AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för socialt arbete och kriminologi
Risk, oro och utsatthet
- En kvantitativ studie om direkt och indirekt utsatthet för brott
Joakim Lundqvist & Moa Strömberg
2021
Examensarbete, Grundnivå (kandidatexamen), 15 hp Kriminologi
Kandidatprogram i Utredningskriminologi
Examensarbete för Kandidatprogram i Utredningskriminologi Handledare: Lars Westfelt
Abstract
Risk, concern and exposure
- A quantitative study on direct and indirect exposure to crime.
The purpose of the study was to examine concern and exposure to crime in relation to the individual’s close relative’s/close friend's exposure to crime. Two binary logistic regressions were used based on data from a crime survey done by the Swedish National Council for Crime Prevention. Previous research and victimological theories indicated that additional factors could be relevant to risk of exposure to crime. The identified factors were gender, age, academic achievements, occupation and whether the respondent was living alone. However the main focus of the study was close relative’s/close friend’s exposure to crime and its effect on the individual's concern and exposure to crime, in relation to the lifestyle and routine activities theory. The logistic regressions were used to analyse the data and the results indicated that risk for concern and exposure to crime was substantially higher if the
individual had a close relative/close friend who was exposed to crime. The control variables and their effect on the aforementioned relationship were as previous research suggested it would be, and were used to explain some of the variance.
Keywords
Direct and indirect exposure to crime, lifestyle theory, routine activities theory
Sammanfattning
Studiens syfte var att undersöka om det finns ett samband mellan individens oro och utsatthet för brott och individens närståendes utsatthet för brott. För att undersöka det här användes data från Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning och det genomfördes två logistiska regressionsanalyser. En genomgång av tidigare forskning och viktimologiska teorier indikerade att ett flertal faktorer påverkar risken för utsatthet. De faktorerna som identifierades och användes som kontrollvariabler var kön, ålder, utbildningsnivå,
sysselsättning och boendesituation. Det primära fokuset i studien var om risken för oro och utsatthet påverkas av en närståendes utsatthet och om det kan förklaras av rutinaktiviteter och livsstil. Resultatet utifrån de logistiska regressionsanalyser visade att risken för att individen var orolig och/eller utsatt för brott ökade om individen hade en närstående som var utsatt för brott. Kontrollvariablernas påverkan stämde överens med förväntningar från tidigare
forskning och bidrog till att förklara en del av variansen i respektive beroende variabel.
Nyckelord
Direkt och indirekt utsatthet för brott, livsstilsteori, rutinaktivitetsteori
Förord
Vi vill tacka vår handledare Lars Westfelt som under arbetets gång bidragit med både råd och vägledning.
Vi ansvarar gemensamt för innehållet i uppsatsen.
Joakim Lundqvist och Moa Strömberg
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
1.1 Syfte och frågeställningar ...2
1.2 Avgränsningar ...2
1.3 Förklaring av begrepp ...3
1.4 Disposition ...3
2. Tidigare forskning ...4
2.1 Konsekvenser av direkt och indirekt utsatthet ...5
2.2 Sociodemografiska faktorer ...8
2.3 Sammanfattning ...11
3. Teori ...12
3.1 Livsstilsteorin ...13
3.2 Rutinaktivitetsteorin ...14
4. Metod och material ...16
4.1 Tillvägagångssätt för att samla in empiri ...16
4.2 Variabelkonstruktion ...17
Beroende variabler ...17
Oberoende variabel ...18
Kontrollvariabler ...18
4.3 Tillvägagångssätt ...19
4.4 Dummyvariabler och referenskategorier ...21
4.5 Kallibreringsvikt ...22
4.6 Bortfall ...22
4.7 Mätfel ...23
4.8 Vetenskapsteoretiskt perspektiv ...24
4.9 Validitet och reliabilitet ...24
4.10 Generaliserbarhet ...26
4.11 Etik ...27
5. Resultat ...28
Del 1 - Univariat analys. ...28
Del 2 - Sambandsanalys ...31
Del 3 - Logistisk regression ...37
Del 4 - Regressionsdiagnostik ...44
Multikollinearitet ...44
Outliers ...45
Specifikationsfel ...46
Interaktion ...46
6. Analys och diskussion ...47
6.1 Resultat och tidigare forskning ...49
6.2 Resultatets teoretiska anknytning ...50
6.3 Begränsningar ...52
6.4 Framtida studier ...53
Referenslista ...55
1. Inledning
Brottsligheten är ett ständigt påverkande och engagerande samhällsproblem som gestaltar sig i kriminalpolitiken med två särskilda utmaningar, att minska människors otrygghet och att minska människors utsatthet för brott. Det är därför av särskild vikt att ta reda på vilka omständigheter som faktiskt påverkar otryggheten och utsattheten. När viktimologin introducerades var det främst fokus på offrets relation till förövaren och således offrets delaktighet i brottet (Howitt, 2018, s.42). En ansats som senare kom att kritiseras utifrån att den skuldbelägger offret, intresset för relationen mellan gärningspersonen och brottsoffret sinande dock inte utan tog ett annat perspektiv (ibid). Nämligen att de som utsätter andra för våldsbrott blir även själva i stor utsträckning utsatta för våld (Heber, 2012, s.188).
Pendeln mellan gärningsperson och brottsoffer presenterar den komplexa bilden av hur en individ påverkas av en handling, samt hur utfallet är beroende av dess kontext. Sarnecki (2015, s.106) presenterar bilden av ett risksamhälle där utsattheten för risker är en del av vardagen och beroende av individens eget agerande. Fördelningen mellan utsattheten för risker är dock ojämn och de som orsakar mest risker för andra är de som även utsätts för de flesta, i likhet med hur pendeln mellan gärningsperson och brottsoffer för våldsbrott ter sig (Sarnecki, 2015, s.106, 107; Howitt, 2018, s.42). Med det i beaktande kan vi resonera om livsstil är en faktor för i vilken utsträckning individen blir utsatt för både risker och brott, däremot är det problematiskt att etablera om de som upplever sig som riskutsatta också är de som blir utsatta. Skillnader i både kön och ålder kan vara en sådan faktor, där en ung man inte anser sig vara varken rädd eller utsatt för risk trots att han blir utsatt för våldsbrott medans en äldre kvinna kan påverkas annorlunda av samma situation (Howitt, 2018, s.42, 43, 44).
Zimmerman och Posick (2016, s.178) argumenterar i sin tur för skillnaden mellan direkt och indirekt utsatthet och dess korrelation med att bli utsatt för våldsbrott, där individen kan utsättas för brott alternativt få höra om människor i dess närhet som blir utsatta för brott.
Trots att det är etablerat att direkt och indirekt utsatthet har en korrelation med att bli utsatt för våldsbrott är de aspekterna där sambandet råder eller förhållandet mellan de två
variablerna okända (ibid). Det finns därför ett behov av att studera den indirekta utsattheten och vilka faktorer som skulle kunna påverka ett eventuellt samband mellan att individens närstående blir utsatta för brott och individens egen oro och utsatthet. Eftersom det är ett
samhällsvetenskapligt fenomen som studeras är det omöjligt att redogöra för ett fullständigt orsaksförhållande och ämnesvalet syftar således till bredda och ge en fördjupad förståelse för problematiken.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om det finns något samband mellan individers oro och utsatthet för brott och individers närståendes utsatthet för brott. Dessutom vill vi undersöka om det finns andra faktorer som kan vara en ytterligare påverkan för individers eventuella oro för utsatthet och utsatthet för brott i förhållande till närståendes utsatthet.
Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:
- Hur påverkas oro och risken att utsättas för brott av närståendes utsatthet för brott?
- Vilken betydelse har sociodemografiska faktorer som kön, ålder och utbildningsnivå för oro och risken att utsättas för brott i förhållande till närståendes utsatthet?
- Hur påverkas oro och risk att utsättas för brott i förhållande till närståendes utsatthet för brott utifrån livs- och arbetssituation/livsstil?
1.2 Avgränsningar
Vi har valt att avgränsa studien till att enbart undersöka respondentens oro och utsatthet för allvarliga brott, vilket vi definierar som brott som kan orsaka offret särskilt fysiskt eller psykiskt lidande. Vad gäller oro och otrygghet finns det en problematik i form av fenomenets komplexitet och det går att diskutera vad det är som egentligen mäts (Brottsförebyggande rådet [Brå], 2019:b, s.9). I studien är syftet att mäta oro att utsättas för brott för egen del och vi kommer således enbart använda frågor från enkäten som berör det ämnesområdet och inte oro för brottslighet i allmänhet, oro för att närstående ska utsättas eller allmän känsla av otrygghet eftersom vi utifrån de frågorna inte kan mäta oro för allvarliga brott (ibid).
