Sammanfattningsvis visar resultatet att samtliga förskollärare beskriver att de
använder sig av olika språkfrämjande strategier för att gynna barns språkutveckling i förskolan. En strategi som används är att hela tiden vara medveten om sitt eget förhållningssätt och språkbruk. Även högläsningen och användandet av förstärkande verktyg lyfts fram som viktiga resurser i det språkfrämjande arbetet. Resultatet lyfter även fram miljöns betydelse, förskollärarna menar att det är viktigt att skapa en miljö som väcker nyfikenhet och bjuder in till samspel. Exempelvis genom att ha material synligt och uppmärkt, dokumentation på väggarna som inspirerar till samtal eller att dela in rummen i flera mötesplatser.
5 Analys
I följande kapitel analyseras resultatet i förhållande mot teoretisk utgångspunkt, utifrån följande avsnitt; Språkstimulerande strategier: förhållningssätt, tillgodose allas behov, högläsning och förstärkande verktyg. Den fysiska lärmiljön som stöd till det verbala språkets lärande: bilder och dokumentation, tillgänglighet och utemiljö.
Analysen utgår från våra frågeställningar som är:
• Hur beskriver förskollärarna sin undervisning med barns språkutveckling?
• Hur utformas den fysiska lärmiljön för att främja språket enligt förskollärarna?
5.1 Språkstimulerande strategier
Resultatet visar att förskollärarna belyser vikten av att vara medveten om sitt eget förhållningssätt och språkbruk. Egenskaper hos pedagogerna som lyfts är att ge barnen tid att prata klart, att upprepa och bekräfta det barnet säger samt att benämna och sätta ord på det barnet gör och ser. Barn lär genom att upprepa och härma en mer kompetent kamrat eller vuxen, vilket i detta fall innebär en mer verbal person. Lärandet mellan en mer kompetent person och barnet kallas för den
proximala utvecklingszonen, vilket innebär lärandet utifrån den kunskap barnet
besitter nu, fram till det tillfälle där barnet klarar av uppgiften själv (Vygotskij, 2001).
När den vuxne stöttar barnet genom att upprepa ett ord flera gånger och sätta in det i olika sammanhang får barnet lära sig innebörden och ordets betydelse vilket gör att hen till slut behärskar att använda ordet i ”rätt” sammanhang. Den vuxne fungerar då som en guide genom lärandeprocessen, vilket kan beskrivas med begreppet
scaffolding. I resultatet beskrivs hur språkutveckling gynnades av mindre
sammanhang då pedagogerna kunde se, stötta och guida varje enskilt barn samt tillgodose allas behov, vilket de upplevde gav mer kvalitet på undervisningen.
Förskollärarna menar att det kan ha att göra med att barnen lättare vågar ta plats i en mindre grupp samt att de lättare kan imitera en mer kompetent kamrat eller vuxen när de är i ett mindre sammanhang (Säljö, 2017).
I den sociokulturella teorin är samspelet och interaktionen med andra människor en viktig del i barnets utveckling av det verbala språket (Vygotskij, 2001). I resultatet framkom det att högläsning och boksamtal med barnen är något som förskollärarna lyfter som viktigt i det språkfrämjande arbetet, samt att böcker ska finns tillgängligt i flera rum för att tidigt skapa ett intresse för bilder och bokstäver. Barn utvecklar sitt språk genom att integrera och samspela med andra, exempelvis vårdnadshavare, syskon och vänner då personer som känner barnet kan skapa en dialog som relaterar till gemensamma händelser (Säljö, 2014). Av den anledningen kan det vara av stor vikt att förskolan utformar sin undervisning i en språkutvecklande miljö där barn får tillgång till både tryckt och talad text. Genom boksamtalen kan förskolläraren och barnen diskutera boken utifrån ett gemensamt innehåll men även koppla till egna erfarenheter. Resultatet visade att förskollärarna använder sig av medierande verktyg så som naturmaterial, bilder eller TAKK som förstärkning i både högläsningen och den dagliga kommunikationen. Inom det sociokulturella perspektivet är mediering ett centralt begrepp och innefattar både intellektuella och fysiska redskap, dessa redskap skapar samband och förståelse i konkreta sammanhang (Säljö, 2017).
