Resultat - Risk, oro och utsatthet

kopplingen mellan direkt och indirekt utsatthet för brott där vissa variabler har en koppling till de båda fenomenen men är mer framträdande vid antingen direkt eller indirekt utsatthet.

I studien definieras indirekt utsatthet som att bevittna eller höra om utsattheten av en familjemedlem, kompis eller granne. Vi avser i denna studie att mäta utsattheten av en närstående. I materialet används variabeln ”Utsattes någon närstående till dig för ett allvarligt brott under förra året?”. Där respondenten själv avgör vad som anses vara en närstående. Även om studiens begrepp av närstående är bredare än det som kan mätas i denna studie, är den ändå relevant då en del av vårt begrepp innefattas av studien. Däremot kan definitionen användas utifrån vår frågeställning om närståendes utsatthet eftersom respondenten kan ha både bevittnat men också hört om utsattheten av en närstående.

Neighborhood Violent Crime and Academic Performance

Forskningen kring utbildning och brottslighet är omfattande och en överväldigande del av den har etablerat att både direkt och indirekt utsatthet, särskilt våld påverkar både beteende, psykisk hälsa men även utbildningsnivå (Boxer, Drawve & Caplan, 2020, s.343). Boxer et al., fortsätter och skriver att utsattheten som barn kan uppleva som resultat av att det begås

våldsbrott i deras närhet har en både negativ påverkan på deras individuella utveckling men även till vilken nivå de kan prestera i skolan. Boxer et al., (2020, s.344) poängterar dock att brott som begås i en geografisk närhet inte förutsätter vare sig direkt eller indirekt utsatthet däremot ökar risken för de båda aspekterna och därför även påverkan på individen. Utöver det redogörs även för att ungdomar antingen ser sig själva som utsatta för brott alternativt upplever det i sin närhet eller inte, och det har därför inte varit möjligt att studera graden av den upplevda utsattheten och således inte heller nyansen av eventuell påverkan (ibid).

Dessutom visar studien att utsatthet sällan kopplas till en särskild händelse, utan om det förekommer är det en kontinuerlig utsatthet, trots det kan förändringar i beteende kopplas till särskilda händelser men det är däremot inte möjligt att etablera om det är händelsen i sig, eller minnet som påverkar individen (Boxer et al., 2020, s.345). Studiens resultat visar att förekomsten av våld i geografisk närhet till en skola påverkar till olika grad resultatet i skolan, där faktorer som socioekonomisk status och kön inte bör underskattas i dess påverkan (Boxer et al., 2020, s.349). För de som påverkas av våld bör skillnaden mellan socialiserings faktorer och kontextuella faktorer redogöras för, där förekomsten av våld som sker utöver skolan men i dess närhet har en större påverkan på de akademiska resultaten än om våld är särskilt förekommande under skoldagen men inte annars (Boxer et al., 2020, s.350). Boxer et al. fortsätter och skriver att kopplingen mellan våld och dess påverkan på resultat i skolan är i sig inte originell men att studien visar att förekomsten av våld i en geografisk närhet till skolan påverkar individerna och även deras resultat. Dessutom poängterar Boxer et al. att studien visar att kontinuerligt förekommande våld i närhet av barn har en särskild påverkan, till skillnad från annan forskning som särskilt betonat enskilda händelser av grovt våld.

2.2 Sociodemografiska faktorer

Nedan redogörs för tidigare forskning som berör sociodemografiska faktorer och dess påverkan på individen i förhållande till utsatthet och oro för brott där det framkommer att de sociodemografiska faktorerna ofta förekommer tillsammans för att förklara en företeelse.

Utsatthet för brott - riskfaktorer vid brott mot enskild person

För flera typer av brott mot enskild person spelar kön en stor roll (Brå, 2019:c, s.4). Män har en förhöjd risk att utsättas för brott som misshandel, personrån och vissa typer av bedrägerier.

Risken för kvinnor ligger snarare i att utsättas för sexualbrott och uppskattas vara tio gånger större än för män. Sysselsättning kan även bidra till att förklara utsatthet för viss brottslighet.