1.3 Förklaring av begrepp
Allvarliga brott - I vår studie definieras allvarliga brott som de brott som kan orsaka offret särskilt fysiskt eller psykiskt lidande. I begreppet ingår misshandel, rån, våldtäkt eller på annat sätt sexuellt angripen, eftersom dessa är de variabler vi använder i det redan insamlade datamaterialet från den nationella trygghetsundersökningen.
Direkt utsatthet - Individen utsätts personligen för ett brott.
Indirekt utsatthet - Individen bevittnar eller får höra om en familjemedlem eller kompis som blivit utsatt för ett brott.
Livsstil - I studien definieras livsstil utifrån livsstilsteorin som tar ett antal olika faktorer i beaktande när den avgör vad individen har för livsstil. Det kan vara både sociodemografiska faktorer men även boende- och arbetssituation och eftersom vi avser att mäta livsstil utifrån de tidigare nämnda faktorerna utgår även begreppet från det.
Närstående - I denna studie finns ingen exakt definition av begreppet närstående eftersom den data vi använder oss av redan är insamlad och där fick respondenterna själva avgöra vad de anser vara en närstående genom att svara på frågeställningen “Utsattes någon närstående till dig för ett allvarligt brott under förra året?”. Vi utgår från att en närstående kan vara någon som respondenten umgås med kontinuerligt alternativt delar livsstil med.
1.4 Disposition
Det inledande kapitlet ger en bild av oro och utsatthet kopplat till olika risker och faktorer för utsatthet. Här diskuteras skillnaden mellan direkt och indirekt utsatthet. Specifikt tas livsstil upp som en faktor för utsatthet samt möjliga sociodemografiska faktorer som kan utgöra en ökad risk. I det inledande avsnittet redogörs även studiens syfte och frågeställningar samt förklaring av begreppen.
Efterföljande kapitel beskriver den tidigare forskningen som gjorts på området. Här redovisas resultat av nationell och internationell forskning rörande oro och utsatthet för brott gällande faktorer som påverkar utsattheten men också kopplingen mellan direkt och indirekt utsatthet.
Nästa kapitel beskriver de teoretiska utgångspunkterna som arbetet har utgått ifrån. Där livsstils- och rutinaktivitetsteorin beskrivs utifrån studien och varför vi valt att ha med dessa teorier samt en beskrivning av teoriernas huvudsakliga innehåll och centrala begrepp. Här framgår även hur teorierna ska användas i studien.
I metodavsnittet beskrivs metod och tillvägagångssätt kopplat till studiens syfte och
frågeställningar. Här beskrivs den redan insamlade data som använts i studien och urval samt avgränsningar som gjorts i samband med det. I avsnittet går vi igenom tillvägagångssättet och den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för studien. Här diskuteras också tvärsnittsdata, validitet och reliabilitet, generaliserbarhet samt etiska ställningstaganden. Resultatavsnittet innehåller en inledande text om hur resultatet kommer att presenteras i form av tabeller tillsammans med löpande text från analysen av datamaterialet.
Sista avsnittet går in på diskussioner kring arbetet. Kapitlet inleds med en sammanfattning av studiens viktigaste resultat följt av en koppling till tidigare forskning och teoretiska
utgångspunkter. Vidare diskuteras studiens begränsningar och möjliga fallgropar vi stött på.
Slutligen framförs förslag på framtida forskning om oro och utsatthet till brott utifrån resultatet av denna studie.
2. Tidigare forskning
Litteraturgenomgången har skett via sökningar i databasen Discovery. För alla sökningar som gjort har ’’peer review’’ och ’’endast fulltextformat’’ varit markerade i syfte att begränsa sökområdet och hitta vetenskapligt granskade studier. Vi har även begränsat oss till specifika sökord för att matcha vår studie. Sökord som har använts är: Criminological theories, risk and protective factors med 19 sökresultat, direct versus indirect exposure to crime med 7 sökresultat, concern for crime, elderly med 112 sökresultat, exposure to crime, academic achievement med 167 sökresultat.
En av artiklarna fann vi i referenslistan i en annan vetenskaplig artikel. I det fallet användes artikelns titel i Discovery för att finna den. Även här var ’’peer review’’ och ’’endast
fulltextformat’’ markerat. Att söka information på det här sättet kallas för en kedjesökning (Rienecker & Stray Jørgensen, 2014, s.138). Denna typ av sökning användes endast då ursprungskällan ansågs vara av tillräckligt bra kvalitet. I studien strävar vi efter en nyanserad bild av ämnet och därför har denna typ av sökning inte använts i någon högre utsträckning då metoden medför risk att inte ge en nyanserad bild utan enbart återge ett av flera möjliga perspektiv.
Vi har även använt oss av en rapport publicerad av Brå (2019:c) Utsatthet för brott – Riskfaktorer vid brott mot enskild person. Här har de använt datamaterial från Nationella trygghetsundersökningen för att göra en kortanalys.
2.1 Konsekvenser av direkt och indirekt utsatthet
Först redovisas tidigare forskning som är relevant utifrån vilken effekt det har på individen att befinna sig i en miljö där det förekommer mycket våldsbrott. De två artiklarna tar upp
konsekvenser utifrån risk perspektivet men även hur beteende och resultat i skolan kan påverkas av att individen utsätts för direkt och/eller indirekt utsatthet.
Risk factors for and behavioral consequences of direct versus indirect exposure to crime I en studie gjord av Zimmerman och Posick (2016, s.178) visar de att direkt utsatthet och indirekt utsatthet till våld är korrelerat. De definierar direkt utsatthet som att personligen utsättas för brott och indirekt utsatthet som att bevittna eller höra om utsattheten av en familjemedlem, kompis eller granne. I vår studie kommer vi enbart att utgå från en del av definitionen av indirekt utsatthet, nämligen att bevittna eller höra om utsattheten av en familjemedlem eller kompis, som blivit utsatt för brott. Konsekvenserna av att utsättas för våld är väl dokumenterade men det saknas fortfarande forskning som beskriver relationen mellan direkt och indirekt utsatthet för brott. Flera studier har visat att det finns åtskilliga faktorer som associerade med både direkt och indirekt utsatthet för brott. Men majoriteten av
studierna håller dessa isär och fokuserar endast på det ena beskrivna fenomenet. Därför anser vi att det behövs mer forskning som rör relationen mellan direkt och indirekt utsatthet.
Studien som Zimmerman och Posick (2016, s.178) presenterar berör ungdomar bosatta i Chicago och syftet var att undersöka och besvara tre frågor rörande relationen mellan direkt och indirekt utsatthet till brott. Frågorna var “I vilket utsträckning är en individ särskilt utsatt för direkt kontra indirekt utsatthet för våld?”,” Vilka är de gemensamma och unika
kovariaterna av direkt och indirekt utsatthet för våld?” och “Finns det skillnader mellan att vara direkt utsatt kontra indirekt utsatt för våld i förhållande till en viss
beteendeproblematik?” (Zimmerman & Posick, 2016, s.178). Studien visade att direkt
utsatthet ökar risken för att individen dessutom upplever indirekt utsatthet, dock existerar inte samma risk i det motsatta orsaksförhållandet (Zimmerman & Posick, 2016, s.181-182). Vilket innebär att de som upplever indirekt utsatthet inte har en ökad risk för direkt utsatthet (ibid).
Resultaten visar också att vissa grupper har en ökad risk att utsättas för våld, de grupperna består av unga män, latinamerikanska unga män, respondenter bosatta i stadsdelar med högre nivåer av ogynsamma omständigheter och brist på till exempel ungdomsgårdar, respondenter med låg självkontroll och respondenter med hög nivå/risk för våldsam brottslig aktivitet (Zimmerman & Posick, 2016, s.182). Utsattheten för brott skulle därför utifrån studiens resultat kunna förklaras av grannskapets utformning samt individuella skillnader hos individerna, där det särskilt betonas hur tidig exponering av våld påverkar till vilken mån individen exponeras senare i livet.
Studien gör det tydligt att ungdomar generellt är utsatta men att det är av vikt att poängtera att det främst är indirekt utsatthet som de exponeras för, och att direkt utsatthet är ovanligt (Zimmerman & Posick, 2016, s.184). Med det i åtanke är det möjligt att reflektera över hur vi ser på kopplingen mellan direkt och indirekt utsatthet eftersom resultaten tyder på att
ungdomar tenderar att utsättas för våld antingen i allmänhet, genom både direkt och indirekt utsatthet eller enbart indirekt.
