Könsaspekter
Både när det gäller antalet frågor och inriktningen på frågorna har vissa skillnader mellan pojkar och flickor kunnat konstateras.
I intervjuerna ställer flickor och pojkar i genomsnitt ungefär lika många frå
gor - en svag övervikt för flickorna föreligger. Ingen skillnad i viljan eller för
mågan att ställa frågor är således märkbar. Även då eleverna i en av klas
serna får i uppgift att i förväg skriva ned frågor inom arbetsområdet, som de vill ha svar på, ställer pojkar och flickor ungefär lika många frågor.
När det gäller frågor som ställs under lektionstid och i direkt anslutning till undervisningen svarar däremot pojkarna för nästan dubbelt så många som flickorna.
I de situationer då frågandet inte försiggår i en undervisningssituation utan frågorna kan formuleras utan att andra elever påverkar eller påverkas stäl
ler flickor lika många frågor som pojkar. Undersökningen kan inte ge nå
got svar på varför detta sker. Situationen i klassrummet verkar tydligen på ett eller annat sätt mera hämmande på flickorna än på pojkarna. Resulta
ten stämmer emellertid väl överens med andra undersökningar av hur lära
rens tid fördelas på pojkar och flickor.
När det gäller det "offentliga frågandet" i klassrummet kan pojkarna domi
nera detta på två olika sätt. Det ena är att de ställer sina frågor så att lära
ren för att överhuvudtaget kunna vidmakthålla ordningen i klassen tvingas uppmärksamma dem. Då pojkarna tar för sig så stor del av det offentliga samtalet i klassrummet blir det av naturliga skäl ej så mycket tid över för flickornas frågor. Ett annat sätt är att genom att mer eller mindre nedsät
tande kommentera flickornas frågor avskräcka dessa från fortsatt frågan
de. Den senare metoden finns ej klart belagd i materielet från lektionsob
servationerna. I ett projekt som inriktas mer på flickornas situation i no-un
dervisningen finns dock exempel på yttranden från pojkar som "... Du be
griper ju ingenting ..." . Andra kommentarer kan handla om att flickorna sägs ställa in sig hos läraren (Staberg, 1991, personlig kommunikation) Sett ur detta perspektiv kan man konstatera att flickornas lägre frågefrek
vens är ett resultat av någon form av maktutövning från pojkarnas sida va
rigenom de skaffar sig kontroll över vad som händer i klassrummet.
Skillnaderna mellan pojkars och flickors andelar av frågorna inom olika ka
tegorier är små förutom i ett par av dessa. Den ena är den som ovan dis
kuterats och kommenterats, nämligen Utgångsfrågor, dvs där eleverna
uppmanas ställa frågor inom arbetsområdet innan undervisningen börjat.
Den andra kategorin i vilken flickorna har en något högre andel av frågor
na än vad de har i andra kategorier är Innovationer. Detta stämmer väl med förhållandena vad gäller intervjufrågorna, där flickorna har sina hög
sta andelar av frågorna i högre utsträckning inom sådana teman som klassificerats som divergenta än som konvergenta. I temat Associationer som är tydligt divergent, överväger flickornas frågor klart. Denna kategori förekommer för flera av objekten men kommer inte med i beräkningarna mer än en gång eftersom det ringa antalet frågor gör att den för de flesta objekten fått uteslutas.
När de frågor eleverna ställer i intervjuer kategoriseras efter sitt kognitiva innehåll visar det sig att inom kategorin Funderingar ställs nästan 90% av frågorna av flickor. Dessa frågor är av spekulerande karaktär och indikerar ofta att frågeställaren föreställer sig hypotetiska situationer och således mentalt har lämnat den aktuella situationen.
Flickornas frågor tyder således på ett mera divergent tänkande än vad poj
karnas gör vilket verkar stämma väl överens med deras intresse för sam
manhang (se bl a Smail, 1977).
En välplanerad undervisning är i de flesta fall inriktad mot ett alldeles be
stämt innehåll. Det innehållsliga frågandet blir därigenom dominerat av konvergenta frågor. Många lärare ser som sin uppgift att göra sin framställ
ning så fascinerande att elevernas tankar följer väl förberedda spår. I en viss mening kan undervisningen därigenom sägas ha en konvergent inrikt
ning.
Den konvergenta inriktningen förstärks av att pojkarna ställer så många fler frågor än flickorna. Pojkarnas frågor har ju en mer konvergent inrikt
ning än flickorna. Undervisningen stämmer alltså inte överens med flickor
nas divergenta inriktning utan gynnar snarare pojkarnas sätt att tänka.
Flickornas påstådda skolanpassning innebär inte att innehållet i skolunder
visningen behandlas på ett sätt som passar flickorna utan snarare att de underkastat sig och accepterar ett sätt att arbeta som inte stämmer över
ens med deras kunskapsintresse.