Variabler som påverkar utsattheten till största del när man analyserar brott mot enskild person är ålder, familjetyp och bostadstyp. Risken för att utsättas för brott minskar med åldern och viss utsatthet är mer koncentrerad till unga medan andra brott är mer jämnt fördelade över åldrarna. Vid misshandelsbrott och sexualbrott är risken koncentrerad till unga. År 2017

uppgav 23,1 procent av befolkningen i åldrarna 16–84 att de blivit utsatta för brott mot enskild person under det senaste året (Brå, 2019:c, s.10). Vid jämförelse mellan de olika grupperna går det att konstatera att risken att utsättas för brott påverkas starkt av ålder, där de som är yngst löper störst risk, för att den sedan successivt ska avta.

Violent victimization of youth versus adults in the National Crime Victimization Survey I en studie gjord av Hashima & Finkelhor (1999, s.800- 801) jämförs olika typer av våldsam viktimisering mellan ungdomar och vuxna, där individer mellan 12-17 år räknades som ungdomar och 18 år eller äldre räknades som vuxna. Data samlades in genom en nationell undersökning i USA (Hashima & Finkelhor, 1999, s.801-802). De undersökte demografiska skillnader, relation mellan offer och förövare och rapportering av brott och mätte bland annat våldsamma brott som delades in i våldtäkt/sexuella övergrepp, rån och misshandel. Rån inkluderade fullbordat rån med skador från allvarlig eller mindre allvarlig misshandel, fullbordat rån utan skada från mindre allvarlig misshandel, försök till rån med skada från allvarligare eller mindre allvarligt överfall och försök till stöld från en person med våld eller hot om våld med eller utan vapen. I kategorin om misshandel ingick misshandel som ett olagligt psykiskt angrepp mot person, oavsett om det var grovt eller inte, här klassificerades kategorin i två underkategorier, misshandel och grov misshandel. Misshandel definieras som en handling utan vapen och som resulterar i mindre skada eller skada som krävde mindre än två dagar på sjukhus. I definitionen ingick även försök till handlingen utan vapen och hot om överfall (Hashima & Finkelhor, 1999, s.802–803) Grov misshandel definierades som

misshandel eller försök till misshandel med vapen och då allvarligare skada uppkom.

Våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuella övergrepp och attacker som inkluderade stöld eller försök till stöld utesluts från denna definition. För våldtäkt och sexuella övergrepp innefattas överfall eller försök till överfall som vanligtvis ledde till oönskad sexuell kontakt mellan offer och förövare (ibid). Här kan också verbala hot inkluderas samt ifall förövaren tog tag i eller på något vis använde kraft mot offret.

I studien kunde man se att våldsamma brott hos ungdomarna förekom i högre utsträckning än hos de vuxna (Hashima & Finkelhor, 1999, s.805–806). För kategorin misshandel kunde man se att det förekom hos ungdomar i en betydligt högre utsträckning än hos vuxna. Man kunde

också se att för ungdomar var det nästan tre gånger så sannolikt att de skulle få en skada som följd av ett brott. Däremot om man jämför de som vårdades på sjukhus för sina skador var det relativt lika bland unga och vuxna. I studien jämfördes resultaten även utifrån könen med de två ålderskategorierna, där man kunde se att pojkar hade nästan tre gånger större chans att bli utsatta för grov misshandel än vad män hade samt att pojkar hade nästan fem gånger större chans att utsättas för misshandel med skada. Även för kategorin överfall utan skada var pojkar mer utsatta än män. Flickor var mer utsatta för sexuella övergrepp och verbala hot i förhållande till överfall än kvinnor. Det blir tydligt att brott mot ungdomar är enligt studien ett utbrett och större problem än brott mot äldre (Hashima & Finkelhor, 1999. s.813). Men det framkommer också att ungdomarna mellan 12 till 17 år och unga vuxna mellan 18 till 24 år utsätts för brott i ungefär lika stor utsträckning.

Are elderly men worried about crime?

Det är väl dokumenterat att äldre, framförallt kvinnor har en större benägenhet att uttrycka oro eller rädsla för brott trots att risken för brott hos äldre är relativt låg i jämförelse med andra åldersgrupper (Beaulieu et al., 2007, s. 336). I denna artikel undersöks äldre män i åldrar mellan 60 till 98 med syftet undersöka mäns oro och rädsla för brott (Beaulieu et al., 2007, s.339). Här delas rädsla för brott in i tre dimensioner, emotionell, kognitiv och beteende. Den emotionella dimensionen motsvarar en känslomässig utvärdering av rädslan och kan beskrivas med att vara rädd för att gå ensam hem dag eller nattetid i sitt område.

