Sociodemografiska faktorer

Nedan redogörs för tidigare forskning som berör sociodemografiska faktorer och dess påverkan på individen i förhållande till utsatthet och oro för brott där det framkommer att de sociodemografiska faktorerna ofta förekommer tillsammans för att förklara en företeelse.

Utsatthet för brott - riskfaktorer vid brott mot enskild person

För flera typer av brott mot enskild person spelar kön en stor roll (Brå, 2019:c, s.4). Män har en förhöjd risk att utsättas för brott som misshandel, personrån och vissa typer av bedrägerier.

Risken för kvinnor ligger snarare i att utsättas för sexualbrott och uppskattas vara tio gånger större än för män. Sysselsättning kan även bidra till att förklara utsatthet för viss brottslighet.

Variabler som påverkar utsattheten till största del när man analyserar brott mot enskild person är ålder, familjetyp och bostadstyp. Risken för att utsättas för brott minskar med åldern och viss utsatthet är mer koncentrerad till unga medan andra brott är mer jämnt fördelade över åldrarna. Vid misshandelsbrott och sexualbrott är risken koncentrerad till unga. År 2017

uppgav 23,1 procent av befolkningen i åldrarna 16–84 att de blivit utsatta för brott mot enskild person under det senaste året (Brå, 2019:c, s.10). Vid jämförelse mellan de olika grupperna går det att konstatera att risken att utsättas för brott påverkas starkt av ålder, där de som är yngst löper störst risk, för att den sedan successivt ska avta.

Violent victimization of youth versus adults in the National Crime Victimization Survey I en studie gjord av Hashima & Finkelhor (1999, s.800- 801) jämförs olika typer av våldsam viktimisering mellan ungdomar och vuxna, där individer mellan 12-17 år räknades som ungdomar och 18 år eller äldre räknades som vuxna. Data samlades in genom en nationell undersökning i USA (Hashima & Finkelhor, 1999, s.801-802). De undersökte demografiska skillnader, relation mellan offer och förövare och rapportering av brott och mätte bland annat våldsamma brott som delades in i våldtäkt/sexuella övergrepp, rån och misshandel. Rån inkluderade fullbordat rån med skador från allvarlig eller mindre allvarlig misshandel, fullbordat rån utan skada från mindre allvarlig misshandel, försök till rån med skada från allvarligare eller mindre allvarligt överfall och försök till stöld från en person med våld eller hot om våld med eller utan vapen. I kategorin om misshandel ingick misshandel som ett olagligt psykiskt angrepp mot person, oavsett om det var grovt eller inte, här klassificerades kategorin i två underkategorier, misshandel och grov misshandel. Misshandel definieras som en handling utan vapen och som resulterar i mindre skada eller skada som krävde mindre än två dagar på sjukhus. I definitionen ingick även försök till handlingen utan vapen och hot om överfall (Hashima & Finkelhor, 1999, s.802–803) Grov misshandel definierades som

misshandel eller försök till misshandel med vapen och då allvarligare skada uppkom.

Våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuella övergrepp och attacker som inkluderade stöld eller försök till stöld utesluts från denna definition. För våldtäkt och sexuella övergrepp innefattas överfall eller försök till överfall som vanligtvis ledde till oönskad sexuell kontakt mellan offer och förövare (ibid). Här kan också verbala hot inkluderas samt ifall förövaren tog tag i eller på något vis använde kraft mot offret.

I studien kunde man se att våldsamma brott hos ungdomarna förekom i högre utsträckning än hos de vuxna (Hashima & Finkelhor, 1999, s.805–806). För kategorin misshandel kunde man se att det förekom hos ungdomar i en betydligt högre utsträckning än hos vuxna. Man kunde

också se att för ungdomar var det nästan tre gånger så sannolikt att de skulle få en skada som följd av ett brott. Däremot om man jämför de som vårdades på sjukhus för sina skador var det relativt lika bland unga och vuxna. I studien jämfördes resultaten även utifrån könen med de två ålderskategorierna, där man kunde se att pojkar hade nästan tre gånger större chans att bli utsatta för grov misshandel än vad män hade samt att pojkar hade nästan fem gånger större chans att utsättas för misshandel med skada. Även för kategorin överfall utan skada var pojkar mer utsatta än män. Flickor var mer utsatta för sexuella övergrepp och verbala hot i förhållande till överfall än kvinnor. Det blir tydligt att brott mot ungdomar är enligt studien ett utbrett och större problem än brott mot äldre (Hashima & Finkelhor, 1999. s.813). Men det framkommer också att ungdomarna mellan 12 till 17 år och unga vuxna mellan 18 till 24 år utsätts för brott i ungefär lika stor utsträckning.

Are elderly men worried about crime?

Det är väl dokumenterat att äldre, framförallt kvinnor har en större benägenhet att uttrycka oro eller rädsla för brott trots att risken för brott hos äldre är relativt låg i jämförelse med andra åldersgrupper (Beaulieu et al., 2007, s. 336). I denna artikel undersöks äldre män i åldrar mellan 60 till 98 med syftet undersöka mäns oro och rädsla för brott (Beaulieu et al., 2007, s.339). Här delas rädsla för brott in i tre dimensioner, emotionell, kognitiv och beteende. Den emotionella dimensionen motsvarar en känslomässig utvärdering av rädslan och kan beskrivas med att vara rädd för att gå ensam hem dag eller nattetid i sitt område.

Eftersom denna dimension handlar om känsla är den bäst lämpad att utvärdera rädsla. Den kognitiva dimensionen utvärderar den förväntade risken för att bli offer för ett brott.

Handlingar då individen anpassar sig för att minska risken för brott och exempelvis undviker vissa platser eller människor innefattas av den dimension kopplat till beteende. Här ingick också skyddade aspekter, till exempel att införskaffa sig en pistol, installera lås och fönster (Beaulieu et al., 2007, s.337-338).

Resultaten var signifikanta för fyra variabler kopplade till den emotionella dimensionen, utbildning, att tidigare varit utsatt för brott, att ha en sjukdom och möjligheten till ett socialt nätverk (Beaulieu et al., 2007, s.341–342). Män med mindre än 13 års utbildning var mer oroade för brott än män med en högre utbildning. De som tidigare blivit utsatta för brott hade

en betydligt högre risk att känna oro inför brott än de som inte blivit utsatta för brott.

Däremot visade studien att individer med ett stort socialt nätverk hade en ökad risk att känna oro inför brott. För variabeln som avser ålder kunde studien visa att de äldre var mer rädda för att promenera i grannskapet än de yngre. För den dimension som mätte beteende kunde man se att de män som bodde ensamma gjorde aktiva val utanför hemmet för att minska risken för att bli utsatt för brott. Här kunde det exempelvis handla om att planera resan hem för att undvika ställen med möjlig hög brottsaktivitet eller meddela en bekant att individen tagit sig hem. Den kognitiva dimensionen visade att män med två eller flera sjukdomar ansågs själva ha en förhöjd risk att bli utsatt för brott.