Utöver det finns det andra faktorer som påverkar den generella utsattheten för våld både indirekt och direkt. Om man bortser från demografiska egenskaper är de mest framträdande
faktorerna låg självkontroll och våldsam bakgrund. Även faktorer som rörde grannskapets utformning och egenskaper påverkade utsattheten för brott. Vad som också framkom var att exempelvis brist på ungdomsaktiviteter i grannskapet ökade oddset för att uppleva direkt och indirekt utsatthet men var starkare kopplat till direkt utsatthet. Familjefaktorer såsom
socioekonomisk status, uppväxtförhållanden och bostadsförhållanden hade en starkare
koppling till indirekt utsatthet för brott (Zimmerman & Posick, 2016, s.184 – 185). Resultatet i sin helhet tyder på att det finns kompletterande och konkurrerande effekter vad gäller kopplingen mellan direkt och indirekt utsatthet för brott där vissa variabler har en koppling till de båda fenomenen men är mer framträdande vid antingen direkt eller indirekt utsatthet.
I studien definieras indirekt utsatthet som att bevittna eller höra om utsattheten av en familjemedlem, kompis eller granne. Vi avser i denna studie att mäta utsattheten av en närstående. I materialet används variabeln ”Utsattes någon närstående till dig för ett allvarligt brott under förra året?”. Där respondenten själv avgör vad som anses vara en närstående. Även om studiens begrepp av närstående är bredare än det som kan mätas i denna studie, är den ändå relevant då en del av vårt begrepp innefattas av studien. Däremot kan definitionen användas utifrån vår frågeställning om närståendes utsatthet eftersom respondenten kan ha både bevittnat men också hört om utsattheten av en närstående.
Neighborhood Violent Crime and Academic Performance
Forskningen kring utbildning och brottslighet är omfattande och en överväldigande del av den har etablerat att både direkt och indirekt utsatthet, särskilt våld påverkar både beteende, psykisk hälsa men även utbildningsnivå (Boxer, Drawve & Caplan, 2020, s.343). Boxer et al., fortsätter och skriver att utsattheten som barn kan uppleva som resultat av att det begås
våldsbrott i deras närhet har en både negativ påverkan på deras individuella utveckling men även till vilken nivå de kan prestera i skolan. Boxer et al., (2020, s.344) poängterar dock att brott som begås i en geografisk närhet inte förutsätter vare sig direkt eller indirekt utsatthet däremot ökar risken för de båda aspekterna och därför även påverkan på individen. Utöver det redogörs även för att ungdomar antingen ser sig själva som utsatta för brott alternativt upplever det i sin närhet eller inte, och det har därför inte varit möjligt att studera graden av den upplevda utsattheten och således inte heller nyansen av eventuell påverkan (ibid).
Dessutom visar studien att utsatthet sällan kopplas till en särskild händelse, utan om det förekommer är det en kontinuerlig utsatthet, trots det kan förändringar i beteende kopplas till särskilda händelser men det är däremot inte möjligt att etablera om det är händelsen i sig, eller minnet som påverkar individen (Boxer et al., 2020, s.345). Studiens resultat visar att förekomsten av våld i geografisk närhet till en skola påverkar till olika grad resultatet i skolan, där faktorer som socioekonomisk status och kön inte bör underskattas i dess påverkan (Boxer et al., 2020, s.349). För de som påverkas av våld bör skillnaden mellan socialiserings faktorer och kontextuella faktorer redogöras för, där förekomsten av våld som sker utöver skolan men i dess närhet har en större påverkan på de akademiska resultaten än om våld är särskilt förekommande under skoldagen men inte annars (Boxer et al., 2020, s.350). Boxer et al. fortsätter och skriver att kopplingen mellan våld och dess påverkan på resultat i skolan är i sig inte originell men att studien visar att förekomsten av våld i en geografisk närhet till skolan påverkar individerna och även deras resultat. Dessutom poängterar Boxer et al. att studien visar att kontinuerligt förekommande våld i närhet av barn har en särskild påverkan, till skillnad från annan forskning som särskilt betonat enskilda händelser av grovt våld.
2.2 Sociodemografiska faktorer
Nedan redogörs för tidigare forskning som berör sociodemografiska faktorer och dess påverkan på individen i förhållande till utsatthet och oro för brott där det framkommer att de sociodemografiska faktorerna ofta förekommer tillsammans för att förklara en företeelse.
Utsatthet för brott - riskfaktorer vid brott mot enskild person
För flera typer av brott mot enskild person spelar kön en stor roll (Brå, 2019:c, s.4). Män har en förhöjd risk att utsättas för brott som misshandel, personrån och vissa typer av bedrägerier.
Risken för kvinnor ligger snarare i att utsättas för sexualbrott och uppskattas vara tio gånger större än för män. Sysselsättning kan även bidra till att förklara utsatthet för viss brottslighet.
Variabler som påverkar utsattheten till största del när man analyserar brott mot enskild person är ålder, familjetyp och bostadstyp. Risken för att utsättas för brott minskar med åldern och viss utsatthet är mer koncentrerad till unga medan andra brott är mer jämnt fördelade över åldrarna. Vid misshandelsbrott och sexualbrott är risken koncentrerad till unga. År 2017
uppgav 23,1 procent av befolkningen i åldrarna 16–84 att de blivit utsatta för brott mot enskild person under det senaste året (Brå, 2019:c, s.10). Vid jämförelse mellan de olika grupperna går det att konstatera att risken att utsättas för brott påverkas starkt av ålder, där de som är yngst löper störst risk, för att den sedan successivt ska avta.
Violent victimization of youth versus adults in the National Crime Victimization Survey I en studie gjord av Hashima & Finkelhor (1999, s.800- 801) jämförs olika typer av våldsam viktimisering mellan ungdomar och vuxna, där individer mellan 12-17 år räknades som ungdomar och 18 år eller äldre räknades som vuxna. Data samlades in genom en nationell undersökning i USA (Hashima & Finkelhor, 1999, s.801-802). De undersökte demografiska skillnader, relation mellan offer och förövare och rapportering av brott och mätte bland annat våldsamma brott som delades in i våldtäkt/sexuella övergrepp, rån och misshandel. Rån inkluderade fullbordat rån med skador från allvarlig eller mindre allvarlig misshandel, fullbordat rån utan skada från mindre allvarlig misshandel, försök till rån med skada från allvarligare eller mindre allvarligt överfall och försök till stöld från en person med våld eller hot om våld med eller utan vapen. I kategorin om misshandel ingick misshandel som ett olagligt psykiskt angrepp mot person, oavsett om det var grovt eller inte, här klassificerades kategorin i två underkategorier, misshandel och grov misshandel. Misshandel definieras som en handling utan vapen och som resulterar i mindre skada eller skada som krävde mindre än två dagar på sjukhus. I definitionen ingick även försök till handlingen utan vapen och hot om överfall (Hashima & Finkelhor, 1999, s.802–803) Grov misshandel definierades som
misshandel eller försök till misshandel med vapen och då allvarligare skada uppkom.
Våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuella övergrepp och attacker som inkluderade stöld eller försök till stöld utesluts från denna definition. För våldtäkt och sexuella övergrepp innefattas överfall eller försök till överfall som vanligtvis ledde till oönskad sexuell kontakt mellan offer och förövare (ibid). Här kan också verbala hot inkluderas samt ifall förövaren tog tag i eller på något vis använde kraft mot offret.
I studien kunde man se att våldsamma brott hos ungdomarna förekom i högre utsträckning än hos de vuxna (Hashima & Finkelhor, 1999, s.805–806). För kategorin misshandel kunde man se att det förekom hos ungdomar i en betydligt högre utsträckning än hos vuxna. Man kunde
också se att för ungdomar var det nästan tre gånger så sannolikt att de skulle få en skada som följd av ett brott. Däremot om man jämför de som vårdades på sjukhus för sina skador var det relativt lika bland unga och vuxna. I studien jämfördes resultaten även utifrån könen med de två ålderskategorierna, där man kunde se att pojkar hade nästan tre gånger större chans att bli utsatta för grov misshandel än vad män hade samt att pojkar hade nästan fem gånger större chans att utsättas för misshandel med skada. Även för kategorin överfall utan skada var pojkar mer utsatta än män. Flickor var mer utsatta för sexuella övergrepp och verbala hot i förhållande till överfall än kvinnor. Det blir tydligt att brott mot ungdomar är enligt studien ett utbrett och större problem än brott mot äldre (Hashima & Finkelhor, 1999. s.813). Men det framkommer också att ungdomarna mellan 12 till 17 år och unga vuxna mellan 18 till 24 år utsätts för brott i ungefär lika stor utsträckning.
Are elderly men worried about crime?
