Syftet med studien har varit att undersöka hur förskollärare arbetar med det verbala språket på förskolan för att främja barns språkutveckling. För att nå detta syfte har följande frågeställningar undersökts:
Hur beskriver förskollärarna sin undervisning med barns språkutveckling?
Hur utformas den fysiska lärmiljön för att främja språket enligt förskollärarna?
Resultatet kommer diskuteras utifrån de teman som synliggörs i analysen,
språkstimulerande strategier och den fysiska lärmiljön som stöd till det verbala språkets lärande i relation till vad tidigare forskning visat.
6.1.1 Språkstimulerande strategier
Resultatet visar att förskollärarna lyfter vikten av sitt eget förhållningssätt, att som pedagog vara lyhörd, medforskande och närvarande samt att det är viktigt att fånga upp barnens språk och hela tiden reflektera över sitt eget språkbruk för att ge barnen ett brett ordförråd. Dessa resultat kan kopplas till tidigare forskning som visar på att pedagogernas språkliga förhållningssätt och användandet av ett brett språk är viktigt för barnens språkutveckling, samt att ta tillvara på och fånga upp situationer i barns samspel med andra för att utveckla deras språk (Norling & Sandberg, 2015; Norling, 2015). Genom att vuxna använder ett korrekt språkbruk och benämner med rätt begrepp, som exempelvis ”Hämta den blå bilen som ligger på hyllan” istället för
”Hämta bilen där borta” gynnas barns ordförråd samt att deras ordförståelse ökar.
Tidigare forskning visar på att upprepning av ord och att sätta dem i flera olika sammanhang som en naturlig del av vardagen främjar barns språk och bidrar till att deras ordförråd ökar (Neu, 2013; Whorrall & Cabell, 2015). Att upprepa och sätta ett ord i olika sammanhang var en strategi som användes av de olika förskollärarna som en del av vardagen. När ett ord sätts i olika sammanhang bidrar det till att barnet får en ökad förståelse för ordets innebörd. I resultatet framkommer det att
språkundervisning är något som sker hela dagen och inte enbart i de planerade aktiviteterna och att det är viktigt att ta tillvara på de vardagliga situationerna som erbjuds, exempelvis vid matsituationerna. Både Whorrall och Cabell (2015) och Kultti (2014) lyfter att språkundervisning är något som sker under hela dagen och gärna i mindre sammanhang, som exempelvis i måltidssituationerna där alla barn får
möjlighet att komma till tals och bli lyssnade på. Genom att samtala i en lugn miljö kan det bidra till att barnet lär sig hålla i en dialog där även olika ämnen som bland annat matematik kan synliggöras. Ett exempel kan vara i en matsituation där pedagog och barn tillsammans kan samtala om vad som hänt under förmiddagen eller fundera över antal kompisar vid bordet. Tidigare forskning beskriver att ett förhållningssätt där kommunikationen är central och barnen inkluderas i samtal är viktig för barnens språkutveckling (Björklund et al., 2014; Haworth et al., 2006; Neu, 2013), vilket var något som även förskollärarna lyfte som viktigt.
I resultatet framkommer vikten av att arbeta i mindre grupper för att bidra till att barns verbala språk utvecklas, då det ansågs vara lättare att stötta den enskilda individen. I mindre grupper blir det lättare att lyfta de tysta barnen så att de får möjligheten att ta plats och göra sin röst hörd samt utmana varje individ, detta ligger i linje med tidigare studier som påvisat att det är mer språkfrämjande att arbeta i mindre grupper (Magruder et al., 2013; Neu, 2013; Norling, 2015). Detta kan tolkas som att mindre grupper gör barnen tryggare och att de vågar samtala mer, vilket kan bidra till en ökad språkutveckling hos dem. Samtidigt visar denna studies resultat att det var en utmaning att variera språket och utveckla samtal utifrån varje barns språkliga nivå, vilket därmed ligger i linje med det Norling (2015) skriver om att ge varje barn rätt förutsättningar när det är stora barngrupper. Att skapa mindre grupper och anpassa sitt språk efter varje barn tänker vi kan bli problematiskt de dagar det är personalbrist vilket kan skapa en känsla av otillräcklighet och en inre stress. På grund av tidigare nämnda faktorer tänker vi att det kan leda till att
pedagogerna väljer att inte ha någon planerad språkstimulerande undervisning dessa dagar, vilket kan bidra till att barnens individuella språkliga behov inte tillgodoses fullt ut.
Resultatet synliggör högläsningen som en språkutvecklande strategi vilket har stor del i undervisningen, det synliggörs att högläsningen tillsammans med ett boksamtal främjar språkutvecklingen ännu mer. Samtidigt upplevs det mindre gynnsamt när högläsningen sker i samband med läsvilan, då barnen ofta är trötta. Vi tolkar att förskollärarna förhåller sig till läroplanen (Skolverket, 2018) som lyfter högläsning och samtal om texter som en del viktig del i undervisningen. I tidigare forskning kan det utläsas att högläsning anses vara en strategi många använder i det
språkutvecklande arbetet, då barnens ordförråd och expansiva språk ökar (Kindle, 2010; Norling, 2015). Det framkommer att det kan vara utmanande att planera in tid för högläsning med efterföljande boksamtal (Norling, 2015), dock är tidsbrist i
samband med högläsning inte något som framkommer i resultatet av denna studie.