Flickornas svaga intresse för de naturorienterande och naturvetenskapliga ämnena kan tänkas ha samband med denna bristande överensstämmelse.
På ett sätt talar detta för att det skulle finnas en särskild "flicknaturoriente-ring" till skillnad från den etablerade naturorienterande undervisningen som då skulle kunna sägas vara pojkanpassad. En konsekvens härav vore att man skulle ha könsindelade klasser i no, något som också har diskuter
ats. Ett sådant förfarande måste emellertid relateras till andra syften med skola och undervisning och kan inte oreflekterat rekommenderas.
Socialklassaspekter.
Antalet frågor som ställs av elever ut olika sociala klasser varierar. Under lektionerna ställer elever ur övre medelklassen flest frågor, ca 40%, däref
ter kommer elever ur lägre medelklass med ca 36% och minst antal frågor ställer elever ur arbetarklassen, ca 24%.
När det gäller frågorna i intervjuerna är skillnaderna något mindre, övre medelklasselever ligger även här högst med ca 36%, medan lägre medel
klass- och arbetarklasselever ligger ungefär lika med 31% och 33%.
Eleverna ur övre medelklass har således något lättare för att formulera och ställa frågor, i klassrummet tar de dessutom bättre tillvara på möjligheter
na att fråga jämfört med vad arbetarklasseleverna gör. Utifrån resultaten av intervjuundersökningen borde arbetarklasseleverna fråga mera under lek
tionerna.
Skillnaderna i inriktning på frågorna går igen både bland intervju- och lek
tionsfrågorna. Arbetarklasseleverna har hög preferens för de konvergenta frågorna i intervjuerna och när det gäller lektionsfrågorna har de sina stör
sta andelar inom de konvergenta kategorierna Upprepningar och Förståel
se.
Divergenta frågor ställs i intervjuerna företrädesvis av övre medelklassele
ver men i ganska hög utsträckning även av lägre medelklasselever. Under lektionerna har lägre medelklasselever störst andel av de divergenta kate
gorierna Utvidgningar och Innovationer. Även övre medelklasselever har höga andelar inom dessa kategorier.
Av lektionsfrågorna att döma har som tidigare nämnts undervisningen nor
malt en konvergent inriktning. I intervjuerna visar det sig att arbetar
klasseleverna har en starkare konvergent inriktning än vad eleverna ur me
delklassen har.
Detta är ett resultat som på ett sätt strider mot annan skolforskning som in
riktas mot klasskillnader. I fråga om de allra flesta aspekter som läggs på skolan visar sådan forskning att (den svenska) skolan är en medelklassko
la. Innehållet i skolan är mer anpassat för medelklassen vilket gör att elever ur medelklassen trivs bättre, lyckas bättre, får högre betyg, etc. Ovan
stående resultat visar att i åtminstone ett avseende är skolan mer anpas
sad till arbetarklasseleverna. Deras konvergenta kunskapsintresse motsva
ras av en huvudsakligen konvergent inriktad undervisning.
Vid första anblicken kan detta tyckas vara till fördel för arbetarklass
eleverna, men en närmare analys tyder snarare på motsatsen. Resultaten av tidigare forskning (se sid 27, Wootton) antyder att elevernas konvergen-ta/divergenta inriktning kan vara en effekt av hemmiljön. Medelklasselever
na kan genom heminflytandet utveckla ett divergent tänkande trots sko
lans konvergenta inriktning. För arbetarklasseleverna verkar både hemmil
jön och skolan i samma riktning. När det sedan visar sig att den divergenta inriktningen är mera studieanpassad blir det tydligt att arbetarklasselever
na troligen skulle ha mest att tjäna på att få utveckla ett divergent tänkande i skolan.
Åldersaspekter
När det gäller lektionsfrågorna är fördelningen av frågor på de olika kate
gorierna så beroende på undervisningens utformning att man inte kan ut
tala sig om hur skillnaderna i frågandet beror på åldern.
Av intervjufrågorna framgår det som tidigare nämnts tydligt att frågandet blir alltmer divergent ju högre upp i årskurserna man kommer.
Den allmänna känsla man får av undervisningen i grundskolan är att styr
ningen av innehållet går i rakt motsatt riktning. När eleverna går i lägre års
kurser och är mer kontextbundna och konvergenta i sitt tänkande är det lättare att låta dem själva välja innehåll i undervisningen. Det kan vara så att man anser det mindre viktigt vilket innehåll eleverna ägnar sig åt så länge de i sitt arbete tränar grundläggande färdigheter som att läsa och att skriva. Ju högre upp i åldrarna eleverna kommer desto mer kontextobe
roende och divergenta blir de i sitt kunskapsintresse medan möjligheterna att i undervisningen gå utanför det kursinnehåll som definieras av läromed
len blir allt mindre.
Kapitel 13