Det är väl dokumenterat att äldre, framförallt kvinnor har en större benägenhet att uttrycka oro eller rädsla för brott trots att risken för brott hos äldre är relativt låg i jämförelse med andra åldersgrupper (Beaulieu et al., 2007, s. 336). I denna artikel undersöks äldre män i åldrar mellan 60 till 98 med syftet undersöka mäns oro och rädsla för brott (Beaulieu et al., 2007, s.339). Här delas rädsla för brott in i tre dimensioner, emotionell, kognitiv och beteende. Den emotionella dimensionen motsvarar en känslomässig utvärdering av rädslan och kan beskrivas med att vara rädd för att gå ensam hem dag eller nattetid i sitt område.
Eftersom denna dimension handlar om känsla är den bäst lämpad att utvärdera rädsla. Den kognitiva dimensionen utvärderar den förväntade risken för att bli offer för ett brott.
Handlingar då individen anpassar sig för att minska risken för brott och exempelvis undviker vissa platser eller människor innefattas av den dimension kopplat till beteende. Här ingick också skyddade aspekter, till exempel att införskaffa sig en pistol, installera lås och fönster (Beaulieu et al., 2007, s.337-338).
Resultaten var signifikanta för fyra variabler kopplade till den emotionella dimensionen, utbildning, att tidigare varit utsatt för brott, att ha en sjukdom och möjligheten till ett socialt nätverk (Beaulieu et al., 2007, s.341–342). Män med mindre än 13 års utbildning var mer oroade för brott än män med en högre utbildning. De som tidigare blivit utsatta för brott hade
en betydligt högre risk att känna oro inför brott än de som inte blivit utsatta för brott.
Däremot visade studien att individer med ett stort socialt nätverk hade en ökad risk att känna oro inför brott. För variabeln som avser ålder kunde studien visa att de äldre var mer rädda för att promenera i grannskapet än de yngre. För den dimension som mätte beteende kunde man se att de män som bodde ensamma gjorde aktiva val utanför hemmet för att minska risken för att bli utsatt för brott. Här kunde det exempelvis handla om att planera resan hem för att undvika ställen med möjlig hög brottsaktivitet eller meddela en bekant att individen tagit sig hem. Den kognitiva dimensionen visade att män med två eller flera sjukdomar ansågs själva ha en förhöjd risk att bli utsatt för brott.
2.3 Sammanfattning
Som tidigare nämnt menar Zimmerman och Posick (2016, s.182) att individuella skillnader till viss del förklarar utsattheten för brott. Tidigare exponering för våld är tydligt kopplat till att senare exponeras. Det finns även en tydlig koppling mellan direkt och indirekt utsatthet vilket gör det relevant för vår studie att se på individens och närståendes utsatthet. Då den indirekta utsattheten kan innefattas av att bevittna eller höra om utsattheten av en närstående.
Hashima & Finkelhor (1999, s.813) presenterar också skillnader i utsatthet hos olika individer. Data från en kortanalys gjort på statistik från nationella trygghetsundersökningen och visar att ålder påverkar risken för att utsättas om man ser till brott mot enskild person (Brå, 2019:c, s.4). Risken för brott minskar med åldern och är därför högre bland yngre. Vissa brottstyper visar också att risken kan vara mer koncentrerad till unga och att andra typer av brott kan ha en jämnare fördelning bland åldrarna. För flera brottstyper har kön en betydelse.
I vissa fall är det kvinnorna som har en överrisk att utsattas och i andra fall män. Som tidigare nämnt är ålder och kön viktiga faktorer att analysera när man ser på brott mot enskild person (Brå, 2019:c, s.10). Därför är det av intresse för studien att ha med olika faktorer som
kontrollvariabler i vår analys. För att kunna se ifall det finns faktorer som ytterligare kan påverka individens eventuella oro och utsatthet för brott i förhållande till närståendes utsatthet.
För vår studie är det särskilt intressant att se att barn och ungdomar påverkas av våld som förekommer utöver skolan, vilket kan indikera att våld som förekommer i exempelvis familjen kan påverka resultaten i skolan. Det är dessutom av vikt att det inte går att redogöra för den kausala riktningen i Boxer et al. (2020, s.350), där de frågar sig vad som kommer först, våldsproblematik eller problem i förhållande till skolan. För vår studie är den kausala riktningen eller ens förekomsten inte av särskild vikt, eftersom vi inte förväntar oss kunna redogöra för något kausalt förhållande. Det är dock intressant att belysa ytterligare till vilken grad våld i närheten av en individ kan påverka densamma, i det här fallet i förhållande till utbildning och för vår studie indirekt utsatthet i förhållande till utbildning.
Det har varit svårt att hitta relevant tidigare forskning som berör individens egen oro och utsatthet kopplat till närståendes utsatthet. Det betyder inte nödvändigtvis att området inte är studerat utan kan innebära att vi inte lyckats identifiera sökord som varit av relevans för att hitta forskning på området. Däremot anser vi att det behövs mer forskning som rör relationen mellan individens egen oro och utsatthet och närståendes utsatthet eftersom forskningen om direkt och indirekt utsatthet indikerar att det finns ett samband men det är inte klarlagt till vilken grad.
3. Teori
Inom den kriminologiska forskningen finns det ett antal teorier som syftar till förklara varför människor begår brott, där teorierna skiljer sig markant för vilka faktorer det är som är orsaken till att varför vissa begår brott och andra inte. Det finns även teorier om varför människor blir utsatta för brott, och även i de teorierna finns det en mängd olika faktorer vars syfte är att förklara varför en del människor löper större risk att utsättas än andra. Vad gäller rutinaktivitetsteorin och livsstilsteorin finns det ett antagande att de båda teorierna inte skiljer sig avsevärt i deras innehåll utan snarare är två olika perspektiv som bygger på samma teoretiska utgångspunkt (Osgood, Wilson, O’Malley, Bachman & Johnston, 1996, s.635). I den här studien kommer den kopplingen mellan teorierna att beaktas men de båda teorierna kommer att redovisas separat för att tydliggöra nyansen mellan teorierna, analysen av materialet kommer också vara separerad.
3.1 Livsstilsteorin
Då den aktuella studien syftar till att besvara frågeställningar som rör individens upplevelser och vardag är det av vikt att vi använder en teori som går att applicera utifrån en mikronivå, för att de analyser som sker utifrån teorin fokuserar på individuella karaktärsdrag som kan vara relevanta. I förhållande till karaktärsdrag går det att studera faktorer som påverkar upplevelser av viktimisering och till vilken grad variansen påverkas av exempelvis ålder och kön (Akers, Sellers & Jennings, 2017, s.35). Med begreppet risk som grund för att studera viktimisering och se vilka faktorer det är som kan öka alternativt minska risken är
livsstilsteorin lämplig eftersom den berör högriskområden i förhållande till tid, plats och det som är särskilt aktuellt för den här studien, person (Pratt & Turanovic, 2016, s.336).
Livsstilsteorin utgår från offrets roll i brottslighet och ser på individens livsstil och beteenden som faktorer som kan avgöra ifall individen löper högre risk för viktimisering (Hindelang, Gottfredson & Garofalo, 1978; Lab, 2016, s.220-221). Den utgår i likhet med
rutinaktivitetsteorin från att de är individens aktivitet som är den grund vid vilket brottslighet utgår från, skillnaden är dock det perspektivet som teorin utgår från. Livsstilsteorin utgår från offrets perspektiv och ser rutiner och beteenden som för in individen i en riskfylld miljö som orsaken till en förhöjd risk för utsatthet (Lab, 2016, s.221; Pratt & Turanovic, 2016, s.336;
Schreck & Fisher, 2004, s.1023). Det finns en uppfattning att livsstilsteorin som Hindelang et al. redogjorde för främst var inriktad på hur folk som delar sociodemografiska faktorer som ålder, kön och hudfärg har en liknande risk för att bli utsatta för brott. Dock menar Pratt och Turanovic (2016, s.346) att det snarare är korrelationen mellan de tidigare nämnda faktorerna och individens beteende som är av vikt och avgörande för risken för viktimisering, inte variansen mellan individerna.