Enligt Barnkonventionen (UNICEF, Sverige, 2018) ska varje barn få möjlighet att uttrycka sin åsikt och göra sin röst hörd, vilket de kan få i ett mindre sammanhang, som exempelvis i ett boksamtal. I resultatet framkom det att vissa läste i smågrupper, medan andra förskollärare inte beskrev antalet deltagare i högläsningssituationerna vilket kan påverka barns möjlighet till att våga göra sin röst hörd. Samtidigt
framkommer det i resultatet att samtliga arbetar för att dela in barngruppen i mindre
grupper, vilket vi tolkar kan innefatta även högläsningen. Något som påvisades var att läsa samma bok flera gånger och på olika sätt var gynnsamt för språkutvecklingen.
Genom att använda exempelvis artefakter eller naturmaterial kopplade till boken får barnen läsa boken med flera sinnen, dessa strategier menar Magruder et al. (2013) kan öka barns förståelse och sammanhang för boken. Dessa strategier har vi
uppmärksammat väcker barns intresse och nyfikenhet för böcker och högläsning överlag.
En kommunikativ strategi som synliggörs i resultatet är användandet av TAKK och bildstöd då det beskrivs främja det verbala språket och bidrar till en kommunikation mellan alla barn. Både Martinsson Niva (2016) och Norling (2015) lyfter fördelarna med användandet av TAKK och bildstöd i den dagliga verksamheten, då de
uppmärksammat att det främjat hela barngruppens språkutveckling då det gör barnen mer självständiga i sin kommunikation. Dock funderar vi på om det verbala språket påverkas om de mer verbala barnen istället väljer att använda teckenspråk i sin kommunikation med andra.
6.1.2 Den fysiska lärmiljön som stöd till det verbala språkets lärande I resultatet framgår det att lärmiljöns utformning spelar stor roll i arbetet med
språkutveckling, vilket går i linje med det sociokulturella perspektivet där den fysiska lärmiljön betydelse för barns språkutveckling, då barn lär sig i samspelet med både miljö och andra människor (Vygotskij, 2001). Det framkom att materialet behövde vara tillgängligt för barnen, antingen synligt i genomskinliga lådor eller på deras nivå för att uppmuntra barnen till självständighet och lätt kunna utveckla sin lek. Tidigare forskning visar på att en miljö som är välplanerad med lättillgängligt material som väcker nyfikenhet och samspel, främjar barns språkutveckling (Magruder et al. 2013;
Svensson, 2012; Norling, 2015; Renblad & Brodin, 2012). När det skapas inspirerande läsmiljöer tänker vi att det bjuder in och inspirerar till fler högläsningstillfällen och diskussioner kring boken. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) beskrivs det att förskolan ska erbjuda en inbjudande miljö som stimulerar och utvecklar barns språk och som inspirerar till högläsning och samtal om böckerna. Flera förskollärare berättade att det fanns bilder, fokusord och dokumentationer uppsatta på väggarna i alla rum vilket de upplevde skapade
intressanta dialoger. När barn återberättar utifrån bilder eller erfarenheter utvecklas deras språkliga förmågor, som bland annat semantik och fonologisk medvetenhet (Carlsson & Bagga- Gupta, 2006; Magruder et al. 2013). Vår tolkning är att
förskollärarna har reflekterat och planerat sin fysiska innemiljö med språkutveckling i fokus och utformat miljön utifrån ett barns perspektiv, vilket går i linje med det både Magruder et al. (2013) och Säljö (2014) skriver om att planera en barncentrerad lärmiljö som skapar möjligheter till lärandemoment.
Resultatet synliggjorde även att vissa förskollärare tyckte att det var svårare med att få till sin språkutvecklande undervisning utomhus. De förklarade att när barnen har fri lek utomhus, blir det andra grupperingar bland dem och de blir mer utspridda
vilket gjorde att pedagogerna inte kunde stötta alla barn. Vi drar paralleller till det Norling och Sandberg (2015) skriver att utomhusmiljön är en underskattad och oreflekterad språkfrämjande miljö och att det kan behövas mer kompetensutveckling hos pedagogerna för att kunna utforma den på bästa sätt. Forskarna menar att det kan bero på att samtal, funderingar och lekar påverkas av omgivningen och kan därför bli annorlunda om barnen är inne eller ute. Dock är vi medvetna om att förskolorna har olika förutsättningar gällande utemiljön, som exempelvis gårdens utformning och förskolans placering, vilket kan bidra till att den inte används som en resurs i det språkutvecklande arbetet. I tidigare forskning beskrivs det att
undervisning är något som sker under hela dagen och inte enbart vid planerade lärtillfällen, vilket omfattar både inomhus och utomhus (Whorrall & Cabell, 2016;
Sandberg et al., 2013). Många av förskollärarna berättar att de är noga med att benämna och sätta ord på det de gör i sin vardag, både inomhus och utomhus. Vi tänker att det styrker det Norling och Sandberg (2015) skriver om att utemiljön är oreflekterad, då förskollärarna mestadels lyfter att språkundervisningen är något de förlägger inomhus. En problematik med detta kan vara att barns språkutveckling hämmas i och med att den planerade språkfrämjande undervisningen inte tas till vara på, då många förskolor förlägger sin undervisning utomhus i och med rådande
situation med Covid-19.