sent för att kunna påverka något. Även en av de positiva stationscheferna hade varit förhållandevis kort tid inom organisationen, men ändå känt att det fanns möjlighet att påverka. En av de positiva stationscheferna sa så här:
”Ja, det tycker jag! I det stora hela tycker jag att det lät väldigt bra, men jag vet att de vill gärna få in synpunk-ter och så, de som sitsynpunk-ter i den här gruppen. Så att det känner jag att om jag kommer på nån jättebra idé så tycker jag nog att då kan jag nog vända mig till dem. Jag har inte känt något behov, men det tror jag nog att jag kan.”
Tror du att konkurrensen kan komma att påverkas av förändringen och i så fall hur?
Av de kommentarer som de tillfrågade gett trodde ungefär hälften att konkurrensen kan påver-kas på något sätt, både positivt och negativt. En del var inte alls oroliga. Vissa diskuterade lite kring problemet och tror att det kommer att vara olika i olika områden, beroende på hur vete-rinärtätt det är. En assistent diskuterade kring frågan:
”Jag tror inte att kunderna ringer runt och frågar… De kommer hit för att det är lättare att få tid här och det är lättare att komma till. Jag tror att folk betalar vad vi säger, jag märker inte ofta att ’oj, vad dyrt det är’ liksom så, utan de är glada att de får komma hit så fort som möjligt.”
En veterinär uppgav att de har en stabil kundkrets och inte är oroliga. En orolig veterinär trod-de att konkurrensen kommer att påverkas, men menatrod-de att trod-det viktiga för distriktsveterinärer då blir att konkurrera med kompetensen istället. En veterinär berättade att hennes station inte är så konkurrensutsatt men om det visar sig att de måste ta mycket mer betalt än de gör i dag kommer kanske folk att gå till andra veterinärer. Hon menade att de ju inte kan ta hur mycket som helst och tro att folk fortsätter att komma. Blir priserna lägre tror hon att det kommer mer folk till dem.
En annan veterinär som är orolig:
”Ja, det skulle säkert påverkas. Lokalt i alla fall. Om man går mycket under priser, eller mycket över priser som de andra har lokalt i området. Det kommer alltid påverka konkurrensen och gör det jättesnabbt alltså. Det är…alltså bara 50 kr och så tar de någon som är billigare, det gör folk. Kunderna ringer och frågar om priset, det är det många som gör.”
En stationschef:
”Jag tror att konkurrenterna kommer att följa efter. Lägga sig precis någon krona under. Jag tror inte det har så stor… en del är ju väldigt oroliga för det här, men jag personligen tror inte att det är så stort problem.”
En annan stationschef:
”Vi har jättemycket konkurrens, på samtliga djurslag. På ett sätt tror jag det är positivt, därför att vi kommer att kunna säga ett fast pris när de ringer… och det tror jag att man vinner kunder på, att man kan säga ett fast pris på en gång. Det är jättemånga kunder som ringer och frågar.”
Den tredje stationschefen berättade hur hon tror att ekonomin kommer att påverkas:
”Ja. Jag tror att vi kommer att få ökade inkomster helt enkelt. Jag tror det. Att det är mycket som vi inte tar betalt för i dag, som vi bara gör ändå liksom ’när du ändå är här kan du titta på det här’ och så vidare. Då tar man inte betalt. Att det blir lättare att motivera att man ska ta betalt när man har per åtgärd som man har gjort.”
Upplever du oklarhet och osäkerhet kring den nya tekniken som förändringen med-för?
På denna fråga svarade nästan alla nej. Det fanns ingen större oro för förändringar i datasyste-men bland de tillfrågade. Många var i stället positiva till en förändring, så länge den är av godo. En veterinär menade att:
”Så mycket sämre kan det ju inte direkt bli, än det som är! Hoppas jag, då är de ju duktiga om de gör ett sämre system. Hoppas att de gör det bättre än det som är, annars är det ju inte så stor idé!”
De tillfrågade svarade också att de är vana vid förändringar och att de måste lära sig snabbt: men att det inte brukar vara några problem. En assistent svarade så här:
”Nej, det är så mycket nytt ändå. Jag har varit här ett år lite drygt år... Så det känner jag inte alls att det skulle vara jobbigt, nej. Jag är inte så inne i Vet@ så att det gör något att det ändrar sig kanske…”
En veterinär uttryckte sig så här:
”Egentligen inte. Jag är ganska läraktigt, tror jag! Man brukar liksom få koll på det, men däremot kan jag ir-ritera mig på, faktiskt, hur just Dv glatt kastar på en ny teknik utan att ge en nån ordentlig utbildning i det. Man får köra ’hjälp-mig-snälla-kollega-vägen’ ganska ofta. Och så tycker jag inte det ska vara. Man kan få ett litet fax eller nåt mejl som förklarar lite grann, men det är inte… nej… Fler av de här systemen som vi har haft… det har ju ordnat sig efter ett tag, men det har känts surt att behöva arbeta med det utan att ha fått en bra instruktion i hur det ska gå till.”
Är du orolig för att du inte kommer att kunna lära dig i tid eller få tillräckligt med in-formation?