Teorin om att individens livsstil utgör en grund för vilken risken att utsättas för brott ökar eller minskar beroende på de dagliga rutinerna innebär att faktorer som kan vara relevanta för ett eventuellt samband kan studeras utifrån den risk de medför på individen (Pratt &
Turanovic, 2016, s.336). Det problematiska med teorin och dess koppling till studien är att
ökad risk att själva bli utsatta för allvarliga brott. Dock gör den det möjligt att reflektera kring i vilken situation som individen befinner sig i och vilken livsstil som den har, där närstående i form av till exempel kompisar kan ha samma riskfyllda livsstil. I förhållande till andra
faktorer som skulle kunna vara relevanta för sambandet går det reflektera över livsstil i förhållande till ålder samt utbildning och hur de påverkar risken för utsatthet. För vår studie kan den indirekta utsattheten som studeras utifrån närståendes utsatthet, vara relevant för livsstilsteorin eftersom risken för att utsättas för brott ökar vid en riskfylld livsstil och kan då påverka både den närståendes personliga viktimisering och till följd av det individens
indirekta utsatthet. Vi kommer även att använda oss av variablerna bo ensam och
sysselsättning för att få en inblick i respondentens livsstil och utifrån det försöka göra en koppling till oro och risk att utsättas för brott och hur det även kan påverkas av närstående.
3.2 Rutinaktivitetsteorin
Syftet med vår studie är att besvara frågeställningar som handlar om individens upplevelser och vardag. Enligt rutinaktivitetsteorin kan olika dagliga rutiner och kontexter påverka brottsfrekvensen och därmed antas det vardagliga livet möjliggöra varför det begås brott i samhället. Förändringar i de dagliga aktiviteterna är vad som bidrar till ökad risk för att utsättas för brott.
Rutinaktivitetsteorin är en strukturell teori som utvecklades av Lawrence E. Cohen och Marcus Felson (Cohen & Felson, 1979, s.589) och lägger mer fokus på tillfällen och situationer snarare än individen. De menar att olika dagliga rutiner och kontexter påverkar förekomsten av brott. Teorin utgår från tre element som tillsammans skapar en
brottsbejakande struktur. Dessa tre element är motiverad förövare, lämpligt objekt och avsaknad av kapabla väktare och brist på någon av dessa tre element är tillräckligt för att ett brott inte ska kunna begås. Det innebär därmed att det är tillräckligt att det finns antingen en förövare som inte är motiverad, kapabla väktare som är frånvarande och en avsaknad av lämpliga objekt för att en brottslig handling inte ska begås. Utifrån det här perspektivet att se på brottsligheten är det, det vardagliga livet som möjliggör de brott som begås i samhället.
Rutinaktiviteter definieras enligt Cohen och Felson (1979, s.593) som återkommande och vardagliga aktiviteter som tillhandahåller grundläggande behov hos populationen.
Aktiviteterna som sker i eller i nära anslutning till hemmet medför en lägre risk att bli utsatt för brott eftersom teorin utgår från att aktiviteter som inkluderar familj eller hushåll minskar risken för att utsättas för brott (Cohen & Felson, 1979, s.594). Cohen och Felson antog att förändringar i de dagliga aktiviteterna som är relaterade till skola, jobb och fritid som skett över tid har bidragit till skillnader vad gäller utsatthet. De dagliga aktiviteterna gör
automatiskt att människor befinner sig på specifika platser vid vissa tillfällen och det ökar risken att bli utsatt för brott och kan även göra att människor själva inte kan skydda deras egendomar när de inte befinner sig hemma (Cohen & Felson,1979, s.593).
Moderniseringen av samhället har gjort att aktiviteterna spridits från hemmen, det finns ingen hemma i samma utsträckning som tidigare. Det har dessutom gjort att objekten blivit lättare att bära med sig och det leder i sin tur till att de blir mer lämpliga för en motiverad
gärningsman. Miethe, Stafford och Long (1987, s.192) menar också att hur mycket mer tid och ju fler aktiviteter som görs utanför hemmet är kopplat till risk för utsatthet. Personer som arbetar eller går i skolan bör ha en ökad risk att utsättas för brott eftersom dessa aktiviteter innebär mer tid från hemmet.
Rutinaktivitetsteorin är en bra grund för den här studien då den visar att människors rutiner är vad som avgör var de befinner sig, vad de gör och med vilka personer. På så vis styrs
utsattheten, om de kommer utsättas för brott eller inte. Rutinaktivitetsteorin menar att aktiviteterna sprids från hemmet och det i sin tur kan påverka frekvensen av utsatthet och brott. Aktiviteter som innefattar familj minskar risken för utsatthet enligt teorin. Vi använder kontrollvariabler som kan kopplas till det ovan nämnda resonemanget. De berör bland annat huruvida individen bor själv eller inte samt vilken sysselsättning individen har. Utifrån sysselsättning kan vi avgöra ifall individens rutinaktiviteter utgår ifrån hemmet eller andra platser. Att bo ensam eller inte kopplas till tanken om att familj och aktiviteter som innefattas av det minskar risken för brott.
4. Metod och material
Materialet som vi använder kommer från Brå och studien utgår därför från data som samlats in vid en viss tidpunkt och består av ett flertal olika fall vilket innebär att studien utgår från en tvärsnittsdesign (Bryman, 2016, s.87). Genom denna design granskas variabler för att kunna upptäcka mönster för olika slags samband. Forskaren intresseras ofta av variation och kan avse exempelvis individer, organisationer eller länder för denna typ av studie. För att upptäcka variationer måste minst två fall studeras för att kunna se någon variation men ofta studeras betydligt fler än så. En enkät är ett bra exempel på hur data inom tvärsnittsstudier samlas in eftersom svaren för enkäten avges vid i stort sett samma tillfälle. Det krävs en systematisk och standardiserad metod för att kunna skapa variation i fallen av den insamlade informationen. Med denna typ av design går det endast att studera relationerna mellan de olika variablerna eftersom informationen samlades in samtidigt. Forskaren har alltså inte möjlighet att manipulera studien i det avseendet. Här kan det bli oklarheter vad gäller orsak och verkan (ibid). Om det finns ett samband mellan två variabler går det inte att vara säker på att det handlar om en kausal relation. Det som går att utläsa är att det finns någon slags koppling mellan variablerna, vilket i sig kan leda till att vissa slutsatser kan dras. Men dessa slutsatser rymmer sällan samma trovärdighet som en kausal slutsats som exempelvis
experimentell design kan visa på.
När en tvärsnittsdesign har använts uppstår brister vad gäller den interna validiteten (Bryman, 2008, s.66). På grund av hur informationen har samlats in blir det svårt att fastslå
orsaksriktningen på studien och därav blir validiteten ofta låg i tvärsnittsstudier. Däremot anses den externa validiteten vara hög då materialet är slumpmässigt insamlat. Materialet består av ett stort urval vilket gör att mindre vanliga företeelser kan studeras.
4.1 Tillvägagångssätt för att samla in empiri
Studiens empiriska underlag är statistisk data från den nationella trygghetsundersökningen (NTU) som genomfördes 2017-2018 och omfattar ungefär 154 000 individer. Den nationella trygghetsundersökningen genomförs i syfte att studera och presentera på en övergripande nivå de fyra olika frågeområdena, utsatthet för brott, otrygghet, oro för brott och förtroende
för rättsväsendet (Brå, 2018, s.17; Brå, 2019, s.18). Datainsamlingen genomfördes av Statistiska centralbyrån (SCB) mellan januari och april 2017 för den första rapporten och mellan februari och maj 2018 för den andra (Brå, 2018, s.21; Brå, 2019:a, s.21). Vid båda tillfällena genomfördes datainsamlingen i form av webb- och postenkäter där det först skickades ut instruktioner till hur enkäten besvaras på webben och sedan skickades det ut postenkäter till de som inte svarat (Brå, 2018, s.21; Brå, 2019:a, s.21).
4.2 Variabelkonstruktion
Studien kommer att utgå från tolv frågor från den nationella trygghetsundersökningen (se bilaga 1) som utgör samtliga variabler, de är fördelade mellan beroende, oberoende och kontrollvariabler. De två beroende variablerna är oro samt utsatthet och kommer att utgå från två ihopslagningar av totalt sex frågor med tre för varje variabel. Den oberoende variabeln utgörs av en fråga om närståendes utsatthet och kontrollvariablerna utgår från totalt fem frågor som berör kön, ålder, utbildningsnivå, att bo ensam och sysselsättning.
Beroende variabler
De tre frågorna från enkäten som kommer att användas för att mäta oro är: ”Har det hänt under det senaste året att du oroat dig för att du ska bli misshandlad?”, ”Har det hänt under det senaste året att du oroat dig för att du ska bli rånad?” och ”Har det hänt under det senaste året att du oroat dig för att du ska bli våldtagen eller på annat sätt sexuellt angripen?”. De kommer att slås samman till en variabel som mäter oro. Variablerna kan ursprungligen anta fem olika värden; Mycket ofta, Ganska ofta, Ganska sällan, Mycket sällan och Aldrig. Logistisk regressionsanalys kräver en binär variabel och därför dikotomiseras den, vilket gör att den kodas om till två kategorier, ja respektive nej (Barkman & Djurfeldt, 2009, s.125). Där svarsalternativen; Mycket ofta, Ganska ofta, Ganska sällan och Mycket sällan blir ja, och antar värde ett och Aldrig blir nej, antar värde noll. Det görs också eftersom det är i studiens intresse att veta om individen känner oro eller inte, studien ämnar inte
undersöka i vilken utsträckning individen känner oro.