Eftersom denna dimension handlar om känsla är den bäst lämpad att utvärdera rädsla. Den kognitiva dimensionen utvärderar den förväntade risken för att bli offer för ett brott.

Handlingar då individen anpassar sig för att minska risken för brott och exempelvis undviker vissa platser eller människor innefattas av den dimension kopplat till beteende. Här ingick också skyddade aspekter, till exempel att införskaffa sig en pistol, installera lås och fönster (Beaulieu et al., 2007, s.337-338).

Resultaten var signifikanta för fyra variabler kopplade till den emotionella dimensionen, utbildning, att tidigare varit utsatt för brott, att ha en sjukdom och möjligheten till ett socialt nätverk (Beaulieu et al., 2007, s.341–342). Män med mindre än 13 års utbildning var mer oroade för brott än män med en högre utbildning. De som tidigare blivit utsatta för brott hade

en betydligt högre risk att känna oro inför brott än de som inte blivit utsatta för brott.

Däremot visade studien att individer med ett stort socialt nätverk hade en ökad risk att känna oro inför brott. För variabeln som avser ålder kunde studien visa att de äldre var mer rädda för att promenera i grannskapet än de yngre. För den dimension som mätte beteende kunde man se att de män som bodde ensamma gjorde aktiva val utanför hemmet för att minska risken för att bli utsatt för brott. Här kunde det exempelvis handla om att planera resan hem för att undvika ställen med möjlig hög brottsaktivitet eller meddela en bekant att individen tagit sig hem. Den kognitiva dimensionen visade att män med två eller flera sjukdomar ansågs själva ha en förhöjd risk att bli utsatt för brott.

2.3 Sammanfattning

Som tidigare nämnt menar Zimmerman och Posick (2016, s.182) att individuella skillnader till viss del förklarar utsattheten för brott. Tidigare exponering för våld är tydligt kopplat till att senare exponeras. Det finns även en tydlig koppling mellan direkt och indirekt utsatthet vilket gör det relevant för vår studie att se på individens och närståendes utsatthet. Då den indirekta utsattheten kan innefattas av att bevittna eller höra om utsattheten av en närstående.

Hashima & Finkelhor (1999, s.813) presenterar också skillnader i utsatthet hos olika individer. Data från en kortanalys gjort på statistik från nationella trygghetsundersökningen och visar att ålder påverkar risken för att utsättas om man ser till brott mot enskild person (Brå, 2019:c, s.4). Risken för brott minskar med åldern och är därför högre bland yngre. Vissa brottstyper visar också att risken kan vara mer koncentrerad till unga och att andra typer av brott kan ha en jämnare fördelning bland åldrarna. För flera brottstyper har kön en betydelse.

I vissa fall är det kvinnorna som har en överrisk att utsattas och i andra fall män. Som tidigare nämnt är ålder och kön viktiga faktorer att analysera när man ser på brott mot enskild person (Brå, 2019:c, s.10). Därför är det av intresse för studien att ha med olika faktorer som

kontrollvariabler i vår analys. För att kunna se ifall det finns faktorer som ytterligare kan påverka individens eventuella oro och utsatthet för brott i förhållande till närståendes utsatthet.

För vår studie är det särskilt intressant att se att barn och ungdomar påverkas av våld som förekommer utöver skolan, vilket kan indikera att våld som förekommer i exempelvis familjen kan påverka resultaten i skolan. Det är dessutom av vikt att det inte går att redogöra för den kausala riktningen i Boxer et al. (2020, s.350), där de frågar sig vad som kommer först, våldsproblematik eller problem i förhållande till skolan. För vår studie är den kausala riktningen eller ens förekomsten inte av särskild vikt, eftersom vi inte förväntar oss kunna redogöra för något kausalt förhållande. Det är dock intressant att belysa ytterligare till vilken grad våld i närheten av en individ kan påverka densamma, i det här fallet i förhållande till utbildning och för vår studie indirekt utsatthet i förhållande till utbildning.

