I detta avsnitt redogörs för vad förskollärarna beskriver kring hur de arbetar med språkutvecklande undervisning i vardagen, både planerat och oplanerat.
4.1.1 Högläsning och förstärkande verktyg
I dataunderlaget framgår det att förskollärarna framhåller vikten av att ha böcker och dokumentationer från vardagen, exempelvis bilder och teckningar i alla rum på avdelningen. Det sätts på barnens nivå för att skapa förutsättningar och mötesplatser som inbjuder till samspel och samtal. Det ansågs att det var bra att läsa samma bok flera gånger och på olika sätt för att skapa en djupare förståelse för innehållet. Det beskrevs att de även använde sig av Ipaden för att läsa och lyssna på böcker via verktyget Ugglo som skapar tillgänglighet till böcker oavsett var de befinner sig. Det framkom även att de använde situationsbundet material som speglar bokens innehåll för att förstärka handlingen, som exempelvis djur eller flanobilder. En förskollärare berättar:
Vi använder väldigt mycket litteratur, jättemycket. Det finns alltid tillgängligt i miljön. /…/ Och så har vi material som förstärker boken, alla djuren som nämns i boken, människor som kan förstärka. Så barnen leker, de kan leka litteratur, de kan möta begreppen i boken på flera olika sätt. Konrad klär på sig är en annan bok som vi håller på och bygger upp i hallen också.
(Berit)
I beskrivningarna framkom det att det kunde vara svårt att få till högläsning i förskolan och att det ofta gjordes i samband med läsvilan eller när barnen precis vaknat. En nackdel som beskrivs med att endast läsa i samband med läsvilan eller när barnen är nyvakna, var att barnen upplevdes trötta och ofokuserade. En förskollärare beskriver:
Men vi har ungefär en kvart innan maten varje dag som vi har bestämt så vi läser i tre grupper varje dag, så att vi är uppdelade i våra smågrupper och läser. Och det känns som att, man vill liksom, ja men vi har tyckt att det varit viktigt att ha den här planerade läsningen och att inte bara blir en sådan här, läsa när de har vaknat, när de är halv groggy och trötta. Att det ändå är, där läsningen är i fokus och inte en aktivitet för att barnen är trötta eller så.
(Frida)
I citatet ovan framgår det hur förskollärare kan arbeta för att få in högläsning som aktivitet under dagen, i stället för att enbart ha den i samband med en läsvila.
Det framkom att en förskola deltar i en utbildning via Skolverket, utbildningen handlar om hur pedagogerna kan stärkas i deras sagoberättande och läsandet av böcker på ett bra sätt. Utbildningen har fyra delmoment med olika innehåll inom ämnet. En förskollärare lyfter vikten av att få kompetensfortbildning för att kunna inleda och strukturera ett boksamtal:
Den delen vi håller på med just nu handlar om, mycket om det här hur man, vad ska man säga, har boksamtal med barnen. Det är också en slags förutsättning för att vi ska arbeta bättre språkutvecklande med barnen.
(Iris)
Det framgår att TAKK och olika former av bildstöd är två verktyg som dagligen används i det språkfrämjande arbetet för att ge alla barn samma grund i sin
språkutveckling. Vidare beskrivs det att dessa verktyg används som en förstärkning av det verbala språket. Det synliggörs att TAKK används i olika utsträckning på de olika förskolorna och att det ofta används som förstärkning i rutinsituationer. Flera av förskollärarna uppger att de använder sig av inprint som är ett verktyg på datorn, där de själva kan skapa bilder som passar just deras verksamhet för att kunna
använda dem som bildstöd i exempelvis samlingar eller dagsscheman. Behovet av att använda bildstöd i sin undervisning beskrivs av en förskollärare på detta vis:
Alltså det skiljer sig så mycket i språknivån, vissa behöver mycket hjälp och vissa behöver mycket utmaningar för att gå vidare, så vi växlar lite här. Så vi använder jättemycket bildstöd faktiskt.
(Hanna)
I citatet ovan framkommer det att bildstöd ofta används och att samtliga som använt dessa verktyg beskriver att de har sett att det främjat hela barngruppen och inte enbart de barn som varit i behov av särskilt stöd.
4.1.2 Dialoger i vardagen
I dataunderlaget framkommer det att förhållningssättet är av betydelse för att skapa språkfrämjande lärtillfällen under hela dagen. Ett förhållningssätt som lyfts är att hela tiden se barnen som kompetenta individer och sträva mot att väcka deras nyfikenhet och intresse. Förskollärarna beskriver att de så ofta som möjligt försöker att dela upp barngruppen i mindre grupper för att stötta och skapa dialoger med varje enskilt barn. En förskollärare menar:
Men sen skulle jag nog säga barnsyn, det spelar ingen roll hur mycket kompetens du sitter om du inte ser barnet som kompetent och kommunikativ människa så kommer inte heller barnet få möta då vuxna som är aktiva och kommunicerande.
(Berit)
I citatet ovan framgår vikten av att ha ett barns perspektiv, se det kompetenta barnet och ha en tydlig kommunikation för att skapa en språkfrämjande grund.