För att mäta respondentens utsatthet för brott används en till beroende variabel där frågorna är: ”Rånade eller försökte någon råna dig genom att använda hot eller våld under förra året?”, ”Har någon med avsikt slagit, sparkat eller på annat sätt utsatt dig för fysiskt våld, så att du skadades eller så att det gjorde ont, under förra året” och ”Ofredade, tvingade eller angrep någon dig sexuellt under förra året?”. Även dessa frågor slås samman till en
variabeln och mäter utsatthet. Där svarsalternativen är antingen ja, där individen kan fylla i antalet gånger, eller nej. Alla svarsalternativ där svaret är ja, oberoende av hur många gånger det har skett får värdet ett och nej får värdet noll.
Oberoende variabel
Den oberoende variabeln utgörs av frågan ”Utsattes någon närstående till dig för ett
allvarligt brott under förra året?” där svarsalternativen är ja, nej och vet inte. Ja får värdet ett och nej blir noll, vet inte görs om till bortfall. Variabeln som mäter utsatthet används också som oberoende variabel i den logistiska regressionen med oro som beroende variabel, den har där samma konstruktion som när den är beroende.
Bortfallet för variabeln om närståendes utsatthet är väldigt hög (18,6%), det beror på att svarsalternativet “vet inte” har kodats om till att redovisas tillsammans med det ursprungliga bortfallet som var ungefär en procent. Orsaken till att det kodats om är för att det inte går att slå ihop med någon av de övriga svarsalternativen utan att ge en missvisande bild.
Kontrollvariabler
De frågor som används i analysen och som utgör våra kontrollvariabler är ”Vilken är din högsta slutförda utbildning?”, ”Vilket år är du född?”, ’’Vilken är din huvudsakliga
sysselsättning just nu?’’, ’’Vilken eller vilka personer bor du tillsammans med?’’ och ”Kön”.
Kvinnor kodas till värdet ett och män till noll för variabeln kön. Variabeln som berör högsta slutförda utbildning har svarsalternativen; Har inte slutfört någon/saknar utbildning,
Grundskola, folkskola, realskola eller liknande, Gymnasieutbildning, fackskola eller liknande, Eftergymnasial utbildning i minst 1 år (t.ex. KY/YH- och KU-utbildningar samt
utbildningar för militär, pastor, polis och fritidsledare etc.), Universitets- eller
högskoleutbildning kortare än 3 år och Universitets- eller högskoleutbildning 3 år eller längre. Denna fanns redan tillgänglig i materialet men som en omgjord variabel med
svarsalternativen; Förgymnasial, Gymnasial och Eftergymnasial. Det är denna variabel som används för att mäta utbildningsnivå. Variabeln om sysselsättning innefattar
svarsalternativen; Anställd, Egen företagare, Studerande‚ Arbetssökande eller i
arbetsmarknad politisk åtgärd, Föräldraledig eller tjänstledig, Långtidssjukskriven (mer än 3 månader), Har sjuk- eller aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension, sjukpension eller sjukbidrag), Pensionär (ålderspensionär, avtalspensionär) och Hemmafru/hemmaman (inte pensionär). Variabeln som avser att mäta om individen bor med någon eller inte har
svarsalternativen; Ingen, Make/maka/sambo/partner, Förälder/föräldrar, Syskon, Andra vuxna och Barn eller ungdomar under 20 år (ej dina syskon). I materialet fanns en färdig variabel som mäter ifall individen bor ensam (1) eller inte (0).
4.3 Tillvägagångssätt
I studien används version 27 av programmet SPSS för statistisk analys och resultatet i studien kommer att erhållas genom statistiska sammanställningar av kvantitativa data.
Logistisk regression kan användas då den beroende variabeln är binär, alltså en kategorisk variabel med endast två kategorier (Barmark & Djurfeldt, 2009, s.125). Eftersom vi använder oss av två binära variabler kommer två olika logistiska regressionsanalyser att genomföras.
Metodens matematiska förutsättningar är inte lika strikta som för regressioner med minsta kvadratmetoden (OLS) däremot finns nackdelar med metoden, såsom att ß-koefficienterna blir svårare att tolka än vid vanlig OLS – regression (Barmark, 2009, s.146). Vanlig
regressionsanalys och logistisk regressionsanalys liknar varandra på flera sätt. Den logistiska regressionsanalysen förutsätter inte att relationen mellan de oberoende variablerna och den beroende variabeln är linjär utan kan även fånga upp kurvlinjära samband (Edling &
Hedström, 2003, s.180). Logistisk regression är därför mer tillåtande vad gäller snedfördelad data och samma krav ställs inte på normalitet i residualerna som annars möjligtvis kan leda
till heteroskedasticitet, vilket innebär ojämn spridning i residualerna (Barmark & Djurfeldt, 2009, s.125).
Resultat från logistiska regressionsanalyser kan redovisas i oddskvoter (Edling & Hedström, 2003, s.185–185). De anger den procentuella förändringen i oddset som sker när oberoende variabeln förändras och alla de övriga variablerna är konstanta. Genom att exponentiera den logistiska regressionskoefficienten framkommer oddskvoten. För ovanliga händelser menar Edling och Hedström (2003, s.184–185) att man kan tala om oddskvoter som relativa risker.
Det sker ofta att odds, sannolikheter och risker sammankopplas och används som samma begrepp. Det är dock skillnader mellan dessa begreppen då oddskvoten inte mäter
sannolikheten för att något ska inträffa utan, som tidigare nämnt anger en procentuell
förändring i oddset som uppstår när den oberoende variabeln förändras ett steg och de övriga hålls konstanta. Varför dessa begrepp ofta klumpas ihop kan bero på att skillnaden mellan odds och sannolikhet är liten vid små värden på ß-koefficienten (Barmark & Djurfeldt, 2009, s.146). Oddskvoterna kan anta ett värde från noll och uppåt och ju närmare värdet ett för oddskvoten desto svagare är sambandet (Barmark & Djurfeldt, 2009, s.131). Om värdet överstiger ett betyder det ett positivt samband och att oddset ökar och det kan i sin tur innebär en större risk för denna grupp jämfört med referensgruppen. Om oddskvoten istället är under ett innebär det att oddset minskar vilket kan förklaras genom att det är en mindre risk jämfört med referensgruppen men också ett negativt samband.
Logistisk regressionsanalys förutsätter oberoende variabler som ligger på kvot eller
intervallskalnivå då de behöver tillhöra de högre skalnivåerna. För att vissa av de oberoende variablerna ska kunna användas i regressionen kan dummyvariabler konstrueras via SPSS (Edling & Hedström, 2003, s.102). I studien kommer dummyvariabler och referenskategorier att konstrueras automatiskt med hjälp av “categorical” funktionen i SPSS.
En motsvarighet till determinationskoefficienten som vanligtvis används inom linjär regressionsanalys och betecknas R2, är Nagelkerkes R2 för logistisk regression (Barmark &
Djurfeldt, 2003, s.132). Determinationskoefficienten används för att undersöka hur stor andel av den totala variationen i den beroende variabeln som kan förklaras med den oberoende.
Eftersom dessa analyser skiljer sig åt kan inte determinationskoefficienten användas.
Nagelkerkers R2 utläses i procent och kan anta värden mellan noll och ett (Edling &
Hedström, 2003, s.95).
4.4 Dummyvariabler och referenskategorier
För att kunna mäta det vi är intresserade av utifrån frågorna i enkäten behöver vi konstruera dummyvariabler till den binära logistiska regressionsanalysen eftersom de enbart har värdet noll eller ett. Först skapas kategori- eller gruppindelade variabler som delar in individerna i olika grupper. Därefter väljer vi att skapa dummyvariabler utifrån vår indelning. Det kan göras manuellt i SPSS genom att transformera variablerna men när man använder logistisk regression i SPSS finns det en funktion som gör det åt en. Antalet dummyvariabler som behövs är alltid färre än antalet svarsalternativ på den grupperade variabeln eftersom ett svarsalternativ ska agera referenskategori (Djurfeldt et al., 2010, s.368–369). I funktionen
’’Categorical’’ lägger man in de variabler som man vill ska kodas om till dummyvariabler och sedan kan man välja vilket svarsalternativ som ska användas som referenskategori. I princip kan vilken grupp som helst användas som referens däremot bör man tänka på att den inte får innehålla för få observationer, eftersom det gör att skattningarna i regressionen blir osäkra (Djurfeldt et al., 2010, s.368–369). I analysen används män som referenskategori för variabeln kön. För utbildning används de som har eftergymnasial utbildning och för ålder är det de äldsta (65-84 år) som är referenskategorin. Vid sysselsättning används anställda som referenskategori och vad gäller boendesituation används de som inte bor ensamma. Slutligen används närstående som inte blivit utsatta som referenskategori och detsamma gäller
individens utsatthet när den används som oberoende variabel.