Det har varit svårt att hitta relevant tidigare forskning som berör individens egen oro och utsatthet kopplat till närståendes utsatthet. Det betyder inte nödvändigtvis att området inte är studerat utan kan innebära att vi inte lyckats identifiera sökord som varit av relevans för att hitta forskning på området. Däremot anser vi att det behövs mer forskning som rör relationen mellan individens egen oro och utsatthet och närståendes utsatthet eftersom forskningen om direkt och indirekt utsatthet indikerar att det finns ett samband men det är inte klarlagt till vilken grad.

3. Teori

Inom den kriminologiska forskningen finns det ett antal teorier som syftar till förklara varför människor begår brott, där teorierna skiljer sig markant för vilka faktorer det är som är orsaken till att varför vissa begår brott och andra inte. Det finns även teorier om varför människor blir utsatta för brott, och även i de teorierna finns det en mängd olika faktorer vars syfte är att förklara varför en del människor löper större risk att utsättas än andra. Vad gäller rutinaktivitetsteorin och livsstilsteorin finns det ett antagande att de båda teorierna inte skiljer sig avsevärt i deras innehåll utan snarare är två olika perspektiv som bygger på samma teoretiska utgångspunkt (Osgood, Wilson, O’Malley, Bachman & Johnston, 1996, s.635). I den här studien kommer den kopplingen mellan teorierna att beaktas men de båda teorierna kommer att redovisas separat för att tydliggöra nyansen mellan teorierna, analysen av materialet kommer också vara separerad.

3.1 Livsstilsteorin

Då den aktuella studien syftar till att besvara frågeställningar som rör individens upplevelser och vardag är det av vikt att vi använder en teori som går att applicera utifrån en mikronivå, för att de analyser som sker utifrån teorin fokuserar på individuella karaktärsdrag som kan vara relevanta. I förhållande till karaktärsdrag går det att studera faktorer som påverkar upplevelser av viktimisering och till vilken grad variansen påverkas av exempelvis ålder och kön (Akers, Sellers & Jennings, 2017, s.35). Med begreppet risk som grund för att studera viktimisering och se vilka faktorer det är som kan öka alternativt minska risken är

livsstilsteorin lämplig eftersom den berör högriskområden i förhållande till tid, plats och det som är särskilt aktuellt för den här studien, person (Pratt & Turanovic, 2016, s.336).

Livsstilsteorin utgår från offrets roll i brottslighet och ser på individens livsstil och beteenden som faktorer som kan avgöra ifall individen löper högre risk för viktimisering (Hindelang, Gottfredson & Garofalo, 1978; Lab, 2016, s.220-221). Den utgår i likhet med

rutinaktivitetsteorin från att de är individens aktivitet som är den grund vid vilket brottslighet utgår från, skillnaden är dock det perspektivet som teorin utgår från. Livsstilsteorin utgår från offrets perspektiv och ser rutiner och beteenden som för in individen i en riskfylld miljö som orsaken till en förhöjd risk för utsatthet (Lab, 2016, s.221; Pratt & Turanovic, 2016, s.336;

Schreck & Fisher, 2004, s.1023). Det finns en uppfattning att livsstilsteorin som Hindelang et al. redogjorde för främst var inriktad på hur folk som delar sociodemografiska faktorer som ålder, kön och hudfärg har en liknande risk för att bli utsatta för brott. Dock menar Pratt och Turanovic (2016, s.346) att det snarare är korrelationen mellan de tidigare nämnda faktorerna och individens beteende som är av vikt och avgörande för risken för viktimisering, inte variansen mellan individerna.

Teorin om att individens livsstil utgör en grund för vilken risken att utsättas för brott ökar eller minskar beroende på de dagliga rutinerna innebär att faktorer som kan vara relevanta för ett eventuellt samband kan studeras utifrån den risk de medför på individen (Pratt &

Turanovic, 2016, s.336). Det problematiska med teorin och dess koppling till studien är att

ökad risk att själva bli utsatta för allvarliga brott. Dock gör den det möjligt att reflektera kring i vilken situation som individen befinner sig i och vilken livsstil som den har, där närstående i form av till exempel kompisar kan ha samma riskfyllda livsstil. I förhållande till andra

faktorer som skulle kunna vara relevanta för sambandet går det reflektera över livsstil i förhållande till ålder samt utbildning och hur de påverkar risken för utsatthet. För vår studie kan den indirekta utsattheten som studeras utifrån närståendes utsatthet, vara relevant för livsstilsteorin eftersom risken för att utsättas för brott ökar vid en riskfylld livsstil och kan då påverka både den närståendes personliga viktimisering och till följd av det individens

indirekta utsatthet. Vi kommer även att använda oss av variablerna bo ensam och

sysselsättning för att få en inblick i respondentens livsstil och utifrån det försöka göra en koppling till oro och risk att utsättas för brott och hur det även kan påverkas av närstående.