Förskollärarna menar att dessa medierande artefakter används för att öka barnens förståelse för förskolans vardag samt att de ger barnen verktyg till att börja
kommunicera. Ett exempel är att förskollärarna skapar egna bilder och dagsscheman som sätts upp på väggarna för att ge barnen en förståelse för hur dagen kommer att se ut, vilket i sin tur kan bidra till barnets självständighet och öppna upp för dialoger.
5.2 Den fysiska lärmiljön som stöd till det verbala språkets lärande
Flertalet förskollärare beskrev att det finns bilder och dokumentation uppsatt på väggarna och att de bland annat hade satt upp olika fokusord inne på avdelningen för att ”språkbada” barnen och ge dem nya ord kopplade till stationsbundet material. Det beskrevs vara viktigt att sätta ord på vad barnen gör i det vardagliga arbetet för att bygga upp deras ordförråd och att de uppmärksammat att barnen anammat de nya orden. Det kan förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv genom begreppet
mediering, att på ett konkret sätt kunna se sambandet mellan artefakt och tillhörande ord. Ett annat sätt att förstå det är genom begreppet appropriering, som Säljö (2014) beskriver innebär att barnet tar till sig den kunskap som den mer kunnige lär ut och gör den till sin egen genom att anpassa den utifrån sina behov och tidigare
kunskaper. Resultatet visade att förskollärarna uppgav att de använde sig av TAKK och bildstöd för att förstärka sin kommunikation med barnen. Det beskrevs att det även finns uppsatt på väggarna för att synliggöra dagens struktur och skapa en tydlighet för barnen, vilket kan bidra till deras självständighet. När pedagogerna kombinerar olika sätt att kommunicera, kan appropriering underlättas för barnen eftersom de får använda sig av flera olika sinnen (Säljö, 2014).
Resultatet visar att den fysiska lärmiljön har en betydande roll i det språkfrämjande arbetet och att det anses viktigt att skapa en tillgänglig och inbjudande miljö utifrån barnens behov och intressen och som stimulerar till fortsatt lärande. Förskollärarna berättade att de hade en tanke kring utformandet av inomhusmiljöerna genom att skapa rum i rummen eller ha olika stationer där barnen kan samlas för att leka, interagera och skapa dialoger, vilket gör samspelet meningsfullt. I leken samspelar barnen utifrån sina egna villkor och förutsättningar, vilket kan göra att de lär av varandra och kan ta del av kompisens kunskaper och erfarenheter på ett lekfullt sätt, samt stötta varandra i olika former av problemlösningar. Det kan förstås utifrån den proximala utvecklingszonen där barnet kan ta hjälp av någon mer kunnig och där samspelet och kommunikationen ligger i fokus (Vygotskij, 2001). Det beskrevs att materialet placerades lättillgängligt, med tydliga bilder eller transparenta lådor för att skapa en självständighet hos barnen, där de själva kan ta fram eller peka på det
material eller leksak de vill leka med. När förskollärare utgår från ett barns
perspektiv och tar tillvara på deras intressen när de planerar och utformar lärmiljön, anses det vara ett medierande synsätt (Säljö, 2017). Men samtidigt kan
förskollärarnas intentioner att skapa en miljö utifrån ett barns perspektiv bli inkonsekvent, då det är de vuxna som bestämmer vad som är möjligt i förskolans miljö genom utformning och organisering.
Att fånga upp den språkutvecklande undervisningen utomhus beskrevs av några förskollärare vara en utmaning, då barnen hade en större yta att leka på och de upplevde det svårt att räcka till och finnas där för att stötta alla barn. Dock lyfter samtliga förskollärare vikten av att hela tiden benämna och sätta ord på det de gör och ser, vilket de beskriver att de även gör utomhus. Stöttningen barnen får av de vuxna kan förklaras genom begreppet scaffolding, att pedagogerna guidar dem genom deras lärprocess. Säljö (2014) menar att den viktigaste lärmiljön barn kan befinna sig i, är de vardagliga situationerna där spontana lärtillfällen uppstår, vilket i praktiken kan ske i både inomhus och utomhus miljön. Språkutvecklande samtal och undervisning är något som sker under hela dagen, mer eller mindre planerat, oavsett om barnen sitter i en matsituation, är i skogen eller i sandlådan.
6 Diskussion
I detta kapitel redogörs först resultatdiskussion, där resultatet diskuteras gentemot tidigare forskning, läroplan samt teoretisk utgångspunkt. Sedan redogörs
metoddiskussion, slutsatser, studiens relevans för förskolläraryrket och avslutningsvis förslag till vidare forskning.