Genom att slå samman variabler minskar risken för mätfel av det systematiska slaget. Det innebär att risken för att måtten är missvisande blir mindre (Barmark & Djurfeldt, 2009, s.
100). De beroende variablerna är konstruerade utifrån olika frågor som mäter samma saker.
En för oro och en för utsatthet. För att kontrollera att dessa variabler har ömsesidiga
korrelationer mellan varandra och är tillräckligt starka kan Cronbach´s alpha användas. För att vi ska kunna dra slutsatsen att ihopslagningen är lämpligt utformat bör värdet överstiga
0,7. Däremot bör man ta hänsyn till antalet variabler i analysen, då fler variabler generellt sett innebär ett högre värde. I analysen ligger värdet för variabeln som mäter oro på 0,85 och variabeln som mäter utsatthet har 0,729. Med det i åtanke kan vi dra slutsatsen att
ihopslagningen är lämpligt utformad och mäter det den avser att mäta.
4.5 Kallibreringsvikt
För att materialet ska representera landets befolkning på bästa möjliga sätt används vikter i nationella trygghetsundersökningens material (Brå, 2019:b, s.16). Vikter tar hänsyn till bortfallet, översamplingen och korrigerar resultatet för att det ska bli representativt när analys av materialet sker. Det innebär att de grupper som är underrepresenterade i undersökningen får tyngre vikt och de grupper som är överrepresenterade får lättare vikt. En av anledningarna till att vissa grupper är överrepresenterade beror på att bortfallet inte är slumpmässigt. Det kan förklaras genom att vissa grupper lättare faller bort i materialet men det kan också ske via översampling. Kalibrering som justerar för fel i bortfallet och urvalsfel genomförs med att jämföra den grupp som deltog i materialet med populationen. I vår studie används en
nerskalad vikt som tar hänsyn till och justerar för den ovan nämnda problematiken men som även gör det möjligt att redovisa antalet svarande för varje variabel.
4.6 Bortfall
Det finns alltid ett visst externt bortfall i dessa typer av undersökningar eftersom det finns utvalda personer som inte vill eller har möjlighet att medverka i undersökningarna (Brå, 2019:b, s.19- 20). Det skiljer sig ofta bland den uppmätta andelen svarande utifrån olika befolkningsgrupper och därför är materialet viktat. Undersökningen drabbas också av internt bortfall, med det menas en person som deltagit i undersökningen men som av någon
anledning inte har svarat på alla frågor, det kan vara på grund av att en eller flera frågor är känsliga. Det finns dessutom grupper som inte är tillräckligt representerade i materialet och det kan bidra till osäkra skattningar av nivåer (Brå, 2019:b, s.89). Till exempel kan man underskatta utsattheten för brott då de grupper som är underrepresenterade ofta är de som tenderar att vara mer utsatta för brott. Som tidigare nämnt viktas materialet upp och det gör
att resultaten ändå kan betraktas som representativa för den hela vuxna befolkningen i stort, trots det är det lätt att missa de mest marginaliserade grupperna och de finns därför risk för att de inte är med i materialet.
För materialet från 2017 uppgår det externa bortfallet till 59,9 procent och för materialet 2018 finns ett bortfall på 63,3 procent (oviktat) (Brå, 2019:b, s.82; Brå, 2018, s.20). Det interna bortfallet för varje variabel var: Bo tillsammans med någon 3,3 procent, utbildning 5,2 procent, sysselsättning sju procent, oro för misshandel/rån/ våldtäkt/sexuella angrepp 10,7 procent, utsatthet för rån/misshandel/sexualbrott 13,1 procent, utsatthet närstående 5,7 procent. Kön och ålder hade inget bortfall. Eftersom det är två material från olika år har det interna bortfallet slagits samman.
4.7 Mätfel
Möjliga mätfel som kan utgöra problem för resultatens tillförlitlighet utgår bland annat från respondenternas vilja och möjlighet att lämna sanningsenliga svar i enkäten (Brå, 2019:b, s.
20). Både över- och underrapportering av antalet brott kan förekomma då undersökningen innehåller känsliga frågor. Frågorna rör bland annat våld- och sexualbrott och det kan vara synnerligen känsligt om det sker i en nära relation. Respondenten kan, på grund av det, välja att inte svara eller inte lämna sanningsenliga svar. Det kan också vara svårt att svara på andra typer av frågor, exempelvis frågor som rör attityder då de kan vara svårtolkade. Socialt önskvärda svar kan också utgöra svårigheter för undersökningen, exempelvis att individen ger ett svar som han eller hon tror är det svaret som är mest uppskattat. Respondenten kan också minnas fel eller ha förträngt händelsen. I den nationella trygghetsundersökningen efterfrågas utsatthet under det föregående kalenderåret. Andra undersökningar frågar ofta om utsatthet under de senaste tolv månaderna men eftersom trygghetsundersökningen sker under den första hälften av året minskar risken för felrapportering i jämförelse med om den skulle ske vid ett senare tillfälle, då längre tid har gått, vilket kan leda till att respondenter
missminner sig (ibid).
4.8 Vetenskapsteoretiskt perspektiv
Vår undersökning utgörs av ett kvantitativt arbetssätt och därmed utgår vi ifrån kritisk realism i denna studie (Bryman, 2008, s.31). Kvantitativ forskning är en typ av
forskningsstrategi som lägger vikt vid kvantifiering gällande insamling och analys av data (Bryman, 2008, s.140). Här används deduktion och tyngden ligger på prövning av teorin. I kvantitativ forskning utgår man från den naturvetenskapliga modellens normer och arbetssätt, framförallt gällande positivismen och antar att den sociala verkligheten består av en yttre och objektiv verklighet. Realism har på flera sätt fått en plats inom samhällsvetenskapen
(Bryman, 2008, s.541). Kritisk realism innefattar en insikt om den naturliga ordningens verklighet och den sociala verklighetens skeenden och diskurser. Här anses den sociala verkligheten reproduceras och omformas i vardagen. För att kunna förstå och förändra verkligheten måste de strukturerar som är verksamma identifieras (Bryman, 2008, s.31).
Realister anser att forskarnas uppfattning endast är ett sätt att tolka och känna till verkligheten, medan det egentligen finns flera sätt. Positivisterna däremot menar att forskarens beskrivning och tolkning av verkligheten är det som utgör en direkt avbild av denna verklighet. Kritiska realister är villiga att använda teoretiska termer i sina förklaringar som inte kan observeras, det är något positivismen avstår från. Sociala händelser produceras av mekanismer som är verkliga men som inte är direkt tillgängliga för observation eftersom de bara kan studeras via sina effekter (Bryman, 2008, s.541). Samhällsvetenskapen hjälper den kritiska realismen genom att formulera hypoteser om mekanismer för att kunna studera deras effekter. Eftersom vår studie utgår från både empiriskt och socialt konstruerat material i form av upplevelser kring oro och utsatthet lämpar sig det här perspektivet. Den sociala verkligheten kan inte enbart förstås genom empiriskt material.
4.9 Validitet och reliabilitet
När attityder, beteenden eller egenskaper studeras finns det en risk att det blir både systematiska och slumpmässiga fel (Roxell, 2006, s.157). En frånvaro av systematiska fel innebär hög validitet och avser den begreppsmässiga och teoretiska relevansen i
undersökningen (Djurfeldt et al., 2018, s.104). Reliabiliteten i undersökningen berör måttens och mätningarnas pålitlighet och följdriktighet där bristande reliabilitet kan vara orsakat av
undermåliga mätinstrument i form av till exempel otydliga frågor eller tvetydiga svar (Bryman, 2016, s.207).