3.2 Rutinaktivitetsteorin

Syftet med vår studie är att besvara frågeställningar som handlar om individens upplevelser och vardag. Enligt rutinaktivitetsteorin kan olika dagliga rutiner och kontexter påverka brottsfrekvensen och därmed antas det vardagliga livet möjliggöra varför det begås brott i samhället. Förändringar i de dagliga aktiviteterna är vad som bidrar till ökad risk för att utsättas för brott.

Rutinaktivitetsteorin är en strukturell teori som utvecklades av Lawrence E. Cohen och Marcus Felson (Cohen & Felson, 1979, s.589) och lägger mer fokus på tillfällen och situationer snarare än individen. De menar att olika dagliga rutiner och kontexter påverkar förekomsten av brott. Teorin utgår från tre element som tillsammans skapar en

brottsbejakande struktur. Dessa tre element är motiverad förövare, lämpligt objekt och avsaknad av kapabla väktare och brist på någon av dessa tre element är tillräckligt för att ett brott inte ska kunna begås. Det innebär därmed att det är tillräckligt att det finns antingen en förövare som inte är motiverad, kapabla väktare som är frånvarande och en avsaknad av lämpliga objekt för att en brottslig handling inte ska begås. Utifrån det här perspektivet att se på brottsligheten är det, det vardagliga livet som möjliggör de brott som begås i samhället.

Rutinaktiviteter definieras enligt Cohen och Felson (1979, s.593) som återkommande och vardagliga aktiviteter som tillhandahåller grundläggande behov hos populationen.

Aktiviteterna som sker i eller i nära anslutning till hemmet medför en lägre risk att bli utsatt för brott eftersom teorin utgår från att aktiviteter som inkluderar familj eller hushåll minskar risken för att utsättas för brott (Cohen & Felson, 1979, s.594). Cohen och Felson antog att förändringar i de dagliga aktiviteterna som är relaterade till skola, jobb och fritid som skett över tid har bidragit till skillnader vad gäller utsatthet. De dagliga aktiviteterna gör

automatiskt att människor befinner sig på specifika platser vid vissa tillfällen och det ökar risken att bli utsatt för brott och kan även göra att människor själva inte kan skydda deras egendomar när de inte befinner sig hemma (Cohen & Felson,1979, s.593).

Moderniseringen av samhället har gjort att aktiviteterna spridits från hemmen, det finns ingen hemma i samma utsträckning som tidigare. Det har dessutom gjort att objekten blivit lättare att bära med sig och det leder i sin tur till att de blir mer lämpliga för en motiverad

gärningsman. Miethe, Stafford och Long (1987, s.192) menar också att hur mycket mer tid och ju fler aktiviteter som görs utanför hemmet är kopplat till risk för utsatthet. Personer som arbetar eller går i skolan bör ha en ökad risk att utsättas för brott eftersom dessa aktiviteter innebär mer tid från hemmet.

Rutinaktivitetsteorin är en bra grund för den här studien då den visar att människors rutiner är vad som avgör var de befinner sig, vad de gör och med vilka personer. På så vis styrs

utsattheten, om de kommer utsättas för brott eller inte. Rutinaktivitetsteorin menar att aktiviteterna sprids från hemmet och det i sin tur kan påverka frekvensen av utsatthet och brott. Aktiviteter som innefattar familj minskar risken för utsatthet enligt teorin. Vi använder kontrollvariabler som kan kopplas till det ovan nämnda resonemanget. De berör bland annat huruvida individen bor själv eller inte samt vilken sysselsättning individen har. Utifrån sysselsättning kan vi avgöra ifall individens rutinaktiviteter utgår ifrån hemmet eller andra platser. Att bo ensam eller inte kopplas till tanken om att familj och aktiviteter som innefattas av det minskar risken för brott.

4. Metod och material

Materialet som vi använder kommer från Brå och studien utgår därför från data som samlats in vid en viss tidpunkt och består av ett flertal olika fall vilket innebär att studien utgår från

In document Risk, oro och utsatthet (Page 13-34)