Totalt sett var svaret på frågan ett nej för nio av de tillfrågade. Några som slutligen svarade nej svarade dock att de inte var oroliga för att de vet att det ofta är så, men att det alltid brukar lösa sig. De svarade så utifrån tidigare erfarenheter. Om dessa svar istället räknas som ja-svar, blir andelen som inte är oroliga istället fem och andelen oroliga sex stycken. Några av svaren:
”Ja, det gör jag faktiskt, nej… Jag oroar mig inte för jag vet att det löser vi, men jag vet att det kommer bli stressigt, jag vet att det inte kommer att bli klart i tid, och att de erbjuder olika typer kurser så vi alla ska känna oss trygga… Jag har varit med och sett den situationen förut, så jag… det skulle förvåna mig ganska mycket om de plötsligt hade full koll, så det är jag säker på att de inte har.”
”Jag tycker faktiskt att det är vanligt att man inte har någon information och så får man bara anpassa sig snabbt, så det är jag inte orolig för, för jag tycker att det brukar vara så. Det löser sig! Det är bra att få infor-mation i lite tid innan, så man vet att det händer.”
”Ja, det är jag, det är jag! Erfarenhetsmässigt så kommer jag inte få det. Så det känns inte bra. Det blir ju all-tid, alltid fel, och det går ju aldrig, aldrig att få tag i supporten. Man vet hur det är vid det här laget”
En veterinär menade att det hade varit bra att få prova det nya systemet i förväg eller få en mjukare övergång. Hon berättade att oftast måste man lösa problemen själv, för det finns ingen att fråga om man till exempel jobbar jour eller är ensam i bilen
Två stationschefer uttryckte sig på följande sätt:
”Det finns det kanske en del som tror, men det är ju generellt så, tycker jag. Förändringsobenägenhet överhu-vudtaget, när det kommer nya saker så är man negativ, kanske. Så skyller man på någon, och då skyller man på ledningen. Det är ju lättast att skylla på dem! Även om det kanske har funnits information på Dv-Magasinet eller någon annanstans.”
”Det är ju inte omöjligt att det kommer att kastas på oss alldeles… väldigt snabbt, och så gäller det. Jag ska inte oroa mig för det än, men jag skulle inte bli förvånad om det är det som sker, att man i sista minuten släng-er på oss det och så ska det börja gälla igår. Nu övsläng-erdrivsläng-er jag lite men…”
Upplever du att organisationen genomför snabba och täta förändringar?
De flesta svarade nej på frågan. Totalt sett var det tre som svarade ja, sex som svarade nej och två som svarade vet ej. De som svarade ja angav specifika förändringar som gällde just deras station. Till exempel:
”Njae, jag tycker.. Förändringar kan innebära både bra och dåligt… Jag känner väl ibland, eller ganska ofta faktiskt, att det kommer förändringar som liksom inte gör min vardag bättre.”
”Ja, just nu i alla fall… är det så, tycker jag. Det går… egentligen inte för fort, men de hinner inte med att förbereda oss och berätta för oss. Det är mer att ’nu har vi bestämt det här och vi tänker inte förklara varför men gör det’. Lite så har det varit…”
En stationschef sa så här:
”Alltså just nu är vi ju inne i en sån perio…så nu får ju vi väldigt mycket snabba direktiv uppifrån och så, men annars så vet jag inte riktigt. Det är nog olika i olika områden. Vissa saker går jättelångsamt, andra sa-ker fort…”
4.3.1 Frågor till stationschefer
Stationscheferna tillfrågades även om hur ofta det hölls stationsmöten på stationen, vad som togs upp och diskuterades då samt om de ansåg att de var bra på att informera vidare informa-tion som de fått från Dv-enheten.
På frågan hur ofta de hade stationsmöten svarade en chef att de hade det ungefär en gång i månaden, men att de just nu var inne i en omorganisation och hade det varannan vecka. En svarade varannan vecka och en tredje att de hade möte ungefär var 5:e-6:e vecka, men att mål-sättningen var en gång i månaden. På dessa möten tas allt upp, ”allt mellan himmel och jord” som en chef uttryckte det. Själva ansåg de att de är bra på att föra vidare information från Dv-enheten och ledningen på dessa möten och att det är ett bra sätt:
”Jag anser att jag är hyfsad- inte jättebra på det, men ok. Jag är rätt så bra, men inte jättebra. Jag skulle nog kunna vara bättre på det.”
Alla sa sig också ha tagit upp och pratat om förändringen av debiteringsprinciperna med sina medarbetare.
5 Analys och diskussion
Teoriavsnittet i uppsatsen speglar den mängd kunskap och medvetenhet som måste finnas hos en förändringsledare för att på bästa sätt kommunicera ut en förändring till de anställda. I kommande kapitel diskuteras resultatet av intervjuerna som gjordes på Distriktsveterinärerna och paralleller dras till teorin för att problemfrågor och syfte ska besvaras. Först diskuteras Di-striktsveterinärerna som kunskapsorganisation, sedan går diskussionen in på arbetet med in-formation och kommunikation på Distriktsveterinärerna.