För den här studien handlar det främst om i vilken mån de frågor vi valt att analysera faktiskt motsvarar syftet och ger svar på det vi avser att undersöka. Det är av vikt att visa hög
reliabilitet eftersom det besvarar frågor om resultatets replikerbarhet i förhållande till
tillförlitlighet och stabilitet (Bryman, 2016, s.207-208). Vad gäller stabilitet i resultatet har vi i den aktuella studien särskilt tänkt på vikten av en tydlig forskningsprocess för att öka replikerbarheten och tillförlitligheten från formulering av syftet till presentationen av resultatet (ibid). Då det används redan existerande data behöver det tas i beaktande hur definitioner och företeelser som mäts förändras över tid (Bryman, 2016, s.395). I förhållande till den aktuella studien bör det inte påverka resultatet eller reliabiliteten nämnvärt eftersom undersökningen och studien ligger förhållandevis nära varandra i tid, dock bör det finnas en medvetenhet om samhälleliga förändringar över tid som påverkar synen på oro och utsatthet.
I det fallet som det aktuella problemet påverkar studien bidrar det till en negativ reliabilitet och även en påverkan på validiteten (Bryman, 2016, s.394-395). Utöver det skulle
interbedömarreliabiliteten kunna vara en faktor som påverkar studien eftersom den avser överensstämmelsen mellan observatörer när data ska kategoriserar, dock bör det i den
aktuella studien inte vara en faktor som påverkar eftersom frågorna som besvaras i enkäten är förhållandevis stängda (Bryman, 2016, s.208-209). Trots det bör det tas i beaktande att definitioner som vid till exempel individens kategorisering av en “närstående” kan skilja sig och resultera i att vissa inkluderar en stor bekantskapskrets och andra inte vilket i sin tur skulle kunna påverka resultatet.
För att vi ska kunna försäkra oss om den begreppsmässiga och teoretiska relevansen i det vi mäter behöver studien förhålla sig till en hög validitet (Bryman, 2016, s.209; Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018, s.104). Vad berör studiens giltighet är det därför nödvändigt att vi kan överföra den teoretiska förståelsen och relevanta frågeställningar och begrepp in i studien samt att indikatorers syfte reflekteras på ett tillfredsställande vis (Bryman, 2016, s.209; Djurfeldt et al., 2018, s.104-105). Validitet kan delas upp i två kategorier, den interna och den externa. Vad gäller den interna validiteten som berör kausalitet är den vanligtvis låg i
tvärsnittsdesigns undersökningar, det är dock inte ett oöverkomligt problem eftersom det inte är avsikten med studien att dra kausala slutsatser utan snarare studera eventuella samband (Bryman, 2016, s.89-90). Den externa validiteten som berör generaliserbarhet är däremot att betrakta som hög eftersom underlaget för undersökningen bygger på ett stratifierat
slumpmässigt urval där hänsyn tagits till grupper som tenderar att inte delta i undersökningar men är av intresse för densamma (Bryman, 2016, s.90, 234; Brå, 2018, s.231; Brå, 2019:b, s.13). Det behöver dock tas i beaktande att det finns vissa grupper som är svåra att nå med surveyforskning, till exempel hemlösa och det påverkar den externa validiteten och generaliserbarheten negativt. Utöver det går det även att kritisera validiteten i
självrapportsundersökningar utifrån de definitioner av brottslighet som används i frågorna och hur de inte nödvändigtvis stämmer överens med juridiska definitioner, vilket kan försvåra möjligheten att kontrollera resultat mot officiell statistik (Roxell, 2006, s.159; Brå, 2019:b, s.11).
4.10 Generaliserbarhet
I kvantitativa undersökningar finns det ett intresse av att kunna använda resultatet från undersökningen och applicera det på andra grupper och situationer än de som råder i den aktuella undersökningen (Bryman, 2016, s.216). Generaliseringen av resultatet är endast möjligt om det har sin grund i ett urval som är representativt för en större population eftersom vi måste försäkra oss om att undersökningens resultat inte är unikt för den specifika gruppen (ibid). Det bör dock tas i beaktande att generalisering inte är en förutsättning för att en kvantitativ undersökning ska kunna betraktas som giltig eller korrekt utan snarare ytterligare en aspekt av resultatet som går att applicera utifrån vilket urval undersökningen utgått från.
Dock är det särskilt intressant att kunna generalisera för kvantitativa undersökningar som använder sig av en tvärsnittsdesign, vilket är relevant utifrån den aktuella studien (Bryman, 2016, s.217).
I vår studie kommer vi utgå från data som Brå samlat in till deras nationella
trygghetsundersökning (NTU) som i det här fallet använder sig av ett stratifierat obundet slumpmässigt urval, vilket innebär att urvalet delats upp i olika grupper och därefter har ett slumpmässigt urval gjorts (Bryman, 2016, s.231, 233; Brå, 2019:a, s.20-21).
Urvalsmetodiken är möjlig eftersom det utifrån datan som samlas in är relativt enkelt att skapa och sedan identifiera individer utifrån stratifieringskriterier, till exempel ålder
(Bryman, 2016, s.234). Brå (2019:a, s.21) poängterar att det resulterar i att vissa grupper kan vara större än vad de skulle vara om man inte använde sig av stratifiering vilket är relevant utifrån generalisering. I studien korrigeras det för med hjälp av kallibreringsvikter för att resultaten ska bli representativa, det innebär att generalisering av resultatet är möjligt. Trots att det materialet som studien kommer att utgå från är insamlat genom ett slumpmässigt urval och även om vi har ovan nämnda begränsningar i åtanke är det utöver det relevant att vi frågar oss vad urvalet är representativt för. Det är alltid av vikt att ha i beaktande vilken kontext som urvalet är representativt för och Bryman (2016, s.216) menar att det alltid finns faktorer som påverkar möjligheten till att korrekt generalisera resultatet och att forskaren bör undvika frestelsen att tolka resultat från en kontext till en annan.
4.11 Etik
De forskningsetiska ställningstaganden som vi tagit särskilt hänsyn till i studien utgår ifrån de fyra grundläggande etiska principerna presenterade av vetenskapsrådet (2002, s.6).
Huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Då den data som använts i studien redan sedan tidigare är insamlad finns det inga aktiva deltagare i studien. Informationskravet är tillgodosett då Brå, vid tillfället för datainsamling meddelat individerna om deras frivilliga deltagande (Brå, 2019:a, s.15; Vetenskapsrådet, 2002, s.8). I brevet som skickas ut inför undersökningen framgår det också information kring sekretesskyddet av lämnade uppgifter och inhämtandet av uppgifter från register. Eftersom vetenskapsrådet menar att denna typ av undersökning måste bedömas från fall till fall och myndighetens tillstånd krävs för användning av data. Vidare beskrivs vikten av hänsyn i förhållande till olägenheter eller indirekt information som kan beröra individerna i datamaterialet. Då uppgifter om deltagarna tas från redan existerande data behöver inte samtycke efterfrågas (Vetenskapsrådet, 2002, s.9). Vidare beskriver Vetenskapsrådet (2002, s.
9–10) hur forskning utan samtycke kan vara en fördel om omständigheterna kring
inhämtandet av samtycke kan motverka individskyddskravet och skapa en obekväm situation för individer. Vilket denna studie till viss del gör eftersom den berör oro och utsatthet för brott. Vidare finns det ingen anledning att fråga individerna i studien om samtycke eftersom materialet redan är insamlat och det skulle endast riskera att påminna individer om något som kan vara en jobbig upplevelse.
Datamaterialet som används i studien är redan anonymiserat vilket innebär att studien går i enighet med konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.12). Det finns därför ingen möjlighet att identifiera individerna. Nyttjandekravet är det sista av de fyra nämnda kraven som menar att uppgifter som är insamlade för forskningsändamål endast får användas för just forskning och får inte på något sätt förekomma eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002, s.14). I studien har de insamlade
uppgifterna endast används för studiens syfte och inte på annat vis.
Studien strävar efter anonymitet och varsamhet vid hanterandet av den data vi tar del av och uppgifter kan inte härledas till någon specifik individ eller grupp. Vi tar även hänsyn till effekterna av vårt publicerade resultat. Enligt vetenskapsrådet (2002, s.5) måste forskningens förtjänst vägas mot en eventuell risk som kan finnas med undersökningen och här anser vi att vårt arbetes förtjänster väger tyngre än den eventuella risken.
5. Resultat
Resultatet är uppdelat i fyra delar för att på ett enkelt sätt redovisa analysen. För att underlätta överskådligheten och ge en beskrivande karaktär till resultaten så presenteras de i form av tabeller och text. De olika delarna innehåller beskrivningar av vad som gjorts och de mått som är centrala för de olika delarna i analysen.
Del 1 - Univariat analys.
Vi kommer att inleda med att göra en univariat analys där vi studerar varje variabel enskilt för att få en överblick över hur fördelningen inom variabeln ser ut (Djurfeldt, Larsson och