Förskollärarna lyfter att språkundervisning inte är något som enbart är kopplat till planerade aktiviteter utan att det är något som pågår under hela dagen och att det är viktigt som pedagog att ta tillvara på alla situationer som uppstår i vardagen, som exempelvis på och -avklädning i hallen, blöjbyten eller matsituationer. En
förskollärare beskriver hur hen tar tillvara på matsituationerna:
I rummet jag sitter i är det två bord men då en bit ifrån varandra just bara för att vi ska kunna prata i lugn och ro. Prata om saker som har hänt ute på förmiddagen eller man har gjort på
helgen eller tankar som barnen har lyft tidigare som jag kanske tänkt vid maten då ska jag lyfta det, kommer du ihåg att du sa så här.
(Greta)
4.1.3 Språkfrämjande egenskaper och språkbruk
Egenskaper som beskrivs vara språkfrämjande i förskollärares förhållningssätt är att vara inlyssnande, lyhörd och att ge barnet tid att svara eller berätta något utan att avbryta hen. Fler egenskaper som beskrivs vara viktiga är att vara närvarande, vara på barnens nivå och stötta dem i deras språkutveckling genom att sätt ord på och benämna med rätt begrepp. Men även att som pedagog anpassa sitt språk efter mottagaren. En förskollärare beskriver:
Men något som jag tänker på, men där vi arbetar, liksom så som vi tänker språkutveckling rent så just den här språkliga medvetenheten. Att man är medveten om hur man pratar, alltså som personal, hur vi pratar, vad vi, hur vi sätter ord på saker och begrepp. A men just det här eh men just att man är medveten om sitt eget förhållningssätt just i, ett språkligt förhållningssätt liksom.
(Frida)
Förskollärarna menar att det är viktigt att alla som arbetar i förskolan behöver vara medvetna kring vilket språkbruk de använder när de är bland barnen och även hur de formulerar sig i olika sammanhang, vilket synliggörs i citatet ovan.
Det framkom att upprepning var viktigt i arbetet med språkutveckling samt att upprepa ordet i flera olika sammanhang, för att skapa en förståelse för ordets betydelse, exempelvis att koppla ordet till en bild eller ett tecken. En förskollärare beskriver:
Men vi jobbar väldigt mycket med just inprint bilderna och det har vi sett att det verkligen utvecklar barnen och att dom har väldigt bra hjälp utav dom. Ehm… så vi jobbar väldigt mycket med det o mycke med rim o ramsor o rörelser och vi har även så här små lådor som vi har när vi berättar sagor o så…
(Diana)
I citatet synliggörs det att även att rim och ramsor främjar språket och att dessa aktiviteter ofta används tillsammans med bildstöd.
Det beskrivs att det inte finns någon färdig mall för hur barn ska lära sig språket utan det är väldigt individuellt och att inget barn kan lära sig språket om det inte finns någon som lär dem det. Det framkommer att det viktigaste verktyget i det
språkutvecklande arbetet är pedagogerna själva och en förskollärare uttrycker sig så här:
Det finns så himla mycket material kring just språkutveckling, men det viktigaste liksom verktyget, det är ju vi, pedagoger.
(Carin)
Som citatet ovan påvisar, anses det viktigt att som pedagog hela tiden vara där barnen är, för att kunna stötta dem i deras språkutveckling.
4.1.4 Tillgodose allas behov
En utmaning som beskrevs var att förskollärarna upplevde att det blev svårare att tillgodose alla barns behov, ge varje individ rätt förutsättning och tid när
barngrupperna blir för stora och för få pedagoger. En förskollärare säger:
Personal, alltså jag menar om det är många personal borta så att man behöver, man är stora barngrupper, man har barn som tar lite mera tid så är det lätt att de här tysta barnen som, som ändå kanske inte gör så mycket oväsen eller vad man ska säga, att de inte tar jättemycket plats, bortglömda är fel ord men det blir lätt att, att de donar med sitt och sen har man ett, kanske kräver mycket mera energi att, och tid och de andra barnen kanske hamnar inte i skymundan men ändå ja… Hamnar lite till sidan av och är liksom nöjda med det.
(Frida)
En annan utmaning som framkom var när de såg att de planerade aktiviteterna inte gynnade det enskilda barnets språkutveckling, då barnen i gruppen kan ligga på olika nivåer i sin utveckling. För att ha möjlighet att anpassa grupperna och aktiviteterna utifrån individen beskrevs det att observationer är viktiga för att synliggöra deras kunskaper och relationer till barnen. Det svåra blir att hitta ett arbetssätt som stöttar barnet som behöver extra stöd och som samtidigt utmanar de andra barnen efter deras kunskapsnivå. En förskollärare beskriver sina tankar:
Det finns ju liksom olika forskning på hur barn ska utvecklas språkmässigt och om man då kanske ser ett barn som är 2–2,5 kanske inte ens har börjat använda språket då blir det ju en stor utmaning för mig att börja fundera på, aa men varför har den här pojken kanske eller flickan inte kommit där den ska ligga, vad i mitt arbete, brister det kanske? Då hitta nya metoder för att nå fram till just det barnet. /…/ Så jag kanske liksom lägger mig på en
mellannivå i min undervisning för att det ska utmana det barnet som inte kommit så långt men ändå inte är allt för tråkigt för det barnet som kommit lite längre.
(Iris)